Sjösättning

Ett tag var det osäkert om  jag skulle komma i sjön före midsommar. Som alltid inom serviceyrke är det "livet till låns" under vissa perioder. Speciellt före midsommar och inför semestern. Allt skall va klart, precis som om det inte fanns nån mer tid efter midsommar eller semestern. Jag har själv jobbat i serviceyrke hela livet, så jag vet hur det är. Var klar att sjösätta på Onsdag middag. Talade med Stefan, man hade otroligt mycket att göra och det fattades ett par man. Föreslog själv att vi skulle sjösätta i nästa vecka men Stefan tyckte att jag kunde komma vägen om på Torsdag.

 På Torsdag eftermiddag höll Anders på att sjösätta några båtar på andra sidan slipen för Hugossons motorrvekstad. Om jag lugnade mig nån timme så skulle han komma runt med kranen till andra sidan. När han väl kom gick det fort. Innan jag visste ordet av var Thallatha sjösatt.

Mellan sjösättningen av Thallata och mastningen var man tvungen att ta upp en julle man jobbade med för en mindre justering. Sen var det kaffe och kladdkaka på kontoret.

Masten kom på plats. Den lyftes i det extra "fall" som jag monterat just för mastningens skull. Håkan Eliasson, killen som gjorde i ordning den gamla ekjullen och göt form till bl.a. min bohusjulle "Lilla Hjärtat", var och jobbade med motorn i en julle strax akter om Thallatha Han kom och gav mig ett handtag med masten. Satte fast kutterstag, toppvant och storfallet i storskotsskenan. Sen kunde mobilkranen släppa sitt tag. Satte fast akterstaget, undervanten och även genuafallet i stället för förstaget.

Inget läckage konstaterades nån stans. Motorn startade "som en klocka" som en av mina närboende kompisar, urmakarns pojk, brukade säga. Efter att ha plockat ihop det sista på uppställningsplatsen och parkerat bilen på Bobo Syversens parkeringsplats vid segelmakeriet, var jag klar att avgå. Bilen har jag ställt lite varstans på varvsområdet de sista dagarna. Parkeringsautomater har kommit upp den senaste veckan och parkeringsvakterna är nitiska. Det är ett av alla de pris/straff vi ortsbor får betala för att "stora delar av  Sveriges befolkning" kommer hit under några korta sommarveckor.

Kastade loss och styrde ut ur Nya Hamnen. Gjorde en liten avstickare och kollade på Sugstationen på Guleskär, men det besöket tar jag upp i ett särskillt inlägg.

Satte därefter kurs på Tångerännan. När jag passerade badplatsen på Tången var  pontonbron till Klåvholmen så jag fick gå runt som man gör på sommrarna. En omväg på ett par kabellängder.

Det var i varje fall skönt att förtöja Thallatha på sin ordinarie plats. Nu blir det ett par veckor med minimalt båtjobbande. Lite avstädning efter ett halvårs glasfiberslipande med flera dammiga arbeten blir det väl under de närmaste dagarna.

Kanske nån enstaka kortare tur med barn och barnbarn i närområdet. Skjutsning av äldsta barnbarnet till seglarskola i Hunnebo. På lördag bär det av till Stockholm och tisdagen därpå avgår båten till Gotska Sandön. Vi har hyrt en stuga där för några dar. Kan nog inte hoppas på lika fint väder som under fjolårets dagsutflykt.



Nästa delprojekt på Thallatha, efter städningen, är att montera akterstagssträckare och nya förstaget samt att trimma riggen. Montera den nya rullfocksbeslaget som skall ersätta CU-rullen samt återmontera rullen på kutterstaget och slå under seglen.

Mastjobb

När man har mastat av och tagit upp båten är ju masten ett litet bekymmer. Trotts att den är smal tar den upp mycket plats pga sin längd. Dessutom är den ju lite ömtålig och på ett sånt ställe som "slipen" där man hanterar många och tunga båtar är det ju lätt att den ligger i vägen och även kan bli skadad. 

Det  finns visserligen ett ställ där man kan lägga masterna, men när jag tog upp låg det ganska många master kvar, så jag valde att köra bort den på den kommunala parkeringen, i anslutning till "slipen" som vintertid används för båtuppställning och lägga den så mycket ur vägen som möjligt längs stängslet.

 

Jag hade bara de fläckar som bli under stöttorna kvar att bottenmåla. Sen var det dags att börja med masten. Anders, en av ägarna till varvet kom och sa att min mast hade lappats av kommunen och måste flyttas. Städade av ytan bakom Thallatha och gick bort och hämtade masten. Staplade upp ett antal lastpallar som jag la upp masten på.

När jag fått masten på plats kom Anders och sa att där jag hade lagt min mast skulle han ställa upp en båt som han måste flytta från kommunens parkeringsplats. Båten skulle stå på land ett par månader för bl.a. motorbyte och en del jobb i botten och behövde stå ur vägen precis som Thallatha hade gjort de senaste veckorna.

Flyttade den ena högen med lastpallar på utsidan asfaltsplanen så att masten kom ur vägen. När jag kom tillbaka på eftermiddagen stod den nya båtgrannen på plats. En Allegro, vars ägare tidigare varit anställd i Sotenäs kommun, liksom jag.

Det är vissa förändringar jag tänkte göra i masten. CU-rullen skall bort och ersättas med ett nytt 7 mm förstag varpå skall monteras en ny Plastimorulle. Valde att gå ner från 8 till 7 mm förstag då en plastimorulle som passade på 8 mm var ungefär dubbelt så dyr som en som klarade max 7 mm. Då jag dessutom har ett kutterstag på 5 mm som kan bytas till 6 mm, tror jag aldrig att jag kommer att få såna laster i förstaget att det blir nån fara. Att jag valde 5 mm till kutterstaget berodde på att jag har en, nästan helt oanvänd rigg med 5 mm riggvire. Den rullen jag har på kutterstaget klara upp till 6 mm riggvire och det är ju lätt att byta om andan faller på.

Jag skall dessutom fälla in ett viregenomföringsblock och dra ett nytt fall till seglet på kutterstaget. Genuafallet som jag förra sommaren använde till seglet på kutterstaget får återgå till sin ursprungliga tänkta användning. På CU-rullen sitter ju fallet till seglet i systemet och spänns upp med en vantskruv nere på rullen. Man måste sätta i en ände i fallet om man skall fira ner seglet. Fallet är bara lika långt som liket i seglet. Oerhört krångligt att bar byta segel.

Började med att flytta upp ledbygel till genuafallet. Den hade tidigare suttit för att ge fallet rätt vinkel mot rullen, en uppgift som det nya viregenomföringsblocket övertar. Nu får ledbygel göra samma sak för Genuarullen.

Rensasde  mattoppsbeslaget för allt som satt på toppen, och monterade det mastoppsbeslag jag fick i vintras ovanpå och upp och ner. Behöll två av blockskivorna. Tanken att det extra mastoppsbeslaget skall sticka framför det gamla beslaget och att jag skall kunna hissa den modifierade CU-rullen mot beslaget som genakerrulle. Bytte fallet till storseglet mot ett helt i Dyneema. Det gamla storfallet är av vire med en halände. 

Skar i det som fall till Genakern. Det fanns förutom en massa gamla kablar även en lina som jag använde för att dra i det gama storfallet med. Vinklade ut fallet jag skall hissa genakerrullen med, så att det fick ungefär samma vinkel mot masten som det är i verkligheten. Syftade med toppdelen  av CU-rullen och kapade mastoppsbelsaget så att toppdelen ligger ann när Genakern är hissad.

Drog även i ett Dyneemafall till kutterstaget med hjälp av en av de gamla kablarna. Var noga med att fallen inte skulle tvinna sig runt varandra inne i masten.

Kablarna till lanternorna har varit anslutna till däckskontakter som satt i sittbrunnens durk. I fjol kunde jag inte få ljus i vare sig topp eller ankarlanternan och efter en halvhjärtat insats orkade jag inte  fortsätta felsöka. Drog ny kabel från topplanternan och tog till den ett par meter, så att den räcker in under sittbänken i Däckssalongen. Skall sätta den en införing typ SureThru. Har haft en sån tidigare och man kan skarva kablarna från masten inne där skarvarna blir bättre skyddade, samtidigt som det är enkelt att koppla loss när man skall masta av.

Beställde en liten trumma 2x2,5 mm2 ledning nån gång ifjol. Efter att ha dragit en del kabel och när jag skulle koppla in fick jag se att det var blank koppar och inte förtennt. Så kan det gå när man inte är noga att speca det man beställer. Det var den kabel jag använde till topplanternan. Får duga så länge, sen får jag väl byta.

Skarvade ihop 4 st 16 mm VP-rör. La lite kontaktlim i skarvröret och säkrade även med silvertape. Satte ett buntband på var 30;de cm och försköt den 120 grader. Trotts att jag drog åt så mycket jag kunde satt de inte ordentligt fast på VP-röret. Säkrade varje buntband med en bit silvertape. Hur klarade sig mänskligheten innan det fanns silvertape? Filade upp ena kvadranten på hålet i mastfoten, så att buntbandet gick att få in. Körde sen i röret och pillade fram det i rätt fack i masttoppsbeslager. La på några lager silvertape på toppen av röret för att det inte skulle kunna åka ner i masten, samt sökrade med ett kraftigt buntband.

Försökte köra i tvåledarkabeln i röret, men den var för vek. Var på väg att köra och hämta en dragfjäder när jag kom på att det nya förstaget fanns på plats. Körde i änden i röret och det var en lätt match att trycka igenom. Tejpade fast kabel och drog igenom. Samma kabel som till toplanternan. Det är meningen att jag skall ha både trefärgad masttoppslanterna och ankarlanterna och då behövs det ytterligare en ledare, alternativ att jag dra två tvåledare. När det blir dags att montera har jag i alla fall en dragtråd, men så länge får den duga till den gamla halvtrasiga ankarlanternan. En antennkabel till VHF kommer det nog också att bli så småningom.

Som den kallsmed som man är justerade jag fästet till ankarlanternan så att det passade att sätta fast på det modifierade masttoppsbeslaget. Monterade även fäste för vindgivaren. Givaren är trådlös och har en socell och ett litet batteri inbyggt.

Bytte blocket till dirken, som pajade i fjol sommar. Det gamla spinnakerfallet försvinner ju i samband med omkonstruktionen, men jag monterade dit blocket, så att jag kan använda linan vid mastning. Öglan att lägga på mobilkranens krok är klar som synes.

Avtvättning av masten och när den torkat fick den sig en omgång parafinolja. Sen återstod bara att lägga vant och stag och alla fall så att de ligger rätt när det är dags för mastning. De brukar alltid bli jobbigt när man upptäcker att något ligger fel när masten står på plats, så lite extra noggrannhet skadar inte.

Allt klart för sjösättning. Området runt båten avstädat och klart.

Vattenlinje

Det finns en sak som skall vara rak på en båt - vattenlinjen.

Den traditionella metoden att slå ut en vattenlinje är att ställa båten i våg i sidled. Rigga upp en rak bräda, ganska lång, vågrätt ut från fören där du vill ha vattenlinjen och en från aktern.

Jag brukade ta ett klent snöre och hänga en stor skifftnyckel i varje ände och hänga snöret över bräderna. Föra in snöret till skrovet och rita ett märke där snöret tangerar skrovet. Flytta snöret så att man får punkter längs hela vattenlinjen att sätta maskeringstape efter. Sen flytta brädan till andra sidan och göra om processen.

Jag läste på ett forumet att någon förde in snöret mot en punkt mitt på båten och satte fast snöret med en tejpbit och sedan förde in snöret mot för och akter och tejpade fast snöret efterhand  - avstånd ca 20 cm. därefter ritade märke och maskerade efter dem. Då behöver inte brädan va så lång och man kan låta den gå ut på bägge sidor samtidigt. lite bredare än båtens maxbredd.

Talade med en gammal båtbyggare på Tjörn som sa att man gjorde som det senaste alternativet, men slog i en liten nubb (liten spetsig spik) i stället för tape. Men det var ju träskrov han hade byggt.

När jag slog ut ny vattenlinje på min bohusjulle "Lilla hjärtat" använde jag ett laservattenpass. Båten är liten så det var lätt att ställa den i våg både i sidled och längsled. Använde en punktformad lins som jag vred efter som jag satte punkter på vattenlinjen. Det blev den rakaste vattenlinje jag någonsin slagit ut. På en klinkbyggd båt är det ju alltid svårt i lanningarna - de punkter där borden möts. Vattenlinjen måste ju där gå liksom i zikzak för att bli/se rak ut.

Det var besvärligt att se när det var starkt solsken, men i kvällningen eller en mulen dag går det bra. Står inte båten vågrätt i längsled kan man använda en lins med en linje som man riktar mellan punkterna i för och akter, men det blir ännu ljussvagare. Man måste har relativt skapligt med plats på bägge sidor om båten när man använder laservattenpass.

Det händer alltid något på "slipen". Här är det en av varvsägarnas bohusjulle som sjösätts. Nån risk att kranen inte skulle orka med var det väl knappast. Min bohusjulle "Lilla Hjärtat" är en liknande båt, fast med skrov i glasfiberlaminat. En avgjutning av en gammal bohusjulle.

Sen finns ju metoden med ett slangvattenpass. En genomskinlig plastslang fylld med vatten. Jag har provat men aldrig fått det att fungera. Man måsten nog va två. Dessutom kräver det att båten står i våg i alla ledder och det är inte alltid så lätt att få en båt som väger flera ton att stå i våg i längsled. Sidled är det betydligt enklare, fast man måste nog va lite envis och ha ett rättvisande vattenpass. Vattenpass är för övrigt ett precisionsinstrument som man måste va rädd om.

Jag håller mig nog till den traditionella metoden med bräda och snöre på stora båtar. På småbåtar blir det laservattenpass.

 

Eftersom jag under vintern haft ur vattnet ur vattentanken och inte haft något i stuvutrymmet förom, har fören flutit väldigt högt. Dessutom har jag ju använt akterruffen som förråd och haft en del tunga grejer där. Detta har ju gjort att båten legat djupt med aktern.

Jag har gärna haft vit botten med blå bred vattenlinje på mina båtar. Båtar tenderar att sjunka allt djupare med åren. Dvs man plockar i mer och mer grejor, vilket gör båtarna tyngre. Första gången jag höjde vattenlinjen var på min gamla Bianca. Den var beställd med en svart vattenlinje ingjuten i plasten. När jag talar om vattenlinje menar jag en ca 10 cm bred rand i en avvikande färg. Konstruktionsvattenlinjen KVL, är ju egentligen bara en streck, men jag tycker det är snyggt med en bred rand.

När jag bestämde mig för att höja vattenlinjen kom jag på den ljusblåa iden att måla den med bottenfärg. Jag var väl aldrig nöjd med den svarta vattenlinjen, så färgen fick bli blå.

När jag renoverade botten på min havsfidra, som var i mycket dåligt skick, med dåligt lagade  grundstötningsskador mm slipade jag ner hela botten till gelcoaten och la på en epoxygrundfärg - Gelshield. Sen var jag fria tt välja vilken bottenfärg som helst. Det blev vit botten med blå vattenlinje till det vita skrovet. När jag köpte L32;an var färgvalet givet. Den blåa vattenlinjen har jag alltid målat med bottenfärg. Det är ju ett litet extrajobb på våren, att måla med två färger bottenfärg, men det tar jag gärna.

Skrovet på Thallatha, är väl som på många gamla båtar, inte speciellt välhållet. Även om skrovet är tjockt har jag fått den känslan att gelcoatlagret på vissa ställen är väldigt tunt. Speciellt dåligt är det runt den befintliga vattenlinjen. En sak som jag bestämt mig för att göra var att dra upp en bred blå vattenlinje, varför jag ställde Thallatha i våg med hjälp av ett vattenpass över sittbrunssargen. Det är väl förhoppningsvis det stället som bör va i våg i förhållande till båten och som är enkelt att mäta.

Riggade upp en vågrätt bräda, lite längre än skrovet är brett både i fören och aktern. Började med att montera ett antal stående reglar, som syns på bilden, men de har inget med vattenlinjen att göra. Vad de är bra för återkommer jag till senare. Mellan de vågräta brädorna spände jag ett snöre, som man kan ana på bilden till höger.











Spände snöret så det kom in till skrovet mitt på båten och satte dit en bit silvertejp. Försökte först med en liten bit, men skrovsidan är så blank, efter vaxning, att jag fick ta en bra bit för att tejpen överhuvudtaget skulle sitta kvar. Förde efter habd in snöret mot skrovet och satte en tejpbit på ca 20 cm avstånd. I aktern där rundningen är ganska kraftig blev avståndet mellan tejpbitarna 10 cm.

Markerade med en penna ett märke på var femte cm, tog bort snöret och tejpade upp med vattenlinjestejp efter markeringarna.

Slipade ner med maskin från nån cm under tejpen och ca 20 cm ner på skrovet, så att det blev rent från vax och bottenfärg och in på bara gelcoaten. Den återtående biten upp till tejpen mattade jag ner för hand med ett slippapper. Man vill ju inte förstöra tejpen, utan får ta det lite försiktigt. Lyckades ändå skada tejpen på ett ställe och satte över en ny bit tejp just där.

La på epoxygrundfärgen Gelshield. Hade tänkt att måla två lager som grundfärg. Som böldpestskydd rekommenderas 7 lager. Färgen finns i två kulörer, grå och grön. Man skall måla var annat lager med olika färger för att garanterat få bra täckning. Börja och skuta med den grå. Då jag bara skulle måla två lager hade jag bara köpt en liten burk grå. Blandade på måfå till en skvätt färg. Den är ju en tvåkomponentsfärg där man blandar två delar bas och en del härdare. Blandningen räckte precis att måla ett lager. Till nästa lager blandade jag resten färg och la på ganska flödigt. Det blev en del kvar i burken. När det andra lagret var övermålningsbart, började jag att rulla över en gång till fast lite smalare och så tunt jag kunde. Färgen räckte precis till ett tredje lager.

Nästa moment var två lager bottenfärg. Hade tänkt nån hård bottenfärg. Nu gick det inte att få tag på här hemma, fast jag åkte runt på alla affärerna som säljer bottenfärg. Hård bottenfärg typ "hard Racing" hade de bara hemma i svart och vitt. Det var sällan nån frågade efter nån annan kulör. Men man kunde beställa. Jag skulle ju måla samma dag så det fick bli Internationals "Cruiser" som ansågs va det "hårdaste" av de självpolerade bottenfärgerna.

Som jag sagt förr - det händer hela tiden saker på slipen. Över helgen kom det upp två mindre fritidsbåtar i trä, för rengöring och bottenmålning.

Dags att slå ut den undre linjen. Jag hade valt 2 stycken 2 tum 4-reglar eller 45x95 som man säger idag. Genom att hänga snöret i underkant fick jag en ca 10 cm bred vattenlinje där den är som smalast. I fören och aktern där skrovsidan faller inåt blir uj själva linjen mycket bredare, men så måste det bli för att den skall va rak. Brukar linda snöret två varv runt regel och lägga snöret i kors efter att jag dragit in snöret lagom mycket och sträckt upp det. Då brukar skiftnyckelns tyngd låsa det hela.

Tejpade snöret till skrovet efter hand på ca 20 cm avstånd.

Märkte även undre linjen med tuschpenna. Det kommer att dröja några dar innan jag kan måla bottenfärgen, varför jag väntar med att tejpa upp med vattenlinjestejp.

Under tiden jag höll på med den undre linjen lyfte man upp en relativt stor träsegelbåt ur vattnet. Det är sonen till en rektorn på realskolan i Kungshamn, när jag gick där, som byggt och äger båten. Jag var kompis med ägarens bror. Varför de lyfte upp den vet jag inte. Den lyftes bara ur vattnet, hängde där en stund och sen sjösattes igen. Kanske var det nåt man ville kolla. Hur mycket botten var beväxt?


Efter ett par dar med bl.a. passning  av barnbarn i Karlstad var det dags att tejpa upp för den undre delen av vattenlinjen och slipa över botten. Botten på Thallata är i ganska dåligt skick, som det nästan alltid är när man köper en gammal båt. Några tecken på böldpest har jag inte direkt sett, men det finns ett antal små gelcoatskador. och dessutom många olika lager bottenfärg och dessutom rester av epoxytjära. Egentligen skulle allt slipas rent och ner till gelcoaten eller kanske tom ner till glasfiberlaminatet, spacklat upp skador och gjort en epoxybehandling av botten. Men det är för mycket jobb just nu. Det arbetet får anstå tills jag kan ta upp Thallatha och låta den stå en vinter i mitt båtskjul i Munkedal.

När jag slipat över botten och marskerat upp den "undre vattenlinjen", var det dags att bottenmåla. Helst hade jag nog valt vit färg, men jag såg att tjärepoxyn slog igenom och missfärgade gelshielden, så det får duga med svart bottenfärg tills jag fått gjort i ordning botten ordentligt.

Hela tiden händer det saker på slipen. Båtar tas upp och sjösätts. Här två Strömstadsregistrerade fiskebåtar i motljus.



Dom stående reglarna då!

Har försökt att få tag på en spantruta till Fjord 28 CS. Försökt både att maila och ringa till konstruktören. Mailen fungerar inte och på hans telefoner har jag inte fått något svar. Jag funderar på att bygga en modell på skrovet som jag skrev tidigare http://thallatha.blogspot.com/2010/06/spantruta.html

När båten står på land går det ju att mäta upp skrovet på några punkter. Jag valde att sätta upp lodräta plankor att mäta från. Satte upp två vid mantågsstöttorna där båten var som bredast och fäste dom i överkant med skruvtvingar i avbärarlisten. Underkant sattes på en en planka som låg på marken och fästes med byggvinklar när den stod i lod på bägge leden. Avståndte mellan de vertikala plankorna blev 130 cm.

Sen satte jag upp två liknande plankor på samma avstånd för om och två akterom. Märkte ut Konstruktionsvattenlinjen KVL och var 10:de cm över och under. Mätte avståndet från plankan till skrovet vid varje märke och noterade värdet i en tabell för varje planka. Mätte även upp några andra mått och tog några bilder på vissa detaljer, speciellt vid rodret. Med hjälp av tabellerna kan jag rita upp en spantruta och utifrån den bygga en modell av skrovet. Men det jobbet får jag göra under nästa vinter. Dels kan det var roligt att ha en modell av båten, men jag har några vilda idéer om ombyggnad av skrovet - men till det får jag återkomma med längre fram.

Logg och lodgivare

När jag köpte min storfidra, "Santa Maria", hösten 2003, fanns det ett ouppackat fiskeekolod som ingick i köpet. Den tidigare ägaren hade köpt det för att ekolodet inte fungerade. Felet var glapp i en strömbrytare på elcentralen. Det nya lodet hade en givare för akterspegelmontage. Jag monterade lodet i min bohusjulle "Lilla Hjärtat"

Ett klassiskt sätt att montera akterspegelsgivare inombords är ju att limma dem direkt mot bordläggningen med silikon. Man stoppar givaren i en plastpåse med vatten, håller den mot bordläggningen. Fungerar lodet är det ok, fungerar det inte får man flytta givaren till ett ställe där det fungerar. Om det inte fungerar kan det bero på tex luftblåsor i laminatet.

I "Lilla Hjärtat" fungerade det på första stället jag provade. Torkade rent och lät bordväggen och givaren torka. La på en rejäl klick silikon och tryckte fast givaren. Det har fungerat perfekt sen dess.

 Thallatha var utrustad med ett gammalt Seafarer ekolo. Ett sånt som snurrar, blinkar, för väsen, och har sig.  Tror att det drar en hel del ström också. Provade det, men jag har aldrig kunnat med de loden eller varit så imponerade av dem.





Det satt ett sånt min gamla L32 också. I L32 fanns det två givare som var monterade inombords och en växlingskontakt med en kvicksilvervagga som kopplade om mellan givarna beroende på vilken bog du seglade på.

I Thallatha fanns det en givare som även den var monterad inombords. Ett plaströr som satts fast mot bordläggningen med en ordentlig klick polyesterspackel. Röret var fyllt med olja. Tror att givaren och röret  hörde ihop och var avsett för inombordsmontering. På bilden syns det gråa röret med den avklippta sladden.

 På Hjertmans julrea 2008 sålde man ett fiskeekolod med akterspegelsgivare för under 1000 kr. Köpte ett. Har ju monterat akterspegelsgivare inombords förr med gott resultat. Tog bort Seafarern och monterade det nya lodet på samma ställe. Drog ny kabel till ström direkt från elcentralen. Den gamla var påkopplad på logginstrumentet och det var en aning rörigt.


 Drog kabeln till givaren från ett bra ställe och anslöt i instrumentet. Stoppade givaren i en plastpåse med vatten, la den mot bordläggningen och slog på instrumentet. Det fungerade perfekt. Gjorde ren bordläggningen och givaren och lät dem torka. Limmade sedan fast givaren mot bordläggningen med silikon. När silikonen torkat ett par dygn slog jag på för att prova ekolodet. Det fungerade inte alls. Fick såga loss givaren med ett bågfilsblad.

Gjorde om processen massa gånger på olika ställen. Med givaren i en påse med vatten fungerade lodet perfekt. När jag limmat fast givaren med silikon fungerade det inte. Provade lodet innan silikonen härdat - som tur var. Till sist gav jag upp. Kan det montro bero på att Thallatha har ett mycket tjockt skrov.

Inför "semesterseglingen" under  Augusti, satte jag fast ett fäste av en rostfri plåtbit på ett skott och monterade givaren i den. Drog på en plastpåse över givaren och fyllde på vatten. Ekolodet fungerade perfekt - i fyra dar. Sen hade vattnet läckt ut och lodet slutade fungera. Orkade inte fylla på nytt vatten, utan gav upp. Plastpåsen med givaren i syns bakom slangen. Den blå klädnypan, som dominerar bilden ,har ingen funktion i sammanhanget, utan har nog bara råkat hamna ovanpå pumpen som tömmer ut vattnet från duschen.

Julrean oss Hjertman 2009 hade  ett paket,  NEXUS NX Starpack 3, med trådlös vindgivare, kombinerad logg och lodgivare, databox och instrument till ett pris som var lägre än riktpriset. Dvs julreapriset låg en aning närmare vad det egentligen borde kosta än riktpriset. Jag har ännu inte tagit modet till mig att handla utomlands. Engelska är för mig nästan ett helt obegripligt språk. Svenska har jag heller aldrig riktigt lärt mig, men bohuslänska - det talar jag flytande. Av den anledningen betalar jag hellre några kronor mer, bara för att få en svensk handledning.



Det var egentligen vindinstrumentet jag vill åt. Loggen ser jag på GPS;erna och om det inte är tillräckligt djupt - det brukar märkas, men då de var med på köpet var det läge att montera bottengenomföringen för den kombinerade logg och lodgivaren.

Att den gamla loggen inte fungerade i fjol sommar var kanske inte så konstigt. Hela loggivaren var beväxt med blåmusslor som hängde som en korv en halvmeter ner från givaren. Tyvärr var en av åskådarna vid upptagningen så nyfiken att han pillade bort korven som hängde ner innan jag han ta kort på den.

Dessutom var en av de tre vingarna på givaren trasig. Jag tänkte sätta den nya givaren på samma ställe. Det var ju redan ett hål genom skrovet och platsen på insidan passade bra. För utom hålet för själva givaraxeln fanns det 4 skruvhål efter plåtskruvar som gick in i skrovet. Det är inte så enkelt att fylla sådana hål och man vill gärna inte ha tomrum inne i laminatet.

Tog upp det stora hålet till givaren som täckte tre av hålen. De två övriga borrade jag upp med ett 5 mm borr, försänkte både på utsidan och insidan och satten en bit silvertape över hålen på utsidan. Slog i några droppar epoxy i hålen, så att det blev en epoxyplugg som på skissen. När det hade härdat slipade jag bort gelcoaten och laminerade över två lager väv över hålen.

 

 

 

 

Monterade bottengenomföringen enligt anvisningen med rikligt med sikaflex på utsidan och upp under muttern. På insidan finns det en kraftig gummipackning. Det finns en lite "flärp" som stänger bottengenomföringen om man skulle dra upp givaren för kontroll, så att det inte rinner in så mycke vatten. Det finns också en extra blindplugg med i satsen som jag monterade tills vidare. På bilden till höger syns bottengenomföringen och den halvstängda "flärpen". Jag hade också slipat bort röret till den gamla lodgivaren och strukit över ett lager med epoxy.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapade till ett tretums plaströr, som jag ruggade upp och strök över epoxy över. Monterade det på den gamla platsen med  rikligt med epoxyspackel. Akterspegelsgivaren till fiskeekolodet får plats i det röret, och jag kommer så småningom att montera givare i röret, fylla med gykolblandat vatten 50/50 och sätta på ett lock. Det skall bli intresant att se om det fungerar. Skam den som ger sig.

 

Montering av elektroniken får komma efter hand. Nu gäller det bara att få gjort det som måste göras när Thallatha står på land.