Vår sommarsegling

Söndagen kom med skapligt väder. Inte lika fint som veckan innan, men helt ok. Gick till Stora Kornö på Söndagseftermiddagen. Blev mottagna av några bekanta från Smögen, som låg där med båt. Fram i kvällingen blev det en kortare promenad.

Nästa morgon tog vi en lite längre promenad. På en av "ljugarbänkarna" satt en äldre man. Kom i samspråk med honom. Fick oss till livs mycket av öns historia. Om ägerförhållandena, om livet på ön, om fisket och om parken där vi suttit och vilat för några dagar sen. En rofylld plats. 

Mannen vi talade med var konstnären Ernst-Gunnar Schiller. Han hade gjort en film tillsammans med Kjell  Johansson, Lysekil, som berättade om öns historia. Filmen går att köpa på DVD. 507johansson@telia.com

"Här går på vinröd ljung de svarta fåren" Skriver Evert Taube i sin visa "Inbjudan till Bohuslän". Vinröd jung fanns det gott om uppe i bergen och "inlejda" svarta får betade på ängarna i dalen i söder. Fåren kom från en gård på Orust och deras främsta uppgift var att hålla landskapet öppet. 

Fick för mig att vi skulle gå still Smalsund, sundet som skiljer Lilla och Stora Kornö åt, men insåg efter en dryg promenad i bergen att det var bäst att dra tillbaka till båten. De Bohuslänska bergen kan ta musten ur en även om man är van att springa i berg.

Även Stora Kornö har haft en liten del stenbrott även om det tycktes ha varit i blygsam skala. Mogna björnbär kunde vi dock njuta av under vår promenad och även en del mogna slånbär kunde vi se. Skall dock avstå från att citera ur Taube`s visa.

Efter promenaden kastade vi loss och gick österut. Vid en av våra dagsturer förra veckan kom vi iland samtidigt med vår närmsta båtgranne. De kom från Grundsund - ett ställe de var mycket förtjusta i. Har besökt de flesta platser  i vårt närområde, men på Grundsund har jag aldrig varit, så vi styrde kosan dit.

La oss på den norra sidan och tog en promenad till bron och över till andra sidan av hamnen. Det obligatoriska hamnfotot på Thallatha som skymtar på andra sida, till höger.

Grundsund är uppbyggt dels på Skaftö, dels på Ösö, och samhället uppkallat efter det grunda sund, som skiljer dessa öar från varandra. Det har anor åtminstone från 1600-talet som fiskeläge, men det var först i samband med sillperioderna som bebyggelsen ökade. De stora  ledde till en blomstringsperiod under 1800-talet och gjorde Grundsund till Sveriges största fiskeläge.

En kort promenad på morgonen västerut på bryggan som slutar vid Pelles krog. En morgonpigg kajak-paddlare är på väg ut ur hamnen. Även några morgonpigga badare tog sig ett dopp från badstegen på utsidan. 

Efter frukost går vi västerut - till Gåsö. Hade tänkt gå på utsidan och lägga oss i nån av naturhamnarna, men ett titt i hamnen visade att det hade lagts ut pontonbryggor med gästplatser sen vi var här sist - det var länge sen. La oss längs med. Tog en promenad i det lilla samhället. Förbi kapellet, tennisbanan och vattenpumpen.

Skylten på kapellet talade om att det från början var ett vanligt bostadshus. När behovet av skola växte i början av 1900-talet byggdes det om för detta ändamålet. I början av 1950-talet minskade behovet av skola på ön och huset byggdes om till kapell som invigdes sommaren 1955.

På väg ut på kajen för att gå till båten, blev vi tilltalad av en kvinna. Hon frågade om vi skulle ligga kvar i natt och det hade vi ju tänkt. Då kunde vi få ligga på hennes plats på insidan av pontonbryggan, då hennes stora båten stod på land. Det var så skvalpigt att ligga på utsidan. Vi tackade för erbjudandet. 

Hon bodde i "pensionatet", som nu var privatbostad delades av fyra familjer. och berättade engagerat om Gåsö och tider som svunnet och rekommenderade ett besök på öns kyrkogård och den köksträdgård som någon anlagt strax intill. 

Vi flyttade Thallatha till den anvisade platsen.

Efter att vi avnjutit vår middag tog vi en långpromenad på Gåsö, med köksträdgården vid kyrkogrden som första mål.

Vi blev lite imponerade av odlingarna med blommor kryddväxter och grönsaker av alla de slag. Satt en stund på en bänk och njöt av härligheten.



Kyrkogården strax intill var också en vacker och fridfull plats.

Fortsatte sedan vår promenad västerut. Vi talade om att gå till den naturhamn på Tjällsö där vi tänkt lägga oss från början. Från en av de höga punkterna på Gåsö såg vi både Kungshamn och Smögen samt Lysekil.

 

En redig bro skiljer Gåsö från Storön. Noterade senare på sjökortet att det jag tänker som "Gåsö" är tre öar. Gåsö, Storrön och Tjällsö. 

Gick över bron och fortsatten en bra bit västerut. Insåg så småningom att det var långt att gå och att vi var ganska mätta på att promenera i bergen på Bohuslänska öar. Däremot sög det i kaffetarmen, så vi tog en fika paus innan vi vände tillbaka mot Gåsö.

Det fanns pilar och texter ritade på berget som angav riktningen till dr olika naturhamnana. Att hitta till samhället på Gåsö är nog inget problem för de gästande "seglarna", men tt hitta tillbaka till båten kanske inte alltid är lik enkelt. Vid det första delet stod det "Badviken" och vi kände oss manade att gå dit och kolla.

Betesdjur arbetar med att hålla landskapet öppet, som på många öar. Djuren är ju i regel inget att va rädd för, men det är ju lite respektingivande när det står en handfull stora kossor mitt på stigen och det i stort sett och det inte finns några alternativa vägar. Vårt möte på Gåsö dessa naturvårdare var inte på något sätt upphetande.

Badviken hade tom två sandstränder insprängda mellan klipporna.

Längst ut på udden som sticker ut åt nordväst finns entrappa för dem som nte gillar att få sand mellan tårna. Den uppmärksamme kanske ser att det onte riktigt är samma format på bilden på badtrappan som på de övriga bilderna. Sen min digitala kamra la av har jag fotat med mon Iphone. Linsen sitter så att jag ofta får med en dela av mitt pekfinger. Det är ju inte så vackert så jag skar bort fingret - på bilden alltså.

Björnbär fanns det gott om. På väg ut mot kyrkogården hade vi en dam före oss med en tom glasspaket i handen. Misstänkte vad hon skulle göra och blev därför inte alls förvånad när hon klev in i ett stort fält med björnbärsbuskar och började plocka. En hel del björnbär inmundigades  även för vår del under vår promenad.

Alldeles utanför samhället, på stigen som går mot badplatsen har man placerat en vacker och konstnärlig portat som ger en fin inramning av stigen.

Efter en god natts sömn i Gåsös hamn kastade vi loss och seglade hemmåt. Dagen bjöd på ett härligt väder, men prognosen för nästa dag var direkt dåligt med mycket vind.

En riktigt pen båd

Det finns hur många olika modeller på båtar som helst. Det är sällan man ser nån som riktigt tilltalar en.

På väg till Thallatha körde jag förbi sjösättningsrampen på Springet. Där stod den. Den "penaste" båten jag sett på länge. Kunde inte låta bli att ta ett par kort på den.

Teknikens underverk

Äntigen hade ja fått båten färdig  och kommit igång med segling, varit på öppet varv både

på Henån och Ellös, kommit på hur jag skall lösa detaljproblemet med solcellsplanelen som skulle bli en "spayhood"över skjutluckan som läcker när det regnar, och dessutom lyckats genomför träarbetet och montera det hela. Dessutom hade jag tid att skriva blogginlägg på kvällarna vid fotogenlampans sken. 

Fast fotogenlampan över bordet i däcksalongen har jag försåss inte hunnit montera, men det låt ju ganska bra att skriva som jag skrev. Men jag har alla monteringsdetaljerna med och fotogenlampan i säkert förvar i akterruffen - så vem vet. Vill det sig väl kommer den kanske upp redan i kväll.

Hade tänkt skriva ett blogginlägg varje kväll när jag låg i min ensamhet i nån ödslig naturhamn i norra Bohuslän. Se är det ju mycket som skall skötas via internet. Segling på "Sailonline" inte minst och så kolla  vädret och faktasök i bloggandet. Jag har ju bredband ombord via Net1, som fungerar ganska bra.

Så första kvällen så börjar batteriet ta slut på min bärbara dator. Startar "invertern", och ansluter nätaggregatet. Det blir lite si och så med laddningen. Trodde först att jag kommit åt anslutningen i datorn. När jag trycker på kontakten kommer ladningen igång igen. Efter upprepade gånger gjorde det inte det. Spänningsmätnimg visar att det är 230 V in i nätaggregatet, men ingen klenspänning i kontakten som skall sitta i datorn.

Jag har ju efter ett helt yrkesliv i elbanchen blivit alergisk mot elgrejer som inte fungerar och alltid just när man som mest behöver dem. Skulle väl kunna skurit sönder den helgjutna kontakten och på nåt sätt vridit ihop trådarna, men jag kommer ihåg hur det gick sist som ett nätaggregat till en bärbar dator krånglade. Jag fick isär det hela och det blev skit utav allt ihop. Då var jag bara två mil från ett Elgigantvaruhus och de hade ett passande nätaggregat. 

Det finns ju spänningsomvandlare som omvandlar från 12 V till 19 V eller vilken spänning det nu skall va (ställbart). Jag har haft sådana till alla mina tidigare bärbara datorer ombord. Men till min nuvarande dator fanns det ingen kontakt som passade, så jag har kört den på invertern.

Kom, för en stund sen, på att jag kunde nåw texterna via min android läsplatta som jag har som navigator inne i däcksalongen. Just nu käns det som det inte är nåt speciellt bra alternativ för att skriva blogginlägg - åtmintone inte för en gammal gubbe.

Det var mycket bättre förr när man använde papper och blyertspenna - eller!?

Och äntligen kom den

lyder en rad i Carl-Anton Axelsson´s sång "Om maskros och tjärdoft"

Började mitt förra inlägg med "Det är synd om oss män i övre medelålder som med stormsteg närmar oss pensionsåldern." Speciellt synd om oss är det väl egentligen inte. Det var mest skrivet med lite ironi.

En grupp som jag däremot tycker lite synd om - den här sommaren - är de som vi här ute kallar för badgäster. Turister påstås det egentligen heta, men för oss är det badgäster. Man betalar stora pengar för att va här ute en vecka och så är det bara skitväder. 

När de flesta badgästerna åkt hem, den sk turistsäsongen var i huvudsak över - då kom sommaren. Rena högsommaren. Thallatha var naturligtvis inte klar för några längre turer, men några dagsturer i närområdet blev det, varvat med lite båtjobbande.

Bilden är från vårt besök på Hållö. Vi var iland på Stora Kornö en av dagarna, men då hade jag glömt mobilen hemma, som  just nu är min enda fungerade kamera.

Den veckan efter midsommar som jag ägnade helt åt att jobba med båten, fick jag ju dit dieseltanken och placerat batterier. Men det var ju lite jobb kvar för att jag skulle anse båten klar för att användas för lite längre turer än dagsturer.

Började med att koppla de tre förbrukningsbatterierna parallellt med startbatteriet,  men ångrade mig när jag hade kopplat färdigt och la förbrukningsbatterierna och startbatteriet på var sida om min treläges batterifrånskilljare. Startbatteriet direktkopplat till motorn men via en bult på frånskilljaren. Förbrukningsbatteriet via frånskilljaren till elcentralen och förbrukarna. Dvs manuellt skilljerelä. Vill jag ladda förbrukningsbatterierna med motorns generator får jag ställa omkopplaren i läge 1+2. Ett antal separata säkringar direkt på förbrukningsbatterierna till länspumpar, solcellspaneler och värmaren. 

Den veckan det var högsommar var vi dessutom uppbundna på lite olika saker och dagsturer med båten tog bort mycket tid för båtarbete. Fredagen vigde jag därför för båtjobbande trotts strålande väder. Blev i stort sett klart med det som jag tyckte borde göras. Det enda som jag misslykades med var att hitta spänningsmatningen till topplanternan. Elen i Thallata går via kabelstammar med kontaktdon som i bilar. Vid motorbytet och demonteringen av den gamla motorn hade ett några kontakter gått isär, vilket gjorde att en hel del el inte fungerade. Fick det mesta att fungera - dock inte topplanternan.

Löste problemet genom att lägga den på en egen säkring direkt på förbrukningsbatteriet utan nån strömbrytare. Säkring ur - släckt lanterna. Säkring i - tänd lanterna. Enkelt men effektivt. Det är ju inte så ofta man går med lanternorna och speciellt då topplanternan tänd, men man måste ju kunna tända den.

På Lördagen var högsommaren över. Dessutom var det höstmarknad på Rabbalshede och naturligtvis regnade det.

Syslöjd pga impulsköp

Det är synd om oss män i övre medelålder som med stormsteg närmar oss pensionsåldern. 

Det finns ju ett uttryck som säger;"Tiden går fort när man är lycklig". Måste va mycket lycklig för jag tycker att tiden bara rusar iväg. Fast det där med stormsteg. Tja - fast tiden går fort tycker jag att jag bara "andövar" mig fram, och när man andövar går det inte fort.

Ordet  betyder egentligen att hålla båten mot vind och ström så att den inte rör sig - hålla båten stilla på vattnet (vid fiske) genom att ro mot vinden. Ibland används ordet "andöva" om nåt som går framåt, men väldigt långsamt.

Varför är det då så synd om oss män i övre medelåldern?

Jo, vi har aldrig fått gå i syslöjd. 

Madrasserna i Thallatha var erbarmligt dåliga när jag köpte henne. Har man dessutom dålig rygg som jag så är det en pina att ligga  när madrasserna är dåliga i kojen. Berättade ju i ett tidigare inlägg om hur jag gjorde nya madrasser till förpikskojerna. Det kändes ganska halvtaffligt att använda nål och tråd, men det gick bättre efter hand, även om resultatet inte blev så bra som jag hade hoppats.

I Däckssalongen var  dynorna  i varje fall betydligt tjockare än madrasserna i förpiken och i akteruffen. Men tyget var både trådslitet och fläckigt. Det var tom så att jag tyckte de var fula och tråkiga. Brukar inte ha så stora krav på hur saker och ting ser ut. För mig är funktionen viktig, men inte utseendet. 

Om man gör en jämförelse mellan  dynorna  och skepparn - på bifogad bild - så, ser ju  dynorna  ganska skapliga ut, men så är nog just den ryggdynan bland de bättre. 

Sen kan man ju ha ha vilka priciper som helst för allt och alla, bara principerna inte gäller en själv. När det gäller utseende kontra funktion måste jag dessvärre konstatera att funktionen är ännu mycket  sämre på skepparen än utseendet.   Då förstår ni ju hur illa det är ställt.

La vid tillfälle  ett par blå filtar över dynorna i däckssalongen bara för att slippa se eländet. Dessvärre hade de en benägenhet att glida av, speciellt på ryggdynorna.

Var inne sen sväng på Biltema i Uddevalla för ett tag sen. Man hade staplat upp en hög med olikfärgade filtar i en korg som såldes till ett lågt pris - 39 kr styck. De blå tycktes ha haft en strykande årgång, men hittade tre som var oöppnade. Det var ju två stora sittdynor som skulle täckas och två små ryggdynor. Så tre fleesfiltar borde räcka .

Blå var den enda färg som jag kunde tänka mig av de som fanns, fast i skrivande stund slog mig tanken att den flerfärgade randiga kanske också hade gått bra. Men nu blev det blå. Gillar färgkombinationen blåvitt och som jag haft på de flesta av mina båtar.

