Heidenstamnsfyr, Gotska Sandön

Hur många haverier som inträffat längs Gotska Sandöns stränder och på grundområdet Kopparstenarna ca 10 distansminuter norr därom, är det nog ingen som vet. Några finns dokumenterade, men de flesta haverier är med all sannolikhet okända.

Mellan åren 1859  fram till 1914 inträffade närmare 70 haverier runt Gotska Sandön. Albert Engström återger i sin bok om Gotska Sandön de anteckningar  om strandningar som fyrvaktaren Frans Oskar Lilja  förde fram till han slutade som fyrvaktare  1894 och efter det från notering i fyrloggen.

Fyrvaktare Lilja, som trots sin varma kärlek till spriten, förde en ytterst noggrann privat dagbok under 33 år, samt gjorde en förteckning över strandningar, påbörjad samtidigt med hans anställning vid fyren.

De olika myndigheterna hade en njugg inställning till  att man behöver en fyr på Gotska Sandön. Detta beroende på det att man vidhöll att skeppsbrott i dessa trakter var ovanligt. Fartygens rutter gick i första hand förbi Gotska Sandön och inte in till själva ön.

Detta är dock en sanning med modifikation, Kopparstenarna, grundet norr om Sandön, var vida känt även utanför Sveriges gränser. Varje fartygschef som kunde välja mellan att gå mellan fastlandet och Gotland eller Gotland och baltiska kusten valde det senare om det fanns någon liten uns av oväder i luften. Risken att förlora kursen och hamna på Kopparstenarnas grund var alldeles för stor. Detta i sin tur innebar att det ofta togs större risker med att gå på östsidan av Gotland istället för att gå i lä mellan Gotland och fastlandet/Öland.

Den största anledningen till den negativa inställningen till att bygga en fyr på Gotska Sandön var troligtvis de problem som kunde uppstå, förutom att det var svårt att grundlägga  i sanden.

Det fanns inga fyringenjörer vid Lotsverket utan man anlitade officerare från Flottans Mekaniska kår. Dessa herrar hade en övervakande funktion och man kan dra den slutsatsen att det antagligen uppstod problem många gånger beroende på att ansvarsfördelningen var diffus.

Lägger man sedan till detta, det faktum att entreprenörer och leverantörer hade sina egna åsikter, samt de ofta besvärliga transporterna ut till själva fyrplatsen, så förstår man försöken till att hejda Gotska Sandöns fyr  från de ansvariga.

Nils Gustav von Heidenstam  började som ingenjör på Fyr- och Båkinrättning 1849. Det första projektet som Heidenstam blev involverad i  gällde en fyr på Grimskär, en lite holme i Kalmarsund utanför Kalmar. Malörens fyr, längst uppe i  Bottenviken, ritade Heidenstam år 1851. Det blev ett vackert 17,5 m högt, koniskt trätorn. Skissen till vänster. Samma slags torn fast med mindre dimensioner uppfördes året därpå på Hjortens Udde i Vänern och på ön Fjuk i Vättern.

Nästa viktiga projekt för Heidenstam blev Gotska Sandön, vars besvärliga sanddyner ställde särskilda krav. Heidenstams förslag var två fyrar, som måste konstrueras lätta för att kunna grundläggas i sanden. Med erfarenhet från utlandet, konstruerade Heidenstam skruvpålar och ett tornskelett av järnstag, som täcktes med brädor. Fyrarna skulle bilda en enselinje och varnade för grundet Kopparstenarna beläget ca 10 distansminuter norr om ön.

Byggnadsplanerna på Gotska Sandön tog inte riktigt fart förrän 1856, då fyra engelska fartyg gick på grund utanför Faludden. (Faludden är en liten udde på sydöstra Gotland.) Det visade sig att havet mellan Gotland och fastlandet varit skyddat från vinden men att befälhavarna inte vågat ta den vägen beroende på Kopparstenarna. När denna berättelse nådde brittiska amiralitetet, skrev man ett brev till svenska Utrikesdepartementet och i mer eller mindre starka ordalag uttrycker sin besvikelse över Sveriges avsaknad av fyrar, en vid Kopparstenarna i synnerhet men även vid svenska kusten i allmänhet.

Heidenstam som blev ju anlitad för planering och utformning  ritning till fyren på Gotska Sandön redan sex år tidigare. Detta resulterade dock i att han under denna tid kunde förbättra och vidareutveckla en ny teknik som bestod i att bygga i järn istället för trä.

Resultatet av Heidenstams ritningar blev dock att det skulle uppföras två stycken fyrtorn på Gotska Sandön, ett nordligt lågt placerat och ett sydligt lite högre placerat. Finessen med denna placering var att man genom att syfta mot fyrarna hela tiden skulle kunna avgöra sin egen position gentemot Kopparstenarna.

Heidenstam ville från början ha en rak linje från ön och ut till mittpunkten av grundet men detta gick tyvärr inte så syftlinjen fick istället gå ut till den grundaste delen av revet. Det berättas att han med stort engagemang klättrade i träd för att rikta ut exakt var fyrarna skulle placeras. En annan anledning till att bygga två fyrar istället för en var att det skulle bli enklare att identifiera fyrarna, så att man inte förväxlade dem med fyrarna på Fårö och Östergarnsholm.

År 1903 släcktes och revs den södra fyren, man hade då installerat en klippapparat och bifyr i den norra fyren. Klippapparaten skapade en unik karaktär åt fyren så att identifieringen av den blev möjlig och bifyren angav positionen gentemot Kopparstenarna.

Gotska Sandöns fyr avbemannades enligt olika uppgifter 1968 eller 1970, klart är dock att den siste fyrmästaren stannade kvar på ön och fortsatte arbeta åt Naturvårdsverket som chef för en grupp tillsyningsmän.

Den nordliga fyren är idag beklädd med eternit utanpå stålkonstruktionen och är 24 meter hög. Fyrens lyshöjd över havet är 41,6 m, och dess lysvidd: 24 nm. Tio st skruvpålar, fyra meter långa,  av gjutjärn, utgör grunden för fyren.

I naturrummet i Gostka Sandöns fyrby, finns en uppskuren modell av fyren, så att man bl.a. kan se dess konstruktion. Dessvärre var jag lite slarvig när jag tog ett kort på modellen, så bilden blev en aning suddig. Naturrummet finns i den röda byggnaden på bilden till vänster, det gamla skolhuset. Bilden är taget från den plats där den andra fyren stod tills den revs 1903.

Det påstås att alla som övernattar på Gotska Sandön har möjlighet att få ta del av en guidad visning av den norra fyren. Mycket riktigt. Under de tre dygnen vi var på Gotska Sandön  sommaren 2010 var det två visningar av fyren. När visningarna äger rum finns  anslaget på anslagstavlan på kökshuset på lägerplatsen.

Vi var naturligtvis tidiga och ganska ensamma ett tag, men efterhand samlades det en hel del personer som var intresserade  och som gick den långa trappan upp till fyren.

Lägervärden Jennifer visade oss fyren. Om jag inte uppfattade det fel hade nån av hennes förfäder varit fyrvaktare på Gotska Sandön. Hon hade mycket intressant att berätta.

Bl.a. fanns det ett staket mitt på golvet som omgärdade ett hål som var ca 2 meter djupt. Anledningen till att man grävt hålet, var ett lod, som troligtvis drev runt fyrlyktan på något sätt. Fyren var en aning för låg och man fick gräva hålet för att tiden det tog för lodet att nå till golvet var en aning för kort för att stämma med vakterna. Jag har ett bra minne men kort, men jag tror det var så hon sa.

Det fanns ett lite krypin med kamin längst ner i fyren där personalen kunde krypa in och värma sig. Mest imponerade  konstruktionen av järnstag och den höga spiraltrappan där vi fick klättra upp några i taget.

Spiraltrappen ledde upp till ett teknikrum, varifrån det gick en trappa upp till en lucka i taket som som ledde ut till den "balkong" som fanns runt toppen på fyren.

Från balkongen som omgav fyren var det en strålande utsikt runt om, även om träden nästan var lika höga som fyren. Bilden till vänster mot norr och Kopparstenarna och bilden till höger åt sydost och  St Beckrevet. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte tog en bild åt det hållet där den andra fyren tidigare stod.

På toppen av fyren  tronade naturligtvis det viktigaste - själva fyrlyktan.

Nuvarande optik: 4:e ordn. (500 mm) dioptrisk planlins med bulls-eye och inslipade ringar, 4 fack 90°, roterande samt en modern mindre roterande reservlins uppe på stora linsen. Fyrapparat: 2x1000W 120V lampor.

Övrig utrustning: Bifyr: 3:e ordn. (1000 mm) dioptrisk trumlins 30°, 2x1000W 120V lampor.    http://www.fyr.org/pdffiler/407200.pdf

Den södra fyren som revs 1903 stod på kullen alldeles intill Fyrbyn och i vars framkant ett par "jordkällare" finns.

En del faktauppgifter hämtade från  Magnus Götherström´s skrifter. http://www.reecoy.com/skrivet/artpub.html

Gotska Sandöns toaletthistoria

När de första människor för länge sen kom till Gotska Sandön var kiss och bajs med all sannolikhet inget stort problem, som det nog inte heller var i början av mänsklighetens historia. Det var först när ett stort antal människor trängde ihop sig på ganska liten yta, som en bristande latinhantering började skapa problem, som  bl.a bärare av smittsamma sjukdomar mm.

I den västerländska världen har vi ju löst hanteringen av latrin med teknik. Den första vattentoaletten konstruerades år 1589 av en engelsk hovman, John Harrington. Den spolades 2 gånger per dag men blev inte någon succé. År 1775 kom en urmakare i London på att man kunde sätta vattenbehållaren på väggen ovanför toalettstolen, därmed blev vattentoaletten alltmer populär. Denna var först gjord i gjutjärn men på 1870-talet började man göra den av keramik. Vattentoaletter började  införas på allt fler ställen och avloppsnätet vidgades och byggdes ut. Vilka problem som uppstår pga dagens västerländska latinhantering behöver ju den vanlige användaren inte bry sig om. Dvs om man inte är speciellt miljömedveten och därför intresserar sig för problematiken av den anledningen.

Avträde, i dagligt tal oftast kallat utedass, är en plats där människor lämnar sin avföring och urin, men som till skillnad från en vattenklosett inte är ansluten till en kloak. Restprodukterna samlas upp antingen i ett grävt hål i marken eller i en tunna under sittbänken. Innan vattenklosetten infördes var utedass vanliga vid de flesta hushåll och arbetsplatser. Nu för tiden förekommer utedass mest i utvecklingsländer och på landsbygden.

På Gotska Sandöns lägerplats finns nio  utedass i tre byggnader. Av typen "grävt hål i marken" men kanske ändå lite mer sofistikerad. Nån stans stod det skrivet mulltoa. På utsidan fanns det även ett skärmtak med ett antal handfat med rinnande kallt vatten.

Inredningen var skapligt fräsch, även om lukten de varma sommardagar då vi var på ön, klart påminde om vad inrättningen användes till. Det fanns en låda med mull som man kunde täcka över  det man lämnat kvar, vid behov.

Toaletter har väl för många varit ett ställe där man kunde dra sig undan och få vara någorlunda ifred och ett ställe för eftertanke.

Toalettskyltar finns ju i en stor mängd med olika utformning och budskap.  Hemma hos min morfar hade man en skyllt som såg ut ungefär så här.

Det är väl många som smugit sig undan och suttit i ensamhet på dass och läst. 

Bokklubbar har en viss egenhet att hänga sig på och få en att köpa böcker trotts att man redan från början bestämt sig för att bara köpa de böcker man måste efter att man fått deras välkomsterbjudande. I regel glömmer man att skicka in att man "inte vill ha någon bok denna gång". Vid nåt enstaka tillfälle köper man en bok som man vill ha. Köper man en bok till ordinarie pris finns det ofta premieböcker som man får köpa för en billig peng. "Dassuniversitetet" var en sådan som jag frestades att köpa.

Den innehåller korta faktauppgifter i de mest skilda ämnen. Lennon, Lenin och Che Guvara.  Svenska kungar, Berömda mord, Kvantfysik, Tuggumi och Danmark. Afrikas huvudstäder, Vem som uppfann vad och Toalettpapperets historia men ingenting om Gotska Sandön.

För sitt eget (och kanske i viss mån andras) välbefinnande finns det skäl att uppsöka en toalett nån gång emellanåt. Vid första besöket på utedassen på Gotska Sandön fick jag se att det satt ett anslag på insidan av dörren, som berättade en liten bit av Gotska Sandöns historia. Kunde naturligtvis inte låta bli att titta in, även på ett annat torrdass. Även där satt ett anslag, men med en helt annan historia. Sparade dem i digital form. Under dagarna jag var på ön besökte jag samtliga utedass som var öppna. Av de nio befintliga var ett låst.

När jag kom hem och började med detta inlägg fann jag att jag bara hade dokumenterat sju. Pga numreringen på mina bilder misstänker jag att samma anslag satt på två toalettdörrar. Men jag har haft fel förr.

Det finns kanske några som besöker Gotska Sandön enbart gör det för baden på Bredsandsudden. Det är också långt att gå från Lägerplatsen och till den södra änden av ön, där de historiska sevärdheterna finns. En dagspromenad blir lätt två mil. Har man då, som jag,problem med både ben, fötter och ork, kan det ju bli i mesta laget. Om man inte kan gå så långt kan ju "Gotska Sandöns Toaletthistorier" ändå ge en liten inblick i delar av öns historia. För övriga kan de ju va en inspiration för platser att besöka. Har försökt att markera på kartan var de olika ställena ligger. Liten reservation för eventuella fel.

Bronsåldersröset

Följer man skogsvägen ovanför Höga Land hittar man lätt det största av de fyra bronsåldersrösena.

Gå gärna dit - men inte nattetid, för då vaktar de mäktiga hövdingarna sina gravar.

Det är också i ett av dessa som Sandögubben lär bo. Sandögubben är bror med Hoburgsgubben, och han har stor makt över saker och ting som sker på ön. Det gäller att hålla sig vän med honom, att visa aktning och vördnad för Sandön och naturen. Annars kan han se till att det blir sjösjukeväder när det är dags för hemfärd...

Wsadniks strandning

"Till Herr Lotsfördelningschefen får jag härmed inrapportera att kl. 10 på aftonen den 24 d:s strandade på öns sydöstra sida Ryska Örlogsångklipperten "Wsadnick", befälhavare Comendör Byroloff, med 140 mans besättning.

120 man blefo följande dag med knapp nöd bärgade genom fyrpersonalens raskhet och rådighet medels en kabel sträckt från fartyget och fastgjort i land, på hvilken fördes en båtsmansstol med tvenne tåg halade fram och åter gjenom bränningarne mellan land och fartyget. 15 à 20 man omkom vid strandningstillfället genom för tidig landgång, emedan båtarne kantrade och fylldes i de svåra bränningarne.

 Bland de saknade är 3:ne Officerare och en Läkare. En del av liken äro af sjön uppkastade och skola idag begrafvas. På tvenne dagar efter strandningen kunde ej något bergas. Fyrbetjäningen har utmärkt sig med stor raskhet vid det myckna folkets räddning och ansträngde vi oss till det yttersta. 

Klipperten törnade med ONOstorm med regntjocka. Folket är inlogeradt i Österbo såsom varande närmast till strandningstället.

Gotska Sandöns Fyrstation den 28 Augusti 1864
                                               J.B.m Fyrmästare

Ryssmoren

Under något av våra krig kom ett ryskt fartyg för att härja på Fårö. Men Fåröborna påstod att Fårö var ett fattigt land. Ryssarna borde hellre segla till Sandön, ty där bodde en man med orimligt stora ägodelar. Då gjordes det upp mellan den ryske befälhavaren och Fåröborna, att några av dem, 6 eller 2, antalet är något osäkert, skulle följa med som kännare av ön och visa ryssen tillrätta.

När de en kväll kommo till Sandön, ginge alle man iland för att överrumpla den rike mannen. De hade bl.a. hästar med sig och lämnade endast nödigt vaktmanskap ombord samt de medförda Fåröborna. När Fåröborna blevo ensamma med ryssarnas vakt, letade de reda på sprit, fyllde vakterna och stängde in dem i kajutan, kapade ankartåget och läto fartyget driva till sjöss, togo en av deras båtar och seglade hem till Fårö, lämnade ryssarna kvar inför hungersdöden.

Men ryssarna, som trodde att de skulle överumplas på något sätt, barikaderade sig i en djup och otillgänglig dal, som allt sedan kallas Ryssmoren. Den ligger lite norr om Höga Åsen, och i den dalen dogo de.

Höga Revaren

Höga Revaren är en 30 m hög dyn i skogen innanför Kyrkudden. Den användes som utkikspunkt av säljägare. Från havet syns höjden tydligt, men den kan vara svår att hitta på land. Du vet att du kommit rätt när du ser de inskriptioner som säljägare, troligen, ristat in i tallarna på Höga Revaren.

Lycka till!

Kinesens grav

Det här hände för bara några år sen, när en mekaniker från Gotland, Kalle Calaminius, var ute för att reparera traktorn. Det var på sommaren och en kväll träffade han två äldre damer och dom kom att tala lite om Sandön, bland annat om Gumskullen och att där, berättade Kalle, där finns en grav och där vilar en kines! Det ville de förstås inte missa, så dom gick dit.

Efter någon dag träffade de Kalle igen och berättade att de varit vid kinesens grav, och att det hade varit så intressant.  Nu frågade de Kalle om han visste vem det var som låg där?

"Jo visst" sa Kalle, "det vet jag. Det var den kinesen som ensam byggde den Kinesiska muren! Och som tack för det bjöd kjesaren honom på en jorden-runt-resa med ett fartyg. När han kom till Sandön och fick se det fina vattnet, så ville han bada och hoppade i - och drunknade! Sen begravde de honom på Gumskullen."

De båda damerna stod tysta en stund. Så knäppte de händerna och den ena utbrast: "Ett sånt märkligt människoöde!"

Ja, ja, allt är inte sant som hörs på Sandön. (fast sant är i alla fall att det ligger en kines begravd på Gumskullen; för det är väl ingen hund?)

ur "Ljus längs kusten"

Anders Hedin

Tomtebo

Här, vid Tomtebo, bodde en gång på 30-talet (1830) ett par Fåröbor som kom hit för att fånga säl. Tidigt en morgon vaknade de av buller och obekanta röster. Dörren öppnades och en massa beväpnade män kom in. En italiensk brigg hade strandat under natten.

På den tiden vågade ingen gå iland utan att vara beväpnade till tänderna. Ön hade dåligt rykte sedan Gottbergs dagar.

Fåröborna hjälpte de strandade och fingo sin betalning i vin. De hade inget annat kärl än en gryta att ta vinet i. Så ofta grytan var tömd reste de ut och fyllde den igen. De seglade icke därifrån förrän vinet var slut, och när de kommo hem och deras familjer sedan länge trott dem kullseglade och drunknade, voro de tokiga i skallen ett halvår framåt. Så länge dröjde det, innan kyrkvinet, som de kallade det, gått ur deras blod.

ur "Gotska Sandön"

Albert Engström

De vita stenarna vid Tärnudden

"Här på höjden av randdynen byggde han sin museidröm, planerade dess omgivning, samlade klapperstenar av ovanligt utseende och kantade stigarna med dem."

Hjalmar söderlund, fyrvaktare vid Tärnuddens fyrplats 1877-1910 skapade ett sandömuseum, som innehöll en mängd föremål från ön, allt från flintadolkar, bronsvikter, bronsspännen, bärnstenspärlor, brakteater, järnsvärd, yxor och gravurnor till skeppsläkaren på den strandade "Wsadrick", "axelpoletter" och värja, hökägg mm. mm.

Besökarna uppmanades att "ovillkorligen att icke på några villkors villkor vidröra föremålen".

Söderlund tog med sig samlingarna när han flyttade till Fårö 1910. Samlingarna auktionerades bort efter hans död. Här på Sandön finns nu bara de vita kiselstenarna kvar. Ni hittar dem på höger sida av Tärnuddsvägen, strax innan ni kommer fram till Tärnudden.

Gotska Sandön 2010

Det är något speciellt med öar.

En del öar har man en dröm att få besöka, några av dem man varit på, längtar man tillbaka till.

Vi hade lovat att köra två av barnbarnen till Stockholm efter att de tillbringat en vecka i Kungshamn. Sen skulle de på ett dansläger tillsammans med äldsta dottern, så vi hade ingen direkt anledning att stanna kvar. 

Vårt dagstur till Gotska Sandön förra sommaren hade definitivt inte varit avskräckande, så jag skulle kolla om det gick att få nåt rum på ön några dagar. Dessvärre har jag en viss förmåga att "skjuta upp till morgondagen vad jag borde ha gjort i förrgår", så jag blev sen att ringa till Resestugan på Gotland, men man hade ett tvåbäddsrum ledigt i tre nätter. Jag tog det - frågade inte ens vad det kostade.

Nynäshamn

M/S Gotska Sandön avgick från Nynäshamn 08.30. Det var ganska många passagerare med ombord, men det var en lugn och behaglig resa. Ungefär som sist. En av matroserna hade anknytning till Kville i norra Bohuslän, men han hade en hel del att göra med att serva passagerarna med mat, så vi fick inte utvecklat hans härkomst något ytterligare.

Den andre matrosen var ny för dagen. När kapten Torsten Lindqvist skulle presentera honom kom han på att han  hade bytt en besättningsman och kunde inte komma på vad han hette. Vi passagerare fick reda på det strax efteråt när den nya matrosen var med den kvinnliga styrmannen på säkerhetsgenomgången. Det är inte lätt att va chef. Mycket titlar, men jag tror inte det är så strikt ombord. Alla i besättningen hjälps åt med allt.

Angöring Gotska Sandön

18 knop

Det blev en lugn och behaglig resa. Östersjön låg nästan spegelblank precis som förra året. På en plotter som är uppsatt mitt i båten kan passagerarna följa var man är. När jag kollade vid ett tillfälle gjorde vi ca. 18 knop. Efter knappt tre timmar dök ön upp vid horisonten.

Norrut mot St, Beckrevet och Bredsandsudden

Las Palmas

Som förra gången la båten till vid "Las Palmas", som ligger på öns nordöstra sida. Efter att dagspassagerarna gått iland för att få instruktioner av lägervärden, och vi som skulle stanna kvar på ön fått iland all packning via langarkedja, var det dags att gå iland.

 









Lägervärden ger instruktioner medan MS Gotska sandön backar ut från stranden för att gå mot Fårösund. Sedan lastades packningen på traktorkärran och landstigningsrampen drogs längre upp på stranden. Det är skönt att packningen körs till lägerplatsen på öns norra ände, så man slipper att bära den.

Lägervärden informerar

Passagerare till Fårösund går ombord

Albert Engström skriver i sin bok om Gotska Sandön:" Efter en kilometers vandring (från Säludden) kommer vi in på den kuststräcka som fått namnet Las Palmas efter nån likhet med den strand, där dess mera bekanta namne är belägen." Har också läst någonstans att stranden fått namn efter ett skepp som strandat. Vad som är riktigt är ju svårt att veta. Det senare låter ju inte så otroligt, men att Albert Engström som vistades många gånger och länge på ön, och vars dotter var gift  på ön, inte skulle hört talas om den strandade båten förefaller kanske ännu mer otroligt. 

1926 gav Albert Engström ut en bok om Gotska Sandön. Jag lånade ett exemplar av denna praktbok på biblioteket i Kungshamn inför vår resa och läste den i sin helhet. Innehåller både beskrivning på ön och många teckningar och målningar  från ön av Albert Engström samt berättelser som  delgavs honom av personalen på ön, främst dotterns svärfar.


Nyutgåvan var utgiven i juni 1992 av Rune Njord i Kungshamn. Ett för mig inte helt obekant namn, men att han gett ut boken hade jag ingen aning om. Den är väl värd att läsa trotts att originalet skrevs för närmare 75 år sen.

Från Las Palmas är det styvt 4 km att gå till lägerplatsen, och vi gick, som de flesta, vägen som jag markerat på kartan.

Både vägen och omgivningen är vacker, men det var ändå ganska skönt att komma fram till stugan, leta reda på sin packning och flytta in.

Vi fick stugan Gunnar - till vänster. Stugan har en ingång från var långsida och två små rum från varje ingång,  med våningssäng, garderob, bord och två stolar. I mitten ett pentry som delas av de bägge rummen och även utgör hall. Det fanns kokplatta, kylskåp, diskbänk, vattenkokare och lite skåp. Köksutrustning, koppar, glas, tallrikar, knivar och gafflar mm.

 









Det bodde ingen i det andra rummet när vi kom, men senare, med båten från Fårösund kom två trevliga damer från Gotland. Den ena hade varit på Gotska Sandön många gånger och de senaste åren tillsammans med sin väninna. Vi lärde mycket av dem om ön under våra samtal. 

Det finns ett antal stugor med rum att hyra både på lägerplatsen och i fyrbyn. Byggnaden på bilden till vänster där taket går ända ner till marken är en gemensam matsal, som kan nyttjas om det inte är lika fint väder som vid vårt besök. Finns  också ett stort antal bord och fasta bänkar runt om på lägerplatsen. 

Som alternativ till stugorna finns permanenta tält, med trägolv och två turistsängar i varje. Kudde och täcke ingår.Man kan också tälta med eget tält. 

Vagnarna på bilden till höger är de som packningen transporteras med. När man skall resa gäller det att man lägger packningen på rätt vagn, så att den inte hamnar på tex Fårösund om man skall resa till Nynäshamn. Men vagnarna är ordentligt märkta, så läser man bara ordentligt så är det ingen risk.

Det finns en byggnad mitt på lägerplatsen  som innehåller ett gemensamt kök, med många platser, för de som tältar. Där finns också mikrovågsugnar. 

På taket till byggnaden fick jag se något som såg ut som en solfångare. Glömde dock att kolla upp om det fanns varmvatten i det gemensamma köket.
 
I ena ändan av byggnaden finns utrymme med tvättfat. Ett utrymme för herrar och ett för damer. Längst in finns en "duschplats" att denna inte är ansluten till solfångarna framgick med all tydlighet när jag provade. Den är direkt ansluten till Gotska Sandöns kalla och friska vatten. 

På köksbyggnaden sitter också en anslagstavla där allt av vikt anslås, så som när och varifrån båten avgår, olika guidade turer mm. På Gotska Sandön finns ett kapell och sommartid finns en "Veckans Präst" som bl.a. har kvällsandakter i kapellet. Prästen hade varit med och hälsat välkommen vid båten och pålyst kvällens andakt. Den fanns ju även anslagen på tavlan.

I Fyrbyn finns i en av byggnaderna ett naturrum, som berättar om Gotska Sandöns geologi, djur och växtliv, men även om ön historia och de människor som bott på där.

Det finns även ett flertal klippböcker om sånt som skrivits om Gostka Sandön genom åren. Även några urklipp fanns uppsatta på väggen. En av notiserna handlade om en yngling som 1970 "lånat" en bil och olovligt kört på Gotska Sandön. Han dömdes till 20 dagsböter.

Många förlisningar har skett vid Gotska Sandön. Bilden, som finns i naturrummet, föreställer en av de, förhoppningsvis få fritidsbåtar som förlist.

Denna Estnisak fiskebåt kom under svår förhållande till Sandön  i september 1944 lastad med flyktingar. Den var täckt med segelduk som skydd mot väder och sjöar. Båten låg länge och förföll tills hembyggdsföreningen byggde en halvtäcka och flyttade båten dit 1984. En viss upprustning av båten skedde 2001.

Den andra båten på bilden tillhörde fyrmästaren Bourgström. En "enmänning" som kallades för "Dockan" och användes till fiske vid st Anna.







Kvällen avslutades med en promenad till kapellet, där Sandöprästen Staffan Beijer välkommande och höll en andakt i den av levande ljus upplysta kyrkolokalen.