Äntligen Hållö

När vi var på Hållö i början av Januari pratade vi på att ta en tur nån gång under Februari. Att det inte blev av berodde på att vattnet blev så konstigt - hårt och vitt. Islägg var det nån som kallade företeelsen. Isen låg långt på utsidan Smögen men över en natt försvann all synlig is, utan den som låg längst in i Springets småbåtshamn. Veckan före påsk  hade vi hoppats på att åka ut till Hållö igen, men isen låg kvar.

Började tina isen med min dränkbara länspump och på påskdagen bröt jag mig ut. Torsdagen efter påsk var en tänkbar dag för en tur till Hållö. Dessvärre inträffade en annan händelse som satte stopp för färden. 

Tordagen den 25/4 blev det så äntligen dags att åka ut till Hållö och se till kapellet så att det var klart för första bröllopet för året.

Det blir som vanligt samma väg. Större delen av året är ju pontonbron som spärrar av leden förbi  badplatsen i Tången borta. Det är bara de tre sommarmånaderna som den får ligga på plats.





Omvägen runt Klåvholmen är bara knappt två kabelländer (350 meter) längre än att gå genom badplatsen, ändå känns det ganska skönt att slippa gå runt. Speciellt när man har varit ute och seglat några veckor norröver och kommer  hem den flörste September och man ser att bron är borta.

I "Tångerännan" vid "Hampholmarne" simmade ett svanpar.

På kajen vid Smögens fiskhall stod pastorn i Smögens Missionskyrka, Leif Larson och väntade.  Normalt sett borde väl en frikyrkopastor ha en bibel i näven, men Leif är en morden predikant. Han har alltid en Bibeln med sig - i Iponen. I famnen höll han i stället en bönpall som skulle ut till Kapellet på Hållö.







Turen till Hållö är inte lång. Vi hjälptes åt att bära upp bönepallen. På väg från båten passerade vi Naturrummet som är nästan kört. Ett par man var där och jobbade och vi kom överens att dricka kaffe tillsammans en stund senare.

Damsugning och allmän städning i Kapellet.





Det var Bengt Vall och Lars Bottnare från Fyrföreningen som var och jobbade med de sista detaljerna inför invigningen av naturrummet den 4 Maj.  kl.12.00. Gratis båttransport både från Smögen och Kungshamn. Fika och information om kulturhitoria, växter och fågelliv.






Leif och jag fikade tillsammans med Bengt och Lars och hade en trevlig pratstund i det nästan klara Naturrummet, med en fin utsikt över fyren.











Efter lite avslutande arbete i Kapellet var det dags att bege sig hemåt. Fem stolar som klädseln var trasig på tog vi med oss hem för omklädning.

När vi ställt in stolarna i Missionsförsamlingens hus vid Smögenbryggan bryggan - "Pater Noster", kastade jag loss, rullade ut rullgenuan och seglade hemåt i den avtagande västanvinden.

Seglade genom badplatsen. Sen var det kryss, så jag slog under gutjärnsgenuan, rullade i rullgenuan och  styrde mot Springet småbåtshamn. Konstaterade att min sommarplats var upptagen. Ägaren till grannbåten, Lars Sköld, hade ringt nån vecka innan och frågat om det gick bra om han la en båt på min tomma plats. Lars är ju i båtbranschen, och han behövde en tillfällig plats och då kan ju platsen intill hans båt va bra. Då kan han ju se till bägge båtarna samtidigt.  För mig var det helt ok. Jag har ju min lånade vinterplats och jag gick dit och la mig.













Andra turen för i år - bägge med Hållö som mål - och därtill första segelturen.

Bättre sent än aldrig

Ja så brukar man ju säga.

De senaste vintrarna har jag täckt Thallatha´s sittbrunn, så jag fått ett  uterum. Inte så dumt när man jobbar i båten. Bra ställe att ha oömt material som man inte får plats med inne i värmen och gott att snabbt kunna krypa in i när man kommer och det är ruskväder ute.

Hade för avsikt att göra även så i år, men man har blivit allt segare när det gäller att få saker gjort. Efter en jobbrelaterad tur till Hållö, som skulle blivit den sista turen för året 2012, men som av olika anledningar blev den första 2013, började jag sätta upp täckställningen, men blev inte klar ens med ställningen. Nån presenning fick jag inte heller på. 

Nå ja - nu spelar det egentligen inte så stor roll - en plastbåt klarar sig bra ändå, och teakbänkarna i sittbrunnen är gedigna. Det är ju utvändig teak som är mest ömtåligt.

Har varit nere och jobbat en del den senaste tiden och har valt fina dagar för detta. På lördagen skulle jag plasta ute i sittbrunnen. Var nere och gjorde förberedelserna på förmiddagen. När jag kom ut för att sätta mig i bilen för att åka till hamnen regnade det. Då var den arbetsdagen förstörd. Packade in en av mina trasiga pressningar i bilen och åkte ner till Thalltha. Det regnade inte mer än att jag skulle kunna lägga på pressningen över den befintliga ställningen. Jag har ju några arbetspass med plastning, slipning och målning framför mig, och skall även jobba i utrymmet under sittbrunnen med att förbättra självlänsen, fixa värmarslangarna som fått en del smällar, lite eljobb mm. Så att få täckt sittbrunnen hade ju i alla fall inte varit fel.

När jag kom ner till båten hade det inte kommit en droppe där, fast det är mindre än en kilometer mellan min bostad och småbåtshamnen. När jag nu hade pressningen med, la jag på den. Det hängde tunga svarta mol runtomkring och man kan ju aldrig vet när regnet kommer.

Fast det är nog inte många som täcker båten i slutet av april, när man inte fått gjort det på hela vintern.

 

Landströmsanslutning

Det fanns en landströmsanslutning På Thallatha när jag köpte henne. Nå ja. Det var ett enfas blått intag i ett av facken i sittbrunnssargen. En kort kabel genom skottet in till däcksalongen och ett kapslat uttag på insidan. Från det kapslade uttaget gick en sladdstump till ett fyrvägs uttag strax under och därifrån sladdar med grenuttag på några ställen i båten. 

Köpte en färdig landströmscentral för ett antal år sen, som jag aldrig fick monterat, för ett antal år sen. Tyckte att placeringen av intaget var lite jobbigt att hantera och funderade på att sätta det i ankarboxen. Då hade jag bara behövt skjuta upp kabeln och lägga ner den i boxen. Landströmscentralen skulle jag sätta på skottet mot ankarboxen i förpiken. Sen blev jag aldrig färdig med renoveringen av förpiken. Det återstår egentligen inte så mycket, men jobbet har gått allt saktare genom åren. Denna vinter har det över huvud taget inte blivit något gjort.

För nåt år sen slutade helt plötsligt landströmmen att funger. Konstaterade att det fanns spänning fram till intaget, men ingen spänning på kabeln som matar första uttaget i däckssalongen. Fixade en tillfällig koppling. Jag skulle ju snart bygga om det hel. 

Var ner i båten en dag för ett tag sen och fixade med den nya kryssarklubbsflaggan. Det var ju ganska snabbt gjort så jag fick lite tid över att fundera på vad jag skulle gripa mig ann som nästa projekt. Fick en snillerblixt. Varför inte flytta brandsläckaren och sätta landströmscentralen mellan batteriladdaren och batterfrånskiljaren. Ett bra ställe där jag kunde lätt ha koll på  de signallampor som fanns. En röd för inkommande spänning och en gul för utgående. Lätt även att komma åt jordfelsbrytaren och automatsäkringen.

Köpte 5 meter gummikabel 3x2,5 mm2 och lika mycket plastslang. Sitter landströmscentralen längre än 0,5 meter från intaget skall kabeln ha ett extra skydd. Om det duger med slangen jag köpte vet jag inte, men det är ju i alla fall något och känns lite lättare att att fästa slangarna. Kopplade var sin ände på kabeln i både intaget och uttaget och monterade dessa på plats. La kablarna som var indraga i plastslangarna på plats, borrade hål och stoppade in dem i landströmscentralen. 

För en annan som är gammal och stel och ser dålig i vissa lägen, även med läsglasögon, var det en del besvärligt att koppla ihop det hela. Bäst gick det om jag låg på magen på durken. Det är konstigt att man alltid skall sätta saker och ting där man har lite svårt att komma åt med monteringen, men efter en del stönande var jag klar. Bara att dra anslutningskabel en annan väg på utsidan båten och sätta i kontakten.

Gott att kunna stryka ytterligare en detalj från den mentala listan. Arbetet ger visserligen upphov till tanka om de förbättringar som borde ske med den efterföljande 230 V anläggningen, men jag får ta en sak i taget.

Varför landströmmen slutade fungera för nåt år sen begriper jag egentligen inte, men kabeln mellan intaget och uttaget inne i båten var en vanlig installationakabel med en entrådig ledare. Man lägger ju normalt inte entrådiga kablar i båtar pga att de kan vibrera av. Det är kanske det som hänt. Om jag kommer ihåg skall jag kolla om det är avbrott i kabeln. Å andra sida spelar orsaken inte nån roll när det fungerar med de nya gummikablarna av god kvalitet med mångtrådiga ledare. 

En tur genom Smögenhamnen

Jobbar ju som vaktmästare i Smögens missionskyrka, på statens bekostnad. Ett, milt sagt, omväxlande jobb. 

De fem första månaderna var det bara elarbeten som kom ifråga. Är ju i gunden elektriker med allmän behörighet. Från att byta glödlampor till hel nyistallation i övervåningen i ett hus på Smögenbryggan som församlingen äger.

Se har det blivit allt mer omväxlandem som att byta låsar, sätta taklister, måla, lägga laminatgolv, reparera gjutna murar, klippa gräs och rensa i rabatter. Ja - jag kan inte räkna dem all. (PS 260)

När vi nu är inne på psalmsång, så blev jag inblandd i ett intressant projekt som bestod av att bygga om luftmatningen till kyrkoorgeln. Fläkten står i ett tidigare uppvärmt utrymme, men pga en del olika orsaker, bl.a. installation av luftvärmepumpar fick lokalen där pumpen mindre värme och luften till orgeln blev kallare vintertid. Detta innebar att orgeln blev ostämd när man spelade på den på vintrarna. Torbjörn Larsson - musikprofil i församlingen - började bygga om luftmatningen så att orgel fick luft från det utrymme där själva orgel står. Till att börja med var det en kontaktor som satt i vägen som jag skulle flytta, men blev snart inblanda i hela projektet.

Torbjörn initierade också ett projekt att bygga ny katafalk, två lådor som kistan står på under begravningsgudtjänsten, av en fin, men kasserad bokhylla i ekfaner från Smögen Hembyggdsförenings bildarkiv. För en annan som i regel deltar som vaktmästare vid begravningar underlättar ju den nya katafalken en del jämfört med den gamla tunga som byggdes av en lokal snickare nån gång på 1950-talet.

Varje onsdag förmiddag samlas ett gäng äldre daglediga herrar från Smögens föreningsliv - Snickargänget allmänt kallat - för att jobba på de olik föreningsloklerna. Smögens Ö-råd har ju "Spruthuset" - den gamla brandstationen. Smögens Hembyggdsförening har ett gammalt hus där Hemmbyggdsmuseet. Ett magasin där Bildarkivet är inhyst och som sig bör i ett gammalt fiskarsamhälle även en sjöbod. Missionsförsamlingen har ju Kyrkan, den gamla pastorsbostaden och ett hus nere vid bryggan "Pater Noster".

Sen äger ju en del föreningar på Smögen kapellet på Hållö tillsammans och det var under ombyggnaden av det gamla maskinhuset vid fyren, till kapell, som "Snickargänget" bildades. Samlingsplats varje Onsdag morgon är missionskyrkans bottenvåning, där även kaffet kl 09.30 avnjuts i "Ankarsalen". 

En arbetsuppgift som jag ibland får är att införskaffa material till "snickargänget". 

Vårens stora projekt, som är initierat av Smögen Ö-råd, är att anordna en vandringsled på Hästen, en halvö i väster. Inte helt lättåtkomligt  för många. Man måste nog va  lättrörlig och van att klättra i berg om man skall ta sig fram.   Med lite trappor och spångar kommer det att bli en hel del enklare att ta sig fram så att många fler kan njut av en fin promenad och den fina utsikten över havet.

Leif Larsson, på bilden, är anställd i församlingen för att bl.a. förmedla andlig spis, men han är även en hejare även på den lekamliga.  Här i färd med att förbereda fikat som skall avnjutas ute på arbetsplatsen på Hästen.

En del av det tyngre materialet hade tidigt transporterats ut med båt, men sedan hade man burit ut verktyg och det materialet som behövts. Men det hade blivit allt mer som skulle ut, så nån kom på att det var läge att börja transportera så mycket som möjligt med båt.

Fick i uppgift att plocka ihop det som behövdes och transportera ner till fiskhallen, där Torbjörn Larsson skulle möta upp med en lånad båt. Lånad av Jan Hansson, plast-Jan, för att skilja honom från de andra med samma namn på Smögen.

I vänta på att Torbjörn skulle ta sig från "Sunt" till fiskhallen fick jag möjlighet att fång ett par båtar på bild. "Saibon" som är ett känt namn på en fiskebåt från "Gravarne" och Görans Hanes "nya" båt som bär det legendariska namnet "Soten". http://thallatha.blogspot.se/2011/09/en-pen-tur.html

På andra sidan av hamnen såg det  inte sig likt ut. Borta var den byggnad där Bobo Syvertsens segelmakeri haft sina lokaler och det hade kommit upp en betydligt större rödmålad byggnad som syns över aktern på "Soten". Från att ha varit ett industriområde omvandlas Kleven allt mer och mer till bostäder för "badgäster".

En vy inåt hamnen. Den gamla fiskebåten Asta har legat över vintern i Smögenhamnen

En "pen" träkoster ligger vid en  bryggan. Måste bara ta ett kort till på den.

Längst in i Smögens hamn finns en en smygväg för att komma på utsidan Smögen för mindre båtar. Det kallas just för "Smyghålet".

Målet för båtfärden ligger rakt fram i bild. Kan även konstatera att "Smögrarne" ofta ligger i framkant. Vågbrytaren, bryggan som avskiljer barnbadet från havet har ett däck helt i glasfiberlaminat. Det är nog "Plast-Jan" som varit framme.

Pastorn i missionskyrkan Leif Larsson är en man som vill verka men inte synas, som framgår av bilden på undertecknad, som borrar ett hål i det bohuslänska graniten. Hålet var avsett till fäste för trappen som syns till höger i bild. Som stöd har jag seglarkompisen Erik Olsson och Leif som man bara ser benen på. Berget var ganska brant och det var omöjligt att stå där utan stöd.

Torbjörn Larsson drar i den sista skruven på den ljugarbänk runt kumlen som han byggt tillsammans Rune Johannson. Rune har naturligtvis snabbt satt sig ner på bänken för att prov och testa att den håller. Rune är ordförande i Smögens missionsförsamling och är också arbetsledare för "snickargänget" tillsammans med Leif Larsson, som tog bilden.

Större delen av gänget  som var ute och jobbade med leden den här dagen, samlades på den första spången som började bli klar för provbelastning och gruppfoto. Från vänster Torbjörn Larsson, Leif Stenman, Erik Olsson, Erling Larsson, Rune Johansson och undertecknad som försöker ta loss en skadad skruv. Leif Larsson höll i kameran och Anders Svensson hade redan hunnit återgå till sitt jobb med en av trapporna. Leif har dock mailat över en bild på Anders i full aktion med svedjebränning som utfördes den första arbetsdagen på leden - långt innan det allmänna eldningsförbudet.

Kent Haglund, som håller på med att förbättra en gång med stenbeläggning och lite stentrappor hade varit ute en sväng. Sen saknades det ett antal gubbar, som vanligtvis är med och jobbar med vandringsleden, just denna dag.

Vinschhandtagsrenovering ligth

Av någon anledning köpte jag nya vinschhandtag till skotvincharna strax efter jag köpt Thallatha. Om det fattades ett eller om jag tappade ett i sjön kommer jag inte ihåg. Svarta och fina var dom. 

Bilden är tagen sista dagen på min sista längre seglats ifjol, precis när jag passerat Valö Huvud och kommit in i lä. Det blåste en sydlig vind 16 m/sek och det hade varit en ganska skvalpig färd över Valö Huvud. Bilden tog jag på den norska båten som i god fart länsade norröver. Det är inte ofta man tar kort akteröver och att vinschhandtagen kommer med på bild är ytterst ovanligt. 

Nu några år senare var de inte lika fina. Degenereringen hade börjat redan i fjol, även om det inte syns på bilden. Den svarta färgen hade släppt över hela handtaget och lossade när jag tog fram dem från stuvfacken där de brukar ligga, i samband med att jag slog under förseglen. Det var lika illa ställt med bägge två. Tog med mig dom hem och slipade dem rena från färg och oxid. Till större delen med hjälp av en stålborste monterad på vinkelslipen.

De stora svarta handtagen gick inte att ta loss, de var nitade, men  spärren som håller kvar handtaget vid själva vinschen  lossade lätt genom att man knackade ur en stålsprint. Spärren har varit opålitlig det sista pga att det oxiderat runt axeln, så att spärren inte gick i lås ordentligt. 

Hängde upp de rengjorda handtagen i ett par krokar o taket och målade dem vita.

Hade lite vit Hammerit, det som kanske är mera känt som Hammarlack. Det är ju en färg som fäster på rostigt järn och jag har vid tillfällen använt den på lite annat. Målade tom plasttakrännorna på min sommarstuga med den färgen. Takrännorna är i alla fall snygga nu två år efteråt. Vi får se hur länge den färgen håller på mina vinschhantag, men det finns ju alltid två möjligheter. antigen får man måla om dem eller så slänga dem och köpa nya.

Spärren som håller fast vinschhandtaget i vinschen är ju en ganska enkel konstruktion. Slipade ren axeln till själva spärren med smärgelduk och smörjde in den med ett bra fett. Tog ett 10 mm borr och rensade hålet till axeln. Stoppade i axlarna i handtagen, la ner fjädern över axeln, satte på manöverhandtaget och satte i sprinten  Det gick mycket lättare än jag trott.

Klart. 

Nu kan jag segla åtminstone denna sommaren och troligtvis många fler, med vita fina vinschhandtag.

Liten kommentar dagen efter att inlägget skrevs.

Letade efter en bild på min dator. Det är inte alltid lätt att va sanningsenlig. Hittade ett flertal bilder där berörda vinschandtag smugit sig med. Bl.a. denna.

Ultraglozza

Jag brukar ju ta en sväng till båten nästan varje dag, antingen för att jobba eller bara svänga den vägen när jag är ute i nåt annat ärende. De senaste dagarna har jag faktiskt överträffat mig själv - jag har gått ner till båten. Har gjort en del småjobb som jag fixat med det som finns ombord.

Idag tog jag bilen ner för jag behövde min vinkelslip/polermaskin med tillbehör mm. 

Tvättade av sittbrunnen och började polera över med Autosol Cromglans - fy på mig. 

När jag plastade ny vattentank för några år sen satte jag rullar och penslar i en burk med aceton som jag hade i uterummet i sittbrunnen. Under hade jag lagt en skiva. Att jag skulle skvätta så mycket kunde jag inte föreställa mig i min vildaste fantasi. Har polert bort mycket med autosol efterhand, men under och runt min Ankarolinaställning har det aldrig blivit av. 

Tänkte jag skulle måla durken i sittbrunnen med halksyddsfärg. Den har varit målad tidigare, men det är länge sen den såg sina bästa dagar. Det är ju alltid bäst att börja uppifrån så att polera bort resten av epoxykladdet och sen polera och vaxa sittbrunnen tycke jag var en bra strart. Trotts att det var gott i solen när jag kom ner, blir det snart kallt. Våt blir man ju en aning när man kladdar med kallt sjövatten, speciellt i fötterna, när man bara har dåliga lågskor på fötterna.

Att sedan ligga på den något fuktiga durken i skuggan och försöka polera med maskin i en konstig arbetsställning är väl inte den mest tilltalande arbetsuppgiften. Till slut var det så kallt så det var som min äldsta dotter alltid brukade säga; "kallt in i självaste byxan" trotts att jag var ordentligt klädd med långkalsonger och allt.

Tog mitt förnuft till fånga och sparade lite av det trevliga jobbet till Tisdag eftermiddag.

Kompletterade lite på den halvfärdiga täckställningen över sittbrunnen. Fick aldrig på nån presenning i år, men jag skall lägga på en liten bit när jag skall måla. Hade man varit lite fin i kanten så hade man väl kallat det hela "bimini top"

Så i morgon blir det att polera bort resten av epoxyn och Utraglozza sittbrunnen. (Ultraglozza - i denna stund uppfunnet nysvenskt ord som avser polering och vaxning i ett moment )

Köpte en flaska Ultra Glozz på Nordens skeppshandel idag. Tänkte att jag skulle köpt på "Allt för sjön", men jag glömde bort det.  Som tur var. Kollade på Hjermans kampanjpris just nu och jag får säga; "Hjertmans - släng er i väggen" 

Det finns ingen anledning att åk runt och jaga priser när den lille lokale handlaren har ett lägre ordinarie pris än kedjornas kampanjpris och  man sen får en ordentlig rabatt på det. 

Det blir inte alltid som man tänkt, men på Tisdag eftermiddag gick jag ner till båten, polerade bort resterande epoxykladd - ja nästan i alla fall - med Autosol och Ultraglossade sittbrunnen. Perfekt blev det väl inte, men oändligt mycket bättre än det varit tidigare.

Det värsta när man är i närkamp med ett objekt på detta viset är att man hinner fundera en massa. På luckan som utgör en del av durken i sittbrunnen, som del är lite trasig i ena kanten och dessutom har ganska dålig tätning. 

På de luckor som jag tänkt göra under sittbrunnsbänkarna för att enkelt komma åt de stora stuvutrymmena som finns på sidorna av den främre delen i sittbrunnen. De utrymmena är helt oanvändbara i dag och nästan helt omöjliga att komma åt. Det skulle bli ett fint utrymme att förvara tex fendrar och liknande.

Bäst är nog att börja med tätningen av luckan och att reparera den, innan jag målar durken.