Sommaren 2009 gjorde vi ett dagsbesök på Gotska Sandön med båten från Nynäshamn. Det gav mersmak.
Sommaren 2010 bokade vi tre nätter på ön. Jag har tidigare berättat lite om resan dit. I ett annat inlägg berättar jag lite om Ön´s historia ur ett toalettperspektiv. Även Heidenstamsfyren har jag skrivit om i ett inlägg med utgång från vårt besök på ön 2010.
Det finns mycket mer att berätta om vårt besök på ön och de vandringar vi gjorde och de platser vi besökte.
Efter att ha ätit frukost andra dagens morgon packade vi våra ryggsäckar med det vi kunde behöva över dagen. Ett par termosar med varmt vatten, några brödkakor och tub med smältost, frukt och några flaskor med vatten samt frystorkad lättviktsmat mm.
Har på kartan markerat den väg vi gick. Kartan och bilderna kommer upp i ett större format om man klickar på dem.
Vi gick förbi toaletterna och ut på "Prästvägen" om går ner mot västra sidan. Det var ganska tungt att gå i den lösa sanden på vägen. Man kör nog på vägen med traktorer när båten lägger till på den sidan.
Trotts att det var ganska torrt i sanden fanns det många olika slags blommor, alla lika fräscha som denna gula. Tyvärr är jag igen botaniker, så jag har ingen aning om vad det är. Men jag tycker blommorna är fina ändå.
Tog första avtagsvägen till vänster och började gå söderut. När vi närmade oss havet fanns denna lilla byggnad. "Kabelboden" stod på min karta. Med ett förflutet i elbranchen associerar man lätt till elkabel. Kabel kan ju också ha betydelsen grovt, lätt elastiskt tågvirke som används till bogsering och dylikt, och jag har för mig att jag läst nånstans att boden var avsedd för förvaring av rep för räddning av besättningar från förlista fartyg .
Så snart vi kom ner mot den västra sida, Gick vi upp på dynen som går längst stranden. Sanden på vägen var jobbig att gå på och den alternativa väg man kunde hitta på sidan av vägen var inte speciellt mycket lättare. Dessutom fanns nånstans i bakhuvudet att den skada varje steg man tar förorsakar, tar oerhört lång för naturen att reparera.
Utsikten från dynen var härlig. Havet och en ren sandstrand så långt ögat nådde. Den relativt hårdtrampade stigen som gick längs dynen var dessutom ganska lätt att gå. Vi fortsatte söderut
Det låg en orm på sidan på stigen. Till synes död. Finns det ormar på Gotska Sandön? Hade inte för mig det. Det var nog en plastorm någon lagt dit för att skoja. Var inte tillräckligt nyfiken för att kolla. Eller är bristen på nyfikenhet en fördold feghet?
Vi fortsatte vår vandring, och det finns ju så mycket annat vackert att titta på. Blommor tex. Dessa lila. Trodde först att det var de blommorna Evert Taube beskriver som "vinröda" i "Inbjudan till Bohuslän", men nu är jag inte alls lika säker.
Vid Vassestenen, gick vi ner på stranden och fortsatte vår vandring i vattenbrynet.
Albert Engström var under många år en återkommande gäst på Gotska Sandön, och han har skrivit mycket om ön. Han har också fått en dyn uppkallad efter sig, som han i nån skrift uttryckte sin stolthet över.
Vi gick upp på dynen och hittade ett fint ställe där vi slog oss ner för en fikastund. Efter kaffet var det skönt att sträcka ut sig på rygg och titta upp mot den klarblå himmelen mellan tallkronorna.
Vi fortsatte vår vandring på åsen. Passerade en stor sten. Läste nån stans att det fanns tre stora stenar på ön.
Om man tittar på "turistkartan" över ön, så ligger "Elefanten", ön största stenblock, 4,5x3 meter i markytan, strax söder om Kapellet.
Viborgstenen, ligger strax sydväst om Kyrkudden. Blocket har transporterats av inlandsisen från Åland till Gotska Sandön och är av samma typ som stenarna i Viborgs fästning, rödaktig rapakivigrantit.
Torpastugan är en stor sten som ligger en bit ut i vattnet på "Västra sidan"
Vår sten är nog inte bland de tre stora, men ganska stor ändå, för det kan väl knappast va frågan om berg i dagen.
Efter att promenerat genom tallskogen, sökte vi oss ner mot stranden igen.
Vi fortsatte söderut, mot Varvsbukten. Här byggdes båtar mellan 1830 och 1850. Skog fanns det ju gott om på ön.
Ju längre söderut vi kom desto mer skräp, främst i form av plank och bräder. Med all sannolikhet inte rester från varvsepoken, utan sånt som flutit iland. Förr tog man ju tillvara sånt som flöt iland, men det är det ju knappast någon som gör i dagsläget, om det inte är nån båt som tappar en däcklast med plankor, som det hände hemma för några år sen. Många som hade tillgång till båt bärgade så mycket man kunde. Nu var det naturligtvis under den perioden de flesta har sina båtar på land, så även jag.
Gotska Sandön är ju ett nationalpark och man kanske tom inte får ta vara på sånt som flutit iland, utan det skall ligga som det ligger.
FÖRESKRIFTER GOTSKA SANDÖN
Inom nationalparken är det bl.a förbjudet att:
• bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd, ris och buskar,
• plocka eller gräva upp växter (det är däremot tillåtet att plocka bär och svamp),
• inplantera växt- eller djurart; förbudet omfattar inte trädgårdsväxter på tomtmark vid fyrplatsen,
• insamla eller fånga insekter eller andra djur eller på annat sätt störa djurlivet,
• jaga eller fiska,
• bortföra eller förstöra vrakdelar, stenar eller andra naturföremål,
• övernatta längre tid än sju dygn i följd,
• tälta annat än på anvisad plats,
• göra upp öppen eld annat än efter anvisning av tillsynsman,
• medföra husdjur,
• under hela året beträda eller färdas inom sälskydds-området vid Säludden,
• sätta upp tavla, affisch eller dylikt,
• ordna orienteringskontroller eller markerade spår.
En vrakdel från en gammal båt som spolats upp på stranden. En del av ett spant? Kan det va från en båt som förlist vid Gotska Sandön?
Det fanns gott om måsar av olika slag vid Varvsbukten. Av någon anledning har jag fått en förkärlek att ta kort på just måsfåglar. Det har blivit många genom åren. I regel blir bilderna inte alls bra, men jag har en handfull bra bilder på måsar och en riktigt bra. De är några snabba rackare. Den digitala kameran skall ju ställa in sig på en massa parametrar, och det tar ofta för lång tid. Det går ju ställa in den för hand, men man är väl för gammal och trög och lat för att sätta sig in i alla finesser. Bilden ovan är den bästa eller kanske rättare sagt minst dåliga, på en mås från Varvsbukten.
Gamla vrakdelar är lättare - de ligger i alla fall stilla.
Från varvsbukten tog vi stigen österut uppför dynen och kunde snart se ner mot Gamla Gården.
På en informationsskyllt fanns den avfotograferade kartan till vänster och vi kunde läsa en hel del informatio bl.a. följande.
"Gotska Sandön var i privat ägo åren 1783 -1859. Under tiden rådde en intensiv verksamhet på ön. Den förste ägaren, Magnus Benedictius, lät anlägga Gamla Gården, som först kallades Nybygget. Detta var då öns centrum och här bodde tidvis ett hundrtals personer, både män, kvinnor och barn. De första byggnaderna uppfördes 1784 och fler byggnader under följande år. Den viktigaste näringen var skogsbruk, med omfattande skogsaverkning.
Åkerbruk bedrevs under hela privatägartiden med växlande framgång. Boskapssköttsel var också en viktig näring. 1791 fanns här 400 får och ett 40-tal renar. Den siste privatägaren anställde på 1850-talet en veterinär särskilt för ändamålet. Det var Julius Bourgström som 1859 kom att bli den förste fyrmästaren.
Av de byggnader som ursprungligen har funnits återstår idag endast madame Söderlunds Stuga och Gottenbergs Fängelse."
De byggdes på 1830 eller 1840-talet och har resataurerats av Gotska Sandöns Hembyggdsförening 1976 och 1979.
Sommaren 2010 bokade vi tre nätter på ön. Jag har tidigare berättat lite om resan dit. I ett annat inlägg berättar jag lite om Ön´s historia ur ett toalettperspektiv. Även Heidenstamsfyren har jag skrivit om i ett inlägg med utgång från vårt besök på ön 2010.
Det finns mycket mer att berätta om vårt besök på ön och de vandringar vi gjorde och de platser vi besökte.
Efter att ha ätit frukost andra dagens morgon packade vi våra ryggsäckar med det vi kunde behöva över dagen. Ett par termosar med varmt vatten, några brödkakor och tub med smältost, frukt och några flaskor med vatten samt frystorkad lättviktsmat mm.
Har på kartan markerat den väg vi gick. Kartan och bilderna kommer upp i ett större format om man klickar på dem.
Vi gick förbi toaletterna och ut på "Prästvägen" om går ner mot västra sidan. Det var ganska tungt att gå i den lösa sanden på vägen. Man kör nog på vägen med traktorer när båten lägger till på den sidan.
Trotts att det var ganska torrt i sanden fanns det många olika slags blommor, alla lika fräscha som denna gula. Tyvärr är jag igen botaniker, så jag har ingen aning om vad det är. Men jag tycker blommorna är fina ändå.
Tog första avtagsvägen till vänster och började gå söderut. När vi närmade oss havet fanns denna lilla byggnad. "Kabelboden" stod på min karta. Med ett förflutet i elbranchen associerar man lätt till elkabel. Kabel kan ju också ha betydelsen grovt, lätt elastiskt tågvirke som används till bogsering och dylikt, och jag har för mig att jag läst nånstans att boden var avsedd för förvaring av rep för räddning av besättningar från förlista fartyg .
Så snart vi kom ner mot den västra sida, Gick vi upp på dynen som går längst stranden. Sanden på vägen var jobbig att gå på och den alternativa väg man kunde hitta på sidan av vägen var inte speciellt mycket lättare. Dessutom fanns nånstans i bakhuvudet att den skada varje steg man tar förorsakar, tar oerhört lång för naturen att reparera.
Utsikten från dynen var härlig. Havet och en ren sandstrand så långt ögat nådde. Den relativt hårdtrampade stigen som gick längs dynen var dessutom ganska lätt att gå. Vi fortsatte söderut
Det låg en orm på sidan på stigen. Till synes död. Finns det ormar på Gotska Sandön? Hade inte för mig det. Det var nog en plastorm någon lagt dit för att skoja. Var inte tillräckligt nyfiken för att kolla. Eller är bristen på nyfikenhet en fördold feghet?
Vi fortsatte vår vandring, och det finns ju så mycket annat vackert att titta på. Blommor tex. Dessa lila. Trodde först att det var de blommorna Evert Taube beskriver som "vinröda" i "Inbjudan till Bohuslän", men nu är jag inte alls lika säker.
Vid Vassestenen, gick vi ner på stranden och fortsatte vår vandring i vattenbrynet.
Albert Engström var under många år en återkommande gäst på Gotska Sandön, och han har skrivit mycket om ön. Han har också fått en dyn uppkallad efter sig, som han i nån skrift uttryckte sin stolthet över.
Vi gick upp på dynen och hittade ett fint ställe där vi slog oss ner för en fikastund. Efter kaffet var det skönt att sträcka ut sig på rygg och titta upp mot den klarblå himmelen mellan tallkronorna.
Vi fortsatte vår vandring på åsen. Passerade en stor sten. Läste nån stans att det fanns tre stora stenar på ön.
Om man tittar på "turistkartan" över ön, så ligger "Elefanten", ön största stenblock, 4,5x3 meter i markytan, strax söder om Kapellet.
Viborgstenen, ligger strax sydväst om Kyrkudden. Blocket har transporterats av inlandsisen från Åland till Gotska Sandön och är av samma typ som stenarna i Viborgs fästning, rödaktig rapakivigrantit.
Torpastugan är en stor sten som ligger en bit ut i vattnet på "Västra sidan"
Vår sten är nog inte bland de tre stora, men ganska stor ändå, för det kan väl knappast va frågan om berg i dagen.
Efter att promenerat genom tallskogen, sökte vi oss ner mot stranden igen.
Vi fortsatte söderut, mot Varvsbukten. Här byggdes båtar mellan 1830 och 1850. Skog fanns det ju gott om på ön.
Ju längre söderut vi kom desto mer skräp, främst i form av plank och bräder. Med all sannolikhet inte rester från varvsepoken, utan sånt som flutit iland. Förr tog man ju tillvara sånt som flöt iland, men det är det ju knappast någon som gör i dagsläget, om det inte är nån båt som tappar en däcklast med plankor, som det hände hemma för några år sen. Många som hade tillgång till båt bärgade så mycket man kunde. Nu var det naturligtvis under den perioden de flesta har sina båtar på land, så även jag.
Gotska Sandön är ju ett nationalpark och man kanske tom inte får ta vara på sånt som flutit iland, utan det skall ligga som det ligger.
FÖRESKRIFTER GOTSKA SANDÖN
Inom nationalparken är det bl.a förbjudet att:
• bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd, ris och buskar,
• plocka eller gräva upp växter (det är däremot tillåtet att plocka bär och svamp),
• inplantera växt- eller djurart; förbudet omfattar inte trädgårdsväxter på tomtmark vid fyrplatsen,
• insamla eller fånga insekter eller andra djur eller på annat sätt störa djurlivet,
• jaga eller fiska,
• bortföra eller förstöra vrakdelar, stenar eller andra naturföremål,
• övernatta längre tid än sju dygn i följd,
• tälta annat än på anvisad plats,
• göra upp öppen eld annat än efter anvisning av tillsynsman,
• medföra husdjur,
• under hela året beträda eller färdas inom sälskydds-området vid Säludden,
• sätta upp tavla, affisch eller dylikt,
• ordna orienteringskontroller eller markerade spår.
En vrakdel från en gammal båt som spolats upp på stranden. En del av ett spant? Kan det va från en båt som förlist vid Gotska Sandön?
Det fanns gott om måsar av olika slag vid Varvsbukten. Av någon anledning har jag fått en förkärlek att ta kort på just måsfåglar. Det har blivit många genom åren. I regel blir bilderna inte alls bra, men jag har en handfull bra bilder på måsar och en riktigt bra. De är några snabba rackare. Den digitala kameran skall ju ställa in sig på en massa parametrar, och det tar ofta för lång tid. Det går ju ställa in den för hand, men man är väl för gammal och trög och lat för att sätta sig in i alla finesser. Bilden ovan är den bästa eller kanske rättare sagt minst dåliga, på en mås från Varvsbukten.
Gamla vrakdelar är lättare - de ligger i alla fall stilla.
Från varvsbukten tog vi stigen österut uppför dynen och kunde snart se ner mot Gamla Gården.
"Gotska Sandön var i privat ägo åren 1783 -1859. Under tiden rådde en intensiv verksamhet på ön. Den förste ägaren, Magnus Benedictius, lät anlägga Gamla Gården, som först kallades Nybygget. Detta var då öns centrum och här bodde tidvis ett hundrtals personer, både män, kvinnor och barn. De första byggnaderna uppfördes 1784 och fler byggnader under följande år. Den viktigaste näringen var skogsbruk, med omfattande skogsaverkning.
Åkerbruk bedrevs under hela privatägartiden med växlande framgång. Boskapssköttsel var också en viktig näring. 1791 fanns här 400 får och ett 40-tal renar. Den siste privatägaren anställde på 1850-talet en veterinär särskilt för ändamålet. Det var Julius Bourgström som 1859 kom att bli den förste fyrmästaren.
Av de byggnader som ursprungligen har funnits återstår idag endast madame Söderlunds Stuga och Gottenbergs Fängelse."
De byggdes på 1830 eller 1840-talet och har resataurerats av Gotska Sandöns Hembyggdsförening 1976 och 1979.
När vi kom ner från dynen låg det restar av en förfallen timra, som enligt kartan ovan var veterinärens hus. En liten bit norr om den låg Madame Söderlunds stuga. Den var som sagt restaurerad och jag fick känslan av att det var ett ganska omfattande arbete som utförts. Stugan var till synes i skick som ny. Hur omfattande ett dylikt arbete skall utföras kan man ju ha olika uppfattningar om.
Ytterdörrarna gick att öppna och det gick ann att titta in i de möblerade rummen genom de gallerförsedda dörrhålen.
Även i rummet på övervånigen kunde man öppna ytterdörren och titta in.
"Madame", som hon kallades, hette Johanna Albertina Söderlund och var född i Bergdahl i Berga Österåker, Uppland, den 27 maj 1815. Hon flyttade till Sandön den 29 juli 1854 tillsammans med sin man, Anders, som kommit som flykting från Nuckö i Estland, och två barn, Emma och Ferdinand.
En man vid namn Paterson ägde Sandön under 1850-talet och avverkade skog där fram till 1859 då lotsverket köpte ön och började bygga de första fyrarna på öns nordvästra del. Paterson ställde som krav, då han sålde ön, att de av hans anställda som var kvar skulle sysselsättas av lotsverket tills de hunnit skaffa sig annat arbete.
Då fyrarna tändes i oktober 1859 återstod av Patersons tjänare endast "Madame" och hennes numera tre barn. Sonen Hjalmar hade fötts 1858 och mannen hade avlidit samma år. "Madame" bodde kvar vid Gamla Gården till 1877, då hon flyttade till fyrplatsen och skötte hushållet åt sonen Hjalmar, som var fyrvaktare där. 1890 blev Hjalmar förflyttad till Tärnuddens fyr. "Madame" flyttade med och avled på Tärnudden den 8 april 1906.
En man vid namn Paterson ägde Sandön under 1850-talet och avverkade skog där fram till 1859 då lotsverket köpte ön och började bygga de första fyrarna på öns nordvästra del. Paterson ställde som krav, då han sålde ön, att de av hans anställda som var kvar skulle sysselsättas av lotsverket tills de hunnit skaffa sig annat arbete.
Madame Söderlund blev tidigt änka på ön, men bodde kvar vid Gamla Gården och levde i armod. Hon försörjde sig genom att hjälpa till med diverse sysslor och att plocka vrakfynd. Hon blev kallad "Madame", efter att ha gått klädd i fina kläder som skänkts från rika damer i Visby.
Då fyrarna tändes i oktober 1859 återstod av Patersons tjänare endast "Madame" och hennes numera tre barn. Sonen Hjalmar hade fötts 1858 och mannen hade avlidit samma år. "Madame" bodde kvar vid Gamla Gården till 1877, då hon flyttade till fyrplatsen och skötte hushållet åt sonen Hjalmar, som var fyrvaktare där. 1890 blev Hjalmar förflyttad till Tärnuddens fyr. "Madame" flyttade med och avled på Tärnudden den 8 april 1906.
När vi tittat på Madam Söderlunds stuga, slog vi oss ned i gräset norr om stugan och avnjöt vår "delisiösa" måltid som bestod av lättviktsmat som fick svälla i varmt vatten i 5 minuter direkt i påsen. En måltid som måste va höjdpunkten av alla tiders kokkonst. (här skulle jag vilja lägga in en smily om jag bara visste hur man gjorde)
För att lyxa till det lite, hälldes röran upp i vattenskopor av plast. En företeelse som vi har som biverkning av mina många år som scoutledare. Nu för tiden har ju någon slagit mynt av företeelsen och börjat tillverka nåt som man kallar matkåsor.
Det hade naturligtvis gått lika bra att äta direkt ur påsen med sked, men är man fin i kanten, så är man.
Efter måltiden gick vi bort och tittade på de två andra byggnaderna som fanns på området. ”Gottbergs fängelse” är en knuttimrad visthusbod. Den gallerförsedda gluggen på ena kortsidan har troligtvis gett boden dess namn.
Petter Gottberg var enligt berättartraditionen mördare, sjörövare och vrakplundrare. Han var född 1762 mellersta Gotland och kom till Gotska Sandön som arrendator1801.
Öppnar Du den södra dörren på Gottbergs fängelse hittar du en informationstavla, med text och fotografier över de byggnader som funnits vid Gamla gården. Det är från den jag hämtat mycket av informationen om Gamla gården och även fotograferat av kartan och de gamla bilderna. Med den digitala tekniken kan man ju i princip ta hur mycket bilder som helst och det är åtskilliga informationstavlor jag fotograferat av genom åren. Det går fint att i efterhand läsa texten och det går ju även att klippa ur och förstora lämpliga avsnitt, så att det blir mer läsbart.
Den större byggnaden på bilden till vänster, Skogshuggarbaracken, flyttades från Hamnudden till Gamla Gården där den byggdes upp på nytt, i början av 1980-talet. Den har sedan under årens lopp renoverats och underhållits vid ett flertal tillfällen.
Vi fortsatte vår vandring mot kyrkogården.
I en skogsglänta, en knapp kilometer söder om Gamla gården ligger Gotska Sandöns kyrkogård. Den invigdes den 2 juli 1845, men användes redan innan som begravningsplats. Här har de flesta, som avlidit på ön, eller hittats drunknade utmed stränderna fått sin vila.
År1899, enligt Hjalmar Söderlunds anteckningar, byggdes ett mausoleum (gravkammare) av fyrvaktare Hjalmar Söderlund. I mausoleet står fyra kistor i vilka Hjalmar, hans far Anders, mor ”Madame” samt en son vilar.
Förr i tiden när det var glest mellan prästbesöken hölls begravning i vanlig ordning, ledd av någon ur fyrpersonalen. Innan graven lades igen hade en trätrumma tillverkats. Denna ställdes på kistlocket och därefter fylldes graven igen och ett trälock lades på trumman. När prästen kom till ön kunde han, genom trumman, lägga ner de tre skovlarna jord som behövdes för att begravningsakten skulle vara slutförd. En sån trätrumma syns på bilden till höger.
Det fanns även gravar av senare datum, tex denna där personerna hade avlidit i slutet av 1990-talet.
Det var dags att börja vandra hem till fyrbyn. Vi hade ju ungefär 6 km att promenera och vi började redan bli ganska trötta - åtminstone jag.
Man säger ju ibland att man aldrig skall se bakåt. Men för att få en bra bild av detta träd, som lagt sig ned och som har stöttats upp, var det nödvändigt. Vad det är för sorts träd - det är frågan. I mitt googlande för att utröna detta, hittade jag en bild på trädet, på en site med massa fina bilder från Gotska Sandön. Den bilden var en av de få som inte hade nån bildtext. Här är i alla fall länken till sida i fråga - titta och njut.
Trädet låg i varje fall ganska nära kapellet. På kapellet fanns det ett anslag om att det hålls aftonbön varje dag kl. 21.00. Ny präst för veckan och önskemål om medverkande i mötet. Synd att jag inte hade nån av mina gitarrer med mig - å andra sidan är jag så försynt, så jag hade nog inte haft mod att erbjuda mina tjänster ändå.
Det var ganska skönt att komma hem till vårt rum i stugan "Gunnar" och få slänga sig på "bingen". Vår promenad var nog närmare en och en halv mil och det är hårt för en gammal orkeslös gubbe.
När jag återhämtat mig något gick jag ner till servicebyggnaden. I ena ändan finns utrymme med tvättfat. Ett utrymme för herrar och ett för damer. Längst in finns en "duschplats". Att denna inte är ansluten till solfångarna på taket framgick med all önskvärd tydlighet när jag provade. Den är direkt ansluten till Gotska Sandöns kalla och friska vatten brunnsvatten. Efteråt, när jag fått torkat mig, var det ändå skönt att bli ren från allt svett och damm. Men under tiden jag sköljde av mig var det kallt - rysligt kallt.
På väg till aftonbönen i kapellet, tog vi vägen om Gottbergs Lada. Den uppfördes av Petter Gottberg i slutet av 1880-talet. 1977 renoverades den av Gotska Sandöns Hembyggdsförening. 10 år senare måste bottenstockarna delvis bytas ut för att de var rötskadade. Dränering grävdes då också runt ladan.
Gottbergs Lada
Petter Gottberg, född i Guldrupe på Gotland, sjöman i ungdomen, anställdes av Magnus Benedictus såsom underarrendator på Gotska Sandön 1801.
"Det ligger nåt djävulskt över hans minne, och intet slags brott var honom främmande" skriver Albert Engström. Gottberg var alltså sjörövare på Gotska Sandön.
Teckningen visar "Gottbergs Lada," som det berättas att sjörövaren använde, när något fartyg ankrat utanför kusten. När detta sände iland en livbåt med bemanning, för att skaffa driksvatten eller för att fånga något förvildat får, då dök Gottberg upp och bjöd in dem i sin lada på en enkel måltid. När alla hade bänkat sig, bommade Gottberg till dörrarna utifrån och genom väggarna upptagna hål sköt han ner dem. Ombord på fartyget började man såsmåningom att sakna sina kamrater och sände iland ett nytt gäng, som Gottberg väntade på med ladan städad och måltiden färdig. På detta sätt minskade han besättningen ombord tills han vågade en bordning. Sedan han plundrat fartyget kapade han ankartåget och lät fartyget driva till sjöss.År 1816 fängslades Gottberg och fördes från ön anklagad för "tjyvnad å skeppsvrak".
Kvällsandakten i kapellet var betydligt mer rofylld än sjömännens sista måltid i Gottbergs lada.Andakten avslutades traditionsenligt på utsidan, varefter var och en, i full frihet, kunde vandra dit var och en ville.
Vi - till en god natts sömn i vår stuga.
I ett kommande inlägg skall jag berätta om nästa dags vandring. På andra stigar och andra platser på ön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar