Och äntligen kom den

lyder en rad i Carl-Anton Axelsson´s sång "Om maskros och tjärdoft"

Började mitt förra inlägg med "Det är synd om oss män i övre medelålder som med stormsteg närmar oss pensionsåldern." Speciellt synd om oss är det väl egentligen inte. Det var mest skrivet med lite ironi.

En grupp som jag däremot tycker lite synd om - den här sommaren - är de som vi här ute kallar för badgäster. Turister påstås det egentligen heta, men för oss är det badgäster. Man betalar stora pengar för att va här ute en vecka och så är det bara skitväder. 

När de flesta badgästerna åkt hem, den sk turistsäsongen var i huvudsak över - då kom sommaren. Rena högsommaren. Thallatha var naturligtvis inte klar för några längre turer, men några dagsturer i närområdet blev det, varvat med lite båtjobbande.

Bilden är från vårt besök på Hållö. Vi var iland på Stora Kornö en av dagarna, men då hade jag glömt mobilen hemma, som  just nu är min enda fungerade kamera.

Den veckan efter midsommar som jag ägnade helt åt att jobba med båten, fick jag ju dit dieseltanken och placerat batterier. Men det var ju lite jobb kvar för att jag skulle anse båten klar för att användas för lite längre turer än dagsturer.

Började med att koppla de tre förbrukningsbatterierna parallellt med startbatteriet,  men ångrade mig när jag hade kopplat färdigt och la förbrukningsbatterierna och startbatteriet på var sida om min treläges batterifrånskilljare. Startbatteriet direktkopplat till motorn men via en bult på frånskilljaren. Förbrukningsbatteriet via frånskilljaren till elcentralen och förbrukarna. Dvs manuellt skilljerelä. Vill jag ladda förbrukningsbatterierna med motorns generator får jag ställa omkopplaren i läge 1+2. Ett antal separata säkringar direkt på förbrukningsbatterierna till länspumpar, solcellspaneler och värmaren. 

Den veckan det var högsommar var vi dessutom uppbundna på lite olika saker och dagsturer med båten tog bort mycket tid för båtarbete. Fredagen vigde jag därför för båtjobbande trotts strålande väder. Blev i stort sett klart med det som jag tyckte borde göras. Det enda som jag misslykades med var att hitta spänningsmatningen till topplanternan. Elen i Thallata går via kabelstammar med kontaktdon som i bilar. Vid motorbytet och demonteringen av den gamla motorn hade ett några kontakter gått isär, vilket gjorde att en hel del el inte fungerade. Fick det mesta att fungera - dock inte topplanternan.

Löste problemet genom att lägga den på en egen säkring direkt på förbrukningsbatteriet utan nån strömbrytare. Säkring ur - släckt lanterna. Säkring i - tänd lanterna. Enkelt men effektivt. Det är ju inte så ofta man går med lanternorna och speciellt då topplanternan tänd, men man måste ju kunna tända den.

På Lördagen var högsommaren över. Dessutom var det höstmarknad på Rabbalshede och naturligtvis regnade det.

Syslöjd pga impulsköp

Det är synd om oss män i övre medelålder som med stormsteg närmar oss pensionsåldern. 

Det finns ju ett uttryck som säger;"Tiden går fort när man är lycklig". Måste va mycket lycklig för jag tycker att tiden bara rusar iväg. Fast det där med stormsteg. Tja - fast tiden går fort tycker jag att jag bara "andövar" mig fram, och när man andövar går det inte fort.

Ordet  betyder egentligen att hålla båten mot vind och ström så att den inte rör sig - hålla båten stilla på vattnet (vid fiske) genom att ro mot vinden. Ibland används ordet "andöva" om nåt som går framåt, men väldigt långsamt.

Varför är det då så synd om oss män i övre medelåldern?

Jo, vi har aldrig fått gå i syslöjd. 

Madrasserna i Thallatha var erbarmligt dåliga när jag köpte henne. Har man dessutom dålig rygg som jag så är det en pina att ligga  när madrasserna är dåliga i kojen. Berättade ju i ett tidigare inlägg om hur jag gjorde nya madrasser till förpikskojerna. Det kändes ganska halvtaffligt att använda nål och tråd, men det gick bättre efter hand, även om resultatet inte blev så bra som jag hade hoppats.

I Däckssalongen var  dynorna  i varje fall betydligt tjockare än madrasserna i förpiken och i akteruffen. Men tyget var både trådslitet och fläckigt. Det var tom så att jag tyckte de var fula och tråkiga. Brukar inte ha så stora krav på hur saker och ting ser ut. För mig är funktionen viktig, men inte utseendet. 

Om man gör en jämförelse mellan  dynorna  och skepparn - på bifogad bild - så, ser ju  dynorna  ganska skapliga ut, men så är nog just den ryggdynan bland de bättre. 

Sen kan man ju ha ha vilka priciper som helst för allt och alla, bara principerna inte gäller en själv. När det gäller utseende kontra funktion måste jag dessvärre konstatera att funktionen är ännu mycket  sämre på skepparen än utseendet.   Då förstår ni ju hur illa det är ställt.

La vid tillfälle  ett par blå filtar över dynorna i däckssalongen bara för att slippa se eländet. Dessvärre hade de en benägenhet att glida av, speciellt på ryggdynorna.

Var inne sen sväng på Biltema i Uddevalla för ett tag sen. Man hade staplat upp en hög med olikfärgade filtar i en korg som såldes till ett lågt pris - 39 kr styck. De blå tycktes ha haft en strykande årgång, men hittade tre som var oöppnade. Det var ju två stora sittdynor som skulle täckas och två små ryggdynor. Så tre fleesfiltar borde räcka .

Blå var den enda färg som jag kunde tänka mig av de som fanns, fast i skrivande stund slog mig tanken att den flerfärgade randiga kanske också hade gått bra. Men nu blev det blå. Gillar färgkombinationen blåvitt och som jag haft på de flesta av mina båtar.

Jag är ju inte nån större fotbollsentusiast, snarare tvärt om, men som den lokalpatriot jag är så måste jag ju tillstå att vårt eminenta fotbollslag, Kungshamns IF, just har den färgkombinationen på matchdräkterna. Har för mig att det finns ett annat fotbollslag från en liten fiskeläge lite söder om världsmetropolen Kungshamn, som också har blåvita matchdräkter och skamligt nog kallas just för "Blåvitt" - men dom kan nog inte va nåt vidare. 

Trotts allt blev jag inte avskräckt för att sy efter mitt tidigare försök och att snörpa på fleecefiltarna på dynorna i däcksalongen skulle nog gå bra. Det var ju dessutom bara en tillfällig lösning i väntan på bättretider.

Började med en av sittdynorna och tog bort knapparna. Fleecefilten täckte ju väl den ena sidan, men inte den andra helt. Nåja - får väl ha dynorna liggandes med den täckta sidan upp. Sydde fast filten längs den ena långsidan sträckte upp och sydde fast längs andra långsidan. Kortsidorna var ett pill.  Dynorna  i däckssalongen har väldigt rundade hörn, men fleecefilten  var väldigt töjbar och jag fuskade till det så gott jag kunde. Tyckte inte att det blev helt fel, fast jag inte fick till det helt symetriskt.

En av mina bästa seglarkompisar Ingemar´s fru, har jobbat som syslöjdslärare hela livet. Om hon (eller nån annan) kommer ombord och fäller en negativ kommentar om mitt taffliga syförsök, kommer de att få erbjudandet att göra om och göra det bättre. Å andra sidan är nog i alla fall Ingemars´s fru Britt van vid ganska dåliga försök av ointresserade elever. Tror nog att hon som den goda pedagog hon är, kommer att ge mig beröm, kanske inte för resultatet, utan för att jag försökt.

Vi hade en skinnsoffa hemma under ett antal år. Knapparna hade en tendens att lossna, så vi skaffade en lång nål som vi använde för att sätta tillbaka knapparna efterhand som dom lossnade. Den var det perfekta redskapet att sätta tillbaka knapparna på madrassen med. Knapparna var ju snyggt klädda i det flerfärgade tyget som dynorna var. Satte tillbaka knapparna som de var. Betydligt ljusare än den nya klädseln, blev godkänt av  frun - så det får duga. 

Nu tycktes det ju gå ganska fort när man läser min beskrivning ovan, men så var inte verklgheten. Som tur var var det under perioden jag höll på med dynorna väldigt tråkiga program på TV´n, så det blev några vändor med syslöjd varje kväll. Efter tio minuter, en kvart, hade jag så ont i ryggen så jag fick sluta. Det blir ganska ensidiga och obekväma arbetsställningar och det vill inte mycket till för att ta kål på en taskig rygg.

När jag skulle börja med den första ryggdynan, visade det sig att en filt inte räckte till de bägge dynorna, så jag använde den filten till att klä en av ryggdynorna i förhoppningen om att det skulle gå att få tag på fler. En fredag, på väg till Stockholm, smet jag in till Biltema i Västerås. Dom hade hur många blå fleecfiltar som helst så jag köpte en till den kvarvarande ryggdynan och ett par i reserv.

Till slut var det dags att lägga på de provisoriskt klädda dynorna. I ett tidigare inlägg som avslutades med en kommentar om städning, där jag skrev att jag hade en bild hur det såg ut innan jag städade, men att jag inte hade nån bild hur det såg ut när jag städat klart - men den skulle komma så smånig om. Här är före städningsbilden i repris.

Och här är efter den utlovade efterstädningsbilden. En avstädad däcksalong, med nya mattor och lite taffligt omklädda dynor. En viss skillnad blev det ändå.

När jag tänker efter så har jag gjort ett syförsök tidigare. Fick en gammal spinnaker för att jag hjälpe en äldre man med lite båtjobb. I den vevan stod det i nån av våra båttidningar om hur man sydde om en spinnaker till genaker. Fick låna grannsfruns symaskin så skulle va bra på att sy såna tyger som spinnajerduk och öa ner väldigt mycket jobb.



Genakern blev inte bra och dessutom blev den en aning för stor. Det gav inte mersmak för syarbete. Det gjorde däremot jobbet med dynorna i förpiken och däckssalongen.

Thallatha saknar gardiner. Det får kanske bli nästa syprojekt för min del. 

Författaren, seglaren Åke Mattson har seglat ut på okända vatten

Han har kallats för "en av Sveriges första långfärdsseglare i modern tid". Åke har skrivit 9 böcker, varav 8 handlar om hans långseglingar runt om i världen, ofta i mycket små båtar. På ett av bokomslagen står det: ”Åke Mattsson älskar havet, i storm och i godväder, som motståndare eller följsam vän. Han är en livsnjutare av rang, som dricker champagne ur prispokalen och kokar färskpotatis på pentryt med samma glada själ.”

Åke deltog bland annat i Single-Handed Trans-Atlantic Race 1968 med sin havsfidra "Goodwin II".

1979 fick Åke diplomet ”En svensk klassiker” efter att ha simmat Vansbrosimningen, cyklat Vätternrundan, sprungit Lidingöloppet och skidat Vasaloppet.

Åke blev 88 år. Åkes sista önskan var att hans aska ska strös i havet. Det kommer att ske vid en minnesstund från en båt senare i höst.

Segelkamraterna Hans Larsson och Bo Gustavsson

PS. Tänk gärna på Sjöräddningssällskapet www.ssrs.se. Det gjorde Åke Mattsson, PR, 194 00 Upplands Väsby.



Åkes böcker http://thallatha.blogspot.se/2010/05/ake-mattson.html

Fika i Björlanda kile

Just nu så känns det som om seglingssommaren 2012 blir sämre än någonsin. Varit ute med barnbarnen en gång och dörjt makrill och det ser inte att bli så mycket bättre framåt heller.

Var idag i Göteborg i ett angeläget ärende. Vi hade med oss kaffe och smörgås att avnjuta nån stans vid frukosttid. Närmade oss Björlanda kile och fick ett ryck, så vi åkte ner till hamnen. Utanför hamnkontoret fanns bänkar längs kajen med nåt bordliknande som band ihop bänkarna. Perfekt som fikaplats.

Medan vi avnjöt vår "delesiösa" måltid dök det upp en ålekråka alldeles intill. Så nära har jag aldrig varit en sån fågel tidigare. Fågeln uppehöll sig inom den orange ringen. 

Jag har en sån där smart telefon, som tydligen är betydligt smartare än mig. Innan jag hade fått upp telefonen och fått in den i kameraläge så hade naturligtvis fågeln försvunnit under vattenytan. 

Sen såg jag den ett flertal tillfälle både flygandes och simandes. Varje gång blev det lika dant. Innan jag hade fått mobilen klar för att ta ett kort hade den försvunnit.

När den äntligen låg still så länge att jag fick överlistat kameran hade den flyttat sig så långt bort att den bara ser ut som en skitfläck på dataskärmen även i kraftig förstoring.

När jag äntligen fått överlistat telefonen så att det gick att ta kort med den passade jag på att ta ett kort till vänster - västerut. I närmsta raden tronar en massa motorbåtar förutom en ensam stortriss. I bakgrunden finns det ju en skog av mastrar i denna norra Europas största båthamn med 2 400 båtplatser.

Till höger var båtarna inom synhåll betydligt intresantare. På andra sidan närmsta pontonbryggan en båt av skärgårdskryssartyp, utan mast, som sett sina bästa dagar. Den flöt i alla  fall och den kan säkert bli en fin båt igen med rätt omsorg. Var sjösättningen av den ett steg i den riktningen.

Bakom den skymtar en båt liknade en mindre Vindö. En riktigt grann båt av äldre snitt. Den blå båten ytterligare längre bort fick mig att tänka på nåt amerikanskt. 

Det där med olika båttyper är inte lätt och jag har egentligen inte varit speciellt intresserad. Hade en mycket kort stund en impuls att gå ut på pontonbryggan och kolla på skärgårdskryssaren, men kaffet var urdrucket, smörgåsen var uppäten och det var dags att jäkta vidare. 

Var detta kanske sommarens sista sjönära upplevelse i en främmande hamn.

Förbrukningsbatteriplacering

Förbrukningsbatteriplacering - såna långa ord det går det går att få till genom sammansättning.

Men det var nästa projekt efter att dieseltanken var flyttad. 

I motorrummet fanns sen tidigare en hylla för startbatteriet på babordssidan och en hylla för förbrukningsbatteriet på styrbord. Bägge batterierna var slut när jag köpte Thallatha hösten 2008, så jag köpte ett startbatteri och ett 110 Ah Marin/fritidsbatteri. I min storfidra hade jag tre 70 Ah Marin/fritidsbatteri som var ett år gamla. Det var ju synd att de stod oanvända, så jag satte in dem under durken i däckssalongen våren 2009.

Konstaterade i vintras, och hade misstänkt ett tag, att mitt marina fritidsbatteri på 110 Ah från hösten 2008 var helt slut. Spänningskontroll visade att det var långt bortom räddning.  Det hade i princip fått likartade laddning med en CETEC-laddare och solcellspanel precis som mina övriga förbrukningsbatterier. Det var nån i nåt forum som påstod att MaxPowerregulatorn kan ladda ihjäl batterier under vissa förutsättningar. Kan det möjligtvis va orsaken!? Batteriet förpassade i alla fall till återvinningsstationen.

Hade bestämt mig för att mina förbrukningsbatteri skulle få ny placering på babords sida av oljetanken. I en tråd på Maringuiden diskuterades det batteri. Ett tips var Biltemas AGM-batteri som har ett skapligt pris.  Ett AGM-batteri har en hel del fördelar jämfört med ett vanlig vått blybatteri. Blev lite tänd på iden att sätta in 3 st 95 Ah AMG-batteri. De kan ju stå hur som helst och borde även kunna stå utan batteriboxar. Det finns ju ingen syra som kan rinna till "lo och lä". Ett vått blybatteri måste ju stå tvärs båten för att inte blyplattorna skall bli torra när man seglar och därmed förlora kapacitet.

Plockade fram de gamla blybatterierna från akterruffen där de stått sen i början av Februari. De var fulladdade när jag ställde undan dem. En kontrollmätning visade att de var fulladdade även nu. 

Om de 4 år gamla batterierna har full kapacitet är ju svårt att säga, men på nåt sätt kände jag en liten besvikelse att min mätning visade att de var relativt ok. Men jag slipper ju en utgift på strax under 5000 kr - just nu i alla fall.


Snickrade till en ram av lite spillvirke och fäste ena ände under den befintliga batterihyllan. Batterierna behöver ju ha ett plant underlag att stå på. Mallade av för en skiva med wellpapp. En kontrollmätning visade att den gamla hyllan där startbatteriet stod tidigare var 19 mm. Samma tjocklek som jag har en del spillbitar i - Har man tur - behöver man inget vett. 

Hem, sågade till en skiva efter mallen. Skruvade fast lister på skivan, som begränsar batteriernas möjlighet att röra sig. Sågade/borrade hål för tre remmar, som jag kan spänna fast batterierna med. Remmarna säkrades på undersidan av skivan så att de sitter kvar. Taskigt om man grejar med ett batteri och remmen far ner under skivan och man måste plocka bort alla kopplingar och batterier för att kunna skruva loss skivan och komma åt remmen som ligger nere under.

