Norska Sörlandet 1

Saxat ur noteringar i loggboken från en segling med havsfidran DIS till Norska Sörlandet  i Augusti 1994

Måndag 15 Augusti

Efter en duggregnig helg går jag ner till båten, plockade fram rorsmannen "Auto-Helm" och monterade honom på härför avsedd plats, hissade segel, kastade loss och ger mig iväg på årets långsegling. Vinden är nordlig och då jag hade tänkt att segla till Norge med Väderöarna som första etapp börjar jag kryssa norrut. Antalet nöjesbåtar har minskat markant sen förra veckan och man ser bara enstaka. Norr om Klåvskär möter jag en större segelbåt i aluminium (omålad) från Amsterdam. På Hejen  (Väderöarna) ligger det bara fyra båtar när jag anlände dit kl. 19. 

Tisdag 16 Augusti

Lyssnar på sjörapporten 06.35. Lagar frukost och förbereder dagens segling. Lämnar Hejen kl 8. Nordlig vind. Går ut söder om skäret Kolter och passerar Kilens prick. Kan hålla 310 grader, faller av till 305 vilket borde föra mig norr om Jomfruland. Vid 11-tiden försvinner Väderöarna under horisonten. I väster ser jag ett par mörka moln strax över horisonten. Efterhand som jag seglar västerut stiger "molnen" högre ·över horisonten och jag inser att jag redan siktat de högsta punkterna (220 m) på det Norska landet innan jag tappade kontakten med Väderöarna. Kl. 14.00 passerar två färjor en för och en akter om. 

Vinden börjar avta och vid 16-tiden är det helt vindstilla. Tar tillfället i akt och hissar den norska gästfLaggan. Väcker Volvo Pentan till liv och sätter kurs mot den närmsta hamnen, Nevlungshavn, dit jag anländer 21.45. Alldeles utanför hamnen ligger ett litet skär med en stor sten på.

I inloppet är det gott om makrill. Allehanda flytetyg, från gummibåtar till snipor används för att dörja med. Från piren kastas det med spinnspö. Mitt behov makrill är mer än nog tillgodosett efter dagens segling och jag lägger till för om en engelsk kutter med ett långt peke. 

Onsdag 17 Augusti

Vaknar aven otrevlig rörelse i båten och ett oändligt gnisslande. Min första tanke är att det är en båt på väg ut på fiske som förorsakade problemet. När det inte upphör tittar jag på klockan - tio i två. En koll på däck ger förklaring. Det inåtgående högvattnet lyfter "Dis" samtidigt som den tamp som jag lagt för att hålla in aktern för att undvika konfrontation mellan grannbåtens långa peke och mitt akterstag, försökte hålla kvar "Dis" i det djupare läget. Släpper tampen och hänger dit ytterligare ett par fendrar. Va Tyst och skönt det blev! 

Vaknar vid 6-tiden, ligger kvar i kojen en stund, står så småningom upp och lagar frukost. Tar en promenad runt hamnen som är väldigt mysig. Lämnar Nevlungshamn och styr mot sydväst. 

Tvärs fyren på Jomfruland ringer Inger Hjälm på lönekontoret och frågar angående en tidsedel. Vinden minskar och med den farten ­till under två knop. Lägger mig på fördäck och har det allmänt skön. Passerar "Skaddehalsen", båken längst söder på Jomfruland kl 2. Loggen visar 100 M sen jag la ut från Springet.

Vinden ökar så småningom om och jag får en härlig seglats ner mot Risör. Norr om Varö böljar det regna. På sjökortet ser det ut som det inte finns något inlopp till naturhamnen "Pärleporten" norr ifrån - men det finns det. Skylten på sidan om den minimala rännan i utfyllnaden uppmanar till att "Sakta farten pga badande". Jag struntar i de eventuella badande men går ändå mycket försiktigt in för motor. För en havsfidra är det här inloppet inget problem. 

Går sakta runt denna mycket fina naturhamn. Då jag är enda båt, kan jag välja den bästa platsen med hänsyn till den vind som sjörapporten utlovat för natten. Efter att ha förtöjt ordentligt ror jag över till andra sidan, drar upp dingen på en av sandstränderna och letar reda på en av de två toaletterna. Provar den efter konstens alla regler och konstaterar att norrmän tydligen skiter i mörker. Tillbaka till båten. Steker makrill som avnjuts med potatismos på pulver och Fanta. 

Torsdag 18 Augusti

Strålande solsken är det inte när jag vaknar, i alla fall inte under de tunga regnmolnen. Till frukost bjuds på bl .a. kall stekt makrill på smörgåsen. Efter disk och en mindre uppröjning tar jag dingen och ror runt i hamnen. Använder större delen av förmiddagen till att promenera runt på st Varö. Tillbaka i båten lagar jag middag bestående av Blå bands friluftsmat "Kyckling med pasta och grönsaker". Det smakar inte alla dumt som omväxling till makrill. 

Innan jag är klar att segla böljar det regna riktigt ordentligt. Lägger mig i förpiken och lyssnade på radion. Vid två-tiden slutar det regna. Jag lättade ankar, lämnade "pärleporten" och seglade ut på havet. Sätter kurs på Lyngör dit det är ca 7 M. Lyngör påminner på sätt och vis om Kyrkesund. Seglar i sakta mak igenom samhället och får gott om tid att studera bebyggelsen, båtar och allt som hör ett kustsamhälle till. 

Jag hade seglat på enbart genuan från "pärleporten" men när jag kommer ut på fjorden väster om Steinsön är farten så låg att jag hissar storseglet för att i någon mån öka hastigheten (om man nu kan tala om hastighet i samband med en havsfidra). 

Vad i all sin dar är det jag ser dyka upp ca 20 m för om båten? Ett par val liknade varelser! Nått liknande har jag aldrig sett tidigare. Släpper rorkulten ( Jag handstyrde för en gångs skull) och kastar mig ner i båten efter kameran. Försöker ta ett kort när dom dyker upp över vattenytan igen. Sista kortet! Ner i ruffen igen efter en ny filmrulle. Sätter snabbt i den i kameran (allt för snabbt skulle det visa sig när jag låtit framkalla filmen). Tar ett kort varje gång de visar sig över vatten ytan. Till slut har "Dis" lovat upp och det börjar slå i seglen., precis när "valarna" kommer upp till ytan igen. De två varelserna försvinner under vattenytan och visar sig inte mer fastän jag ligger kvar en bra stund. 

Faller till sist av och slörar söderut ner mellan Boröen och Sandön. Seglar genom Kalvösund och försöker få natthamn på Kalvön då mörka åskmoln närmar sig. Men väljer att segla vidare. Vinden är för nordlig för att ligga bra här.

Åskvädret närmar sig ganska snabbt och jag tar ner seglen och går för motor in bakom ett par holmar sydost om Flostaön. En ganska fin naturhamn med både dubbar och toa. Där jag väljer att lägga till pga vindriktningen fanns inga dubbar men jag har ju bergkilar. Innan jag förtöjt ordentligt kommer åskan och regnet. Det känns ganska skönt att krypa ner i ruffen och ta på sig torra kläder, steka den nyfångade makrillen och avnjuta den på smörgås med hemodlad tomat till en kopp te. 

6 timmars segling. 18 distansminuter. Den kortaste     dagsetappen     men     den upplevelsrikaste - Hittills !

Fortsättning följer

Har man tur - så behöver man inget vett!

Så brukade ofta den arbetskompisen, som jag jobbat ihop med under de flest åren av mitt yrkesliv, säga. Till synes hade Sten-Erik alltid tur. Visst kan människor ha tur ibland, men för de som till synes alltid har tur, handlar det nog om nått annat. Det är kanske det som egentligen faller under begreppet vett. Kunskap, gott handlag och intelligens. Förmåga att göra rätt sak i rätt ögonblick och därtill en positiv livssyn.

Ett stort problem idag är ju ungdomsarbetslöshet. När jag var ung och skulle ha ett jobb efter yrkesskolan i slutet av 1960-talet var det nog inte så. Min mamma tyckte att jag skulle börja på Volvo i Göteborg, där hon jobbade. Själv ville jag nog helst bo och jobba i Gravarne i mellersta Bohuslän, där vi har våra rötter och där mina morföräldrar bodde. Jag hade ju ett rum hos dem som jag betraktade som mitt. Sen hade jag ju förstås även min båt "hemma" i Gravarne.

Min morfar tyckte att jag skulle gå ner till Sven Söderberg på Kungshamns elektriska och fråga om han hade ett jobb till en lärling. Misstänker att han redan hade talat med Sven. Gick ner till firman, fick tag på Sven och frågade om han hade nått jobb till mig. Om det var nästa dag kl 07.00 eller om det var nästa måndag jag kunde börja, kommer jag inte ihåg.

Första arbetsuppgiften var att följa med Sten-Erik och installera ett par spisar. Sotenäs kommun hade byggt ett nytt hyreshus på Mejselgatan. Man hade byggt ett par mycket stora lägenheter som inte gick att hyra ut. Dessa hade delats på till några mindre. Det var i de nya köken som vi skulle sätta in spisarna. Den första spisen bars in, kläddes av och skulle puttas på plats. Det visade sig att hålet var 1 cm för smalt. Sten-Erik drog sig till minnes att UPO hade en spis som bara var 48 cm bred. Han kollade med Andersson &Hansson på Smögen. De hade såna spisar hemma. Beställaren kontaktades och de godkände att vi tog den smalare spisen än den som ingick i anbudet. Alternativet hade ju varit att bygga om köket.

Första gången jag verkligen förstod att Sten-Erik hade "tur" var när jag hade installerat den första tvättmaskinen, helt själv. Avloppet byggdes av 37 mm VP-rör, som fästes på väggen med rostfria klammer och leddes ner i golvbrunnen. Problemet var att få ett hål i locket av gjutjärn. Jag åkte ner till verkstaden, men hur jag än försökte gav locket inte med sig. Sten-Erik kom in på verkstaden och frågade vad jag höll på med och var jag ville ha hålet. Han skruvar isär skruvstädet, la locket över hålet, tar en kulhammare modell större och slår med stor kraft där jag ville ha hålet. Locket höll, och det blev ett perfekt runt hål.

Sten-Erik är den glade mannen som står i dörröppningen. Killen som sitter närmast kameran heter Elving och är den ende av alla mina arbetskompisar som har samma "sjukdom" som jag. Han seglar. Det var av honom jag lånade sjöplats, vintern 2008/09.

Det här med tur och vett då?

Jag var och limmade inredningsmatta i Thallatha tidigare idag, Min bryggranne Bjarne tittade in..Han hade varit med och skrotat en mast. För att kunna lämna in resterna på tippen måste de skruva bort allt som inte var aluminium. Det Rostfria och en del andra prylar la de i en spann.

Bjarne kom på att jag kanske hade användning för något av det de plockade av, så jag fick spannen, plus masttoppsbeslaget, som förutom aluminiumbalken innehöll blockskivor, vindexfäste mm. I spanen fanns förutom en massar rostfria bultar och beslag, ett maststeg, två rostrfira falutag och ett stort "viregenomföringsblock". Det sistnämnda skall jag montera för kutterstaget, senast nästa gång jag tar ner masten. Det kostar runt 500 kr om man skall köpa ett nytt.

Masttoppsbeslaget passade mig utmärkt. Tänkte ju på att bygga om min CU-rulle, som skurit ihop, till genackerrulle. Har funderat på att göra en konstruktion av aluminiumvinkeljärn, som skall fästas i mattoppsbeslaget, med fallskivor som matar fallet ner i masten.  Beslaget skall hålla ut genackern en bit framför nuvarande spinnakerfall. Det masttoppsbeslaget jag fick är ju nästan klart och blir perfekt med en smärre justering - tror jag.

Har man tur - så behövs det inget vett.

Havs- och storfidror

Jag har ju samlat uppgifter på havs- och storfidror under många år. När jag började att skriva på min blogg fick jag en tanke om att på något sätt redovisa lite av de uppgifter jag har samlat på mig. Det är ju lite lurigt att lägga ut ett register med namn och adress på personer, så jag begränsade mig till några få uppgifter om båten så som; Tillverknings/segelnummernr, Båtnamn, Tillverkningsår, Ort, Mellan vilka år båten ägdes och i vissa fall registreringsnummret från det gamla statliga båtregistret.

Så här såg uppgifterna beträffande min storfidra Santa Maria

Nr 84 Fu Ling II T-år 1970 Lidingö F 1970 T 1977 Reg.nr

Nr 84 ?? T-år 1970 F 1977 T 1981 Reg.nr

Nr 84 Aurora T-år 1970 Örebro F 1981 T 1983 Reg.nr

Nr 84 SANTA MARIA T-år 1970 URSVIKEN F 1983 T 1998 Reg.nr KGC37

Nr 84 Santa Maria T-år 1970 Kåge F 1999 T 2003 Reg.nr

Nr 84 Santa Maria T-år 1970 Kungshamn F 2003 T tv Reg.nr

Kanske inte helt lättläst, men det var det bästa jag kunde åstadkomma  vid det tillfället.  Jag gjorde många försök innan det blev som ovan. Alla var sämre och svårlästare.

I verkligheten såg min storfidra Santa Maria ut så här. Till vänster strax efter sjösättningen  i Kåge strax norr om Skellefteå, i mitten av maj 2004, och till höger minuterna innan sjösättningen i Sandbogen, Kungshman ,i början av Maj 2008

Jag har varit mycket aktiv med att jaga och sammanställa uppgifter i vissa perioder, men för två år sen stoppade arbetet upp helt. Jag visste att det fanns en leveransmatrikel från Fisksätravarvet och jag var på jakt efter den men misslyckats med att få tag på den.

Jag har fått en hel del kontakter med beträffande fidror sen jag publicerade de enkla sammanställningarna. En av de första som kontaktade mig var Anders från Stockholm som både seglat havsfidra och storfidra. Genom Anders försorg fick jag tag på Fisksätravarvets leveransmatrikel. Jag håller som bäst på att foga samman de uppgifterna med min egen sammanställning.

Mina uppgifter har jag i huvudsak hämtat från Svenska kryssarklubbens matrikel som jag lusläst så långt bak i tiden som fodrades. Även från det gamla statliga Båtregistret har jag fått uppgifter. Det borde vari mycket mer uppgifter därifrån, men dels va båtägare obstinata och vägrade registrera sina båtar och dels kanske vissa båtägare kallade sin båttyp för nått annat än havsfidra och storfidra. Jag kanske skulle ta en ny dust med Riksarkivet i frågan. Det gäller ju att ställa de rätta frågorna om man vill ha det svar som man önskar. Dessutom har jag fått en del uppgifter fån den finska sajten "Havsfidranet" (som upphört?) Jag har dock kopierat ner den från "Wayback Maskine". Och dessutom en mängd lösa uppgifter från alla håll och kanter.

Jag har fått många kontakter och en hel del information om olika fidror.

Den senaste i raden var från Sergey från St Petersburg som äger havsfidran nr 168.

Kommer att publicera en ny sammanställning här på bloggen, när jag fått foga in de nya uppgifterna jag fått. Tidsmässigt tror jag inte det blir förrän framåt hösten. Det är faktiskt en hel del jobb. Jag tar dock tacksamt emot fler uppgifter. Om ni äger/ harägt eller  har uppgifter på fidror och dess ägare och även kommentarer till min sammanställning över havsfidror och storfidror så skicka mig ett mail; fidraseglare@telia.com

Gotska Sandön

666D3 på Maringuiden väckte en gammal, men obesvarad tråd till liv. Tråden handlade om att besöka Gotska Sandön med egen båt. I fjol vår diskuterades ämnet på Sailguide.se efter ett inslag i Packat och Klart". Har själv en särskild förkärlek för öar, gärna lite svåråtkomliga och Gotska Sandön hade länge varit en dröm. Vi hade också under ett par år talat om att ta turbåten från Nynäshamn.

Under några dar före midsommar 2009 hälsade vi på vår dotter i Stockholm och tisdagen i den veckan gick turbåten från Nynäshamn till Gotska Sandön. Trotts att väderprognosen för helgen före inte var så speciell bra, lovade prognosen för tisdagen mycket fint väder. Vi kollade vädret varje dag och prognosen för tisdagen stod sig. På måndagen ringde vi Resestugan på Gotland och bokade biljett.

Tisdag morgon kom med kanonväder och båten la ut från Nynäshamn 08.30. Nån gång efter kl 11 angjorde vi  Gotska Sandön. Resan över på ca tre timmar var angenäm, men för en annan som alltid har att göra med att segla och navigera blev nog turen en smula enformig. Det var ju  i alla fall gott om tid både till att läsa, äta och även bara titta på havet, som låg i det närmaste spegelblankt.

Båten lade till vi den stranden på norra sidan av ön, som något fantasifullt kallas"Las Palmas"s, strax före kl 12. Namnet sägs komma från ett spanskt skepp som kapsejsat där för länge sedan. Efter den, för oss dagsbesökare obligatoriska genomgången med en guide, där man gick igenom ordningsregler och gav tipps på hur vi bäst skulle utnyttja dagen,  gav vi oss iväg.

Första anhalten var naturligtvis den stora översiktskartan över ön som stod en liten bit upp i backen, inte långt från där båten lade till. Att vi  inte skulle hinna att se hela ön på de ca fem timmarna som vi hade till förfogande var ju självklart. Vi la upp en ungefärlig rutt som innebar att vi skulle gå in en bit till ön, sen gå åt nordväst upp till fyrbyn och sen gå tillbaka till båten. Jag har i efterhand ritat ut hur vi gick. Det var en alldeles lagom promenad och vi hann att se det vi tänkte oss. Det finns en bättre karta på denna länk än min avfotograferade.Öppna gärna i ett nytt fönster. Det går tyvärr inte att styra länkarna i bloggen.

Vi följde de stigar som fanns och som gick i den tilltänkta riktningen. När vi kom in en bit på ön ledde en "telemast" oss till den högsta punkten.  Att tala om en strålande utsikt från den högsta punkten, är nog att ta i. Snarare var det nog så att man "inte såg skogen för bara trä" och inte så mycket annat heller för den delen. Vi tog oss ner från Höga Åsen åt sydost och tog oss fram till vägen som går till lägerplatsen och fyrbyn.

Ganska snart kom vi fram till det sk. Schipkapasset. Det något märkliga namnet lär det ha fått under byggandet. När Schipkapasset grävdes genom Höga Åsen på 1870-talet, gick det långsamt. Rapporter från ett långdraget skyttegravskrig på Balkan rapporterades "från Schipkapasset inget nytt", så även Sandöpersonalen började säga, "-från passet inget nytt", som blev -"från Schipkapasset inget nytt."

Från Schipkapasset var vägen ganska rak fram till kapellet. En rogivande promenad på knappt två km. Vi hade naturligtvis med oss rikligt med kaffe, smörgåsar och fikabröd och frukt med för den delen och naturligtvis rent vatten att släcka törsten med emellanåt. Så nån fikapaus blev det ju under vår vandring, mitt i denna grönskande natur.

Gotska Sandöns första kapell byggdes 1894 och fungerade som både kapell och skola, men brann ner 1934. Det ny kapell stod inte klart förrän 1950.

Den större båten under täckan är en båt som under svåra förhållanden i September 1944 kom till Gotska Sandön hårt lastad med flyktingar från Estland.


Fyren vid Bredsand ritades av Nils Gustav von Heidenstam, som föddes i Blekinge 1822. Han förordnades redan vid 27 års ålder till ingenjör vid Fyr- och Båkinrättning och kom att ägna resten av sitt liv åt detta arbete.

Till synes trött av min vandring tar jag mig upp för trappvägen från fyrbyn upp mot fyren där den ligger på sin ås.

Fyren på Malören längst uppe i Bottenviken var den första fyr som Heidenstam ritade - år 1851. Det blev ett vackert 17,5 meter högt, koniskt trätorn. Samma slags torn, fast i mindre dimentioner utfördes året därpå på Hjortens udde i Vänern och på ön Fjuk i Vättern, strax väster om Mottala. Av dessa tre är fyrarna på Malören och Hjortens udde intakta idag.

Nästa viktiga projekt blev Gotska Sandön, vars besvärliga sanddyner ställde särskilda krav. Här byggdes 1859 två fyrar, som måste konstrueras lätta för att kunna grundläggas i sanden. Med erfarenhet från utlandet, konstruerade Heidenstam skruvpålar och ett tornskellet av järnstag, som täcktes med brädor. Fyrarna billdade en enselinje och varnade för grundet Kopparstenarna beläget ca 10 distansminuter norr om ön. Den nordliga fyren är idag beklädd med eternit utanpå stålkonstruktionen och är 24 meter hög. Den södra fyren revs 1903 och ersattes av en bifyr, i den norra fyren, som visar fast rött sken i en sektor över ovan nämnda grund.

Efter att ha betraktat fyren en stund, tog vi oss ner still stranden alldeles norr om fyren. Denna "bukt" är en vanlig ankringsplats för gästande båtar vid västliga och sydliga vindar. Vi slog oss ner i sanden och tog oss en kopp kaffe - tredje för dagen, vill jag minnas - och njöt av att titta på havet och att höra vågorna klucka mot stranden. Att vi kunde ha en sån oförskämd bra tur med vädret var ju fantastiskt.

Efter att tagit en lång paus började det bli dags att återta vår vandring mot Las Palmas - vi ville ju inte missa färjan. Att gå i torr sand är inte det lättaste. Bäst är att gå precis i vattenbrynet där vattnet gör sanden lite mer sammanpackad. Promenaden längs den "Norra sidan" var nog den mödosammaste biten på hela vandringen. En bit från St Beckrevet fanns det en antydan till väg som bar upp på den "väg" som går parallellt med stranden. Jag vill inte påstå att det på något sätt va lättare att följ denna.

När jag ser bilden till vänster, kommer det för mig en dikt av Ylva Eggerhorn.

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,

Ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset .

Var inte rädd i Sanden finns det spår.

Det finns en "räddnigsbåt" på Gostska Sandön. Vem som är huvudman för den och hur den fungerar har jag inte kunnat utröna. Det är kanske nån som vet? Det var i alla fall en "redig" båt som stod på sin kärra med lastaren förspänd - klar att sjösätta. Tyvärr är fotografens bildkomposition bristfällig när det gäller väsentligheter och utelämnar stora delar av både båt och lastmaskin.



Vi slog oss ner i skogsbrynet nära stranden i väntan på båtens ankomst. Då risken för att båten inte skulle kunna ta med sig de passagerare som fanns var obefintlig, tog vi oss en sista kopp kaffe. Jag tror det var den fjärde under vistelsen på ön. Måste nog instämma med den skämtare som myntat uttrycket;"Var det inte för den goda maten - så hade jag aldrig seglat".

Vi hade kommit i mycket god tid till båtens avgång, men man vill ju inte tjangsa så att man riskerar att missa färjan, även om det var en juvlig plats att bli akterseglad på. I väntan på färjan fördrev jag tiden med att bl.a. ta ett par bilder på Stranden Las Palmas från den plats där vi satt.

Det samlades allt mer folk vid landningsplatsen. Traktorn kom med packningen för de som bott på ön några dar. Till slut anlände den specialbyggda färjan färjan och körde upp mot stranden. Under vår vistelse på ön hade hon varit en tur till Fårö.

Det var ganska mycket folk med färjan hem till Nynäshamn. Det visade sig att den förra turen hade blivit inställd pga dåligt väder och att de som åkte med hem hade fått stanna tre dar extra på ön. Trotts att det ganska tydligt står att man skall ha med sig reservproviant ifall man blir kvar på ön hade många av de som blivit kvar inte haft någon mat. I vårt moderna och högteknologiska tidevarv har vi nog svårt att förstå att naturens krafter kan sätta käppar i hjulen för den exakta tidsplanerade verksamheten.  De hade fått lite gammal militär nödproviant att överleva på.

Sista bilden över Gotska Sandön är över "Norra sidan" där gästande båtar brukar ankar när vindriktningen är lämplig. Vi hade ju suttit på stranden för ett par timmar sen och tittat ut över havet. Sen dess hade det kommit en segelbåt och kastat ankar. Är det nån som kan se den å bilden?

Det hade varit några härliga timmar på ön och jag skulle inte alls ha något emot att åka dit igen och stanna några dar. Gärna en hel vecka eller längre. Vi hade bara nuddat vid ön och bara sett en bråkdel. Men helt visst en av våra finaste upplevelser. Ett besök på ön kan verkligen rekommenderas, vare sig det sker med turbåten eller på egen köl.

Det finns mycket om Gotska Sandön på nätet och under kontroll av fakta hittade jag några intressanta sidor.Låt er inspireras.

http://www.gotskasandon.se/

http://www.myra.nu/gotskasandon.html

http://www.sophina.se/segl/gotsk/b_gs3.php

http://www.gsh.nu/projekt.php

http://gotska.info/bilder/2008_v44/12/

Taube´s Monsunsoppa

Söndagen hade jag vikt för att åka och hälsa på min mor som bor på ett äldreboende i Göteborg.

Jag har ingen som helst tävlingsinstinkt och är totalt ointresserad av allt vad idrott heter. Däremot har jag alltid tyckt om att arbeta. Jobbade några år som installationselektriker, men började 1976 som linjemontör på Sotenäs elverk. Arbetet var ju ett grovarbete och tanken på att man skulle behöva träna fanns överhuvud taget inte. På kvällarna var det antingen båtjobb eller att bygga på huset under de år som detta begav sig. Var även scoutledare och ute mycket i naturen.

Med stigande ålder blev det administrativa arbeten både på jobbet och fritiden. När jag jobbade i Hunnebo, sa ofta en av mina arbetskompisar med glimten i ögat; "Är man dum, så blir man arbetsledare" Han hade helt rätt, fast kan inte på det sättet han tänkte sig. Kontorsstolen är livsfarlig. Tyvärr kommer man inte på att det är livsnödvändigt att röra sig förrän ryggen sagt ifrån ganska länge och egentligen 25 kg för sent. Nu för tiden försöker jag i alla fall med en daglig promenad.

Fast om jag skall v a riktigt ärlig så har vintern varit besvärlig när det gäller promenerandet vid många tillfällen. man har att välja mellan pest och kolera. För att hårddra det hela. Kondition är en färskvara och om man inte rör på sig närmar man sig hjärtinfarkten.   Går man ut när det är så glatt ute som det varit vid flera tillfällen är möjligheten stor att man ramlar och tex bryter lårbenshalsen. Jag har ganska nyligen på nära håll sett vad det har inneburit.

När man reser tex till  Göteborg så kan man ju försöka hitta alternativ till en söndagspromenad på vägen. Vårt val denna gången blev Strandpromenaden i Uddevalla. Den första sträckan som går från Gustavsberg och in mot staden är ju byggt av trä och inte blött att gå som många av våra andra promenadalternativ så här års.

Här ute är det middag kl 12.00, och det antingen man har nåt att äta eller inte. Middag är ju ingen måltid, utan ett klockslag. Vi som många andra brukar äta dagens huvudmål vid det klockslaget. När vi är på resande fot brukar vi, lite av lathet, äta ute. Den restaurang som låg tidsmässigt bäst till var restaurangen på Bohusläns Museum. De serverade Evert Taube´s Monsunsoppa. Vad den andra rätten var såg jag över huvud taget inte.

Det var vare sig Jesper Taube´s  eller Carina Lernhagen Mats recept utan nån annan närliggande variant, där potatis och morötter rivits i tunna strimlor och burkräkor använts i stället för musslor. Taube´s Monsunsoppa är god i alla varianter, men jag har ju en egen variant som jag redogjorde och gav receptet på i mitt tidigare inlägg om St Håskär. Receptet bygger ju på Carina Lernhagen Mats, men pga att jag inte lyckades fånga nån torsk och dessutom saknade vissa viktiga ingredienser blev jag tvungen att improvisera. Det som är finessen med Carinas recept tror jag är att man river ner den råa potatisen i soppan. Skall jag va riktigt ärlig så är nog min variant nog så god - men det är klart - jag är ju part i målet.

I alla sammanhang när det gäller att inhämta kunskap är ju repetition viktigt, därför plågar jag er med receptet på min variant igen.

 Mitt receptet

Fräste den hackade löken tillsammans med timjan och lite vitlökspulver. Pepprade och smulade över en fiskbuljongtärning och hällde på en halvliter vatten. Kokade upp och rörde om så att buljongtärningarna löste sig. Skivade morötter och la i soppan. Rev potatis grovt rätt ner i sopan som fick koka i 15 minuter.

Ägg och grädde, som ingår i orginalreceptet, hade jag missat, men jag hittade en burk ABBA´s fiskbullar i dillsås som fick bli både fisk och redning. Soppan fick sjuda tills fiskbullarna ansågs varma. Lade i musslor från en liten burk och strödde över hackad gräslök, dill och persilja.

 Det verkliga orginalreceptet hittar vi ju i visan, "På kryss med Monsunen" av Evert Taube.

Efter måltiden tog vi oss snabbt till Strandpromenaden  Den invigdes den 26 Augusti 2006 och vi har gått den tidigare. Parkerade bilen vid Gustavsberg och gick mot stan. För dagen gick vi bara den delen som går längst den röda linjen.

Strandpromenaden är en träbrygga som sitter med konsoller i berget. Mitt på sträckan hänger en bro i kraftiga konsoler.

 

Det finns ett flertal anslag på vägen och denna är väl kanske obefogad, fast kanske inte för "motionsdårar".

Det mest markanta av utsikten idag var i alla fall Uddevallabron.

En av huvudsponsorerna hade satt upp en skylt med texten; "Han för mig till vatten där jag finner ro". I samma bok kan vi också läsa;  "Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet."

Visst är de speciellt rofyllt med vatten, och det är väl för den ron som man seglar, även om vi som bor ytterst vid havet kan få uppleva elementens raseri, när det stormar från väster. Då är det gott med den trygga hamnen.

En av skyltarna visade en del av de besökare som siktats i Byfjorden, vatten utanför strandpromenaden. Som tur var var den valross som höll i kameran inte avbildad.

Färdigisolerat

Arbetet i Thallatha går långsamt. Dels är jag inte speciellt snabb i det jag gör och framför allt har det varit så mycket annat som kommit i vägen. Jag hade kommit så här långt när jag åkte till Stockholm och båtmässan där. Dvs dubbel isolering i övre delen av främre stuvfacket. Detta för att jag skulle kunna göra färdigt det andra lagret på skottet mot ankarboxen.

Valde att malla med två Wellpappbitar som jag klippte till efterhand. Började med det största facket på varje sida och skar ner mallarna efterhand som isoleringen för respektive fack skurits till och limmats fast. Mallarna passade skapligt för motstående fack, men någon liten justering fick jag ändå göra för varje bit. Till slut hade jag i varje fall fått limmat dit det andra lagret i alla fack än den längst akterut.

Det var meningen från början att jag skulle montera ett nytt fäste för första mantågsstöttan, som på styrbordssidan som brutits upp ur däcket, med läckage i hålen som följd. På grund av att jag kom igång så sen på hösten så att snön redan hade börjat komma när det var dags att göra jobbet ,sköt jag på det till våren när det är varmare och torrare ute. Har jag tur så kanske jag kan göra det till påsk när svärsonen kommer hem. Man måste vara två. En som skruvar på ovansidan och en som håller emot på muttern på undersidan däcket. För att inte göra arbete besvärligare än det är har jag valt att inte göra klar isoleringen just där. Jag byter även på babordssidan medan det är relativt enkelt att komma åt.

 

När jag limmade fast det undre delen av andra lagret isolering på respektive sida, fattades det en styv halvmeter på längden närmast det aktre skottet. Jag hade ju slut på materialet, men hade fått tag på liggunderlag med samma tjocklek, men lite mjukare och en annan färg. Isolerade i samma veva även skrovsidan i stuvutrymmet   under styrbords koj med ett lager 10 mm isolering.

Under babordskojen valde jag att avvakta med isoleringen. Intaget och avstängningskranen till toalettens spolvatten sitter där. Det är ju en ganska dum placering mitt i ett stuvutrymme, och dessutom i ett annat "rum" Tänkte att jag skulle flytta intaget till toaletten, så det blir enkelt att stänga kranen efter användande. Det blir inte förrän jag tar på land nästa höst som jag får möjlighet att ta bort bottengenomföringen och plasta igen hålet. Isoleringen av den sidan får vänta tills det jobbet är klart. Vill gärna ha isolerat i stuvutrymmet under kojerna för att slippa kondensen där. Det är ju ett utrymme där det är lätt att stoppa in grejer och det är tråkigt om det blir blött. Det finns så många andra ytor i båten som luften kan kondenseras mot. Dessvärre även däcksluckan i förpiken. Men det är ju ett problem som man får lösa vi de tillfällen det uppstår. Fönstren i förpiken har "takrännor" så där får det kondenseras så mycket det bara kan.

Limmade även blå 8 mm isolering i överkant på stuvfacken under däcket.  Ytan var mycket profilerad så jag fick använda riktigt kontakt lim för att få liggunderlagsbiten att smita till och följa underlagets krökningar. Nu var all isolering äntligen på plats och det var dags för lite finjustering. Tog mattkniven och skar runt fönstren. Sen blev det ett sandpapper med kornstorlek 40 för att runda till kanten. Min avsikt var att låta ytmattan i taket täcka över isolering och ruffsidans plast ända in till fönsterglaset.

Hade ju också limmat dubbla lager liggunderlag, totalt 20 mm, på fram och bakkant av ramen runt däckslukan av samma skäl. Att det skall bli en snygg och naturlig inklädning och avslutning. Tog min japansåg och sågade isoleringen längs plastkanten och slipade den fria sidan av isoleringen rund med det grova sandpapperet. Isoleringen klar. Nu är det dags att börja limma på ytmattan. Ett kanske lite knepigare jobb. Alla fel blir oåterkalleliga och kommer att synas i framtiden. Samtidigt ger det ju ändå ett snabbt resultat och ser färdigt ut så snart respektive bit kommit på plats.