måndag 12 november 2012

"En seglarhälsning" eller "Man har väl aldrig varit riktigt klok!?"


Har städat på "kontoret" under några dagar från och till. Det är inte klokt va mycket skit man samlar på sig. Papper, tidningar, broschyrer, kartonger till redan kasserade elektronikpryla,  nätaggregat till dom kasserad elektronikprylarna, gamla tangentbord mm mm.

Jag fick ihop tre blå IKEA-kassar, så tunga att jag nästan inte orkade bär dem, av sånt som skulle till tippen. Man hittade naturligtvis en massa saker som man bara inte kunde slänga. Tex en gammal motbok som tillhört en avlägsen släkting.

Hittade ett gult papper med en massa adresser på och en något förvirrad text. Av någon anledning rev jag i sönder papperet innan jag slängde det i IKEA-kassen som innehöll papper. 

Precis när jag släppte papperet kom jag på va det var. Det var ett utkast till ett vykort jag skickat till  några utvald personer på jobbet och en del andra.  

Jag brukade roa mig med att skriva såna vykort när jag var ute och seglade och till ungefär samma personer. Det brukade va en något förvirrad och rörig text med lite negativ och klagande ton. Grunden i texten var dock helt sann. Dessutom skulle texten fylla hela vykortet så att det inte överhuvud taget fanns nån plats kvar att skriva på. 

Det tog mig ofta en kväll eller kanske två att få klara dessa vykort. Av noteringarna på papperslappen tycker jag mig se att jag skrev ca 15 lika dana kort men med några olika motiv, som med mild bearbetning löd;

Hallands Väderö 95-08-21

En sån semester en har  fra Sotenäs Elverk. Kryss hel väjen. När jä skulle gå in till Tistlarna blev jag bortmotad utå  militären och fick gå en stor omväj. Udanför Falkenberg bränte jag ve en makrill.  Det var för vart på metten och smört hade runne ner i ene sida på panna, för det luta så. Sen fick jag gå med maskin i 19 distansminuter för de ble platte blegget och när jag äntligen angjorde Hallans Väderö var det så mörtt och dålig sikt att jag fick gå in till Torekov. Där har dôm i alle fall lyktelys.

Me store svårigheter klara jä grunnt norl på Vinga å kunne ankre ûpp i Kongshamn näste da. Dålit me proviant har jä okkså. Här finns de bare mågar ô döe sälar

tommy











Att Vinga är en gammal  fyrplats utanför Göteborg och Kungshamn är  den plats där jag bor på kände alla som fick vykorten  till.











Att det finns en liten ö strax öster om Hallands Väderö som heter Vinga, ön längst till vänster på bilden ovan, och att den sydligste viken på Hallands Väderö heter Kungshamn, bilden till höger ovan, är jag helt övertygad om att ingen av de som fick mina vykort hade en aning om.

Som sagt; Man har väl aldrig varit riktigt klok!?

1 kommentar: