Kalvön

Vi vaknade i Havstenssund till en strålande dag. Hade tänkt gå ut till Kalvöns hamn för en promenad på öarna Trossö, Kalvö och Lindö.

Öarna var tidigare tre separata öar, men som genom landhöjningen blivit en. De går i en båge från Havstenssund i sydost mot Resö i nord. Längs den gräsbevuxna, 5 km långa väg, som går från Trossö´s sydöstra udde till den norra viken på Lindö, ser man mycket av den säregna naturen på öarna. Vägbygget utfördes på 1930-talet som ett sk. AK-arbete. Färjeförbindelse i vägens ändar, både till Havstensund och Resö ingick i planerna, men kom aldrig till stånd. Enligt en uppgift som jag såg på internet, har dock vägen ett nummer; Väg 1188

Från Havstensund går det en muddrad ränna i det grunda sundet mellan Hällsö och Trossö. Enligt specialen i sjökortet står djupet angivet till 2 meter. Klippet är från det vanlig sjökortet då specialen inte täcker hela sundet. Kan man gå rännan så kortar det ju vägen ut till Kalvö hamn betydligt. Har dock aldrig sett nån segelbåt gå där, dock den del mindre motorbåtar. 

Kommer ihåg att en arbetskompis som har en motorbåt runt åtta meter stolt berättade att han hade vågat gå igenom rännan. När han berättade lät det som ett äventyr.

Vindstilla och i ett strålande väder var det ju läge att prova. Rännan är dessutom utmärkt med ett antal svarta stolpar. Hade sett en julle gå ut och han gick söder om stolparna. När vi närmade oss första stolpen kunde jag dock konstatera att rännan var ritad/hamnade norr om stolparna på mitt digitala sjökort. Såg dock i verkligheten ett par stenar sticka upp strax norr om stolparna. Gick som jullen - söder om stolparna. Gick dock nära stolparna utifall att. Mitt på sträckan kände jag hur Thallathas köl tog i botten, samtidigt som ekolodet gick ner och visade 0,3 meter. 

Jag gick nog, av försiktighet, allt för nära kanten på rännan. Thallatha sticker 1,45 meter och lodet sitter ca 60 cm från centrumlinjen på styrbords sida. Djupet som lodet visar är ju från givaren så man får nog lägg till ca 70 cm för att få djupet från vattenytan. Styrde ut en bit från stolparna. Sen var det inget problem. 

Det låg ingen båt vid Kalvös gästbrygga när vi kom. Det var nog första gången av alla de gånger jag varit där.

Ett anslag på "hamnkontoret" fångade min uppmärksamhet; Kalvön - en klar fempoängare. Artikeln handlade om dasset i Kalvös gästhamn som reportern upplevde som ett av de bästa torrdassen. Normalt kan man ju inte lita på jornalister, så jag måste ju prova själv.

Klippet till vänster är själva bedömningen - vill ni läsa resten rekommenderar jag att ni själva åker till Kalvö. Att ni åker till Kalvö rekommenderar jag oavsett om ni kommer på egen köl eller tar er dit på annat sätt och oavsett om ni är intreserade av att fördjupa er i torrdasset i Kalvö hamn eller inte.

Konstaterade dock att det denna gången var helt sanningsenligt det som jornalisten skrev.

Något rinnande vatten finns det ju inte, men väl en rulle med våtservetter för handtvätt efter toalettbesöket. Just den detaljen höjde intrycket av detta fräscha utedass betydligt.

http://www.handdukskompaniet.se/levertex.htm

Utsikten, från utedasset med Kalvö hamns minimala hamnkontor i centrum, är ju fängslande - åtminstone en sån här vacker dag.

Hamnkontoret skulle ju kunna bli en historia för sig själv. Där finns kuvert som man kan skriva båtens namn och datum på, lägga i hamnavgiften, 20 kr för dag och 60 kr för såna som ligger över natten. Kuvertet stoppas sedan i kassakistan till vänster. Dock fanns en varning till de som inte betalade sin hamnavgift som även berättade om vilka hemskheter som kunde drabba den båtägare som struntade i att betala.

Förutom denna automat för hamnavgifter, med betydligt säkrare system än de mer sofistikerade, yttre och inre anslagstavlor fanns ett mindre bibliotek. Hur biblioteksverksamheten fungerade satte jag mig inte in i, men man har ju upplevt gånger när mn läst ut sin sista medhavda bok under regniga seglarveckor. Fast nu är väl den tiden förbi, när det går att låna E-böcker via nätet. http://www.elib.se/library/default.asp?lib=94

Efter toalettinspektionen var det dags att kränga på sig ryggsäcken med kaffetermosen och färdigbredda smörgåsar och börja promenera upp mot Kalvöns samhälle. Här har man två val  - antingen mot Trossö, dit jag gick sist jag var på öarna. http://thallatha.blogspot.se/2010/02/kalvo-hamn.html , eller mot Lindö. Det föll sig därför naturligt att vika av åt Lindö till.











Det är ju ganska vanligt med får som betar för att hålla landskapet öppet. Får är ju egentligen inte lönsamma med dagens ekonomisk tänkesätt. Om det är pga att får är oekonomiska eller om man inte få ha lösa får inom Kalvös samhälle som det här mekaniserad utegångfåret skötte gräsklippningen. Välklippt var det i varje fall.

Kryssarkubben har ju tre bojar i nordöstra viken på Trossö men även två bojar i viken mellan Kalvö och ön Killingen i öster. Denna Kalvös östliga vik syns väl från vägen mot Lindö. Konstaterade, när vi passerade,  att bägge bojarna var lediga men att det låg en stålbåt till ankars mitt emellan.




De hus som finns på Lindö ligger längst i norr. Fick den känslan att de som bor på Lindö inte utnyttjar vägen mellan Kalvö och Lindö i nån större utsträckning. Dels var den bara klippt med en gräsklipparbredd från där bebyggelsen på Kalvö slutade och dels var vägen på Lindö, efter att man passerat grinden som håller djuren på rätt sida, full av koskit.

Några kossor av typen Highland Cattle såg vi inte till, men väl en mängd koskit. Enligt skylten är dessa djur med sin imponerande horn mycket godmodiga. De gör inte en fluga förnär, men är samtidigt reserverade. De släpper inte en människa allt för tätt inpå. Korns horn är böjda uppåt medan tjurarnas horn är böjda en aning nedåt.

Får däremot, såg vi säkert hundra.

Vi fortsatte vägen rakt fram och och kom så småningom fram till några hus som låg vid den norra stranden på Lindö. På något sätt kändes bebyggelsen mer "privat" än på andra ställen i skärgården. En känsla som kanske skylten på bryggan hjälpte till att förstärka.


På bilden till höger ser man ett magasin som tydligen används bl.a för öarnas skötsel. Det vita huset till höger i bild ligger på ön Storesnart. Huset tillhörde för länge sen en man som flyttade till Smögen och som gick under öknamnet "Lubbe". Vid ett besök på Storesnart nån gång på 1980-talet, kom vi samspråk med de dåvarande ägarna och blev inbjudna.



Den senaste tiden, sen mina digitala pocketkameror la av - bägge två i stort sett samtidigt, har jag tagit kort med min Iphone. Som jag skrivit tidigare så sitter kameralinsen så till att jag ofta får ett finger mer eller mindre för linsen. På bilden till vänster är det inget åskmoln som syns i överkant, utan ytterst delen på mitt vänstra pekfinger. Misstänker att den färgskiftning som syns över vattnet har med skuggningen från fingret att göra.


Bilden är taget mot samhället Resö som ligger på andra sidan sundet.

Vi gick vägen tillbaka, vek av till höger på en stig och tog oss ner till det röda magasinet, i vars skugga vi avnjöt kaffe och smörgås. Här kändes det inte lika privt.  Vi satt länge i skuggan och njöt av utsikten över vattnet. Några båtar låg i sundet mot Storesnart och metade makrill.

Det sägs att farm och tillbaka är lika långt. Jag är inte helt säker på att det verkligen är så. Vägen tillbaka känns ofta mycket längre. Det är kanske därför jag ogärna går tillbaka samma väg. Hamnar av den senare anledningen ofta ut i "rode lapper". Googlade på det gamla uttrycket och fick hur många träffar som helst om röda läppar. Som jag uppfattat uttrycket, så betyder det ungefär att hamna ute i obanad terräng eller liknande. Det är i regel där jag brukar hamna när jag försöker hitta en annan väg tillbaka. Men jag kommer alltid fram om än vägen kan va väldigt jobbig


Vi hade inte hunnit av Lindö förrän vi hittade det perfekt stället för eftermiddagskaffe.

Halvvägs mot Kalvös samhälle fick jag se en liten, ca 10 cm lång, huggorm som försvann in i gräset. Strax därefter fick vi se en betydligt större huggorm som ringlade på vägen. Den var ändå inte speciellt stor. 

En kompis som är duktig på blommor tittade på bilden och trodde att det var en hona som nyss fött ungar. De kan bli bli väldigt magra då. 

Det var lite kul att få se huggormar. Tror bara jag sett sådana två gånger  tidigare i hela mitt liv.

När vi kom tillbaka till båten kom det ytterligare en båt. En  "Späckhuggare"  med ett äldre norskt par. Berättade att de besökt  Kalvö hamn varje höst de senaste 12 åren, men nästan aldrig varit på Norska Sörlandet. De seglade nästan bara i Bohuslän och i stort sett bara på försommaren och hösten.




Efter kvällsmat gick vi tillbaka till Havstensund, samma väg som vi kom. Nu gick jag en 3-4 meter från stolparna och det var inga som helst problem.

När jag släppt av min tillfälliga besättning fortsatte jag mot Kryssarklubbens bojar nordost Trossö. Alla tre var upptagna. Gick vidare mot de två bojarna öster om Kalvö. Bägge var upptagna, Dessutom hade det ankrat en båt norr om den norra bojen samt att den stålbåt som låg mitt emellan bojarna som jag sett tidigare. Nu kunde jag konstatera att den förde Schweizisk flagg.

Ankrade mellan den Schweizisk båten och bojen i söder men lite närmare land, Dvs nästan i centrum på bilden till vänster. Prognosen talade om vindar kring 10 m/sek.