tisdag 9 oktober 2012

Med roddbåt på Vänern

Har inlett en ny epok i mitt sjöliv.

En av döttrarna har köpt en sommarstuga vid Vänerns norra strand. Till stugan hörde en plastbåt med aktersnurra. Svärsonen trodde att jag, med mina 50 år som seglare, möjligen var så pass kvalificerad att jag skulle kunna få följa med och hjälpa till att ta upp nämnda plastbåt. Helt säker var han dock inte. Han känner ju till min aversion mot aktersnurror.

Båten skulle bara köras ca 500 meter till den ramp som fanns. Den låg uppdragen på land och vi putade den i sjön. Johan, som svärsonen heter, hoppade i och fällde ner motorn när han kom ut på lite djupare vatten, kopplade tanken och pumpade fram bränslet. Sen blev det som det blev med "farbror Melker". Johan drog och drog, men motorn ville inte starta. Om det var för att Johan inte hade den "rätta knycken", vill jag låta vara osagt. Motorn hade starta direkt när han var ute och provkörde ett par veckor tidigare.

Efter en stund började Johan tröttna på att dra, varpå jag stoiskt sa;"jag kan ro". 

Vi bytte plats och Johan tog bil och släp och körde till rampen och jag greppade de fast insjöårorna och började ro söderut.

Jag har inte varit mycket på Vänern och definitivt inte  en roddbåt, så nu blev man en ny erfarenhet rikare.

Halvvägs till rampen fanns en brygga där en stolt seglare låg förtöjd. "Crescent skipper" hade jag för mig att modellen hette och efter att ha konsulterad båtfakta på Sailguid.com  och Googles är jag helt säker.

Höll på att ro förbi rampen.








Dock var det ing större svårigheter att ta sig iland när jag väl upptäckt mitt misstag. 

Johan kunde inte låta bli att gör ett försök till att starta snurran innan vi tog båten på land. Nu startade den på andra rycket.



Rampen var naturligtvis låst och och medan Johan försökte få tag på nyckeln, studerade jag omgivingarn och hittade en mycket vacker  svamp.

Är den inte fin - så säg!?




Nyckeln till låsen var snart fixad och vi kunde backa ner och dra upp båten.

En erfarenhet rikare - att ro på norra Vättern.

Det får mig osökt att tänka på en av mina favoritlåtar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar