Söndagen kom med skapligt väder. Inte lika fint som veckan innan, men helt ok. Gick till Stora Kornö på Söndagseftermiddagen. Blev mottagna av några bekanta från Smögen, som låg där med båt. Fram i kvällingen blev det en kortare promenad.
Nästa morgon tog vi en lite längre promenad. På en av "ljugarbänkarna" satt en äldre man. Kom i samspråk med honom. Fick oss till livs mycket av öns historia. Om ägerförhållandena, om livet på ön, om fisket och om parken där vi suttit och vilat för några dagar sen. En rofylld plats.
Mannen vi talade med var konstnären Ernst-Gunnar Schiller. Han hade gjort en film tillsammans med Kjell Johansson, Lysekil, som berättade om öns historia. Filmen går att köpa på DVD. 507johansson@telia.com
"Här går på vinröd ljung de svarta fåren" Skriver Evert Taube i sin visa "Inbjudan till Bohuslän". Vinröd jung fanns det gott om uppe i bergen och "inlejda" svarta får betade på ängarna i dalen i söder. Fåren kom från en gård på Orust och deras främsta uppgift var att hålla landskapet öppet.
Fick för mig att vi skulle gå still Smalsund, sundet som skiljer Lilla och Stora Kornö åt, men insåg efter en dryg promenad i bergen att det var bäst att dra tillbaka till båten. De Bohuslänska bergen kan ta musten ur en även om man är van att springa i berg.
Även Stora Kornö har haft en liten del stenbrott även om det tycktes ha varit i blygsam skala. Mogna björnbär kunde vi dock njuta av under vår promenad och även en del mogna slånbär kunde vi se. Skall dock avstå från att citera ur Taube`s visa.
Efter promenaden kastade vi loss och gick österut. Vid en av våra dagsturer förra veckan kom vi iland samtidigt med vår närmsta båtgranne. De kom från Grundsund - ett ställe de var mycket förtjusta i. Har besökt de flesta platser i vårt närområde, men på Grundsund har jag aldrig varit, så vi styrde kosan dit.
La oss på den norra sidan och tog en promenad till bron och över till andra sidan av hamnen. Det obligatoriska hamnfotot på Thallatha som skymtar på andra sida, till höger.
Grundsund är uppbyggt dels på Skaftö, dels på Ösö, och samhället uppkallat efter det grunda sund, som skiljer dessa öar från varandra. Det har anor åtminstone från 1600-talet som fiskeläge, men det var först i samband med sillperioderna som bebyggelsen ökade. De stora ledde till en blomstringsperiod under 1800-talet och gjorde Grundsund till Sveriges största fiskeläge.
En kort promenad på morgonen västerut på bryggan som slutar vid Pelles krog. En morgonpigg kajak-paddlare är på väg ut ur hamnen. Även några morgonpigga badare tog sig ett dopp från badstegen på utsidan.
Efter frukost går vi västerut - till Gåsö. Hade tänkt gå på utsidan och lägga oss i nån av naturhamnarna, men ett titt i hamnen visade att det hade lagts ut pontonbryggor med gästplatser sen vi var här sist - det var länge sen. La oss längs med. Tog en promenad i det lilla samhället. Förbi kapellet, tennisbanan och vattenpumpen.
Skylten på kapellet talade om att det från början var ett vanligt bostadshus. När behovet av skola växte i början av 1900-talet byggdes det om för detta ändamålet. I början av 1950-talet minskade behovet av skola på ön och huset byggdes om till kapell som invigdes sommaren 1955.
På väg ut på kajen för att gå till båten, blev vi tilltalad av en kvinna. Hon frågade om vi skulle ligga kvar i natt och det hade vi ju tänkt. Då kunde vi få ligga på hennes plats på insidan av pontonbryggan, då hennes stora båten stod på land. Det var så skvalpigt att ligga på utsidan. Vi tackade för erbjudandet.
Vi flyttade Thallatha till den anvisade platsen.
Vi blev lite imponerade av odlingarna med blommor kryddväxter och grönsaker av alla de slag. Satt en stund på en bänk och njöt av härligheten.
Kyrkogården strax intill var också en vacker och fridfull plats.
Fortsatte sedan vår promenad västerut. Vi talade om att gå till den naturhamn på Tjällsö där vi tänkt lägga oss från början. Från en av de höga punkterna på Gåsö såg vi både Kungshamn och Smögen samt Lysekil.
En redig bro skiljer Gåsö från Storön. Noterade senare på sjökortet att det jag tänker som "Gåsö" är tre öar. Gåsö, Storrön och Tjällsö.
Gick över bron och fortsatten en bra bit västerut. Insåg så småningom att det var långt att gå och att vi var ganska mätta på att promenera i bergen på Bohuslänska öar. Däremot sög det i kaffetarmen, så vi tog en fika paus innan vi vände tillbaka mot Gåsö.
Det fanns pilar och texter ritade på berget som angav riktningen till dr olika naturhamnana. Att hitta till samhället på Gåsö är nog inget problem för de gästande "seglarna", men tt hitta tillbaka till båten kanske inte alltid är lik enkelt. Vid det första delet stod det "Badviken" och vi kände oss manade att gå dit och kolla.
Betesdjur arbetar med att hålla landskapet öppet, som på många öar. Djuren är ju i regel inget att va rädd för, men det är ju lite respektingivande när det står en handfull stora kossor mitt på stigen och det i stort sett och det inte finns några alternativa vägar. Vårt möte på Gåsö dessa naturvårdare var inte på något sätt upphetande.
Badviken hade tom två sandstränder insprängda mellan klipporna.
Björnbär fanns det gott om. På väg ut mot kyrkogården hade vi en dam före oss med en tom glasspaket i handen. Misstänkte vad hon skulle göra och blev därför inte alls förvånad när hon klev in i ett stort fält med björnbärsbuskar och började plocka. En hel del björnbär inmundigades även för vår del under vår promenad.
Alldeles utanför samhället, på stigen som går mot badplatsen har man placerat en vacker och konstnärlig portat som ger en fin inramning av stigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar