torsdag 1 januari 2015

Gott nytt år

En väldigt fin sommar med några båtutflykter, varav en under den absolut finaste tiden. Hade egentligen tänkt att skriva ganska mycket om de ställena vi besökte - Men............

Det påstås "att en bild säger mer än tusen ord". Jag är visserligen mångordig, men då tycker jag att bilderna är ännu väsentligare för att bryta av textmassan och illustrera.

Köpte mig en ny mobiltelefon i stället för de två Aj-fån;ar som krånglat en hel del för mig, med tanken - aldrig mer Aj-fån. Den dagen jag "stivade in" på Telias butik i Västerås hade den nyaste modellen Sonny Experia´n precis kommit. Den skulle va vattentät och man skulle tom kunna ta kort under vattnet. 

En sån skulle jag naturligtvis ha.


Rixö och Brofjorden med Scanraff i bakgrunden - bilden tagen med frugans AJ-fån.

Vi var ute med båten. Tillbringade ett par dar på Natureservatet Ryxö i Brofjorden. Vandrade runt hela ön och tog en massa kort för att illustrera det jag skulle skriva på min blogg om denna ö, 

Sen kom barn och barnbarn och hälsade på ett par dar. Dagsutflykt från Rixö till St. Kornö, Lysekil mm. Ännu fler kort togs. När barn och barnbarn åkt vidare, lättade vi från Brofjorden och gick vidare söderut. Gåsöarkipelagen besöktes och vi tillbringande en natt i Gullholmens överfulla gästhamn.

Nån gång i slutet på 1970-talet var vi på Måseskär. Vissa öar älskar man. Måseskär hör inte till dem. Svårt att lägga till med en segelbåt - åtminstone om de är flera. När vi lämnade Måseskär sa vi - "aldrig mer Måseskär" och det har jag fortsatt att säga. 

Nån stans i höjd med Gullholmen säger frugan plötsligt; "Vi kanske skulle gå till Måseskär!?"

Som den principfasta och auktoritära man jag är, säger jag mycket bestämt; "Joo - det kan vi väl göra".

Nordostlig  och lite för mycket vind för att lägga till på det stället där det går att landförtöja några enstaka segelbåtar, så valde vi att svajankrade.



Det var ett äventyr att ta sig ner i gummibåten i den rådande sjögången och att ro iland. I den minimala hamnen luktade det avlopp. Vi har en mycket liten gummibåt och jag vände aktern till för att frugan skulle komma iland. Sen vänder jag båten, reser mig upp för att kliva land. Tappar balansen och sätter mig hastigt ner med mina 192 cm och 115 kg. Satte mig längst akter på babords ponton. Ni kan inte ana hur snabbt en gummibåt kan slå runt under de förutsättningarna. 

Vattnet smakade och luktade skit och jag kom mycket snabbt uppe på land.



Det första jag gjorde när jag kom upp på land var att kolla hur den alldeles nya vattentäta mobiltelefonen klarade sig - det hade den inte. Frugan var mycket snabb med att ta ett kort.

Alla mina bilder under hela seglatsen var förlorade. Fick visserligen en ny telefon på garantin, fast ca fem veckor senare. Denna nya telefon hade jag i ca två veckor innan jag knäckte glaset och displayen  under ett ställningsbygge. Som tur var hade jag tecknat försäkring på telefonen så min tredje telefon kostade mig "bara" 750 kr i självrisk.

Sen har hösten gått i utvändig husrenovering och målningens tecken. Några arbetsrelaterade turer till Hållö har det blivit, men i övrigt har båten lämnats åt sitt öde.

Viss tillsyn behöver man ju ändå ha på en båt som ligger i sjön. Det var rätt skapligt väder på morgonen på årets sista dag men prognosen till årsskiftet var kulingvindar, så en lite båtkoll är ju inte fel. Dessutom brukar jag varmköra motorn regelbundet.


Det låg en tunn is över större delen av  Springets småbåtshamn när jag kom ner.


Thallatha låg ju som en "Swan" ensam längst ut på pontonbryggan. De flesta fritidsbåtarna i hamnen har tagits upp. Startade motorn och den gick som en klocka, som en av mina bardomskamrater, vars pappa var urmakare, alltid brukade säga. Hade haft tanken att jag skulle ta mig en liten sväng på sjön i det fina vädret. Kastade loss och gick för att kolla ett par alternativa vinterplatser längre in i hamnen.


Vi hade ju celebert valbesök i hamnen under Julhelgen detta "supervalår". Tre valar simmade in i Springets/Fisketångens hamn. Två simmade ut igen, men en simmade in i den minimala hamnbassängen till höger om det röda skjulet.


Den 10 meter långa valen fastnade under bryggorna och fick hjälp att komma loss och befrias från rep som den trasslat in sig i. Stora bitar hade slitits ur ryggen på valen och när sen man lyckats få ut den på fritt vatten styrdes den ut ur hamnen med hjälp av två båtar som gick en på varje sida och tvingade det stora djuret att välja rätt kurs.



Fick ju några tidigare vintrar låna den platsen där den vita båten i centrum på bilden ligger. Då man stängt av strömmen på min pontonbrygga för vintern funderar jag på om jag kunde ligga på nån av de tomma platserna på sidan. Har ju monterat ett uttag med egen mätare på killen´s sjöbod som äger båten/båtplatsen. Kom in på bägge ställena. 

Har en inplanerad tur till Hållö den 14 januari. Efter det får jag se om jag ev flyttar längre in i hamnen, för att få ström till ett par planerade arbeten, eller om jag väntar till våren.


Satte kursen ut ur hamnen och genom Tångens badplats.


Dom badande på Tångens badplats var lätträknande denna årets sista dag.


Det var inte många seglare i Tångenrännan heller.



Går ju gärna det smala sundet mellan Tjuvsundsholmen och fastlandet. Det måste väl va själva Tjuvsundet. För en fritidsbåtär det ju ganska bra med plats och det är djupt. 



Tarren - skepparn på Elida gick gärna den vägen.  Det var inga problem, men jag vill minnas att skutan drog med sig en del vatten där det är som smalast. 


Smögenhamnen kunde ju va ett lämpligt mål för årets sista utflykt med båten.


Kaffe Skäret är stängt, men det var en hel del folk som röde sig vid fiskhallen och "Göstas fisk"


Den förste som vinkade åt mig var "min snickare" Christian Sporong, som i början av December bytte de flesta fönstren i vårt hus. Gick in till kajen och växlade några ord med honom - egentligen inte så få. Nu beror det inte på  att Christian inte vill va med på bild som hans ansikte är dolt, utan på att dagens tekniska innovationer inte är gjorda för stora grovarbetarnävar. Det är många fina bilder som förstörts av mina fingrar. Huset i bakgrunden är i alla fall kaffe Skäret. Hade huset inte flyttats hit för länge sen, hade det heller inte kommit med på bilden.


Inga mer eller mindre sanna historier förmedlades på Snusfronten ljugarbänk denna dag och Zitabåtarna, som  sommartid har sin tilläggningsplats i centrum på bilden, ligger väl inpackade i Gravarnes hamn.


Det var allt för länge sen Syversen flyttade sitt segelmakeri och Skeppshandel från huset i mitten på bilden. Det var där jag beställde mitt första segel.


Syversen orderbok och segelritning från hösten 1967. Ingen digitalisering där inte.



Soten kallas båten på bilden och som har sin vinterplats på Smögenbryggan. För en urgravare är detta inte alls Soten.


På den tiden det begav sig,  såg M/S Soten ut så här - heter idag M/S Enköping, som den visst hette från början.  http://sv.wikipedia.org/wiki/M/S_Enköping


Utsocknes seglare var det inga i Smögenhamnen denna dag. Efter att Smögen och Kungshamns församling slagits ihop räknas väl inte ens jag som utsocknes på Smögen längre.


Museifartyget Asta har ju de senaste vintrarna haft sin vinterhamn längs Smögens brygga. Betydligt mer skyddat än sin ordinarie plats vid Tångenbryggan. Asta hade bogserats från Hälleviksstrands varv, där hon legat under hösten för reparation, på dan före nyårsaftonen. http://www.tollaroseiel.se/


Ett par av mina seglarkompisar, Erik Olsson närmast kameran och Anders Svensson, på bryggan i lila jacka, höll på att montera en ljusslinga över masttoppen.


Vid lotsboden - den röda boden i bakgrunden - låg en spetsgattad båt som nog skulle ha kunnat vara en lotsbåt nån gång i tiden. Om den vet jag tyvärr ingenting.


Bestämde mig för att gå så långt in i Smögenhamnen som möjligt. Det var länge sen jag var där på egen köl.


När vi lärde oss segla med scouternas gamla gaffelriggade bohusjulle "Bris, var det en "sport" att kryssa sig så långt in i Smögenhamnen som möjligt. Något smband mellan bristande seglingserfarenhet, att bris hade en randgårdslist (avbärarlist) av galvat halvrunt järn fastsatt med i vissa fall inte allt för välförsänkta skruvar och alla de fina träbåtarna, många av lackad mahogny, som låg längs den berömda Smögenbryggan sommartid, va aldrig nåt vi reflekterade över. Det var bara roligt att se hur långt in man kunde komma.


Möjligtvis kan jag ha gått genom hamnen med min "Hållöjulle", Kommer ihåg att båten fick lutas ganska kraftigt för att masten skulle komma under bron över "Smyghålet". Fast jag är inte helt säker på att jag egentligen själv va med. Det kan va min dotter Malin som berättade om en av deras utfärder.

Helt säkert är det däremot att jag ett antal gånger för ett par år sen åkte med Torbjörn Larsson, en annan av mina Smögenkompisar, när vi transporterade material till vandringsleden på Hästen, som vi då höll på att bygga. Det var för övrigt Torbjörn som byggde min Hållöjulle på bilden ovan och som seglade den mycket. Han la mer mycket jobb på att den skulle segla så bra som möjligt. Efter att ha varit i ett par olika "badgästers" ägo, köpte jag den i början av 1990-talet.


När jag kom hem, fanns det ett mail från Torbjörn på min dator. Han hade varit ute på Klevenoch promenerat med frun. Hade sett hur jag gick in i Smögenhamnen och vid ett flertal tillfällen försökt att påkalla min uppmärksamhet. Till slut tog han nedanstående bild och mailade mig.



 Bilden togs precis när jag skulle börja vända för att stäva ut igen.


Strax innan hade jag själv tagit ovanstående bild, vilket visst lär vara det vanligaste motivet i turistsammanhang.


Det slogs ju upp med stora rubriker när mitt i naturen uppmärksammad att botten på Smögenhamnen var väldigt nedskräpad. Nu är ju det knappast den nyhet det blev. Under många år har dykarlag tävlat i att plocka upp så mycket skräp från botten som möjligt i det sk. Smögendyket. Det är ofantliga mängder skräp som städats bort från botten. http://www.smogen.com/default.asp?ID=1291

På botten i det grunda vattnet så här långt in syntes högar av ölburkar, som egentligen borde gått till återvinning. Men som det brukar sägas - "där spriten går in, där går vettet ut".


Dags att sätta kursen hemöver.


På väg till Smögenhamnen hade jag sett nåt avvikande längst ute på Guleskärkajen. På vägen hem gick jag den sväng därom. Misstänker att det är sju stycken vågkraftverk som väntar på att bli utplacerade, kanske på det fältet som finns väster om Soteskär. Har funderat på att gå dit ut och titta, men det får bli närmare nästa sommar om man får leva och ha hälsan.



På väg in mot hemmahamnen efter 2014 sista tur. Hade en tanke på att jag skulle ha kunnat seglat hem, men vinden var allt för svag för att driva min "pråm" framåt. Thallatha är inte nån blekskenare direkt. En timme efter jag lagt till vid hemmabryggan ökade vinden rejält till lagom segelvind för  Thallatha för att vid midnatt/årskiftet blåsa kulingvindar.



1 kommentar:

  1. Godt Nyttår. Takk for at du igjen deler dine opplevelser i den vakre Svenske skjærgården med oss.

    SvaraRadera