2. "Lång dags färd mot lann......" - Transportsegling Västervik - Härnösand

Vaknade tidigt till en underbar men vindfattig morgon i Flatvarps Fiskehamn på St Askö.

Jo - det fanns en fiskebåt.  "Garpen" av Flatevarp

Efter en tidig frukost, kastade vi loss 07.15 och gav oss iväg för motor norröver.

Många båtar stod fortfarande på land på uppställningsplatsen.

Ålekråka eller Storskarv som den heter, tar ju död på träden på de öar där de häckar. Just det där är ju inget problem i Bohuslän - där finns ju inga träd på öarna. http://sv.wikipedia.org/wiki/Storskarv

När jag började jobba på elverket i Kungshamn hade vi en praktikant från Bohus Malmön. Han och hans far var ihärdiga jägare och han bjöd en dag på en smakbit Ålekråka. Hur det smakade kommer jag inte ihåg, men jag kan inte komma ihåg att jag tyckte det var dåligt - så det smakade säkert alldeles utmärkt.

"Praktikanten" fick så småningom jobb på elverket i Hunnebo och efter att Sotenäs kommun köpt upp elverket i Hunnebo jobbade jag ihop med "praktikanten" i ett antal år. Jag tror det var han som en gång sa när Ålekråkan blev fridlyst; "Ålekråkan är sällsynt - i Bryssel". Förr såg man aldrig Ålekråkor mer än ute på skären. Nu är de mycket vanliga tom inne i hamnarna.

Det fanns som sagt en hel del trång passager med fint belägna ställe. En del hade konstnärlig utsmyckning.

Hade från början tänkt kopleteringshandla på Fyrudden. Ett ställe som Skepparn inte ens hade hört talas om och var mycket skeptisk till - om det ens fanns en affär och om den överhuvud taget var öppen. 

Det måste nog va en bohuslänning för att ha näsa för det bästa hamnarna, men Skepparns ord är lag - vi kom aldrig till Fyrudden - såg den bara på avstånd. De vita prickarna på bilden till vänster är hamnen på Fyrudden. 

Fyrudden liknar ju de hamnar vi har hemma på Västkusten. http://www.fyrudden.se/

På Ostkusten har ju de flesta ställena inte alls den karaktären, utan man får mer en känsla av - stängt - privat - obehöriga äga en tillträde. 

En del båtar såg vi på vägen. Bl.a denna fina tyska mahognykryssare, strax öster om Fyrudden. Har man bestämt sig för att segla så har man. Sån ro hade inte vi. Texten till den gamla sången; "I en grönmålad båt" kom för mig.

"Ut på sjön den vida ska vi glida i en grönmålad båt.

Vi mot varma länder stäven vänder i en grönmålad båt.

Båten får gunga dit vindarna vill,

blåser det inte så ligger vi still."

Sån ro har jag som sagt aldrig haft. Blåser det inte - då går jag för motor.

Många flytetyg finns det. Vad sägs om den här blå.

Erik Olsson tar alltid det mesta med ro. Det gjorde han även när ett av de mest beryktade sjömärkena dök upp.

Kejsaren

På Aspöfjärden i S:t Annas skärgård står pricken Kejsaren. Kejsaren är ursprungligen en gammal finsk specialboj och som styrbordsmärke märker den ut ett enmetersgrund strax öster om farleden. 

Sägnen säger att grundet fått sitt namn efter att ett fartyg med den tyske kejsaren ombord gått på grund här någon gång under 1800-talet. Fartyget lär ha suttit fast rejält på grundet och i väntan på assistans passade besättningen på att förse sig av det rikliga dryckesförrådet ombord. Bland skrockfulla fritidsseglare har det varit en tradition att skåla med Kejsaren när man seglar förbi, i hopp om god tur.

Nu var det starkaste vi hade tillgång till ombord bubbelvatten med citronsmak, så skepparn valde att offra det godaste kexet till Kejsaren i stället.

https://www.facebook.com/sjofartsverket/photos/a.498909914670.268320.139916569670/10152177894959671/?type=1

Nästa sjömärke norr om Kjesaren är fyren "Jungfrusalen".

Vi hade talat om Arkesund som tänkbar natthamn, men då vi gått för maskin i det fina vädret hade vi kommit långt och klockan var bara barnet. Bestämde oss för att runda öarna Kopparholmarna och via Fyren Gustav Dalén gå direkt på Landsort.

Vinden hade ökat och vi hissade segel. Stor och Genua. Efter en stund såg det ut som om hela havet var ett grundflak söder om oss. Sjökortet sa att det var 50-100 meter djupt, så det måste va nåt annat. 

Det var det också - Frömjöl, konstaterade vi när bältet drivit ikapp oss.

Fyren Gustav Dalén siktas.

Strax efter kommer det en större segelbåt utifrån havet. Bäringen ändras inte, men vi seglar för styrbords halsar och han för babords. Den andra båten skulle alltså väja. Han visade inte ett tecken på att väjde och när vi var väldigt nära fick jag gira skarpt styrbord och gå alldeles akter om honom.

Ropade till honom att han borde lära sig väjningsreglerna, var på han svarade att han inte sett att vi hade storseglet uppe och därför inte förstått att vi gick för styrbords halsar.

Jaja - störst går först!?

Det mojnade allt mer och vid åttatiden var vi ca 3 distansminuter väst Landsort. Vi tog ner seglen och gick för motor till gästnamnen i norra änden på Öja (den ö där Landsorts fyr ligger på)

Ankom 21.15. Hamntillsyningsmannen hade gått hem och den enda facilitet vi kunde få del av var ett torrdass.

På tretton och en halv timme hade vi gått 68 distansminuter - 40 för motor och 28 för segel. Medelfarten under hela sträckan hade legat strax över 5 knop.

1. "Tre mann i en båd" - Transportsegling Västervik - Härnösand

Vi fick ett transportseglingsuppdrag från Västervik till Härnösand.

Tanken var att vi skulle åka buss och tåg till och från båten. Sedan visade det sig att båten låg i Gunnebo strax söder om Västervik. Min fru trodde inte för ett ögonblick att jag skulle klara att åka buss och tåg, så hon lovade köra mig och seglarkompisen Erik Olsson, från Smögen.

Anlände till Gunnebo på fredagseftermiddagen  den 23 Maj  och strålade samman med skepparen Kalman som redan var på plats.

Ganska snart dök den tidigare ägaren Bengt upp och invigde oss i båtens "hemligheter".

Båten - en Allegro27 - var mycket gott skick och Bengt hade lagt ner mycket möda på att allt skulle va i bästa ordning inför vår seglats. 

Vi ägnade Fredagskvällen åt att bekanta oss med båten och komma i ordning. Själv hade jag tagit uppdraget att ansvara för maten. En grannlaga uppgift. Det skulle dessutom serveras vegetarisk mat ombord. Hade tränat i 14 dagar hemma att laga dylikt på mitt origokök och burkugn.

Då det enligt uppgift inte fanns nån speciellt bra affär i Gunnebo hade jag handlat en hel del hemma och kylvaror inköptes i Ankarsrum - nån mil från Gunnebo - när vi körde förbi.

På vägen ner i bilen till Gunnebo började Erik fundera. Om Kalman är skeppare och bestämmer. Tommy är kock och har ansvar för maten. Vem skall då göra allt annat som måste göras ombord!?


Killen i blått är Erik Olsson. Smögare av födsel och ohejdad vana. Erik kommer bara ihåg en sommar som han tillbringade på Smögen under sin barn och ungdomstid.

Fadern hade fraktskuta och hade den sommarn fått en frakt så han inte kunde komma till Smögen och hämta sin familj - som annars alltid var med på fraktskutan på somrarna.  Seglationsområdet var Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt, Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken och jag tror även Vänern.

Den ståtliga killen med vit T-shirt är jag. Skepparn hann precis sticka upp huvudet i förpiksluckan när Bengt knäppte kortet.

Lördag morgon kom Bengt med fru ner för att ta avsked av sin båt som de haft i väldigt många år och som de vårdat ömt.

Bengt hissade de gästflaggor under spridaren från de länder han varit i med båten, som en avskedsceremoni, och sen lav vi ut från Gunnebo 09;20.

Det blåste en svag sydostlig vind, så vi startade för motor. Bengt och hans fru stod på bryggan och vinkade av oss. Från Bryggan längst in i Verkebäcksviken, som är en djup och smal havsvik, till öster om ön Händelöp, i mynningen, är det ca 7,5 distansminuter.



Hemma - på västkusten - kallar vi ju alla sådana här djupa havsvikar för fjordar, trotts att det bara är Gullmarsfjorden som är en riktig fjord med en tröskel ytterst.

Dessutom kallar vi ju alla öppna vattenytor för fjordar - det som man i Stockholms skärgård kallar för fjärdar. Denna språkliga förbistring är nog ett arv från den tiden då Bohuslän hörde till Norge!?

På västkusten går alla dessa "fjordar" i nordostlig riktning räknat från havet. Här på ostkusten finns en del likadana djupa havsvikar som går åt nordväst räknat från havet. En tanke som aldrig slagit mig förr.

 Om man klickar på kartan ovan, och även alla bilder, så blir de större.

Längst ut på sydsidan av ön Händelöp finns ett litet fiskeläge.

När vi passerat fiskeläget, skären och grunden alldeles på utsidan kunde vi gira norröver och hissa segel.




Först rullade vi ut genuan och ganska snart hissade vi även storen.

Det var inte mycket vind och vi kom överens att hissa Gennakern. Det fanns både en Spinnaker och en Gennaker ombord. Vi tog den säcken som var märkt Gennker och hissade. Misstänker att det var spinnakern som låg i fel säck, vi seglade dock med den som Gennaker och gjorde god fart.

Det mojnade efterhand och vid halv femtiden bestämde vi oss för att ta natthamn i Flatvarps fiskehamn i norra änden på Stora Askö, dit vi ankom 17.00. La oss bakom en skärgårdskryssarliknade plastbåt. Hade inte förr hunnit förtöja förrän vi blev ombedda att förhala oss akteröver. De skulle sjösätta en båt och det stället där det gick var precis där den framförvarande båten låg, så han fick också förhala sig.

De faciliteter som vi använde oss av va ett torrdass och el. Det fanns ett elskåp och ur den hängde det en sladd med ett uttag. När jag testade fanns det spänning på uttaget. Drog ut vår kabel och anslöt.

Var ju lite osäkra på  konditionen på batterierna och man använder ju en del ström, plotter, autopilot, belysning mm. På kvällarna körde vi med datorerna och laddade min läsplatta med sjökort över hela Europa. som jag hade och kollade att de två andra navigerade rätt .

På ett anslag stod det att el kostar 40 kr/dygn och att man skulle ringa ett telefonnummer om man ville ha el. Ringde och talade om att jag anslutit och hängt 40 kr i en bärkasse på ett visst ställe. Killen som svarade lät rätt förvånad, men skulle komma och hämta pengarna nästa morgon.



Vi hade med Eriks plotter som har en dubbelt så stor skärm som min och är mycket ljusstarkare. Hade monterat den på en träplatta som jag klätt under med en bit liggunderlag, för att den inte skulle skava på det underlag vi ställde den på.

Under första dagen hade vi den fastsurrad, men det visade sig att det stod bra under hela resan bara av sin tyngd och liggunderlaget. Det var ju mycket lättare att ställa den så att den syntes på bästa sätt för rorsmannen om den inte var fastsurrad. Dessutom var det inte så dumt att kunna ta till sig plottern och hålla den i knät om man tex villa lägga in nån ny waypoint eller liknande.

