12. "Den resan var värst uta alla - det är sant" - Transportsegling Västervik - Härnösand

Onsdag 4/6

Rubriken, som är en textrad ur Evert Taubes "Möte i monsunen" valde jag av två anledningar.

När vi vaknade på morgonen och tittade ut var vi inhöljt i en mycket tät dimma. Sikten var knappt en båtlängd.

Vid 10-tiden hade dimman lättat så mycket att vi bestämde oss för att gå. Skepparn och Lättmatrosen som oftast i sittbrunnen med ansvar för båten och navigationen och kokjungmannen i byssan hänvisad till disken.

Det blev inte bättre sikt när vi kom ut på havet. Snarare tvärt om. Den nya tekniken med plotter som visar exakt var man är, är ju inte så dum när det är dålig sikt.

Brämön såg vi inte förrän vi passerade norra ände. Det är ju ändå en stor ö som vi gick ganska nära.

Ute på Sundsvallbukten började dimman lätta och när vi kom in viken mellan fastlandet och Härnön blev sikten allt bättre.

Målet för vår resa närmade sig allt mer och vi la till  på den anvisade platsen 17.00 efter 34 distansminuters motorgång från Lillubban. Vi var faktiskt en dag tidigare än vad vi tänkt oss och kommit överens med ägaren några dar tidigare.

Fast egentligen var det inte så dumt. Vi fick god tid att plocka ihop våra pinaler och städa efter oss. Liten rundvandring i Härnösand och Skepparn bjöd på middag. Sen drog jag mig tillbaka till båten.






Skepparn och Lättmatrosen och gick bl.a tittade på orgeln i Härnösands Domkyrka. De är ju bägge mycket musikintresserade och Skeppar har varit orgelbyggare och arbetat några år med det, just i Härnösand.

Min fru kom till Härnösand på Torsdagseftermiddagen. Hon hade bokat rum på vandrarhemmet som ligger alldeles söder om Domkyrkan. Det måste nästan va den byggnad som man ser taket på, mellan träden, hitom Domkyrkan på bilden.

Gick upp och mötte henne. Boka in skulle man göra på ett hotell nere i stan. För en okänd var det inte helt enkelt att hitta. Hotellet låg på fjärde våningen i huset. Sen skulle man hitta receptionen när man väl kom in hotellets lokaler. Det gjorde vi till slut.

Tog bilen och körde ner till hamnen och vi började lasta i. Fyra personer plus packning i en Golf, speciellt när man åkt ner till båten med två bilar, blir ganska mycket. Man tar ju med sig betydligt mer än om man var tvungen att åka tåg och buss. Men allt fick plats - med ett nödrop.

På Fredagsförmiddagen gjorde vi båten klar för att lämna. Den nye ägaren Kjell kom på utsatt tid och vi hade en trevlig pratstund över en kopp kaffe, där vi redovisade det vi kände till om båten.

Åkte och hämtade min fru på vandrarhemmet och sen började det värst på hela resan. Kopplingen på bilen slirade och vi hade 85 mil att köra och dessutom en ganska tung packad bil. Det var en pärs. i vissa backar runt Sundsvall klarade vi inte att köra mer än i 30 km/tim. Man fick ju inte på villkors vis låta kopplingen slira. Efterhand lärde man sig tekniken, med det kunde räcka med att tanken flög iväg åt annat håll.

Vi kom till slut hem till Skepparn, där hans fru undfägnade oss med middag och efter en trevlig kväll sov vi över. Nästa dag hade vi ju lättare packning och hade ju lärt oss tekniken att undvik att kopplingen slirade i nån större omfattning. Tog oss utan några större problem hem till Kungshamn.

Den resan - Bilresan mellan Härnösand och Kungshamn - var nog det värsta på hela turen.