Båten får ju sin regelbundna tillsyn, men har i övrigt lämnats åt sitt öde sen i mitten av augusti och lika illa har det varit med bloggen. Den senaste månaden har dock husjobbandet minskat och båten åter kommit mer i fockus - nästan som det brukar va.
När Thallatha backats in på grannplatsen - jag har ju min ordinarie plats på andra sidan den närmsta Y-bommen - och förtöjts väl, började jag tänka på båt jobb.
Har ju länge funderat på att bygga en panel ovanpå rattpedistalen, där plottern kommer att sitta högst upp. Till höger om den ett nytt motorreglage. Det är lite bökigt med det gamla. Kanske mest med den växel som gör att man kan köra motorn både inne och ute. Det finns idag modernare grejer som man sätter på motorn.
I centrum på panelen, nedanför plottern tänkte jag sätta en ny kompass. Den gamla, som tidigare satt på toppen på rattpiedistalen var helt slut i kopassrosen. Färgen hade lossnat och den gick inte att läsa av. Tog bort kompassen när jag köpte plottern som monterades på toppen av rattpiedistalen istället.
På var sida om kompassen blir det ju plats för några instrument. Logg och lod och kanske ett vindinstrument. Även manöverpanelen till min aktermonterade bogpropeller får ju plats. Har aldrig känt nått behov av bogpropeller, men har man den så kanske det är ett bra läge att se till att den fungerar.
Sen kan det ju bli lite andra prylar. Tryckknapp till tutan tex.Ja - det ger sig bara man får fixat till panelen.
Durken som ratten står på är inte riktigt stabil. När man tar tag i ratten så svajar den fram och tillbaka en del, speciellt om man går i sjögång. Skall jag göra jobbet med att dra en massa reglage och elkablar, så bör man ju fixa till och staga upp durken först.
Började med att lossa de två elkablarna som går upp på piedestalen idag. Autopilot och Bogpropeller. Styrningen från ratten i sittbrunnen går till rodret via länkarmar, medan ratten i däcksalongen påverkar rodret via ett teleflexreglage.
Att lossa muttern på axeln från ratten var enkelt. Att få loss den lilla styrarmen som sitter fast på axeln var helt omöjligt. Vare sig slag med hammaren eller att bända med kofot fick styrarmen att röra sig en mm.
Fick låna en avdragare, och då lossade styrarmen från axeln direkt.
Man blir alltid lika förvånad. Under muttrarna till bultarna som håller rattpiedistalen fanns över huvud taget inga brickor. Muttrarna var dragna direkt mot glasfiberlaminatet och ett par hade trängt in så långt att det var svårt att få tag på muttern med den fasta nyckeln.
Kan undra hur de montörerna som sätter ihop saker och ting tänker. Skulle misstänka att de inte tänker alls.
Under den enda knapen som finns på fördäcket fanns det visserligen brickor under muttrarna, men diametern var ungefär lika stora som muttrarna. Hade jag inte fått sett det och satt en stor aluminiumplåt under, hade knapen ryckts ur däcket en den första av de flera orkaner som båten varit utsatt för under de åren jag ägt den.
Där borde ju minst ha varit stora karossbrickor eller ännu hellre en stor plåt gemensam för alla bultarna. Nå ja - en stor plåt skall det bli 1 meter gånger 53,5 cm 10 mm tjock aluminiumplåt. Den skall dessutom fästas med ett flertal franska träskruva under durken.
Två av de sex bultarna som höll rattpiedistalen snurrade runt när jag försökte loss muttern.Nu hade jag ingen stor spårskruvmejsel, men väl en liten kofot. De var tillräckligt liten för att man skulle få ner ena klon i skruvens skåra och hålla emot medans man lossade muttern.
Nu hade det väl inte varit så farligt. Hade spårskruvmejslar i verktygslådan i bilen.
När jag väl fått lossat bultarna var det en enkel sak att lyfta ur hela rattpaketet. Lite besvärligt var det att få det hela i land. Ganska tungt och ratten var ju lätt att ta i men ville röra sig, så det gällde att få ett stadigt tag. Ligger ju som tur är med akter in, så klättringen på båten blev inte så lång och pontonbryggan är ju både slät bred och jämn att gå på.
Att durken var förstärkt med ett par lager tjock plyfa, som är inplastad, hade jag ingen aning om. Om plyfan möjligtvis kan va rutten till viss del återstår att se. Nu är det ju öppet, så förhoppningsvis skall det i alla fall torka.
Hade tänkt fästa en tjock aluminiumplåt under hela durken, med rostfria vagnsbultar i hörnena och sen skulle ju bultarna som håller piedestalen gå genom plåten.
När det är så tjockt trä fäster jag nog plåten underifrån med ett antal rostfria franska träskruv.
Nu när durken var ren, mallade jag av den med ett papper. Skall göra en mall i nåt skivmatrial som verkstaden kan kapa till plåten efter. Men det får bli en senare historia.
En pyts fylld med saltvatten fick bli en enkel tätning av hålet. Det mesta av regn och snö hamnar ju på durken och rinner ner i självlänsen. Om det skulle komma ner några droppar vatten ner i det gamla motorrummet, där dieseltanken och batterierna nu finns, så tar ju den automatiska länspumpen hand om detta.
Nu har jag mycket jobb framför mig som jag kan göra inne i min källare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar