onsdag 2 juli 2014

10. "Å äntligen kom den" - Transportsegling Västervik - Härnösand

Måndagen 2/6

Efter frukost tog vi en promenad in till själva samhället. När vi kom fram till Konsum, som ju var det egentliga målet för vår promenad, kom Erik på att han glömt vykorten som han hade tänkt post, varför han gick tillbaka till båten för att hämta dem. Affären hade inte öppnat, så jag satte mig på en mur för att vänta på att Erik skulle komma tillbaka och lägga vykorten på brevlådan och att affären skulle öppna.

De två sakerna inträffade nästan samtidigt.

Det står ju skrivet;"Människan lever icke allenast av bröd............" men det är ju taskigt om man blir helt utan. Vi inhandlade lite av det vi saknade innan vi återvände till båten. 

Medans skepparn väntat på oss hade han bytt gasoltuben som hade tagit slut - det fanns en ny tub i reserv, samt kollat oljan på motorn. Håkan hade varit nere på morgonen och öppnat klubbstugan så att vi fick tillgång till toalett och dusch mm. 

Ljusne-Ala Motorbåtsklubb hade ingen egentlig gästhamn, men lågt tilltagna priser fanns på ett anslag. Vi la pengar i brevlådan som var avsett för ändamålet. Den hamnavgiften var den mest prisvärda av alla vi betalt. 

Tack LjusneHåkan för din omsorg. 


Släppte förtöjningarna och stävade ut från hamnen tio minuter över tio. 

Svag nordlig vind - precis som prognosen hade gjort gällande, men jag har starkt för mig att den även sa att det redan nästa dag skulle bli ostlig vind eller kanske tom sydostlig. 

I Sandarne, som ligger lite norr om Ljusne, skulle det finnas en sjötapp. Eftersom vi ändå tvingades börja dagen med att gå för motor kunde vi lika gärna gå den korta omvägen dit dit och fylla tanken. 

På vägen måste man gå i zick zack genom ett grundflak mellan Sandskär och Enskärsoren. Den senare ön är Söderhamns motorbåtsklubbs uthamn. Leden är mycket väl utprickad med enselinjer och prickar.




Tappen ligger längst in i hamnen. Vi fyllde tanken. 22,6 liter diesel hade det gått sen Öregrund. Var tvungen att förhala för att kunna fylla på vatten. Det var lagom tid för att äta middag och tjugo i ett lämnade vi Sandarne och stävade österut.




När jag var i området senast - 2002 - kom jag från Agö´s Storhamn och skulle gå till Söderhamns seglarklubbs hamn i Seglarviken. 

Det skulle finnas en fyr - Otterhällan. Fick se nåt som liknade en fyr, men insåg efter en stund att den låg alldeles för långt åt söder. Till slut fick jag se "fyren". Det var en ca 2 meter lång fackverksmast med en lykta på toppen som stod på en stor kullersten. Nu var fackverksmasten utbytt mot nåt som liknade en vanlig fyr - men den stod på samma kullersten.


När vi kom ut på mer öppet vatten girade vi norrut och satte kurs mot sundet mellan Drakön och Agö. 

Cirka 3 distansminuter från Agö så kom den äntligen - vinden. Den hade vridit till ostlig. Vi hissade segel och kunde precis hålla upp mot sundet, genom vilket vi fick ta hjälp av motorn, pga vindlä från Agö. Sen seglade vi ända fram till Hölick som blev dagens natthamn.

Av dagens etapp på 34,5 distansminuter fick vi i alla fall seglat styvt 6 - äntligen

Innan vi hissade seglen gjorde vi 5,3 knop för motor som minskade till i snitt 4,2 för segel.






Hölick är ett fiskeläge, som är beläget på Hornslandets sydostspets, och var tidigare lotsstation (en roll som mot slutet av 1900-talet övertogs av Ljusne). Fiskeläget består av en gästhamn, en större campingplats, sommar- och ett fåtal permanentbostäder, ett lotstorn, en mindre fyr och det vackert belägna Hölicks kapell där gudstjänster och förrättningar hålls sommartid.

I nära anslutning till fiskeläget finns ett flertal stora sandstränder i olika väderstreck. Hölick är därför ett populärt lokalt utflyktsmål på sommaren.

I anslutning till ett lokalt motionsspår ligger också Hölickgrottorna, Sveriges åttonde längsta grotta och en av norra Europas längsta urbergsgrottor (1 095 m lång).

Hölick är även ett av flera naturreservat på Hornslandet. Reservat är avsett att skydda bland annat de stora klapperstens- och flygsandfälten. I närheten av bebyggelsen på Hölick och någon kilometer ut mot Hornslandsudde finns fornlämningar från stenåldern. Reservatet är skyddat sedan 1987.


När vi la till i Hölick var vi den enda gästbåten. Efter nån timme kom det ytterligare en. De var på väg till Haparanda/Töre, men skulle först gå till Härnösand för att hämta upp ytterligare en besättningsmedlem. Både skepparn och jag hade nog kunnat tänka oss att bara byta båt när vi kom till Härnösand.


Tog en promenad i Hölick. Ett besök i kapellet är ju ett måste på de platser de finns. Under min seglats i Norrland 2004 var jag inne i alla kapell på de platserna jag besökte. Ja - alla - utom kapellet på Ulvön. Det ägs och förvaltat av länsmuseet och var bommat och låst. Alla andra kapell tillhör Svenska kyrkan och är "öppna". Den stora kyrknyckel hänger i regel på en spik på sidan på kyrkporten.

Längs kusten i Gävleborgs län finns elva bevarade fiskarkapell. Kapellen är av olika ålder och har tillkommit på skilda sätt men tillsammans kan de berätta mycket om Jungfrukustens spännande historia ända sen 1600-talets början.

Vad är då ett fiskarkapell? Ja, det är en byggnad av trä uppförd av fiskare i ett fiskeläge för att användas vid gudstjänster och möten under sommarhalvåret, där avstånden till de vanliga kyrkorna var för stora. Men kapellet hade även en annan funktion. På hösten stuvades fiskeredskapen in i byggnaden och kapellen förvandlades vindtertid till förvaringsutrymmen för nät och annan fiskeutrustning.

Men att färdas och fiska längs kusten har äldre traditioner än 1600¬-talet. Redan under medeltiden bedrev fiskare från Mälardalen fiske längs Norrlandskusten. Efter att staden Gävle grundats 1446, som Norrlands första stad, fick Gävlefiskarna från 1557 ensamrätt på fisket längs den södra och mellersta Norrlandskusten. Längs denna kuststräcka anlades 87 så kallade Gävlebohamnar, d.v.s. fiskelägen där gävlefiskarna vistades under sommarhalvåret och fiskade.


Votivskeppet i Hölicks kapell är en fyrmastad bark.

Votivskepp är modeller av fartyg, avsedda att fästas vid väggar eller i hängas upp i tak i kyrkor. De är avsedda som votivgåvor till tacksägelse till Gud för beskydda (främst) sjömän och som utsmyckning av kyrkorummet.



På väg tillbaka till båten gick jag en sväng om lotsutkiken, vars röda torn syns på bild lite längre upp. Lotsarnas egen hamn låg alldeles intill.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar