Smoegen

Hade ett ärende till Smögen, ganska nära den berömda bryggan. När jag tittade ut genom ett fönster på huset som jag besökte, var det en båt på väg in i hamnen.  En Overseas 40. Ritad av Rolf Eliasson. En ganska skaplig båt. På en kort stund kom det flera andra båtar.

Innan jag åkte hem tog jag en sväng på bryggan.

Det är inte så ofta jag som "Gravare" (Kungshamnsbo) tar en promenad på Smögebryggan. När det var senast kommer jag inte ihåg. Hamnkontoret vid fiskhallen har jag i varje fall inte sett tidigare.

Att man rivit den byggnad  där Bobo Syversens höll till  med sitt segelmakeri hade jag heller inte sett. Det låg på kajen framför den gula boden, som för länge sen var "Sewerinssons ved och kokslager". Senare blev det Bröderna Samuelssons hummermagasin. Den vita byggnaden i bakgrunden är "Syversens segelmakeri" som flyttade verksamheten till Mölndal för nåt halvår sen. Tydligen skall det bli bostäder i en stor mängd på hela denna del av Kleven.

Att säga en strid ström av båtar, är väl att ta i, men det var inte heller så få som gick in i Smögenhamnen denna tisdagskväll. När jag kom in en bit på bryggan kom en norrman och frågade om den grävmakinen som höll på att knacka ner skronstenblock till mindre stenbitar, skulle hålla på hela kvällen. Jag hade dock ingen aning, men ljudet var en aning tröttsamt att höra på.

Byggnaden som tidigare var Hugossons plåtslageri blev ju kraftigt brandskadad för några månader sen. Resterna var rivna och en ny byggnad är på väg att uppföras. Nåt plåtslageri blir det ju aldrig där mer, men det är naturligtvis många som vill ha en lokal där man kan kränga "krimskrams" till badgästerna i - sommartid.

Jag gick inte hela bryggan inåt. Det blev hastigt ganska kallt och jag vände när gästbåtarna upphörde och jag kunde se bron över "Smyghålet".

Sist jag var nere på den inre delen av bryggan, var när den reparerades. Jag blev nedskickad för att kolla på ett kabelfel på gatubelysningen. Man hade rivit en bra bit av bryggan och då åkte en del kablar med. Som tur var kunde en annan arbetskompis komma ner, så vi kunde jobba på var sida av den nedrivna bryggan. Det är väldigt långt om man skall gå runt hela tiden, när man skall felsöka. Vi hittade felet och kopplade belysningen provisoriskt. Nu såg bryggan mycket finare ut i den delen än när jag va här sist.

Det låg ett antal gästbåtar längs bryggan. Mest segelbåtar, men också en och annan motorbåt. De allra flesta var norrmän.

Förutom de seglare som rörde sig på bryggan, fans det även en och annan tidig "badgäst". Dvs såna som köpt upp nåt av husen på Smögen och tillbringar mycket av sin tid på ön.

En och annan smögare träffade jag också och det blev en pratstund med ett par av dem. Man förfasade sig över alla de lägenheter som skall byggas på Kleven. En siffra på 150 lägenheter nämndes och även en bro över hamnen.

Ett projekt som redan är klart är att i stället för det fallfärdiga ruckel som tidigare innehöll diskoteket DIX, har man byggt ett hus med 12 lägenheter. Ett pris på 2,5 miljoner för en lägenhet på 80 m2 nämdes. Om det stämmer så tycker jag inte det var så farligt, med tanke på läget. Det är den större byggnad som syns lite till höger i bild på andra sidan hamnen i bilden ovan.

När jag talar med ortens folk om turister, de vi  vanligtvis brukar kalla för badgäster, så stämmer resonemanget mycket väl överens med budskapet i Nils Amecks dikt, Badgäster.

Jä har grunna påt hundrevis gånger

ö jä trur jä järt en gång te

Hörre tar alle dässe badgäster väjen

söm en um såmmarn på brygga kan se.

Ja, jä töcker döm verkar sö snodi

söm döm ente skulle passe alls

i lau mä vanle ordentle fölk

mä ett hart jobb te vardavals.

Nej, jä töcker döm verkar ha komme

ifrå en cirkus mä vilde djur,

men dä finns jo döm söm ä hyggle

ö ente alls skulle passa i bur.

Här kommer de stivanes brune ö svarte

mä skokräm på armar ö ben,

men tänk vecket arbe te hösten

ö skrubbe sä fullständit ren.

På nättare höller döm hemmelens testan

umaulet dä ä ö få söve.

Döm trur vesst att ve här på Smouen

ä fullständit fullkommlet döve.

Nej jä ligarnte badgäster alls

ö jä vell gärna väre i fre

förr jä har fått ett papper på posten

söm jär sager ö ting svåre ö gre.

Ja, jä har grunna påt hundrevis gånger

ö jä trur jä järt en gång te:

Hölles kan skatteverket vedda

att jä hyrt ud te badgäster för fyretusentre.

Översättning den korta versionen; Vi tycker att turister är tröttsamma, men vi vill gärna ha deras pengar. Jaja.

"Badgäster, badgäster fullt overallt ...." lyder en annan nidvisa om turister. Men i ärlighetens namn. Turisterna har nog en ganska stor ekonomisk betydelse för en liten kommun som vår.

När jag kom tillbaka till "Snusfronten", som ligger mellan den ljusgröna och ljusblå strecken på bilden nedan, träffade jag Casper Ljungdahl. Badgäst från början, men som blivit Smögen trogen. Jag fick också se bilden nedan, som var uppsatt på stenmuren  och kunde inte låta bli att ta ett kort på den. Casper, som är kunnig i Smögens historia, hade många intressanta detaljuppgifter rörande bilden att berätta. Dessvärre är mitt minne bra,men kort.

I samband med en diskussion på Marin Guiden för några år sen tog jag en bild över Smögenhamnen som i sin helhet finns längre ner i inlägget. Jag klippte ut en bit av bilden som stämmer överens med ungefär halva den gamla bilden. Markerade med olikfärgade streck byggnader som jag kan känna igen på bägge bilderna.

Rött streck - visar på det hus som i min ungdom var Strannes järnaffär. Huset på den gamla bilden brann ner och ersattes av ett nytt men på samma grund.

Orange streck - visar på det sk. läshuset, ett smalt hus, byggt av Carl Samuelsson, på vars övervåning fanns ett rum där gästande fiskare kund fördriva sin tid på Smögen med att läsa uppbygglig literatur. Exakt hur det hela fungerade vet jag inte, men jag var där en gång varje vinter, under de tolv åren jag läste elmätare på Smögen.

Gul streck - är Syversens gamla segelmakeri, där Ingemar Syversen sydde seglen till min första egenbyggda segelbåt - en PoP16.

Ljusgrönt - streck är Gamla posten på Smögen, byggt 1898. Snusfronten är väl den långa ljugarbänken på husets östra sida.

Ljusblått streck - i huset hade Putte Fredriksson herrfrisering och elfrman Andersson & Hansson verkstad och lager i källaren för länge sen.

Skärt streck - I boden hade Syversen riggverkstad.

Det finns naturligtvis mycket som gick att berätta om ett gammal bild, men för en annan som har begränsad kunskap om Smögen hade det krävts ganska omfattande faktasökning, och jag hade från början bara tänkt slängt ihop ett snabbt inlägg som ren utfyllnad. Lite fakta sökte jag ändå och hittade denna sida. http://www.smogenbryggan.se En del intressant och många fina bilder för den som vill veta mer om Smögenbryggan både historiskt och i nutid.

Jobbade som "hoppilandkalle" på färjan Ägir 1967 och 68 för skepparen Albert Hansson. Vi la till vid "snusfronten" två gånger varje timme. Så just vyn ovan har jag sett ett antal gånger.

  

När Äger slutade gå mellan Gravarne och Smögen köptes hon av Restaurang Magasinet och gick i några år tvärs över Smögenhamnen. Det är aktern  på Ägir som vi ser till vänster i bild, där hon ligger förtöjd vid Magasinet. Magasinet är rivet för att ge plats åt en massa lägenheter och jag hörde av Albert Hansson son att Ägir låg på Edshullshall.

Under tiden  jag stod och och talade med Casper Ljungdal, var det något i hamnen som drog till sig min uppmärksamhet - en säl. Det är ju vid såna tillfälle man saknar systemkameran.

 

Jag hade hört talas om att det skulle öppnas ett segelmakeri i närheten av Smögenbryggan. På vandringen på Sillgatan upp mot torget, såg jag skylten "Segelmakeri" på det Gula huset som har adressen Sillgatan 4.

När jag gick för huset nån da senare, va själva segelmakaren på plats. Den stackarn som fått överta pappa Ingemars roll som "min segelmakare". Bobo Syversen, som jag under årens lopp plågat med allehanda mindre jobb på mina segel. Jag har nog bara köpt ett nytt segel av honom. Men han är alltid lika serviceinriktad och brukar lösa mina segelproblem snabbt och elegant.

Nu har han flyttat närmare det gamla segelmakeriet och är nog betydligt lättare att hitta för seglare med segelproblem som ligger i Smögenhamnen. Vi får hoppas att Bobo kan fortsätta som segelmakare i många år till. Den dagen han, med ålderns rätt, slutar är det väl färdigseglat för en annan med.

Bobo är mannen med röd tröja i dörröppningen. Den vithåriga killen, eller är det möjligen en tjej, längst ner till höger i bild, är företaget trognaste medarbetare.

Sen skall de visst ha ett lite bredare sortiment  att sälja till det stora flertalet badgäster som inte drabbats av sjukan - segling.