Jag är ju inte nån större fotbollsentusiast, snarare tvärt om, men som den lokalpatriot jag är så måste jag ju tillstå att vårt eminenta fotbollslag, Kungshamns IF, just har den färgkombinationen på matchdräkterna. Har för mig att det finns ett annat fotbollslag från en liten fiskeläge lite söder om världsmetropolen Kungshamn, som också har blåvita matchdräkter och skamligt nog kallas just för "Blåvitt" - men dom kan nog inte va nåt vidare. 

Trotts allt blev jag inte avskräckt för att sy efter mitt tidigare försök och att snörpa på fleecefiltarna på dynorna i däcksalongen skulle nog gå bra. Det var ju dessutom bara en tillfällig lösning i väntan på bättretider.

Började med en av sittdynorna och tog bort knapparna. Fleecefilten täckte ju väl den ena sidan, men inte den andra helt. Nåja - får väl ha dynorna liggandes med den täckta sidan upp. Sydde fast filten längs den ena långsidan sträckte upp och sydde fast längs andra långsidan. Kortsidorna var ett pill.  Dynorna  i däckssalongen har väldigt rundade hörn, men fleecefilten  var väldigt töjbar och jag fuskade till det så gott jag kunde. Tyckte inte att det blev helt fel, fast jag inte fick till det helt symetriskt.

En av mina bästa seglarkompisar Ingemar´s fru, har jobbat som syslöjdslärare hela livet. Om hon (eller nån annan) kommer ombord och fäller en negativ kommentar om mitt taffliga syförsök, kommer de att få erbjudandet att göra om och göra det bättre. Å andra sidan är nog i alla fall Ingemars´s fru Britt van vid ganska dåliga försök av ointresserade elever. Tror nog att hon som den goda pedagog hon är, kommer att ge mig beröm, kanske inte för resultatet, utan för att jag försökt.

Vi hade en skinnsoffa hemma under ett antal år. Knapparna hade en tendens att lossna, så vi skaffade en lång nål som vi använde för att sätta tillbaka knapparna efterhand som dom lossnade. Den var det perfekta redskapet att sätta tillbaka knapparna på madrassen med. Knapparna var ju snyggt klädda i det flerfärgade tyget som dynorna var. Satte tillbaka knapparna som de var. Betydligt ljusare än den nya klädseln, blev godkänt av  frun - så det får duga. 

Nu tycktes det ju gå ganska fort när man läser min beskrivning ovan, men så var inte verklgheten. Som tur var var det under perioden jag höll på med dynorna väldigt tråkiga program på TV´n, så det blev några vändor med syslöjd varje kväll. Efter tio minuter, en kvart, hade jag så ont i ryggen så jag fick sluta. Det blir ganska ensidiga och obekväma arbetsställningar och det vill inte mycket till för att ta kål på en taskig rygg.

När jag skulle börja med den första ryggdynan, visade det sig att en filt inte räckte till de bägge dynorna, så jag använde den filten till att klä en av ryggdynorna i förhoppningen om att det skulle gå att få tag på fler. En fredag, på väg till Stockholm, smet jag in till Biltema i Västerås. Dom hade hur många blå fleecfiltar som helst så jag köpte en till den kvarvarande ryggdynan och ett par i reserv.

Till slut var det dags att lägga på de provisoriskt klädda dynorna. I ett tidigare inlägg som avslutades med en kommentar om städning, där jag skrev att jag hade en bild hur det såg ut innan jag städade, men att jag inte hade nån bild hur det såg ut när jag städat klart - men den skulle komma så smånig om. Här är före städningsbilden i repris.

Och här är efter den utlovade efterstädningsbilden. En avstädad däcksalong, med nya mattor och lite taffligt omklädda dynor. En viss skillnad blev det ändå.

När jag tänker efter så har jag gjort ett syförsök tidigare. Fick en gammal spinnaker för att jag hjälpe en äldre man med lite båtjobb. I den vevan stod det i nån av våra båttidningar om hur man sydde om en spinnaker till genaker. Fick låna grannsfruns symaskin så skulle va bra på att sy såna tyger som spinnajerduk och öa ner väldigt mycket jobb.



Genakern blev inte bra och dessutom blev den en aning för stor. Det gav inte mersmak för syarbete. Det gjorde däremot jobbet med dynorna i förpiken och däckssalongen.

Thallatha saknar gardiner. Det får kanske bli nästa syprojekt för min del. 

Författaren, seglaren Åke Mattson har seglat ut på okända vatten

Han har kallats för "en av Sveriges första långfärdsseglare i modern tid". Åke har skrivit 9 böcker, varav 8 handlar om hans långseglingar runt om i världen, ofta i mycket små båtar. På ett av bokomslagen står det: ”Åke Mattsson älskar havet, i storm och i godväder, som motståndare eller följsam vän. Han är en livsnjutare av rang, som dricker champagne ur prispokalen och kokar färskpotatis på pentryt med samma glada själ.”

Åke deltog bland annat i Single-Handed Trans-Atlantic Race 1968 med sin havsfidra "Goodwin II".

1979 fick Åke diplomet ”En svensk klassiker” efter att ha simmat Vansbrosimningen, cyklat Vätternrundan, sprungit Lidingöloppet och skidat Vasaloppet.

Åke blev 88 år. Åkes sista önskan var att hans aska ska strös i havet. Det kommer att ske vid en minnesstund från en båt senare i höst.

Segelkamraterna Hans Larsson och Bo Gustavsson

PS. Tänk gärna på Sjöräddningssällskapet www.ssrs.se. Det gjorde Åke Mattsson, PR, 194 00 Upplands Väsby.



Åkes böcker http://thallatha.blogspot.se/2010/05/ake-mattson.html

Fika i Björlanda kile

Just nu så känns det som om seglingssommaren 2012 blir sämre än någonsin. Varit ute med barnbarnen en gång och dörjt makrill och det ser inte att bli så mycket bättre framåt heller.

Var idag i Göteborg i ett angeläget ärende. Vi hade med oss kaffe och smörgås att avnjuta nån stans vid frukosttid. Närmade oss Björlanda kile och fick ett ryck, så vi åkte ner till hamnen. Utanför hamnkontoret fanns bänkar längs kajen med nåt bordliknande som band ihop bänkarna. Perfekt som fikaplats.

Medan vi avnjöt vår "delesiösa" måltid dök det upp en ålekråka alldeles intill. Så nära har jag aldrig varit en sån fågel tidigare. Fågeln uppehöll sig inom den orange ringen. 

Jag har en sån där smart telefon, som tydligen är betydligt smartare än mig. Innan jag hade fått upp telefonen och fått in den i kameraläge så hade naturligtvis fågeln försvunnit under vattenytan. 

Sen såg jag den ett flertal tillfälle både flygandes och simandes. Varje gång blev det lika dant. Innan jag hade fått mobilen klar för att ta ett kort hade den försvunnit.

När den äntligen låg still så länge att jag fick överlistat kameran hade den flyttat sig så långt bort att den bara ser ut som en skitfläck på dataskärmen även i kraftig förstoring.

När jag äntligen fått överlistat telefonen så att det gick att ta kort med den passade jag på att ta ett kort till vänster - västerut. I närmsta raden tronar en massa motorbåtar förutom en ensam stortriss. I bakgrunden finns det ju en skog av mastrar i denna norra Europas största båthamn med 2 400 båtplatser.

Till höger var båtarna inom synhåll betydligt intresantare. På andra sidan närmsta pontonbryggan en båt av skärgårdskryssartyp, utan mast, som sett sina bästa dagar. Den flöt i alla  fall och den kan säkert bli en fin båt igen med rätt omsorg. Var sjösättningen av den ett steg i den riktningen.

Bakom den skymtar en båt liknade en mindre Vindö. En riktigt grann båt av äldre snitt. Den blå båten ytterligare längre bort fick mig att tänka på nåt amerikanskt. 

Det där med olika båttyper är inte lätt och jag har egentligen inte varit speciellt intresserad. Hade en mycket kort stund en impuls att gå ut på pontonbryggan och kolla på skärgårdskryssaren, men kaffet var urdrucket, smörgåsen var uppäten och det var dags att jäkta vidare. 

Var detta kanske sommarens sista sjönära upplevelse i en främmande hamn.