Mina sjökort över den svensk kusten passade i Eriks plotter som tur var, annars hade vi tvingats använd min lilla.

Det fanns en riktigt gammal autopilot som den teknisk sinnade skepparen fick att fungera tillfredsställande. Det fanns en kompassros som man skulle vrida när man ställde in kursen. Det är ganska skönt att slippa hålla i rorkulten precis hela tiden. Man har väl blivit bortskämd.

Fast det är klart att de moderna autopiloterna med sin dator och många tekniska finesser fungerar bättre och drar mindre ström.

Av dagens etapp  på ca 29 distansminuter hade vi seglat 20 distansminuter och gått för motor i 9. Dagens färd tog 9 timmar och 40 minuter , vilket ger en medelfart på strax över 3 knop. Nu gick ju inte färden så spikrakt som jag ritat på översiktskortet - det var mera av rittekniska själ som det blev så. I skärgården norr om Västervik, Gryts och St Annas skärgårdar slingrar sig den många gånger smala och mycket vackra inomskärsleden mellan alla de otaliga öarna.

Vårutrustning

Har ju alltid Thallatha i sjön sommar som vinter.

Vintern 2014 var ju inte mycket till vinter om man jämfört med de tidigare. Dessutom kunde jag inte ligga på den plats jag legat på de senaste vintrarna för att innehavaren använde den själv denna vintern. Letade bland mina bilder och hittade ett par som visar det mesta vinterliknande som var.

Brukar ju säga lite skämtsamt, men ändå på fullt allvar, att jag tar upp när alla andra sjösatt. Det är mycket lugnare på uppläggningsplatsen, maskinförarna är inte så stressade med all sjösättningar, det finns gott om lediga pallbockar och framför allt - det är god och varm arbetstemperatur. Det sista kan naturligtvis va en sanning med modifikation - ibland kan det bli alldeles för varmt, speciellt på den sidan av båten där solen skiner just för tillfället.

Hade varit ute och transportseglat en båt mellan Gunnebo/Västervik och Härnösand under 14 dagar runt månadsskiftet Maj -Juni. Hade tänkt ta upp direkt när jag kom hem, men gräsmattan och ogräset hade växt en hel del under tiden, så jag ägnade måndagen att åtgärda det värsta. 

Hade lovat en kompis - som förövrigt var med på transportseglingen, att hjälpa honom koppla in en autopilot elektriskt, så tisdagen gick åt till det. 

Snickargänget samlas i missionskyrkan på Onsdagar. Jag har ju arbetat som vaktmästare där under ett par år, så jag rår mig lite mera själv och gör det jag tycker behöver göras, kanske med en lite annan blick än de som leder och fördelar arbetet mellan snickargängets medlemmar. Så blev det dock inte denna gång, utan jag blev ombedd att kolla på den stora kaffekokaren i missionskyrkan som från och till krånglar en aning. Det arbetet upptog min onsdag. 

Hade lovat pastorn i missionskyrkan att hjälpa honom att montera en lotspullpits på hans snipa, så att han lättare kan ta sig ombord på ett säkert sätt efter den sjukdom han drabbades av i vintras. Torsdagen gick åt till det, men jag talade i alla fall med Anders Olofsson på Olofssons Marinteknik, under dagen, om att ta upp båten på Fredag.

Pontonbryggan på Tångens badplats var på plats, så det blev att ta den ca 400 meter långa omvägen mellan Klåvholmsungen i öster (mitt i bilden till höger) och Klåvholmen och runda den senare.

Tångenrännan som vanligt och sen sikta in mig på "Tobbakshålet" där Anders Olofsson har sin verksamhet. Det är trång i Tobbakshålet. Tom trängre än det ser ut pga det grundflak som sträcker sig från den röda sjöboden mitt i bilden ovan. Det grundaste området har jag markerat med rött. Där är det nästan torrt.

Efter 22 månader i sjön var det en del beväxning på botten, men inte så farligt ändå. Fjolårets månadslånga vistelse i Vänerns söta vatten hade nog gjort Thallatha ganska ren i botten. 

Det som växer i saltvatten - dör i sötvatten och tvärt om. Väst var det på Babordssidan i aktern, som ligger mot solen större delen av tiden.

Anders  tog bort det mesta med högtrycken.

De bottnarna av havstulpaner som blev kvar fick jag hjälp av seglarkompisen Erik Olsson från Smögen, att ta bort - med en vanlig båtskrapa. Det var honom jag hjälpte med autopiloten.

Efter avtvättning, en omgång med Autozol Kromglans. Stefan som vaxade och polerade för två år sen ville kört med Autozol redan då för att båten hade en del matta ytor. Helt bra blev det väl inte, det är ju en gammal båt, men betydligt bättre.

Två omgångar med Ultra Glozz, en omgång som polerades vått - för att få bort eventuella smutsrester och en omgång som fick torka innan poleringen, enligt anvisningarna.

Det var väldigt mycket lättare att polera när Ultra Glozzen torkat än att polera den medans den var våt.

Nästa steg var att tejpa upp över den blå vattenlinjen. Nån gång i mitten av 1970-talet, skulle jag höja vattenlinjen på min dåvarande båt. Jag målade den breda vattenlinjen med blå bottenfärg. Sen har jag fortsatt med det.

I år fick jag tag på blå hård bottenfärg för riktigt snabba båtar hos Smögen Marin.

Fast jag skulle ha slipat bort all gammal mjukare bottenfärg som satt kvar. Den gamla färgen reste sig en en del och andra strykningen blev en aning knottrig. På långt håll och med dåliga ögon är det ingen som ser det. Och jag kommer inte att tala om att ytan inte är helt perfekt för en enda människa 

Efter att ha tejpat upp den undre delen på den blå breda vattenlinjen, efter de tejpmarkeringar som kan anas ett pr bilder upp och målat med svart bottenfärg, på utsatta ställen som i vattenlinje, stäven och runt rodret och propellern, börjar Thallatha se riktigt skaplig ut.

Den skarpsynt kan dock ana nåt avvikande i framkant på kölen.

För tre år sen var jag och mina seglarkompisar ute och seglade vid ett par tillfällen. Thallathas sittbrunn är en aning dum på det sättet att det är svårt att ha ett papperssjökort liggandes och nån plotter hade jag ännu inte skaffat utan körde med en laptop som stod inne i däckssalongen.

Erik Olsson stod till rors och skulle runda en ö och hade följaktligen inget sjökort. När jag såg att han gick för nära ön pga det grund som ligger strax intill beordrade jag honom att gira babord., varpå han styrde rätt upp på grundet.

Hade jag hållt käften hade han gått mellan ön och grundet .

På Hösten samma år var vi ute och seglade igen. Vi låg på kryss mot Lysekil. Jag stod till rors och trodde jag skulle klara att gå på insidan ett grund och därmed slippa att slå - det gjorde jag inte.

Nästa gång vi passerade kunde Erik inte låta bli att peka och att ge en något syrlig kommentar.  

Det blev en del krosskador längst fram på kölen. Såg det visserligen sist jag hade uppe, men hade inte tid att åtgärda. Denna gången hade jag bestämt att jag bara måste få fixat det. Slipade bort allt trasigt och en hel del till. Kölen var väl ingjuten i sandfyllning och när jag fått bort allt löst verkade det inte som om det trängt in vatten mot järnkölen.

Lät det torka så länge som möjligt innan jag spacklade i med ett spackel av epoxy och mickrobalonger med mycket övermått. Det var för att hålla kvar spacklet som jag satte emot skivan. Nästa dag när spacklet torkt slipade jag ner det till en så rätt form som möjligt och plastade över med epoxy och väv i ett stort antal lager.

Polerade propellern så blank jag bara kunde och satte på en ny offer anod, men glömde naturligtvis att ta en bild

Dan efter - sjösättningsdagens morgon slipade jag över laminatet så det inte fanns några trådar som stack ut och det var relativt slätt och målade över det hel med två lager bottenfärg.

Strax före middagen hade Anders tid att sjösätta. Under tiden jag väntade hann jag göra ren tre av mina fendrar. Ibland har man så skitna fendrar att man skämms när man kommer in i en gästhamn.

På eftermiddagen följde min seglarkompis Ingemar med för att följa med på den korta turen till hemmahamnen i Springets småbåtshamn.

Precis när vi skulle lägga till stoppade motorn. Den var helt död och elen var helt utslagen. Kopplade till förbrukningsbatterierna, men det hjälpe inte ett dugg.

Drev tvärs över hamnen och fick tag och la Thallatha på utsidan en gammal fiskebåt. Hade inga mätinstrument, så jag tog mig hem och hämtade verkygslådan. Full spänning på startbatteriet och även på elanslutningen på motorn. Ringde min mekaniker Anders och ställde några dumma frågor till honom. Ett tips var kontakten till manöverpanelen på motorn. 

Bara jag nuddade kontakten började larmet tjuta, som det alltid gör innan man startat motorn. Startade motorn och var klar att gå när den tjuvstoppade på nytt. Tog loss och tryckte dit kontakten. Drog runt ett buntband och drog det väldigt hårt. 

Startade motorn och gick bort till platsen. Högg bojen med min bojkrok som sitter i en Ankarolina. Gav båten en puff framåt för att nå bryggan och backade lite för att den skulle stanna. La ur backen och sprang fram på däcket för att ta förlinan.

Det visade sig att jag inte fått ur backen ordentligt. Har två manöverplatser och en växel för motorreglagen och ibland får man inte ur backen trots att man tror att man satt spaken på neutral.

Hann naturligtvis inte tillbaka till sittbrunnen innan propellern fiskat Ankarolinan, lindat runt ett antal varv och stoppat motorn. Blev hängandes i bojen i ankarolinan. Det blåste relativt mycket och från bryggan

En båtgranne tog sin julle och gick ut för att hjälpa mig. Jag ville att han skulle gå in och lägga tampen i bryggan eller Y-bomen, men han skulle absolut bogsera mig. Han gjorde ett flertal försök, men så snart min båt kom tvärs vinden sket det sig. Till slut fick jag honom att fästa linan i Y-bommen och jag kunde hala mig in och förtöja. 

Det sista låt ju enkelt - ja visst - jag lyckades i alla fall så småningom. 

Precis när jag fått förtöjt började det ösregna. 

Efter att ha gått fram och tillbaka över den gamla fiskebåtens däck och därefter på mitt eget, var mitt däck fullt med svarta skoavtryck och såg ännu bedrövligare ut än innan.

Hade tänkt att använda midsommaraftonens förmiddag till att göra ren, vaxa och polera däck och överbyggnad. I stället höll jag på och försökte få loss Ankarolinan från propellern. 

Det misslyckades naturligtvis, så jag får väl anlita nån av de där pojkarna som tycker om att bada med vass kniv nån gång när det lugnat ner sig efter midsommarfirandet.  

Men båten ligger väl förtöjd på sin plats och jag har återigen fått mig en läxa.  

Av skadan blir man vis - men inte rik.  

.

Ovanlig båttyp

Var en sväng på Smögenbrygga idag när denna något ovanliga segelbåt seglade in i hamnen.

Tror flaggan var Irländsk, och jag tyckte mig se en åra som stack ut i aktern - klar för att vricka sig in på en plats när det tagit ner seglen helt. De hann att stryka focken innan jag fått lånat kompisens mobil.

Trevligt bland alla ointressanta plastschabrak.