Morön

Lämnade Ramsö strax för tolv. Rullade ut genuan och gick på slören söderut mellan Ramsö och Ramsökalven. Bilden är tagen från Ramsö.

Nordlig vind och svag som utlovat. Egentligen skulle jag hissat min genacker, men det är ju lite bök så jag hissade mitt pyttelilla storsegel i stället. Insåg som många gånger förr att det är ganska meningslöst. Bör kanske betrakta Thallatha mer som en "stagsegelskonare".

Tog ner "storseglet" och provade en annan tanke jag haft. Rullade ut bägge förseglen och la  mig på plattläns med kurs på Väderöarna. Fungerade, men si så där. Dels rullade det en aning och dels vred sig vinden fram och tillbaka. Dessutom måste ju Thallatha passas mycket noga på rodret. För motor och  i svaga vindar kan man inte lämna henne en sekund. Blåser det däremot 8 - 10 - 12 m/sek så kan man lämna rodret långa stunder.

För att köra med dubbla fockar behöver det nog blåsa en del. Genakern hade varit det rätta seglet för dagen.

Rullade in "kryssfocken" och la mig på slör med en kurs strax söder om fyren Svangen och farleden som leder in till "Tjurpannan". Vid Svangen hade vinden ökat så pass att det gick i över 4 knop.

Mojnade en del strax innan jag kom fram till "Tjurpannan". KBV psserade i god fart och på bra avstånd. Gick på utsidan fyren Väcker och gick sen leden på utsidan Pinnön och Otterön. Funderade på att ta natthamn i sundet mellan St Klövskär och Otterön, eller i en Kryssarklubbsboj på Musöältan.

Bläddrade lite i Kryssarköubbens "Västkustens naturhamnar" när jag fick se beskrivningen över Morön. Den allmäna informationen var knapphändig; "Natthamn i yttre skärgården". Hade precis passerat Svartskärsgrunds kummel och jag la kursen mellan Äggarn och Grötskär.

Man kan förtöja längs berget längst in i viken på nordostsidan av ön. Kryssarklubbens hamn och farledskommite har i sin skiss 58 39 80 markerat 6 egna bergöglor och två gamla förtöjningsringar. Den  yttre av de gamla förtöjningsringarna hade rostat av och var borta och den yttersta va kryssarklubbens bergöglor har nog aldrig ens funnits. Bara som en sakupplysning och absolut ingen kritik mot Västkutskretsens HAK-kommitte. De gör ett storartat ideellt arbete. (Tilläggas kan att jag inte köpt den helt nya utgåvan av "Västkustens naturhamnar - det kanske kommit en uppgradering som jag missat) Den innre av SXK`s bergöglor finns bakom ryggen på fotografen bakom en liten kulle.

Var dum nog att lägga mig för långt in. Hade jag tittat noga i SXKs skiss hade jag sett att från och med  den gamla förtöjningsringen så är vattendjupet 1,5 meter.

När det hade mörknat började Thallatha stöta i botten. Det hade väl blivit en aning lägre vatten. Tyckte inte det var läge att göra nåt åt. Thallatha är en stabilt byggd båt och varför skall en gammal "stöplebent" gubbe ut på klipporna i mörkret och förhala en båt. man bryter nog lårbenshalsen tids nog ändå.

Det finns ju en sång för varje tillfälle i livet. "Silvermåne över bergen" skulle väl passa här.          
http://ia600802.us.archive.org/17/items/SvenOlofSandberg-01-20/SvenOlofSandberg-SilvermneverBergen.ogg  Här med en för mig okänd artist

Efter att det blivit ljust och jag i lugn och ro fått ätit min frukost gick jag ut och förhalade båten. Hon stod gott med kölen på sandbottnen och jag orkade inte dra blir henne för hand. Inte med akteränden på vinchen heller. När jag backade med masinen rörde hon sig lite bakåt, men fastnade igen. Till slut med maskinen på full back och akteränden på vinchen där jag drog så mycket jag orkade, lossnade hon till slut och jag kunde förhala henne ut till ett bättre läge.

Stod på exakt samma plats när jag tog de bägge korten. Med höger klack på ett märke i berget. När Thallatha låg väl förtöj tog jag en promenad.

Alldeles intill där jag låg ha någon annordnat en grillplats med en väl använd eldring och en bänk av granit.

Ön är, som många öar i Bohuslän, mycket kuperad. I sydost finns en kulle från vars topp jag antog var ett bra läge att ta ett kort på viken och Thallatha. När jag står högst upp  denna kulle och tittar mig omkring kommer en visa, möjligen ett skillingtryck, som Margareta Källberg brukade sjunga - "Alpens ros" för mig.

http://www.youtube.com/watch?v=hlWTzUQUxco

Upp på alpen isbelaggda spira

dit ej någon mänsklig fot kan nå

där syns  alprosen sin stränglar vira

in i bergets högst belägna vrå.

Ove Törnqvist har ju skrivit en parodi på denna mycket soreliga visa där utgången blir mycket våldsammare fast tvärt om. "Alptoppens ros."
http://www.youtube.com/watch?v=Pyn_LQPybxk

Nu var det ingen Alpros som växte högt uppe på denna kulle. Visade bilden på blommorna, direkt i telefonen, för en kompis som är mycket duktig på blommor och han trodde det var Stinknäva.

Hur gick det då med bilden som jag klättrade upp på kullen för att ta? Inget vidare. Tog två bilder ifall den ena inte skulle bli så bra - bägge blev suddiga. Man ser dock hur viken ser ut och var den dubbade platsen är.

Gick upp till Moröns högsta punkt. Ön är prydd med tre kumlar.

I sydväst syntes Väderöarna. Har ju under veckan redan haft kursen dit fyra gånger. Då jag haft för avsikt att segla dit vindarna bär och det varit kryss två gånger så har jag valt andra mål efter hand. Tredje gången besutade jag mig för att segla längre norrut med tanke på det kommande vädret och utlovade vindriktningen och under gårdagen var det den taffliga plattlänsen som fick mig att lägga mig på en annan kurs. Men - skam den som ger sig.

Högt uppe på ön fanns det två dammar. Hur skulle det gå att plantera in näckrosor här? Och hur gör man?

Gick tillbaka till båten. Dags för middag. Hade några dar kört med gamla "varma koppen" som passerat "bäst före" datum för nåt år sen, som grund. Det där med att mat skall märkas med "bäst före datum" är bara barnsligt. Luktar och smakar mat bra är det ok att äta.

Det hade under min promenad på ön börjat komma båtar. Efter min deliciösa middag kastade jag loss, styrde ut ur hamnen, hissade segel och satte kurs på Väderöarna.

Ramsö

Det blåste en del på natten. Trotts att jag aldrig draggat när jag legat på svaj för eget ankare blir sömnen en aning orolig. Efter en tidig frukost lättade jag ankar, gick ut på fritt vatten och rullade ut Genuan. Sydvästlig vind. Prognosen lovade nordlig nästa dag. Då jag hade tänkt "segla dit vindarna bär" i största möjlig utsträckning, var Ramsö ett lämpligt mål för dagen. Fick i huvudsak slör och halvvind. Det låg en segelbåt i hamnen när jag kom.

För att sträcka på benen och ryggen med för den delen, tog jag en promenad till badplatsen i öster. Badplatsen ligger starx intill Ramsö´s fotbollsstadion och för att komma dit går man först norrut. När vägen delar sig tar man till höger. Trotts att jag varit där förr trodde jag att jag gått fel. Till synes kom man in på en tomt. Det visade sig dock att stigen svängde brant höger och försvann in i snårskogen.

Alldeles nedanför fottbollsplanen ligger badplatsen. En härlig sandstrand i söderläge. En skyllt informerar att man inte får dra upp båtar på stranden. Det fnns också bojar ute i vattnet som spärrade av. Just den delen där vattnet möter sanden är inte så stort, så om man drog upp båtar blev det inte mycket plats kvar för badande.

Mellan sandstranden och fottbollsplan växte kaprifol upp efter berget. Kunde bra inte bli att ta ett kort på denna Bohuslänska landskapsblomma. Texten från sången "Bohuslän" som jag har i en inspelning med Sonya Hedenbratt, kom för mig. "Här blommar två gånger kaprifolen" 

Tyvärr hittade jag inte nån inspelning med Sonya Hedenbratt på You Tube men väl en med Usidom Wholin. http://www.youtube.com/watch?v=LiMld2a5pv4    

Har aldrig hört talas om denne Usidom Wholin, men Sydsvenskan berättar en intresant historia http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/usidom-wohlin-bohuslan/  En härlig röst har han i varje fall.

Bohuslän

Här slår en våg.
Här finns en häll.
Här brinner mareld i sensommarkväll.
Här sliter vinden i tåg och grenar.
Här slipar vattnet strandens stenar.

Här skriar truten i morgon timman.
Här dansar älvor i afton dimman.
Här fylls ditt bröst av doft från tång.
Här sjunger fåglar havets sång.

Här svänger flickorna stolt på kjolen.
Här blommar två gånger kaprifolen.
Här splittar hemfiskarn sina garn,
berättar sagan för barnbarns-barn.
Om Bohuslän.

Här splittar hemfiskarn sina garn,
berättar sagan för barnbarns-barn.
Här svänger flickorna stolt på kjolen.
Här blommar två gånger kaprifolen.
I Bohuslän

Tillbaka i hamnen tog jag mig en titt på anslagstavlan. Det fanns fyra badplatser om rekommenderades. "Sân bukte" i öster -  där jag kom ifrån. Ett ställe i sydost, där jag troligtvis var förra gången jag var på Ramsö. "Skippsbukte" i sydväst och "Nol på sân" där jag också varit tidigare.

Sen rekommenderade man nåt som jag inte kommer ihåg vad det var, men man skulle gå på hällorna söderut från "Skippsbukte".

Vid anslagstavlan kom jag i samspråk med en norrman som hade hus på ön.

Tog mig "en lutare" i förpikskojen på Thallatha. Laddningen till min bärbara dator hade slutat att fungera - trodde jag - men jag hade en android läsplatta som jag lite försiktigt hade börjat använda som plotter. Så lite internettande blev det. Försökte också skriva lite blogginlägg, men det var inte alls enkelt, även att det gick lite bättre efterhand. Att få dem så klara att det gick att publicera dem klarade jag dock inte av.

Efter middagen, som bestod av dubbel portion "Varma Koppen" med "bäst före datum" 2011, smörgås och korv, gav jag mig ut på vandring igen. Badplatsen i "Skippsbukte" kunde ju va ett lämpligt mål. 

"Förbi sjöboden på hamnens södra sida, ta till vänster innan trappan" stod det på anslagstavlan. En dålig stig ledde dit. Ganska bött med en del utlagda plankor och brädor att gå på. En hel del mogna björnbär fanns det dock att trösta sig med.

Det där med att man skulle fortsätta söderut på hällorna fanns kvar i mitt huvud, men inte varför. 

En vit bergart som trängt upp i en spricka i berget? Kvarts? Eller kullerstenar i en mängd olika färger och storlekar? Tänk om man visste varifrån de kom från de olika stenarna! Tycker i varje fall att de är vackra.

Eller möjligen en vacker blomma som växte i en spricka i urberget? Nej det var säkert inte det som hänvisningen gällde - den fick jag som bonus.

Som ofta när jag promenerar i det Bohuslänska landskapet blir vägen mer och mer oframkomlig. Denna promenad var inget undantag. Till slut hade jag i varje fall lyckats ta mig till den södra viken på Ramsö. En kullerstensstrand och vrakvik där hela Skagerak ligger på.

Att det hade varit människor hör före mig det framstod klart. Någon hade byggt en soffa och ett bord av vrakved. Riktigt gedigna möbler som nog hade stått emot många stormar. Bordet var kanta med en vit tross med inslag av svart. Satte mig på soffan och tittade ut över havet och njöt.

Några meter bakom soffan hade nån byggt en "hytta" (som vi kallade den typen av byggnad som vi byggde när vi var barn) Det var en redig hytta, men stadd i förfall. Det var många år sen den byggdes, men den hade varit en utmärkt "sommarstuga" med ganska ogenerat läge på den tiden det begav sig.

Började gå tillbaka mot hamnen, men valde naturligtvis att försöka hitta en annan väg tillbaka än den jag kom - tyvärr. Viken var ett stort kullerstensfällt och där kullerstenarna mötte berget hade någon rest ett ett enklare skydd.

Till att börja med var den vägen jag hittade över bergen lätt att gå, men ju längre norrut jag kom desto besvärligare blev det. Raviner och i stort sett ogenomträngliga snår. Till slut kom jag i varje fall ner till Skippsbukte och kunde gå på en någorlunda banad stig.

Det hade kommit en segelbåt till medan jag var ute och "sprang i bergen". Dödstrött stupade jag i kojen. Efter ett par timmar kom hamnkaptenen Bert Dabe för att ta upp hamnavgiften. Vi hade som alltid en trevlig pratsund. Sen la jag mig och sov gott hela natten.

När jag vaknade på fredagsmorgonen var det ingen vind. Nordanvinden skulle komma fram på förmiddagen och jag bestämde mig för att ta ytterligare en promenat på Ramsö. Denna gången ställde jag kosan norröver med badplatsen längst i norr som mål.

När jag kom en bit norröver fick jag se skylten som visade mot gamla hamnen. Där hade jag inte varit tidigare, så jag gick den vägen. När jag nästan var nere i hamnen upptäckte jag att jag saknade min glasögon. Antingen hade jag glömt dom i båten eller så hade jag tappat dom på vägen. Jag fick försöka klara mig utan dom och leta på vägen hem. Billiga läsglasögon, men jag kan inte läs utan dem.

Det var en liten mysig grund hamn för småbåtar. Kajen/bryggan i inloppet var tillbyggd i inoppet så där fanns det lite större djup för mindre fiskebåtar. På väg tillbaka blev jag tilltalad av ett par som satt satt på en bänk utanför ett hus. Hör ju fruktansvärt dåligt och när jag  i huvudsak är själv brukar jag ta "semester" från hörapparaterna. Det var norrmannen jag träffade vid anslagstavlan. Hans fru var från Ramsö. Talade lite om den gamla hamnen. Det var de mindre båtarna man hade i hamnen. De större låg på svaj i lä för skäret på utsidan hamnen.












Badplatsen i norr "Nol på sân" har två sandstränder. Inte lika fina som de två andra, men ändå.

Stigen från och till badplatsen går genom en tall som omsluter stigen som en portal. Vilket ord jag skall välja för att beskriva känslan - trolsk kanske. Tittar man på några synonymer så hittar man förtrollande, overkligt, sagolikt, mystiskt, hemlighetsfullt.  Trolskt var nog ordet.  






När jag ändå var längst upp i norr måste jag ju bara gå till näckrosdammen med de röda näckrosorna. Hade ett äpple med mig och jag satte mig på berget och åt mitt äpple och tittade på blomorna. Plötsligt fick jag se att en blomma rörde sig. Den hade börjat öppna sig för den stigande solen och värmen. Satt kvar ett par timmar och njöt över företeelsen. Det gick ganska sakta, men man kunde emellanåt se hur de rörde sig. Tog ett och annat kort - ganska många faktiskt.

Så kom den utlovade nordanvinden. Den är som bekant "kall från vilket håll den än kommer". Började gå tillbaka till båten. 

När jag kom dit där jag saknade mina glasögon började jag leta. På ett kabelskåp låg glasögonen prydligt upplagda. Nån hade hitta dem och lagt dem så att de gick enkelt att hitta. Tack du okände.

När jag kom tillbaka till båten hade de andra segelbåtarna gått. Gjorde mig och båten klar för avgång. Några svalor slog sig ner på pulpits och mantåg. Tog ett kort inifrån däcksslongen. När jag gick ut på kajen för att få en bättre bild, flög de sin kos.

http://thallatha.blogspot.se/2010/02/dar-nackrosen-blomma.html

Kalvön

Vi vaknade i Havstenssund till en strålande dag. Hade tänkt gå ut till Kalvöns hamn för en promenad på öarna Trossö, Kalvö och Lindö.

Öarna var tidigare tre separata öar, men som genom landhöjningen blivit en. De går i en båge från Havstenssund i sydost mot Resö i nord. Längs den gräsbevuxna, 5 km långa väg, som går från Trossö´s sydöstra udde till den norra viken på Lindö, ser man mycket av den säregna naturen på öarna. Vägbygget utfördes på 1930-talet som ett sk. AK-arbete. Färjeförbindelse i vägens ändar, både till Havstensund och Resö ingick i planerna, men kom aldrig till stånd. Enligt en uppgift som jag såg på internet, har dock vägen ett nummer; Väg 1188

Från Havstensund går det en muddrad ränna i det grunda sundet mellan Hällsö och Trossö. Enligt specialen i sjökortet står djupet angivet till 2 meter. Klippet är från det vanlig sjökortet då specialen inte täcker hela sundet. Kan man gå rännan så kortar det ju vägen ut till Kalvö hamn betydligt. Har dock aldrig sett nån segelbåt gå där, dock den del mindre motorbåtar. 

Kommer ihåg att en arbetskompis som har en motorbåt runt åtta meter stolt berättade att han hade vågat gå igenom rännan. När han berättade lät det som ett äventyr.

Vindstilla och i ett strålande väder var det ju läge att prova. Rännan är dessutom utmärkt med ett antal svarta stolpar. Hade sett en julle gå ut och han gick söder om stolparna. När vi närmade oss första stolpen kunde jag dock konstatera att rännan var ritad/hamnade norr om stolparna på mitt digitala sjökort. Såg dock i verkligheten ett par stenar sticka upp strax norr om stolparna. Gick som jullen - söder om stolparna. Gick dock nära stolparna utifall att. Mitt på sträckan kände jag hur Thallathas köl tog i botten, samtidigt som ekolodet gick ner och visade 0,3 meter. 

Jag gick nog, av försiktighet, allt för nära kanten på rännan. Thallatha sticker 1,45 meter och lodet sitter ca 60 cm från centrumlinjen på styrbords sida. Djupet som lodet visar är ju från givaren så man får nog lägg till ca 70 cm för att få djupet från vattenytan. Styrde ut en bit från stolparna. Sen var det inget problem. 

Det låg ingen båt vid Kalvös gästbrygga när vi kom. Det var nog första gången av alla de gånger jag varit där.

Ett anslag på "hamnkontoret" fångade min uppmärksamhet; Kalvön - en klar fempoängare. Artikeln handlade om dasset i Kalvös gästhamn som reportern upplevde som ett av de bästa torrdassen. Normalt kan man ju inte lita på jornalister, så jag måste ju prova själv.

Klippet till vänster är själva bedömningen - vill ni läsa resten rekommenderar jag att ni själva åker till Kalvö. Att ni åker till Kalvö rekommenderar jag oavsett om ni kommer på egen köl eller tar er dit på annat sätt och oavsett om ni är intreserade av att fördjupa er i torrdasset i Kalvö hamn eller inte.

Konstaterade dock att det denna gången var helt sanningsenligt det som jornalisten skrev.

Något rinnande vatten finns det ju inte, men väl en rulle med våtservetter för handtvätt efter toalettbesöket. Just den detaljen höjde intrycket av detta fräscha utedass betydligt.

http://www.handdukskompaniet.se/levertex.htm

Utsikten, från utedasset med Kalvö hamns minimala hamnkontor i centrum, är ju fängslande - åtminstone en sån här vacker dag.

Hamnkontoret skulle ju kunna bli en historia för sig själv. Där finns kuvert som man kan skriva båtens namn och datum på, lägga i hamnavgiften, 20 kr för dag och 60 kr för såna som ligger över natten. Kuvertet stoppas sedan i kassakistan till vänster. Dock fanns en varning till de som inte betalade sin hamnavgift som även berättade om vilka hemskheter som kunde drabba den båtägare som struntade i att betala.

Förutom denna automat för hamnavgifter, med betydligt säkrare system än de mer sofistikerade, yttre och inre anslagstavlor fanns ett mindre bibliotek. Hur biblioteksverksamheten fungerade satte jag mig inte in i, men man har ju upplevt gånger när mn läst ut sin sista medhavda bok under regniga seglarveckor. Fast nu är väl den tiden förbi, när det går att låna E-böcker via nätet. http://www.elib.se/library/default.asp?lib=94

Efter toalettinspektionen var det dags att kränga på sig ryggsäcken med kaffetermosen och färdigbredda smörgåsar och börja promenera upp mot Kalvöns samhälle. Här har man två val  - antingen mot Trossö, dit jag gick sist jag var på öarna. http://thallatha.blogspot.se/2010/02/kalvo-hamn.html , eller mot Lindö. Det föll sig därför naturligt att vika av åt Lindö till.











Det är ju ganska vanligt med får som betar för att hålla landskapet öppet. Får är ju egentligen inte lönsamma med dagens ekonomisk tänkesätt. Om det är pga att får är oekonomiska eller om man inte få ha lösa får inom Kalvös samhälle som det här mekaniserad utegångfåret skötte gräsklippningen. Välklippt var det i varje fall.

Kryssarkubben har ju tre bojar i nordöstra viken på Trossö men även två bojar i viken mellan Kalvö och ön Killingen i öster. Denna Kalvös östliga vik syns väl från vägen mot Lindö. Konstaterade, när vi passerade,  att bägge bojarna var lediga men att det låg en stålbåt till ankars mitt emellan.




De hus som finns på Lindö ligger längst i norr. Fick den känslan att de som bor på Lindö inte utnyttjar vägen mellan Kalvö och Lindö i nån större utsträckning. Dels var den bara klippt med en gräsklipparbredd från där bebyggelsen på Kalvö slutade och dels var vägen på Lindö, efter att man passerat grinden som håller djuren på rätt sida, full av koskit.

Några kossor av typen Highland Cattle såg vi inte till, men väl en mängd koskit. Enligt skylten är dessa djur med sin imponerande horn mycket godmodiga. De gör inte en fluga förnär, men är samtidigt reserverade. De släpper inte en människa allt för tätt inpå. Korns horn är böjda uppåt medan tjurarnas horn är böjda en aning nedåt.

Får däremot, såg vi säkert hundra.

Vi fortsatte vägen rakt fram och och kom så småningom fram till några hus som låg vid den norra stranden på Lindö. På något sätt kändes bebyggelsen mer "privat" än på andra ställen i skärgården. En känsla som kanske skylten på bryggan hjälpte till att förstärka.


På bilden till höger ser man ett magasin som tydligen används bl.a för öarnas skötsel. Det vita huset till höger i bild ligger på ön Storesnart. Huset tillhörde för länge sen en man som flyttade till Smögen och som gick under öknamnet "Lubbe". Vid ett besök på Storesnart nån gång på 1980-talet, kom vi samspråk med de dåvarande ägarna och blev inbjudna.



Den senaste tiden, sen mina digitala pocketkameror la av - bägge två i stort sett samtidigt, har jag tagit kort med min Iphone. Som jag skrivit tidigare så sitter kameralinsen så till att jag ofta får ett finger mer eller mindre för linsen. På bilden till vänster är det inget åskmoln som syns i överkant, utan ytterst delen på mitt vänstra pekfinger. Misstänker att den färgskiftning som syns över vattnet har med skuggningen från fingret att göra.


Bilden är taget mot samhället Resö som ligger på andra sidan sundet.

Vi gick vägen tillbaka, vek av till höger på en stig och tog oss ner till det röda magasinet, i vars skugga vi avnjöt kaffe och smörgås. Här kändes det inte lika privt.  Vi satt länge i skuggan och njöt av utsikten över vattnet. Några båtar låg i sundet mot Storesnart och metade makrill.

Det sägs att farm och tillbaka är lika långt. Jag är inte helt säker på att det verkligen är så. Vägen tillbaka känns ofta mycket längre. Det är kanske därför jag ogärna går tillbaka samma väg. Hamnar av den senare anledningen ofta ut i "rode lapper". Googlade på det gamla uttrycket och fick hur många träffar som helst om röda läppar. Som jag uppfattat uttrycket, så betyder det ungefär att hamna ute i obanad terräng eller liknande. Det är i regel där jag brukar hamna när jag försöker hitta en annan väg tillbaka. Men jag kommer alltid fram om än vägen kan va väldigt jobbig


Vi hade inte hunnit av Lindö förrän vi hittade det perfekt stället för eftermiddagskaffe.

Halvvägs mot Kalvös samhälle fick jag se en liten, ca 10 cm lång, huggorm som försvann in i gräset. Strax därefter fick vi se en betydligt större huggorm som ringlade på vägen. Den var ändå inte speciellt stor. 

En kompis som är duktig på blommor tittade på bilden och trodde att det var en hona som nyss fött ungar. De kan bli bli väldigt magra då. 

Det var lite kul att få se huggormar. Tror bara jag sett sådana två gånger  tidigare i hela mitt liv.

När vi kom tillbaka till båten kom det ytterligare en båt. En  "Späckhuggare"  med ett äldre norskt par. Berättade att de besökt  Kalvö hamn varje höst de senaste 12 åren, men nästan aldrig varit på Norska Sörlandet. De seglade nästan bara i Bohuslän och i stort sett bara på försommaren och hösten.




Efter kvällsmat gick vi tillbaka till Havstensund, samma väg som vi kom. Nu gick jag en 3-4 meter från stolparna och det var inga som helst problem.

När jag släppt av min tillfälliga besättning fortsatte jag mot Kryssarklubbens bojar nordost Trossö. Alla tre var upptagna. Gick vidare mot de två bojarna öster om Kalvö. Bägge var upptagna, Dessutom hade det ankrat en båt norr om den norra bojen samt att den stålbåt som låg mitt emellan bojarna som jag sett tidigare. Nu kunde jag konstatera att den förde Schweizisk flagg.

Ankrade mellan den Schweizisk båten och bojen i söder men lite närmare land, Dvs nästan i centrum på bilden till vänster. Prognosen talade om vindar kring 10 m/sek.

Lyngö

Gick, som sagt, för motor ut på öppet vatten norr om Hamburgsund, rullade ut Genuan och satt kurs på Väderöarna. 

För att inte förlora höjd gjorde jag några slag för att ta mig norr om St Håskär och Vedholmen bl.a. Vinden mojnade stadigt och när jag var inte så långt från Lyngö dog den ut helt och hållet.

Kollade i Kryssarklubbens "västkustens naturhamnar". Där stod det kort och gott; "God natthamn. Möjlighet till långsides förtöjning". Det passade mig utmärkt.

Det fanns flera förtöjningsmöjligheter och jag valde att lägga mig längs med berget i den nordöstra delen av basängen.

Visserligen en liten balanskonst att få lagt på akteränden på bergöglan, men det fanns en smalt klipphylla att gå på och några sprickor högre upp där man kunde få tag med fingrarna.





När man googlar på Lyngö får man inte många - för mig - intressanta träffar


Lyngö: Finns ett Lyngö väster om Kyrkogårdsö, och ett Lyngö
väster om Lilla Hamburgö. Namnet har säkerligen med växten
ljung att göra. http://www.warne.se/docs/Inomsk%E4rs39-49.pdf

Dessutom hittade jag ett Lyngö på Väderöarna och ett Lyngö väst Bovallstrand http://www.seniorseglarna.se/vastlyngo-filer/vastlyngo.htm Det finns säkert fler.

Men det Lyngö jag avser ligger väster om Kyrkogårdsön. Det finns som sagt flera ställen i den lilla "lagunen" där kryssarklubben har dubbat. Upplevde inte ön direkt promenadvänlig, men jag låg väl förtöjd.

"Lagunen" var vacker  och rofylld i solnedgången och efter en behaglig natt kastade jag loss efter frukost, styrde ut ur hamnen och rullade ut genuan. Den där tanken på att segla till Väderöarn låg kvar och gnagde, men jag sansade mig och slörade norrut. Det blåste omkring 10 m/sek men i höjd med Brämskärs fyr hade vinden ökat till över 14 m/sek.

Rullade in några varv på genuan och styrde upp mot Väckers fyr och in mot Havstensund. Seglade förbi Havstensund och gick in och högg en av kryssarklubbens bojar nordost om Trossö. Även här hade man lagt ut ytterligare en boj och nu finns det tre.

Min fru skulle visserligen komma till Havstensund senare på kvällen, men jag kunde lika gärna ligga i bojen och vänta än längs Havstenssunds skvalpiga gästbrygga. Det började regnar rejält när jag lagt till och det var skönt att krypa in i förpiken och lägga sig att läsa.

Plötsligt får jag se en mast alldeles akter om Thallatha. Det var inte utan att jag väckte till. Masten såg ut att va så oerhört nära.

De två gamla bojarna ligger ganska tätt, men det är ändå ett rejält avstånd mellan dem. Det var en Hallberg Rassy som lagt sig i den andra bojen.

Strax efter klockan arton ringde frugan från Grebbestad. Vi kom överens att hon skulle köpa pizza. Jag lättade och gick in till Havstenssund för att möta henne och vi låg kvar där över natten. Vinden hade mojnat och regnet hade upphört.