Skivan skruvades fas i underredet med några skruvar och batteriboxarna sattes på plats. När jag lyft i batterierna spändes dessa fast med remmarna. 


Den elektriska kopplingen får anstå ett tag. Det blir inget båtjobbande på åtminstone en vecka. 


Några timmar anslog jag i varje fall till att städa i båten. Det är inte klokt va mycket grejer en vinters arbete kan samla på sig. En akterruff är ett fördärv i det sammanhanget. Ett bra ställe att slänga in sånt som ligger i vägen just för tillfället. Det blev ett helt lass i bilen och då har jag en kombi som rymmer mycket.

Håller man då på med ett sånt jobb som jag haft de senaste dagarna "så skall man ha tack". (lokalt uttryck med lite negativ klang för sånt som inte är så bra - sarkasm) Man måste ner i ett stuvutrymme för att komma åt tex en slang. Allt måste plockas ur. I nästa stund skall man ner i det stuvutrymme, på vars lock man lagt de grejer man plockade ur nyss. Jag är ju dessutom en slarvpelle och har en förmåga att skapa röra runt mig.


Nu börjar det i varje fall bli lite bättre efter ett par timmars städning. Börjar få saker och ting att hamna på sina rätta platser. Dessvärre har jag bara en bild före, men en bild efter kommer nog i ett senare inlägg.

Däcksgenomföring

Köpte en Däcksgenomföring på Hjertmans julrea för ett antal år sen.

De gamla anslutningarna till elen i masten, två kontakter och en kabelgenomföring till VHF-antennen hade sett sina bästa dagar.

Vid något tillfälle hade jag funderade på att montera den nya däcksgenomföringen, men då kunde  jag naturligtvis inte hitta den. Letade efter nåt annat för ett tag sen och hittade genomföringen som jag genast tog med ner till båten.

Att kunna dra in kablarna in i båten och ha kopplingarna väl skyddade är det bästa. Gamla däckskontakter har en benägenhet att krångla. Den nya kablen till Thallathas topplanterna hade jag dragit ner genom kabelgenomföringen till VHF-kabeln och kopplat provisoriskt under däck. Jag har ingen VDF - än  så länge.

När oljetanken var på plats var den ett alldeles utmärkt ställe att sitta för att montera kabelgenomföringen. Tog bort dom gamla kontakterna. Borrade upp ett hål med den 54 mm stora hålsågen. Gjorde rent runt de befintliga hål som blev kvar och ytan under den nya genomföringen. Tätade hålen med Sikaflex och la på "sika" under hela plattan. 

Återanvände de gamla rostfria spårskruvarna som jag fick dra dit för hand. Inte av snålhet, utan av lathet. Slapp ju resa mig och gå in i däckssalongen för att hämta nya skruvar med stjärna. Då hade jag ju kunnat använda skruvdragaren. Men hade ju också en lämplig spårskruvmejsel framme.

Skruvdragaren kom till användning i alla fall. Har en förkärlek för borr med bitsfäste. Det är ju alltid ganska klena borr och av någon outgrundlig anledning går de ofta av. Hade nästan inga bitsborr kvar så jag köpte ett par satser, som på bilden, när jag var en sväng in på Biltema för nån vecka sen. 

Bitsborr är praktiskt om man behöver förborra när man skall skruva i   tex glasfiberlaminat. Byta till lämplig bits. Dra i skruven. 


Jag avskyr egentligen stjärnskruvar. Har alltid gjort det. När de började komma allt mer måste man ha ett par extra skruvmejslar i fickan. När jag började med skruvdragare upptäckte jag snart att det inte vill mycket till för att man förstör stjärna och även bitsen. Har i så stor utsträckning som möjligt gått över till skruv med torksspår.

När Sikaflexen härdat skar jag bort det som kommit på utsidan, stoppade ner kablarna från masten och skruvade på locket.

Elkopplingarna får jag ta när jag försöker "gre upp" alla lösa sladdar som blivit under saneringen i det gamla motorrummet. Nästa projekt blir ju att montera förbukningsbatterierna där och eljobbet får väl börja i den änden.

Allting har sin tid

"Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.  Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid." 

Ja så står det i en av böckerna i Gamla testamentet i Bibeln. Predikaren 3;1/3

En del saker tar en förfärlig tid. Att sätta in den gamla oljetanken i det gamla motorummet tex. Bilden till vänster visar tanken precis när jag börjat montera loss den för att Anders på Olofssons Maskinteknik skulle komma åt att mäta ordentligt inför ett ev motorbyte. 

Den nya motorn med rak axel fick plats och dieseltanken fick földaktligen placeras i det gamla motorummet.

Började genast efter att Anders lyft ur den gamla motorn att arbeta för att få in tanken. Det var i början av februari. Hann inte så långt innan den nya motorn var på plats och provturen gick till Springets småbåtshamn. 

Sen blev det uppehåll ett par veckor innan jag kom igång med båtjobbandet igen

Motorbädden bestod av balkar av plyfa som plastats och det gick att såga ur för att sänka ner tanken  - har för mig att det blev 12 cm.

När jag hade sågat ur maximalt kollade jag att tanken passade och gjorde lite justeringar. Lyfte i och ur tanken ett par gånger. Vid ett tillfälle lyckades jag få släng på tanken och fick  pekfingret mellan tanken och ramen till motorumsluckan. Det gjorde ont och resulterade i en blå nagel, som jag så småningom tappade. Nu har jag snart en ny och fin nagel på vänster pekfinger. 

När den gamla motorbädden var tillpassade och plasten runtomkring avslipad var det dags att plasta över de öppna träytorna. Körde med epoxy och väv. Det hade ju gått lika bra med polyester, men dels hade jag epoxy och väv hemma och dels luktar det inte så mycket. Hade ju en täckning över sittbrunnen till skydd från väder och vind, så det var ju i stort sett inne.

Det är ju relativt gott om plats i det gamla motorummen, men för en stor man ändå trångt, så jag plastade en sida i taget och lät det hela härda emellan. Den dagen jag skulle plasta på den sista balken var ju allt klart. Bara att blanda epoxin och börja plasta. Jobbet tog väl knappt en halvtimme. Det var alldeles för tidigt att att gå hem, så jag gick in i däckssalongen och började fundera på hur jag skulle fixa med durkar och inredning. Sen glömde jag helt av att jag höll på med tanken och fortsatte med inredningen tills den var klar - nån styv månad senare.

När jag kom igång med tankjobbandet igen och provade tanken på plats konstareade jag att kranen till kylvattnet till motorn satt ivägen och för att det skulle bli bra måste båten upp på land. Dessutom måste tanken modifieras en aning för att det skulle bli riktigt bra. Lämnade tanken till Olofssons Marinservice och gjorde upp om upptagning. 

När båten var i sjön igen var det det ena och det andra som tog upp min tid så båtjobbandet blev i stort sett obefintligt. Var nästan inte nere i båten på två månader. De dagar jag hade tid regnade det så det blev lite innomhusjobb, med bl.a. madrasser till förpiken i stället.

Förra fredagen blev jag färdig med ett arbete på jobbet som var tvunget att bli färdigt innan sommaren bryter in på allvar och jag kunde ta semester. 

I måndags drog jag länspumpslednigar som kommer att hamna under tanken och satte in två elekriska automatiska länspumpar. En i utrymmet under tanken och en i det nya motorummet. Monterade också en ny däcksförskruvning, som jag för övrigt köpt för en spottstyver på båtmässan ur skrotlådan hos en utställare. Det hände nåt med bilden jag tog när jag monterat den så jag tog en ny idag. Efter att jag fyllt på dieselolja. Det var fruktansvärt vad det blev kladdigt på mitt nyligen rengjorda däck av den olja jag spillde. 

Tisdag kom tanken på plats permanent och de flesta slangarna. Den gamla påfyllnadsslangen var i kortaste laget vid provmätning, men skulle nog räcka. Det går ju att gena lite. Det var inte helt enkelt att få loss den och minst lika besvärligt att dra fram den ur inredningen på den gamla platsen. Ålade mig in i det stora utrymmet under sittbänken och fick fast slangen på däcksförskruvningen. Slangen var några cm längre än det måttet jag kom fram till när jag kontollmätte och den räckte fint.

Idag, Onsdag, drog jag om och flyttade bränslepumpen och därtill hörande ledningar  till värmaren. Plockade också fram mina reservdunkar med diesel och slog på de 25 literna jag hade ombord. Klart för att gå och fylla på ytterligare ca 120 liter diesel.

Allting har sin tid, men ibland kan  ett litet arbete ta en förfärlig tid. 

5 månader för att flytta en liten oljetank knappt 2 meter. 

Fast jag har ju gjort en hel del annat under tiden också.