Morön

Lämnade Ramsö strax för tolv. Rullade ut genuan och gick på slören söderut mellan Ramsö och Ramsökalven. Bilden är tagen från Ramsö.

Nordlig vind och svag som utlovat. Egentligen skulle jag hissat min genacker, men det är ju lite bök så jag hissade mitt pyttelilla storsegel i stället. Insåg som många gånger förr att det är ganska meningslöst. Bör kanske betrakta Thallatha mer som en "stagsegelskonare".

Tog ner "storseglet" och provade en annan tanke jag haft. Rullade ut bägge förseglen och la  mig på plattläns med kurs på Väderöarna. Fungerade, men si så där. Dels rullade det en aning och dels vred sig vinden fram och tillbaka. Dessutom måste ju Thallatha passas mycket noga på rodret. För motor och  i svaga vindar kan man inte lämna henne en sekund. Blåser det däremot 8 - 10 - 12 m/sek så kan man lämna rodret långa stunder.

För att köra med dubbla fockar behöver det nog blåsa en del. Genakern hade varit det rätta seglet för dagen.

Rullade in "kryssfocken" och la mig på slör med en kurs strax söder om fyren Svangen och farleden som leder in till "Tjurpannan". Vid Svangen hade vinden ökat så pass att det gick i över 4 knop.

Mojnade en del strax innan jag kom fram till "Tjurpannan". KBV psserade i god fart och på bra avstånd. Gick på utsidan fyren Väcker och gick sen leden på utsidan Pinnön och Otterön. Funderade på att ta natthamn i sundet mellan St Klövskär och Otterön, eller i en Kryssarklubbsboj på Musöältan.

Bläddrade lite i Kryssarköubbens "Västkustens naturhamnar" när jag fick se beskrivningen över Morön. Den allmäna informationen var knapphändig; "Natthamn i yttre skärgården". Hade precis passerat Svartskärsgrunds kummel och jag la kursen mellan Äggarn och Grötskär.

Man kan förtöja längs berget längst in i viken på nordostsidan av ön. Kryssarklubbens hamn och farledskommite har i sin skiss 58 39 80 markerat 6 egna bergöglor och två gamla förtöjningsringar. Den  yttre av de gamla förtöjningsringarna hade rostat av och var borta och den yttersta va kryssarklubbens bergöglor har nog aldrig ens funnits. Bara som en sakupplysning och absolut ingen kritik mot Västkutskretsens HAK-kommitte. De gör ett storartat ideellt arbete. (Tilläggas kan att jag inte köpt den helt nya utgåvan av "Västkustens naturhamnar - det kanske kommit en uppgradering som jag missat) Den innre av SXK`s bergöglor finns bakom ryggen på fotografen bakom en liten kulle.

Var dum nog att lägga mig för långt in. Hade jag tittat noga i SXKs skiss hade jag sett att från och med  den gamla förtöjningsringen så är vattendjupet 1,5 meter.

När det hade mörknat började Thallatha stöta i botten. Det hade väl blivit en aning lägre vatten. Tyckte inte det var läge att göra nåt åt. Thallatha är en stabilt byggd båt och varför skall en gammal "stöplebent" gubbe ut på klipporna i mörkret och förhala en båt. man bryter nog lårbenshalsen tids nog ändå.

Det finns ju en sång för varje tillfälle i livet. "Silvermåne över bergen" skulle väl passa här.          
http://ia600802.us.archive.org/17/items/SvenOlofSandberg-01-20/SvenOlofSandberg-SilvermneverBergen.ogg  Här med en för mig okänd artist

Efter att det blivit ljust och jag i lugn och ro fått ätit min frukost gick jag ut och förhalade båten. Hon stod gott med kölen på sandbottnen och jag orkade inte dra blir henne för hand. Inte med akteränden på vinchen heller. När jag backade med masinen rörde hon sig lite bakåt, men fastnade igen. Till slut med maskinen på full back och akteränden på vinchen där jag drog så mycket jag orkade, lossnade hon till slut och jag kunde förhala henne ut till ett bättre läge.

Stod på exakt samma plats när jag tog de bägge korten. Med höger klack på ett märke i berget. När Thallatha låg väl förtöj tog jag en promenad.

Alldeles intill där jag låg ha någon annordnat en grillplats med en väl använd eldring och en bänk av granit.

Ön är, som många öar i Bohuslän, mycket kuperad. I sydost finns en kulle från vars topp jag antog var ett bra läge att ta ett kort på viken och Thallatha. När jag står högst upp  denna kulle och tittar mig omkring kommer en visa, möjligen ett skillingtryck, som Margareta Källberg brukade sjunga - "Alpens ros" för mig.

http://www.youtube.com/watch?v=hlWTzUQUxco

Upp på alpen isbelaggda spira

dit ej någon mänsklig fot kan nå

där syns  alprosen sin stränglar vira

in i bergets högst belägna vrå.

Ove Törnqvist har ju skrivit en parodi på denna mycket soreliga visa där utgången blir mycket våldsammare fast tvärt om. "Alptoppens ros."
http://www.youtube.com/watch?v=Pyn_LQPybxk

Nu var det ingen Alpros som växte högt uppe på denna kulle. Visade bilden på blommorna, direkt i telefonen, för en kompis som är mycket duktig på blommor och han trodde det var Stinknäva.

Hur gick det då med bilden som jag klättrade upp på kullen för att ta? Inget vidare. Tog två bilder ifall den ena inte skulle bli så bra - bägge blev suddiga. Man ser dock hur viken ser ut och var den dubbade platsen är.

Gick upp till Moröns högsta punkt. Ön är prydd med tre kumlar.

I sydväst syntes Väderöarna. Har ju under veckan redan haft kursen dit fyra gånger. Då jag haft för avsikt att segla dit vindarna bär och det varit kryss två gånger så har jag valt andra mål efter hand. Tredje gången besutade jag mig för att segla längre norrut med tanke på det kommande vädret och utlovade vindriktningen och under gårdagen var det den taffliga plattlänsen som fick mig att lägga mig på en annan kurs. Men - skam den som ger sig.

Högt uppe på ön fanns det två dammar. Hur skulle det gå att plantera in näckrosor här? Och hur gör man?

Gick tillbaka till båten. Dags för middag. Hade några dar kört med gamla "varma koppen" som passerat "bäst före" datum för nåt år sen, som grund. Det där med att mat skall märkas med "bäst före datum" är bara barnsligt. Luktar och smakar mat bra är det ok att äta.

Det hade under min promenad på ön börjat komma båtar. Efter min deliciösa middag kastade jag loss, styrde ut ur hamnen, hissade segel och satte kurs på Väderöarna.