Rambergs kyrka

                    eller

På båtfronten intet nytt

Man säger ju "att den som gör en resa - har något att berätta".

Den mediokra segelsäsongen 2010, gav inte mycket stoff till nått berättande. Om man tittar på ordet medioker´s betydelse var nog segelsommaren 2010 knappast ens medioker. Synonymerna för medioker - medelmåttig, skäligen enkel, enkel, halvbra, slätstruken, slät, ordinär. Ord som  medelmåttig, halvbra och ordinär är väl alltför kraftfullt tilltagna ord. Möjligen skulle väl ordet slätstruken passa in - och knappt ens det.

Större delen av sommaren gick ju år för att försöka få båten segelklar, och när jag äntligen fick möjlighet att prova båten blev det hela bokstavligen skit alltihop. Sen är ju oftast hösten en tid när aktiviteterna runt båten ligger på ett minimum. Så var det i fjol höst och så är det även i år. Har visserligen tankar på en och annan seglingsdag om det blir "pen´t vär", men det har vi ju inte sett än. Däremot är den av SXK-arrangerade "vinter 12-timmars" den 27 november i det närmaste spikad. Ja om det inte blir riktigt skitväder förstås.

Det där med Rambergs kyrka då. Det har väl inte så mycket med båtar och segling att göra. Nej egentligen inget alls. Möjligtvis kan man se till Väderöarna från utsiktsplatsen strax innan och åkrar och ängar  man ser framför sig, var för längesen havsbotten. Nån kyrka är det ju egentligen inte heller, utan snarare bergväggen som kollapsat  (min gissning) och en massa stora klippblock som rasat ner och bildat en massa större och mindre gångar och rum.

Ibland får man höra talas om något utflyktsmål man aldrig hört talas om tidigare och så var det just med Rambergs kyrka. Platsen ligger i Bottna ca 1 km sydost om Bottna kyrka. 

http://www.vastsverige.com/sv/tanum/products/48045/Rambergs-kyrka-Gerlesborg/

Från P-platsen vid Fornstugan, Stenebacka är det ca 900 meter och därifrån finns en led markerad. Följer man den rödvita leden kommer man först till en plats där där en skyllt berättar att när man skulle bygga en kyrka fanns det två förslag. På platsen för skylten och och på den plats kyrkan står idag. Diskussionen om placeringen lär ha förts handgripligt. Jag hade ovanstående kartbild i huvudet när jag gick. De röda markeringarna. Tyckte inte att det stämde alls. I verkligheten gick den rödvita markeringen som de blå pluppar jag ritat in i kartan. En lagom promenad om än en hel del upp och ned. Inte direkt rullatorvänligt.

Halvvägs mot Rambergs kyrka kan man ta en stig till höger - västerut - till utsiktsplatsen, där det är en strålande utsikt över dalen, Bottna kyrka och ut över havet. Om man ändå går vägen förbi är det värt att ta de extra stegen för att se på utsikten. Ev medhavt kaffe kan med fördel drickas, då det finns ett bord med bänkar på utsiktsplatsen. En gästbok att läsa om andra som kommit till platsen och kanske även skriva en egen hälsning  finns i brevlådan. 

 

 Hade inget kaffe med - så vi gick vidare.

Namnet Rambergs kyrka kommer av att enligt legenden skall den siste katolske prästen i Bottna fördrivits hit i mitten på 1500-talet och han hette Ramberg. 

Vid Uppsala möte 1593 antogs Augsburgska bekännelsen som rikets lära, och man beslutade sig för att återgå till Den Svenska Kyrkoordningen. De tre trosbekännelserna från den tidiga kyrkan behölls. Svenska Kyrkan blev så ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Det katolska prästerskapet tvingades konvertera eller lämna landet. Så långt kan det ju stämma med att en präst i Bottna kyrka flydde och gömde sig på platsen.

Sen kan man ju få sina funderingar när man ser platsen. På fornsvenska hette korp ramn,  som ännu förekommer dialektalt. Korpens bo placeras vanligen i ett stort träd eller på en klipphylla.  Namnet ramn har gett upphov till flera namn på geografiska platser, exempelvis Ramberget i Göteborg. På nynorska heter korp fortfarande ramn, medan det på danska och norskt bokmål heter ravn. Berget där Rambergs kyrka ligger är just ett sånt högt berg, där korpar brukar bygga sina bon på klipphyllor. Men det är ju bara en spekulation från min sida.

Det hade tillrättalagts  en aning sen 1500-talet. I varje fall var det tryckimpregnerade virket i spångar och trappor ganska nytt. Kanske tom nytt för året. Relativt trångt att ta sig in emellan blocken och med ett antal större utrymme mellan de trånga passagerna. Det var säkert inte ortsbefolkningen som fördrev prästen hit, utan överhögheten, och prästen lär ha hållit gudstjänster här. Hade han lokalbefolkningen med sig var det nog ett perfekt gömställe.

Enligt skylten på utsidan fanns det "Lysmossa" i grottan, som reflekterar ett grönaktigt neonfärgat ljus om ljuset faller i rätt vinkel på den.

Efter att ha tagit oss ut igen, fortsatte vi stigen och kom så småningom fram på vägen och kunde fortsätta att gå mot bilen.  En lagom promenad, med fina upplevelser.