tisdag 24 februari 2015

Då går jag ner i min källare..................

Är ju inte den stora och kraftfulla mannen som jag ibland framstår som jag är. Det blir många vilopauser i ryggläge under dagen, mellan arbetspassen.

Här under en 12-timmars segling.


Under de här vilopauserna i ryggläge ägnas nästan allt för mycket tid på de olika marinforum på internet. För ett tag sen, länkade skribenterna i en tråd ett antal mer eller mindre dåliga rocklåtar som tröst till trådskaparen. Rockmusik har jag aldrig förstått mig på. Tre ackord och en massa väsen och förstört gitarrljud. 

På "You Tube" finns det ju  alltid en lista med förslag på andra klipp. Till en av de värsta Rocklåtarna fanns det längst ner på listan ett klipp med bassångaren Pierre Isaksson - "Då går jag ner i min källare". Låten fastnade genast i min hjärna. Den är i sin enkelhet så fruktansvärt bra. Det ultimata mandomsprovet var det nån som kallade den.


I Isakssons version går intro och refräng i D-dur. Versen går i F och sista refrängen gör man en tonartssänkning med två tonsteg till C-dur. Enligt all musikalisk praxis är det ju inget som stämmer.

Pierre Isaksson, sångare och trubadur,  var bl. a. medlem  i gruppen Family Four. Omkom under Estoniakatastrofen 28 september 1994.


"Då går jag ner i min källare

Där lever jag sällar
För där har jag kvar
Min gamla ångmaskin"




Nu har jag visserligen ingen ångmaskin och har aldrig haft, men jag går gärna ner i min källare. Där har jag just nu min Ratt och Rattpiedistal tillfälligt monterad på en plattform tillverkad av lite skräpvirke - sån har jag gott om. Att slänga "bra att ha saker" hör väl inte till mina starkaste egenskaper.

Är ju på gång att tillverka en konsol ovanpå rattpiedestalen där jag skall montera en ny kompass, ett par instrument, kontrollpanelen för bogpropellern, som ju på min båt sitter i aktern - varför har jag aldrig riktigt förstått.

På toppen plottern och till vänster om plottern även motorreglagen. Det senare sitter ju på skottet i sittbrunnen på styrbords sida. Så har det alltid suttit på mina båtar, men man börjar ju bli gammal och stel och båten är bredare och ratten sitter lite i vägen




Ett stöd i livet är ju aldrig fel, så jag monterade ett dylikt av en spillbit plyfa som låg och skräpade i garaget.






















Formen på "Konsolen"  bygga jag upp av typ "Markfigolit" som jag limmade och skruvade ihop ovanpå plyfaskivan till önskad storlek.






















Markfrigoliten formades till med såg rasp och grovt sandpapper till önskad form.


Hade först tänkt plasta direkt på Markfrigoliten med Epoxylaminat, men fegade ur och lindade frigolitklossen med "Gladpack", så att plasten inte skulle fastna. Det gick åt en hel rulle.


Plastningen skedde i fyra omgångar och skall jag var riktigt ärlig hade jag inte 100% koll på tjockleken, men hoppades på att det skulle bli ca 3 mm.


När konsolen var färdigplastad och grovt avslipad kunde jag inte låta bli att sätta den på plats. Hade visserligen hållaren till plottern i källarn, men plottern låg i båten, så Läsplattan som jag har som plotter i däckssalongen fick symbolisera plottern. Sjökortsbilden är över Kungshamn/Smögenområdet. Det enda instrument jag hade tillgängligt var manöverpanelen till bogpropellern - den aktermonterade. Tejpade upp den med dubbelhäftande tejp, på den platsen där den troligtvis kommer att sitta.


Efter spackling med ett spackel blandat av epoxy och mickrobalonger och avslipning av spacklet. -Spacklet hade naturligtvis fått torka några dar - så var det dags att rita på och såga ut den stora lucka som kommer att finnas i framkant - dvs längst bort från ratten. 


Luckan lossnade oerhört lätt och jag var tacksam att jag offrat en rulle "Gladpack" på konstruktionen.


Med hjälp av min "multimaster", stämjärn och senare kofot, avlägsnade jag markfigoliten efterhand. Ett pill, men det gick ganska lätt.


Ganska snart var konsolen tom invändigt. När jag kontrollmätte laminattjockleken var den mellan 2 och 3 mm. Konstruktionen var mycket stabil, så det var ok.

Hade tänkt sätta dit ån ram att fästa den ursågade luckan i. För en massa år sen blåste det en, ett par kvadratmeter stor plastskiva, ett par mm tjock, från Porali Marin - dom som tillverkade Hallberg Rassybåtarna - rakt över dalen mellan den höjden där fabriken låg och upp på berget strax intill mitt hus. Plastskivan var ganska skadad, men jag tog vara på den och har ofta sågat småbitar ur den.

Letade efter rester av den i mitt garage, men hittade inget. Den kan ju förstås va slut. Innan jag kom på att jag ev. hade kvar av skivan hade jag funderat på att plasta upp en skiva på en aluminiumplåt för ändamålet. Nu hade jag ingen aluminiumplåt och det var lördag eftermiddag. Hade dessutom inget speciellt att göra, så jag stoppade en plyfaskiva i en sopsäck och ritade av luckan till konsolen på sopsäcken.


Tejpade på bägge sidor om linjen för att få en markering. Hade väldigt lite epoxy hemma, så jag bestämde mig för en snikvariant. Skulle bara göra en ram stor som den dubbla tejpmarkeringen. Annars hade jag ju kunnat plasta upp en skiva som var ett några cm större än luckan och sen sågat ut en ram.


För att få ramen tillräckligt tjock behövde jag styvt 10 meter glasfiberremsor som var 5 cm breda. Skar sådana ur resten på en rulle med glasfiberväv. Det blev 13 meter.


Sen var det bara att kapa remsorna i lagom längd. All glasfiber bör man ha klar och tillskuren, innan man börjar plast. Det blir så himla kladdigt annars.


För att ramen skulle sitta ihop, men inte bli tjockare i hörnen, la jag glasfiberremsorna som jag markerat på bilden. Nästa lager lade jag tvärt om och sen växlade jag lager för lager. Det kommer att bli kanonstarkt.


Ramen utsågad och fästhålen borrade.


 Fuskade lite och skruvade fast ramen i konsolen. Tog ganska långa skruvar så jag fick lite mellanrum mellan ramen och konsolen när jag hängt ramen på plats med muttrarna ytterst på skruvarna. Lättare när jag smetade på epoxyspackel emellan. Dubbla brickor mellan ramen och konsolen, för att det skulle bli ett litet avstånd. Tänkte täta under brickan med en liten packning. På kryss i kuling kan det stänka redigt på rorsmann. Det gör ingen, men man får ha en viss försiktighet med elektroniken.

 Skruvarna åtdragna och epoxyspacklet bortskrapat. När det härdat kapade jag de överlånga skruvarna inne i konsollen.


Luckan tillfälligt fastskruvad.


Sedd från sidan


och från rorsmannens position.

Nu får jag lura på och införskaffa det jag skall montera på konsolen, kompass, instrument motorreglage, kontakter, tryckknapp till båttutan kom jag på i skrivande stund mm mm.

Men det får bli efter båtmässan i Stockholm.



1 kommentar: