Vintertäckning

När Thallatha låg på sin nya vinterplats var det dags att börja täcka över sittbrunnen. Förra vintern, som jag också tillbringade med båten i sjön byggde jag en täckning med en NOA-ställning som grund. Jag började med samma metod, men kom på att jag kunde lägga några ribbor längs med båten för att få ett stabilare tak.










En presenning förifrån som slitsades upp från matsen akterut. Denna presenning hade jag använt förra året och skar då fel så därför saknades en bit akterut på babordssidan. På styrbordssidan skar jag två snitt vertikalt i framkant o bakkant på sitt brunnen så att det blev en fyrkantig lucka att gå in igenom.










En pressännig som slitsades upp från masten och förut och las över den andra. På så sätt fick jag
ett tät tak över däcksalongen och sittbrunnen. Mitt för den fyrkantiga luckan på den undre pressningen skar jag ett vertikalt snitt, Jag fick då en öppning vars flika täcker över varandra när jag vill stänga.










Det var i "grevens tid" jag fick täckt över däckssalongen och sittbrunnen. Vintern var i antågande och det är ganska skönt att ha ett tak över sittbrunnen så man har ett uterum där man kan ha lite grejer, när man skall hämta nåt eller arbeta i akterruffen eller motorrummet. Det blir ju lä och kanske lite varmare än på utsidan.

Jag skulle börja renovera och bygga om i förpiken. Detta innebär en del limning bl.a. av isolering på skrovsidorna. För att det skulle gå att limma trots att det började bli minusgrader på utsidan av skrovet, som ju kyler ner även insidan, köpte jag isolering i form av inplastad betongtäckningsmatta. Varje matta har tre separata sektioner som är 1x1,2 m. I huvudet beräknade jag att det skulle gå åt 5 st. Det visade sig att det gick åt 4 och då fick jag klippa bort en sektion på två av mattorna. De två bortklippta bitarna la jag mitt på däcket och la den 5 överblivna tvärs över skarven. Större delen av däcket blev täckt med 15 cm isolering.










Mot däcket var det ju inget problem att få mattorna att ligga, men de bitar som hängde ner längs skrovsidorna måste ju in mot skrovet om de skulle göra nån nytta. En entumsbräda pressade isoleringen mot avbärarlisten. En 2x2 tums regel pressade isoleringen mot skrovet strax under avbärarlisten och ytterligare en entumsbräda pressade isoleringen mot skrovet längst ner. Hängde upp brädorna i snören och la tre spännband runt skrovet och brädorna. När jag kom ner till båten på förmiddagen var det is runt båten, men jag körde med motorn på backläge så propellern lät vattnet strömma längs skrovet i ett par timmar så att isen försvann och jag kunde trä runt spännbanden. Efterhand som jag drog till spännbanden fick jag göra en del justeringar för att det skulle bli bra.

Det hela blev väl inte speciellt vackert, men det gjorde en enorm nytta. Redan dan därpå hade insidan av skrovet blivit mycket varmare. Jag fick också dra ner dieselvärmaren på halvfart trotts att det blivit mycket kallare ute.

Jag kom på ett bar förvarigställe för de liggunderlag som jag efterhand skall limma på insidan av skrovet. La dem i flera lager på taket till däcksalongen. Där gör de ju nytta som isolering också och de ligger mer lättillgängliga än hemma i pannrummet.

I början på januari var det riktigt kall under en lång period. Som kallast -17 grader. Det var också ganska lågt vatten. Konstaterade att när det var ca 40 cm under medelvatten stod kölen på botten. Bilden nere till vänster.











En kväll när jag var i båten och jobbade tyckte jag till slut att båten lutade framåt. När jag gick för kvällen fick jag se att det var riktigt lågt vatten. Vattenlinjen i aktern var högt över isen . Den långt akterplacerade kölen stod ju på botten och fören hade sjunkit ner väldigt mycket i förhållande till bryggan. Tog några kort med det jag hade till hands - mobiltelefonen. Det blev ganska mörkt, men man kan ju se skillnaden mot det normala. Enligt SMHI`s mätstation på Smögen var vattenståndet 60 cm under medelvattenstånd.

Förpiksrenovering

Jag brukar säga att båtar, det är inget intresse - det är en sjukdom. I alla fall för mig. Jag är hårt drabbad och den är kronisk. Den blir dessutom allt värre med åren. Jag har också den känslan att det inte är själva sjölivet som är det intressantaste för mig, utan båtjobbande.

Inte för att jag inte tycker om att va ute på sjön och att segla. Dessvärre är tiden som man har till förfogande till det allt för kort. Vintern däremot är lång och att jobba med båten är nog lite av ett livselixir för mig. Frågan är aldrig om jag skall göra något med båten tills nästa vår, utan vad. Har man nyss köpt en annan gammal båt finns det ju hur mycket att göra som helst för att få den som man vill ha den.
















Det var mycket som pekade på förpiken som projekt för vintern. Dels behövdes vattentanken fixas till. Den läckte i manluckan.visserligen fixad provisorisk, men ändå. En mantågstötta hade fläkts ur däcket med läckage som följd. Det läckte in på heltäckningsmattan som var skrovbeklädnad i förpiken. Mattan var dessutom från 1979 och var inte speciellt lätt att göra ren. Den såg visserligen fräsch ut på håll - men.

Skall man segla på höstarna och tidiga vårar, som jag kanske får möjlighet att göra i framtiden, skadar det inte med lite bättre isolering.

En sak som brukar va väldigt dåligt med i båtar är stuvutrymme, speciellt små separata fack. Har man, som jag, dåligt ordningssinne, måste man ha så goda möjligheter som möjligt att ha var sak på sin plats. Det blir rörigt ändå. Båtlivet är nu nån form av "Compact living".




En annan viktig sak som jag ville ha gjort under vintern va att montera en håltank till toaletten. Som det nu är pumpas skiten rakt ut i havet. Min åsikt i frågan, som ju debatteras mycket i dessa dagar, är att det lilla jag släpper ut inte har någon som helst betydelse. I gästhamnar och naturhamnar där det finns någon form av toa brukar vi använda dom. Det blir bara i naturhamnar som inte finns nån toalett som man tvingas använda båttoan och det bjuder emot att släppa ut skiten på ett sånt ställe.

Det fanns en plats under durken i däckssalongen längst fram, där det skulle passa att montera en hålltank. Det borde gå att dra en slang från toaletten till tanken. Det borde också va ganska enkelt att dra en slang till skarndäcket på styrbordssidan för sugtömmingsuttag och även att göra en ny bottengenomföring för att kunna pumpa ut i havet.



Ett projekt som också stod på programmet var att montera ny rullfocksbeslag i stället för den CU-rullen som finns men som krånglar. Eventuellt också en akterstagsträckare. Men detta blir ju till våren. Sen brukar det ju alltid tillkomma en rad smådetaljer i samband med vårutrustningen.



Förpiken va det som stod på tur. Fläkte bort den gamla heltäckningsmattan. Det var ganska enkelt, men en del av baksidan satt kvar på bordläggningen. Detta avlägsnades medels en båtskrapa.











Skall man limma på en yta behöver den va ren. Brukar använda en lamellrondell till mycket rengörings och sliparbete, men denna tog väl mycket glasfiber. Inte för att det inverkade menligt på laminattjockleken men det dammade så förfärligt. Fick ett tipps om en grovrengörare som såldes på Biltema på MarinGuiden. Hade vägarna förbi, så jag köpte ett antal. Det var perfekt. Den tog matt- och limrester, men inte så mycket glasfiber.

Arbete i förpiken

I Predikaren, en av böckerna i Gamla Testamentet, står det;"Allt har sin tid,.........en tid att riva ner, en tid att bygga upp......"

När rivningsarbetet var utfört var det dags att börja bygga upp. Gör väldigt sällan ritningar på det jag skall göra, men jag måste se arbetet "för min inre syn" för att jag skall kunna börja. Brukar ha tänkt igenom allt ganska noga. Visst kan det bli nån enstaka detalj där jag får tänka om, men i regel brukar det stämma det jag tänkt.

Wellpapp, är en av mina bästa arbetsredskap, tillsammans med kniv och sax. Det finns ju inget som är rakt på en båt, så det första arbetsmomentet brukar va att göra mallar. Hade tänkt att sätta upp små skott uppe under skarndäck. Det gick tidigare en bräda runt förpiken strax under fönstren. Brädan hade jag tagit bort. Den satt skruvad i små träklotsar som var fastplastade mot överbygget. Hade tänkt sätta ett litet skott i varje träklots. Det blev sex stycken. Gjorde sex mallar. De passade på bägge sidorna. Båten är ganska symmetrisk.

Fick för ett par år sen en del spillbitar av 19 mm plywood. Sågade ut skotten ur dem. De är av olika typ ren trä, lackade, durkplyfa och mer eller mindre skadade. Att få alla skottena lika var inte att tänka på, men det kommer att bli mycket spill med ytmatta. Kan klä dem så att blir de enhetliga.

Skruvade fast skoten tillfälligt i klossarna efterhand som jag passade till dem mot skrovet. När alla satt på plats var det dags att passa till dem i överkant och framkant. Tanken var att det skulle bli en liten hylla ovanpå. Främsta anledningen var att facken skulle bi så stora som möjligt. Sen är det ju bra att ha nån stans att lägga småprylar. Hörapparat, glasögon, nycklar mm. Skottet längst akterut gick jag ut tre cm med och ökade en cm för varje skott, dvs åtta cm längst fram.

När alla var tillpassade skruvade jag fast dem ordentligt i klossarna samtidigt som jag limmade fast dem med sikaflex mot skrovsidan. Gjorde ett litet hålkärl på varje sida om skottet för att få limningen starkare. Senare kommer ju isoleringen och ytmattan samt framsidan att hålla dem på plats.

När jag var klar med monteringen av skotten var det dags att börja klä bordläggningen med isolering. Tänkte limma två lager 10 mm liggunderlag, så att skarvarna täckte över varandra och utan på det en tre mm ytmatta. Under arbetet med limmningen av isoleringen höll jag också på att passa in den hylla som skulle bli i överkant på skotten. I samband med detta brakade locket på vattentanken söder när jag satte mig på den. Det var kanske lika bra, för vattentanken var ett hinder för att kunna få klart isoleringen.

Vattentanken

När jag, våren 2009, skulle fylla vattentanken inför primärseglingen, hällde jag först i rengöringsmedel för vattentanken. Fyllde på vatten, väntade en tid och spolade ur. Upprepade detta ett par gånger enligt anvisningarna. Jag hade varken tid eller lust att lossa manluckan och skrubba ren tanken invändigt för handkraft.

När rengöringsprocessen var avslutad la jag i ett antal tabletter för vattenrening och började fylla på vatten. Trodde att det skulle komma vatten i luftaren när tanken var full, så jag stod kvar på pontonbryggan och väntade. Fören sjönk allt djupare och djupare, men det kom inget vatten ur avloppet från ankarboxen, där jag trodde att vattentankens luftare mynnade ut.

Till slut stängde jag kranen och gick ombord och tittade. Nog var vattentanken full och det var det utrymmet för om vattentanken också, samt att det runnit ut en hel del vatten på kölen. Utrymmet för om vattentanken, som syns på bilden, saknade utlopp och rymmer nog bortåt 500 liter vatten. Dessutom var förpikens madrasser våta på undersidan. Det hade läckt i manluckan.

Tömde tanken, och lossade manluckan. Det jag såg gav mig, kanske inte en mindre chock, men nåt åt det hållet. Man hade gjort ett "upplag" för manluckan i plywood. Den var plastad på undersidan, men ändträt och ovansidan där manluckan låg var rent trä, som ju ständigt hade exponerats för vatten sen 1979.

Jag har ofta funderat på hur människor som bygger plastbåtar är funtade. De kan ju knappast va båtbyggare eller hantverkare. Jag har sett så mycket fusk i de gamla båtar jag haft att ingenting längre förvånar mig. Då det inte var läge att gör nån mera omfattande reparation, var jag tvungen att fixa till så att tanken blev tät, åtminstone över den närmaste två veckornas seglingar och helst över hela sommaren.

Passade på att göra ren tanken invändigt "för hand". Längst ner i botten på tanken låg det nåt som såg ut som löv som låg packade på snedden. Det såg väldigt äckligt ut. Tvekade nästan när jag skulle sträcka ner handen och gräva ur skiten. Det visade sig va plastskivor. Troligtvis hade man hällt i nån liter polyesterplast för att bottennivån i tanken skulle komma upp i höjd med avloppet. Denna ansamling av plastskivor har ju under årens lopp varit en bra grogrund för allehanda bakterier och annan skit.

Om man låter en liter plast härda i tex en burk, blir det mycket varmt i härdningsprocessen och plasten spricker. Det var detta som hade hänt. Det är bättre att ha ett utrymme under utloppet och en manlucka som går att loss. Då kan man med några års mellanrum öppna luckan och göra ren i tanken för hand.

Jag hade skaffat en 10 mm aluminiumplåt på 200x300 mm. Anledningen till detta var ett annat fuskarbete.

När jag skulle montera ett av två beslag för att hålla mot draget från kutterstaget tog jag ner innertaket för att komma åt. Till min förfäran fick jag se att förtöjningsknapen på fördäck satt med två 8 mm bultar genom däcket med mutter på undersidan. De två brickorna som låg under muttrarna hade en diameter på ca 1 mm större än muttrarna. Då detta inte var knapens orginalplacering, utan hade flyttats till förmån för ett ankarspel, misstänker jag att det heller inte finns någon förstärkning ingjuten i däcket. Båten har troligtvis inte varit utsatt för att legat förtöjd i nåt oskyddat läge. I så fall hade den enda knapen på fördäck fläkts ur däcket oavsett om det hade varit förstärkning i däcket eller inte. Jag hade ett par andra aluminiumplåtar som tillfälligt fick utgöra brickor.

Aluminiumplåten passade perfekt som provisorisk tätning. Borrade och gängade ett hål i plåten. Stack ner den i tanken och skruvade upp den mot tankens översida. Borrade hålet genom tankens översida och genom plåten. Gängade även det hålet och drog fast den skruven. Borrade och gängade ytterligare två hål i tankens översida och genom plåten. Monterade de två återstående skruvarna så att de bara tog på gängorna. Skruvarna var mycket långa. De längsta M6 skruvar de hade på järnaffären. Sänkte ner plåten så långt det gick och la på mycket sikaflex - en hel tub. Skruvade upp plåten tills Sikaflexen hade trängt ut mellan plåten och tanklocket runt om. Efter att Sikaflexen hade härdat några dar och bildat en hel packning, drog jag åt skruvarna ordentligt. När jag fyllde på vatten läckte det inte längre ur manluckan.

När jag bestämde mig för vad för arbete jag skulle göra på båten under vinterhalvåret 2009/10 blev det renovering av förpiken och däri ingick att göra en ny och större manlucka till tanken. Under arbetet i förpiken skruvade jag loss den provisoriska manluckan för att kolla hur det såg ut. Jag fick bruka en hel del våld för att få luckan att släppa från undersidan av tankens lock. Den satt redigt fast i sikaflexen. Jag fick tillgripa en hel del våld för att få luckan att lossna och en hel del av den ruttna plyfan lossnade också. Efter avslutad inspekton skruvade jag fast aluminiumplåten över hålet tillfälligt, för att slippa tappa ner grejer i tanken under mitt fortsatta arbete ned inredningen.

Arbetet i förpiken innebar ju att jag satt på och kröp över vattentanken ständigt. En dag när jag satte mig på tanken brakade locket ihop. Då jag ändå skulle göra nåt åt tanken, var det lika bra att fixa det med en gång. Det var ju ganska besvärligt att ha ett hål på ca 40 cm precis där man alltid satte sig när man skulle jobba.

Sågade sönder tankens lock och den syn som mötte mig när det var borta var inte rolig. Man hade satt upp två plywood skott som plastats på bägge sidor med några få lager matta. Plasttjockleken var i och för sig tillräcklig, men det fattades lite i överkant på det främre skottet. På ovansida plyfaskivorna hade man dragit en liten sträng tätningsmedel och sen lagt dit locket, som var plastat på undersidan, och spikat fast det med galvad dyckert. Dessutom var inte locket plastat i ändträt vid manluckan, där det kan komma åt vatten, som jag redan beskrivit. Det senare har ju inneburit att plyfan i tankens lock var totalt ruttet. Det var därför den till slut brakade ihop under min tyngd. Nu väger jag visserligen en hel del, men knappt en åttondels ton borde en sån konstruktion hålla.

Man kan väl göra på det sättet, men man måste ju se till att det är tät mellan locket och sidoskottena. Detta kan ju lämpligen göras genom att man lägger en sträng tätningsmedel runt kanten mellan locket och skottet och formar ett hålkärl. Dessutom måste allt trä som kan komma i kontakt med vatten va tätat. Jag blir mer och mer irriterad över dessa klåpare till båtmontörer som, troligen, över huvud taget inte vet vad de sysslat med.










Bifogade bilder visar hur det såg ut när jag tagit bort tankens lock. Det vita i överkant på skottet påden högra bilden är tätningsmassa som applicerats i alldels för otillräcklig mängd. Då det inte var tätat mellan locket och skotten hade ju vatten trängt ner mellan plasten och plywooden, som till följd härav hade ruttnat. Då jag misstänkte att det stod mycket vatten i varje skott, borrade jag ett litet hål i nederkant på varje skott. Det rann ur ca 2 liter ur vardera skott inom en ganska kort tid.

Funderade en stund på om jag skulle köpa en Platimos vatttensäck och lägga i hålet. Skotten hölls ju på plats av plasten och övrig inredning. Kom efter en natts funderande fram till att det var lika bra att riva bort skiten. Den ruttna plyfan bli ju så småningom jord och den är ju en källa till sk. "båtlukt".












Bestämde mig alltså för att riva bort skiten och bygga en ny integraltank. På den vänstra bilden är plasten på insidan tanken bortriven ocvh man ser den ruttna skivan. Bilden till höger är plyfafaner från det aktre skottet. Det finns inte vattenfast limm i världen som klara att stå i vatten i 30 år som det gjort här. Fanerskikten kunde plockas bort ett och ett med nävarna.

Ny integraltank

Det är i varje fall skönt när man får bestämt sig.

Rev ner allt som måste bort av glasfiber och rutten plyfa. Behöll ett par cm av det gamla laminatet för om det främre skottet, som syns på bilden, för att jag enkelt skulle kunna montera en ny plyfaskiva.

Tog upp ett hål där avtappningen från tanken skulle sitta, för att det skulle gå att sätta fast bottengenomföringen på ett bra sätt. Som syns på bilden sitter sista fanerlagret från den gamla plyfan kvar. Den satt fast i plasten på andra sidan och verkade rätt ok.



Sen vidtog ett tråkigt men viktigt arbetsmoment. Slipa ren all glasfiber där det under arbetets gång skall plastas. Det värsta är allt glasfiberdamm som sprider sig till hela båten. Efter detta moment skulle det bli oerhört skitigt i båten under en lång tid. Dessutom blir det ju under arbetets gång mycket slipning av glasfiber, så jag ansåg det meningslöst att städa.












Fick en ide om att isolera mellan tanken och boendeutrymmet. Isolerar ju förpiken ganska rejält, men mot vattentanken har jag inte haft nån tanke på isolering tidigare. På sommaren isolerar det ju tanken från värmen inne i båten, på vintern isolerar det mot kylan från tanken. Om det är rätt eller fel, vet jag inte.

Skruvade fast remsor av 10 mm plyfa i under och överkant på den tänkta isoleringen. Monterade 10 mm liggunderlag mellan remsorna och skruvade det nya skottet av 10 mm plyfa utanpå.

La Sikaflex på den lilla flänsen av glasfiberlaminat för om det främre skottet och satte detta på plats. Tryckte skottet mot flänsen med hjälp av några brädbitar under tiden Sikaflexen härdade, som syns på bilden. Att jag valde Sikaflex att sätta fast skottet med var enbart av den anledningen att jag hade det till hands. Kunde lika gärna ha blandat till lite lim med epoxy som bas.










Passade på att borra hål i skotten och lägga ett 16 mm plaströr i botten på tanken. Tidigare har det inte funnits nån avrinning från utrymmet för om vattentanken. Genom att lägga plaströret får jag ju den möjligheten. Röret syns i botten på tanken på bilden nere till höger.

När de två skotten satt på plats plastade jag dem på insidan med glasfiberväv och epoxy. Det är ju speciell väv som man använder tillsammans med epoxy och den har en vikt av 280 gram/kvadratmeter. Att jag använder epoxy beror på att den är vattentät till skillnad från polyesterplasten. En annan fördel är att epoxyn är lösningsmedelsfri och därför inte luktar som polyestern gör. Skulle man plastat upp med polyester hade man måst haft en friskluftsmask för att över huvud taget kunna göra jobbet i det stängda utrymmet som båten utgör.

Om jag inte tänker helt fel blir tre lager 1 mm tjockt laminat. Jag la på 5 lager, vilket borde bli knappt 2 mm tjockt laminat. Laminerade även ut på skrovet i botten på tanken, vilket syns på bilden.















Dags att börja bygga upp överdelen på tanken. Det var ju detta de misslyckats med på den förra tanken. Kapade till två stycken reglar 45x75 mm. Klädde dem med flera lager maskeringstape på undersidan, för att det skulle gå att få loss dem från laminatet. Plastade upp 10 lager väv på varje balk. Det borde bli styvt 3 mm. När laminatet härdat och jag kapat bort överflödet, monterade jag de två balkarna tvärs över tanken och lät ändarna vila på det rör som går längs båten. Fixerade reglarna genom att skruva dem på lämpliga ställen.

Därefter började jag laminera fast remsan mot tankens sidor. Det är inte helt enkelt, med ganska obekväm arbesställning. Sen tror jag inte man kan bygga upp hur många lager som helst på den delen som är uppåt. Plastade i tre omgångar med slipning emellan. Det blir alltid någon kant eller liknade som hänger ner, och man vill ju ha en slät yta att plasta mot.

När lamineringen härdat, bröt jag loss reglarna. Iden med maskeringstapen fungerade utmärkt och regeln släppte relativt lätt från laminatet. med slipmaskinen tog jag bort resten av maskeringstapen från laminatet. Kontrollmätning visade att laminatet var ca 7 mm.











Nästa moment var att plasta upp kortsidorna på tanken, de som går längs skrovsidorna. Kapade till två bitar spånskiva 12 cm breda, av ett gammalt hyllplan som var belagt med ett ytskickt på varje sida. Sågade till dem så att det passade och klädde dem med maskeringstape på undersidan. Laminerade upp med 10 lager väv. När det härdat kapade jag till laminatet på längden så att det passade mellan de längsgående bitarna som jag tidigare laminerat fast.

Skruvade fast bitarna tillfälligt och laminerade fast dessa på undersidan. Det var minst lika knöligt som med de långa bitarna. När det härdat tog jag bort skruvarna, som gick igenom, och slipade slätt på undersidan. Fick förutom min lite större slipmaskin använda Dremmeln (toppslip) för att komma åt. Laminerade i ytterligare två omgångar. Det är ju viktigt att det är tätt över allt, även inne i hörnen.



Efter att ha brutit loss spånskivebitarna, som gick lätt tack vare tapen som syns på bilden, laminerade jag även ett par lager på ovansidan av det som nu var upplag för tankens lock, sen jag slipat rent.

Tankens lock sågades till av 10 mm plyfa och laminerades med 5 lager på undersidan. Överskottet sågades till och ytan slipades av .

Efter renslipning av tankens botten laminerade jag upp ett par lager väv även där.

Därefter vidtog avslipning av hela tankens insida och även i utrymmet för om tanken. Jag började tröttna på att slipa i obekväma arbetsställningar. Det var skönt när allt slipjobb var klart och jag kunde städa av förpiken och damsuga bort allt slipdamm. Tog även ett tag med damsugarn runt i  övriga båten så gott det gick.

Sen målades utrymmet för om tanken med ett lager  ljus Toplack.Jag glömde ta ett kort innan jag började måla, men kom på det när jag precis börjat, som syns på den något suddiga bilden till vänster. Hela vattentanken ströks med ett lager ren epoxy.


Lite monteringsjobb återstår ju innan tanken är klar att användas. Inlopp, avtappning och luftare. Det satt även en enkel vattenmätare i form av två anslutningar, en nere och en uppe och en plastslang emellan. Fungerar perfekt i all sin enkelhet. Kommer att montera även en ny sån. Rördelarna som som satt där tidigare blir inte så bra att återmontera så jag satsar på nya delar. Sen skall ju locket monteras och jag kommer att göra en ny manlucka.  Det är ju nästan nödvändigt att  kunna komma ner i tanken på ett inte allt för besvärligt sätt.

Skall man göra en integraltank i en produktion går det ju inte att göra på det sättet som jag har gjort. Det tar alldeles för lång tid. Mellan 40 och 50 timmar har jag lagt ner - hittills. Jag är  inte speciell snabb när jag jobbar, men jag tycker heller inte om att fuska.  Tanken blir  mycket bra,  och den kommer att hålla båten ut och väl så det.  Skulle varvet byggt tanken på ett riktigt sätt skulle det två skotten och locket och ett par små skott på sidorna tillverkats i en form, med en stor manlucka, så att det bara  hade varit att plasta fast den mot skrovet. Då hade man fått tanken tätt till en rimlig arbetsinsats. En skrämmande tanke -  hur många liknade tankar som min har varvet tillverkat. Fjordvarvet har ju byggt  många båtar.