fredag 16 april 2010

Mord i Kungshamn

Det var den stora rubriken jag möttes av när jag slog upp Bohusläningen i morse. 

Den man som för några veckor sen hittade död i vattnet vid resturangen Havsnära som ligger utefter den relativt nybyggda "Strandpromenaden", hade skador som måste ha tillfogats av någon annan person. Mannen hade lämnat en krog i centrala Kungshamn kl 03.00 på Söndagennatten, och hittades, flytandes i vattnet, som promenerade på bryggpromenaden på Måndagsmorgonen (om jag inte minns fel). Mannen var från Göteborg, men hade ett fritidshus i Kungshamn.

Platsen där mannen hittades död, flytandes i vattnet, var den platsen varifrån min  första alldeles egna seglats utgick från. Då kallade vi bryggan för "Sol-Johans bugång" eller "gammal färgeriet", men det är väl snart ingen som kommer ihåg.


För lite över ett år sen inträffade ett annat spektakulärt dödsfall i Kungshamn. Polisen trodde först att det var frågan om ett mord, men kom så småningom fram till att han ramlat ut för en trappa strax intill där han hittades. Mannen hade glömt sin jacka efter en kväll på krogen. Han lär ha gått hem till en av krogens innehavare för att försöka få tillbaka sin jacka, då det var kallt. Det var utför krögarens trappa polisen trodde mannen hade ramlade. Det var utanför det hus som ägs av den nu misstänkt mördade mannen, som  den mannen som omkom för ett år sen, hittades. Märkligt sammanträffande. Det förkommer nästan aldrig vare sig mord eller andra suspekta dödsfall i vårt samhälle.

För några år sen hittades en yngre man död i vattnet vid "bryggpromenaden" efter en kväll på krogen. I alla de här fallen nämns sprit som en ingående ingrediens och åtminstone i två av fallen som en starkt bidragande orsak. Vi det tillfälles höjde starka röster för hur oansvarigt det var att ha en brygga som saknade skyddsräcke. Att supa sig full är väl en rättighet som tillhör kulturen och som inte med ett ord får ifrågasättas. Sen är det nog också väldigt viktigt att vissa kan tjäna pengar på eländet. Nåt ansvar kan man väl inte kräva att de som tjänar pengar tar för följderna av sin verksamhet - eller?

Jag var till Helsingfors med en av Finlandsbåtarna för nåt år sen. Frampå kvällen blev jag kaffesugen och  gick bort till en servering för att få mig en kopp kaffe. Personalen höll på att plocka bort bakverken från disken. Klockan var ett par minuter efter klockan åtta och kaffet var stängt. Nått kaffe kunde jag inte få. Däremot kunde jag få köpa sprit i hur stor omfattning som helst - hela kvällen. Det är synd om oss som tillhör minoritetsgruppen nykterister - eller?

Det sista är ju en petitess (bagatell, obetydlighet, småsak, struntsak) i sammanhanget jämfört med när en relativt ung människa får sätta livet till under tragiska förhållanden.

torsdag 15 april 2010

Muddring II

Idag överträffade jag mig själv!

När jag skulle börja fäsa ut lite ur en plyfaskiva med handöverfräsen i gårkväll, hittade jag inget munskydd hemma.Visserligen är gubben gammal, men det är kanske ändå dumt att fylla lungorna med slipdamm, så jag la ner projektet för kvällen.

Gick ner till båten, för en gångs skull. I regel skall man ha med sig nåt från oc h till båten, verktyg, material, sopsäckar eller så skall man åka och handla. I dag skulle jag bara hämta ett munskydd, så jag gick ner.

På vägen fick jag se denna varelse som kröp på asfalten. Den var ganska stor, ca 2 cm lång. Nu är jag inte speciellt duktig på djur och natur, även om jag njuter av den. Djuret är väl i alla fall nån form av skalbagge! Nån som vet?



När jag kom ner till springet hade mudderverket kommit på plats längst in vid sjösättningsrampen. Under tiden jag var ombord på Thallatha och hämtade munskyddet och passade på att måla locket till vattentanken, hade arbetet med förberdelerna till muddringen kommit igång.

Rampen hade fyllts på med krossgrus och man la ut ett par rediga lämmar, såna som grävmaskiner ibland har för att köra på. Ovan på grävmaskinsmattorna ställde man en container och sedan fylldes det upp med grus mellan kontainern och land.

Gruset var avsett för att en andra grävmaskin skulle komma högre upp och nå ner och gräva ur muddermassorna ur containern och upp på en lastbil, för vidare transport till soptippen.


Eftersom området har varit en småbåtshamn i årtionde, vill man väl inte dumpa massorna i havet, av rädsla att de skall innehålla gifter från bottenfärg mm.

Grävmasinen på på pråmen gräver upp muddermassorna från botten och lägger dem i en fast binge på pråmen. Släpar sig in till Land och gräver över massorna till containern i land. Där den andra grävmaskinen gräver över det till lastbilen. En omständig hantering, men så blir det ju ibland när det är dåligt med plats.

Kommer speciellt ihåg vid ett tillfälle när vi skulle gräva kabelgrav i en smal gränd på Hovenäset. Vår traktorgrävare kom nästan inte in och det fanns ingen plats att lägga upp massorna. Dessutom vill jag minnas att materialet var så dåligt att det till större delen inte gick att återanvända. Vi fick leja in en liten runtomsvängande larvmaskin. Dessutom var det så trångt mellan husen att han fick larva en lång bit för att kunna svänga runt och lägga upp massorna på lastbilsflaket. Själva grävskopan var inte speciellt stor, så det blev många vändor fram och tillbaka innan kabelgraven var klar och vi kunde lägga ner kablarna. Sen skulle det återfyllas. Men som vår grovarbetare alltid brukade säga;"Många hundar blir harens död". Alternativet hade varit att handgräva.

Talade med arbetsledaren i mudderprojektet. En man som jag träffat på många gånger vid olika väg och anläggningsarbeten. Man skulle muddra en ränna mitt i hamnen till 2,5 meters djup och med en slänt till 5 meter från bryggorna på var sida. Närmare skulle man inte gå pga eventuell rasrisk. Arbetet var beräknat att ta 14 dagar.











Jag fick också förklaringen till varför mudderverket legat ute vid andra pontonbryggan under gårdagen. Bogserbåten som skulle dra in pråmarna hade "gått på grund" och kom inte längre in. Hur man fått pråmarna på plats förtäljde inte historien, men de pojkar som håller på med sådan arbeten är inte så dumma och löser såna bagatellartade problem. Den andra pråmen hade de förtöjt i inloppet till hamnbassängen i fråga. Det blir inte lätt för de tre båtarna som ligger i hamnbasängen att komma ut om ägarna skulle få för sig att ta sig en kvällstur. Men som tur är är det ju inte den typen av båtar som man tar en nöjestur med.

onsdag 14 april 2010

Muddring

Var nere och jobbade i Thallatha en lite stund idag. Håller för närvarande på med flera småprojekt. Men mer om det framöver.

Fick se ett Mudderverk en bit ut i hamnen.

Har ryktesvis hört att det skulle muddras i hamnbassängen vid rampen, på insidan Thallathas tillfälliga vinterplats. Det har grundat upp betydligt. Vissa båtplatser har knappt något vattendjup alls inne vid bryggan.
Kollade på kommunens hemsida. Anbudstiden gick ut den 19 Mars och idag var de igång. Såg faktiskt mudderverket redan i går på eftermiddagen, men då ute vid hamninloppet. Förstod inte att de var på väg in i hamnen. 

Det hade inte varit dumt om de hade tagit ett par tag med grävskopan på min lånade vinterplats. Men det är väl inte att tänka på. Ja vi får se. Jag förhalar mig gärna, och det hade inte varit dumt att låna platsen nån annan vinter.

När det är 40 cm under medelvatten, står Thallatha på botten. 40 cm under har det varit ofta det senaste halvåret, som tur är har det inte varit nån sjögång. Vid ett tillfälle var det tom 60 cm under medelvatten. Då lutade Thallatha kraftigt föröver.

måndag 12 april 2010

Manlucka

Ordet manlucka får mig, som Peter Harrysson brukade säga som programledare i "Så skall det låta", "osökt att tänka på" "Eldarevalsen" av Evert Taube. Evert besjunger ju i den visan Charlie Barrs öden och äventyr som eldare på olika ångbåtar och de sista stroferna i visan avhandlar ju ett ödestiget äventyr med en manlucka inblandad.

Jag har seglat med britter och yankees och allt,
ja, med tyskar, ja, med portugiser,
det var hemskt när man gick utan hyra och svalt
och fick smörj av Antwerpens poliser.
Men det värsta var nog, när vi hade gjort rent
i ångpannorna ner i Bordeaux,
för jag somna i kitteln och märkte för sent
att manluckorna skruvades på.

Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!

Som jag läste min bön fick jag höra ett ljud,
det var någon där uppe som knacka!
Och så öppna nån luckan och skrek: "Herre Gud,
här är Charlie ju kvar med min hacka!"
Det var donkeyman själv, han var skotte, you know,
och se hackan jag hade va hans!
Det va den som han sakna men medge ändå
att det samtidigt gav mej en tjangs!

Lika äventyrligt var det ju förstås inte alls när det gällde manluckan på Thallathas vattentank. Den kunde ju på sin höjd förorsaka våta madrasser till kojen i förpiken. Däremot renderade (gav, förskaffade, ådrog) läckaget mig en hel del arbete. Det inte var det direkt gratis heller. Epoxy kostar ju en hel del, även om man köper den på Biltema.

Av arbetet på vattentanken återstod nu bara montering av locket. Plyfaskivan  var ju redan plastad och klar. En manlucka är ju alltid bra, så man slipper demontera hela locket på tanken om man vill göra rent vid nått tillfälle. Jag hade ju kvar den provisoriska manluckan bestående av en 10 mm aluminiumplåt på 20 x 30 cm. De var ju färdig med skruvar och allt. Måttade till den och sågade ur en bit i locket samt märkte och borrade hål för skruvarna. 


Jag hade skaffat långa skruvar för att kunna montera den inne i den gamla tanken. Eftersom jag hade långa skruvar kunde jag hålla plåten till manluckan ner i tanken och få skruvarna på gängor. Jag gjorde likadant på det nya locket, fast där var det mycket enklare. Jag kom ju åt från bägge sidor. Stoppande ner de fyra skruvarna i de försänkta hålet på locket och skruvade så att de tog på gäng i plåten till manluckan. Hade på sikaflex och skruvade till skruvarna så att sikaflexen trängde ut. Egentligen skulle jag lagt en vanlig packning. Med packning av sikaflex kan det bli svårt att få loss manluckan om jag skulle vilja det i framtiden, men den dagen den sorgen. Jag får väl skruva ur skruvarna och såga genom sikaflexen med ett bågfilsblad eller liknande.











Jag har haft locket till tanken att sitta på och även som underlag när jag limmat isolering och inredningsmatta. Som synes hade jag fått en hel del kladd på locket. Tog flexen med grovrengöraren från Biltema och slipade över lockets ovansida. Det blev rent och fint. Ytan duger gott att måla på, naturligtvis efter avtorkning med nått lösningsmedel.















Kommer att måla över det tillsammans med resten av kojbotten som också fått en hel del lim- och epoxystänk.

 Borrade hål genom locket och försänkte för fastsättningsskruven. Ett hål på var 10 cm ungefär. Borrade även genom glasfiberflänsen i överkant på tanken - upplaget för locket, med ett lämpligt borr för plåtskruvarnas kärndiameter.









Efter rengöring av tanken, dammsugning och urtvättning, la jag på rikligt med sikaflex på flänsen och skruvade fast locket för gott - hoppas jag i varje fall.

lördag 10 april 2010

Röranslutningar

Att det kan bli så mycket skräp. Det är ju egentligen viktigt att hålla rent vid en arbetsplats, men under mitt arbete med isolering och klädsel med inredningsmatta i förpiken har det blivit många både små och stora spillbitar. Vissa kan vara bra att ha - åtminstone till att lägga under knä och armbågar vid besvärliga arbetsställningar, så dessa lade jag "på hög". En del var kladdiga av lim, så dem fick man försöka lägga så att de inte kladdade ner annat tills limmet torkat. 

När det var dags att växla över till annat arbete var jag tvungen och göra en grovstädning. Spillbitar av inredningsmatta som var så stora att de skulle kunna komma till användning i framtiden rullade jag ihop och la i en sopsäck. Hade ju från början tänkt att använda spillbitar till att klä alla små skott, men då det till att börja med va mycket lite spill fick jag skära av rullen. Nån gång i framtiden skall jag göras i ordning i akterruffen och då kan spillet va bra att ha. Användbara spillbitar av liggunderlaget blev nästan en sopsäck det med. Resten plockade upp i två sopsäckar för vidare transport till soptippen.

Nästa projekt var att göra färdig vattentanken. Borrade hål och monterade en bottengenomföring i överkant på styrbordssidans framkant för luftaren. Sikaflex på flänsen och dra dit kontramuttren lite lätt så att det blev lite sika kvar mellan flänsen och tankväggen. När sikan torkat över natten drog jag åt kontramuttern ordentligt. Monterade ett skarvrör och en slanganslutning för 9 mm slang, samt naturligtvis också en slangstump.










Det hade ju funnits motsvarande anslutningar, men det var nog detaljer som tillverkats på varvet av kopparrör och plåt som lötts ihop. Jag hade kasserat samtliga. Det är bättre att ta nya grejer så man vet att det blir tätt.















Det stora hålet som syns på bilderna är för påfyllnadsslangen. Jag sågade upp det med en  65 mm hålsåg. Hålsågen var ganska slö efter tidigare håltagning i båten och det blev varmt och förkolnat och rök en hel del. Det  var både plyfa och glasfiberlaminat, både av polyester och epoxy, som jag sågade i och det luktade ganska förfärligt. När jag äntligen kom igenom, dränkte jag in en trasa med "Loka med citronsmak" , som var det vatten jag hade till hands och baddade på i hålet för att försäkra mig om att det inte fanns nått som glödde. Sen gick jag hem ett par timmar och lät dörren till däckshuset stå öppet för att det skulle vädra ut

 Man hade också "smitt ihop" anslutningar för en tankmätare bestående av två anslutningar och en slang. Enklare kan det inte bli och den fungerar i alla lägen. Borrade två hål, ett uppe och ett nere och moterade två bottengenomföringar på samma sätt som för luftaren. När sikan härdat över natten drog jag kontramuttern, lindade på gängtape och skruvade dit en 90 graders vinkel på varje. En slang, 16 mm invändig, som passade direkt på vinklarna kapades till och skruvades fast med två slangklämmor. Nivåmätaren klar.

Nu skall "mätaren" bara kalibreras. Dvs första gången jag fyller tanken tar jag min dunk med tappkran som rymmer 25 liter och fyller tanken via den. För varje 25 liter som jag fyllt på drar jag ett streck med vattenfast tusch på slangen. Då kan jag enkelt se hur mycket vatten det finns kvar. Kort streck 25 liter. Lång streck 50 liter. Kanske två långa streck för 100 liter. Jag vill minnas att den gamla tanken rymmde över 150 liter.










Den besvärligaste anslutningen att komma åt var avtappningen. I själva tanken är det inget problem, men andra sidan det skottet når man genom en liten lucka i durken mellan förpikskojerna. Längst fram finns skottet mot tanken. Tom några cm framför skottet som syns på bilden. Klunken i lucköppningen är tryckvattenpumpen på vilken andra änden på slangen från tanken skall anslutas.

Jag hade förberett genom att ta bort det som fanns kvar av det gamla skottet innan jag började bygga upp den nya tank. Fluktgatekompassen till autopiloten,  som jag skruvat fast under durken, fick jag dock demontera för att komma åt.

Att kunna se in i hålet var omöjligt, så jag tog ett kort med den digitala kameran för att se efter hur det såg ut. Den digitala tekniken är fantastisk. Med en analog kamera hade man fått vänta i månader, ja åtminstone en vecka, mellan varje arbetsmoment. Nu fick jag svaret direkt.


Men det finns ju andra metoder. Förr löste man såna problem med en spegel.

Min fru hade kvar sin analoga kamera länge. En dag tog hon ett kort och barnbarnet Martin frågade; "Mormor, kan jag få titta hur det blev?" Att det fanns analoga kameror hade han ingen aning om, och att man inte kunde se kortet direkt på en display fanns inte i hans sinnesvärd.  


När jag plastade tanken rann lite överskott av plast ner i botten på tanken under varje arbetsmoment. Efter  som jag plastade lite varje dag under lång tid, blev det en del plast i botten. Innan jag fått kontrollmätt var jag lite frågande om det fanns plats för en anslutning till avtappningen, men det visade sig att det inte var nåt problem. Hade anslutningen inte fått plats hade jag fått slipa ner i epoxyklunken, men det slapp jag. När jag mätt ut var hålet skulle va borrade jag ändå med ett klent borr för att va helt säker. Det var inga som helst problem utan jag kunde borra det stora hålet.










Längst ner i underkant på plyfan på bilden till höger, syns det VP-rör jag la i botten på tanken. Det har ju aldrig funnits nån avrinning från det stora utrymmet för om tanken, men VP-röret ger ju den möjligheten. Jag har dock tätat och plastat igen röret framför tanken. Om behov av en avrinning uppstår är det ju bara att öppna röret.

Att få på kontramuttern på bottengenomföringen var inget större problem. Det gick på känn, men jag har väl en viss vana efter ett yrkesliv som elmontör, mest på eleverk. Det var ofta man inte kunde se de muttrar och bultar man måste få dit. Trångt och dåligt med ljus. Men så är det nog inom de flesta montagejobb.

Man får ju tom betalt medan man tränar för fritidens båtjobb.

Att få på slangen var heller inget problem, däremot att dra slangklämman. Skruvdragaren och de vanliga skruvmejslarna jag hade i båten fick inte plats. Nån stubbe (kort skruvmejsel) eller vinkelskruvmejsel hade med mig. Däremot fanns en liten skiftnyckel i min verktygslåda och den skulle ju gå bra med. Det var bara ett "aber".

Skiftnyckeln köpte jag en gång på en stor ICA-affär, när jag var hos min mor i Göteborg. Jag skulle fixa nåt och hade inga verktyg med mig, så jag stack iväg och köpte en skruvmejsel och en lite skiftnyckel, som var det jag behövde. Problemet är bara att skruven på skiftnyckeln går åt "fel håll" mot det jag är van vid. När man skall minska avståndet mellan käftarna ökar man dem i stället och tvärt om. När man har arbetat med skiftnycklar i åtminstone 45 år som går åt ett visst håll, och man får tag på en som går åt motsatta hållet blir det rätt besvärligt. Att man heller inte  kan se, utan måste känna sig fram, underlättar inte det hela. Jag fick ta fram skiftnyckel några gånger och ställa in den mot den andra slangklämman jag hade till hands. Det var ju egentligen inget större problem, men man blir så irriterad, när det inte fungerar som man vill.











Efter att ha monterat avstängningskranen med "anslutningspluggen" till tryckvattenpumpen och satt den på plats, återstod bara att skruva fast plyfaskivan med fluktgatekompassen till Autopilkoten. Att avstängningskranen sitter efter slangen och alldeles före pumpen har ju ingen betydelse. Den satt så när jag köpte båten och jag fann ingen anledning att ändra på det. Kranen sitter ju i varje fall åtkomligt.

Monterade  en stor bottengenomföring för påfyllnadsslangen på samma sätt som de andra. Det blev lite åkande fram och tillbaka innan jag  till slut fick tag på en polygrip som gapade tillräckligt stort för att greppa över kontramuttern.

Påfyllningen går rätt ner från däcket inne i garderoben och vågrätt från garderoben till tanken, med en mässingsvinkel  genom garderobsskottet. Hade först tänkt att byta bägge slangarna, men övervann mig själv och bestämde mig för att bara byta sista biten in till tanken. Mätte ytterdiametern på bottengenomföringen jag nyss monterat. Den var 59 mm. Kollmätte på vinkeln. Den var bara 50 mm.

Åkte ut till Norden och köpte en bit slang. På den grövsta de hade var innerdiametern 50 mm. Hade jag fått hjärnsläpp när jag valde den nya bottengenomföringen. Nu hade jag ju borrat ett ganska stort hål och det gick inte att  byta till en mindre genomföring utan en massa extra arbete. Tog vinkelslipen och slipade bort gängorna på genomföringen. På undersidan där jag inte kom åt med vinkelslipen tog jag en grov smärgeldukband och slipade med. Jag fick bort en hel del av gängorna även på undersidan. Men vad slipande skitar ner.




Konade slangen invändigt i bägge ändar. Värmde slangen i den änden som skulle komma närmast tanken och lyckades med viss möda trycka på den på den avslipade bottengenomföringen.













Det var naturligtvis helt omöjligt att få på slangen på vinkeln som gick genom skottet. Hade stämpat vinkeln i garderoben mot skottet till däcksalongen för att jag skulle kunna trycka på ordentligt.

Tog loss slangen i tankanslutningen och lyckade till slut trycka på den på vinkel vid garderobskottet. Fick kugga och slipa lite i hålet. Jag hade ju lagt på 2,3 cm isolering på skrovet och därmed "stulit" lite utrymme. Inte ens nu var det enkelt att få på slangen på vinkeln, men till slut lyckades  det i alla fall. Drog fast slangklämman ordentligt innan jag började försöka få på slangen på anslutningen till tanken.

En 50 mm armerad plastslang hanterar man inte hur som helst. Men med en viss möda fick jag dit den. Eftersom jag haft dit slangen tidigare, hade den förformat sig lite. I den S-böj som blev ville slangen "platta" sig. Får se hur jag löser det problemet. Några slangklämmor som trycker tillbaka slangen till sin ursprungliga form - kanske. Under kojbotten så syns det normalt inte i varje fall. Ja - vi får se.

torsdag 8 april 2010

Mast & riggtrim hos SXK


Det kom ett mail från Kryssarklubbens Västkustkrets som i stort sett löd.
    
"Hej alla!

På onsdag i nästa vecka den 7 april har vi en kafékväll här i Långedrag kl 18,30-21,00 med tema "Mast och rigg inför sjösättningen". Det är Jonas Selsvik från Seldén Mast som ger goda råd och tips i detta ämne. Under kvällen får vi viktig information, umgås och fikar!

Varmt välkomna!

Klubbmästeriet
Svenska Kryssarklubben
Västkustkretsen"


Jag hade ett besök i Göteborg
i stort sett inplanerat, samma vecka. Dock var dag och tid inte bestämt. Vilken dag det blev berodde på när vissa saker kom, som jag skulle hämta tillsammans med en annan person. På Tisdag förmiddag kom ett SMS att det hade kommit och var klart att hämta.

Ringde kryssarklubbens kansli i Göteborg och skulle anmäla mig. 


Dessvärre - träffen var fullbokad. Man tog i alla fall namn och telefonnummer - utifall att. Gjorde upp  att jag ändå skulle åka till Göteborg på Onsdagen som jag egentligen tänkt och hoppats på från början. Frampå Tisdagseftermiddagen ringde man från Kryssarklubben. Man hade skaffat en större lokal och jag var välkommen.

Efter att ha klarat av mitt egentliga uppdrag i Göteborg och dessutom hunnit hälsa på min gamla mor åkte jag mot Långedrag i mycket god tid. Det är inte många gånger jag varit där och jag minns med en viss besvikelse den gången i slutet på 1990-talet när jag skulle åka till Styrsö för att titta på ett avstannat stålbåtsprojekt. Jag hade på dagen varit på "mitt" företags Kungsbackakontor av nån anledning. På vägen hem hade jag räknat med att jag skulle åka ut till Saltholmen, ta båten till Styrsö, kolla på stålskrovet och ändå hinna hem till Kungshamn i rimlig tid. När jag kom ner till Saltholmen fanns det inte en enda parkeringsplats att uppbringa. och hann därför inte med båten. Jag fick aldrig tillfälle att kolla på stålskrovet - och tur var kanske det!?


Nu körde jag inte fel en enda gång, på vägen ut till Tallatagatan som är kryssarklubbens adress. Parkeringsplatsen vid kryssarklubbens kansli var inte den vid Saltholmen som jag av misstag hade trott, utan låg mycket närmare stan och det fanns ett oändligt stort antal lediga parkeringsplatser. Jag var där i väldigt god tid. Tog en promenad runt i småbåtshamnen. Den var ganska tom, förutom piren längst ut där de stora båtarna låg - vinterliggare? 

 










Däremot var det full aktivitet på ett antal jolleseglare.


En vy över Göteborgs hamninlopp och en bild på det hus där SXK västkustkretsens kansli finns sen i Maj 2007.












 Man säger lite vanvördigt "Svarta Gaveln". Det är väl en travestering på "Vita gaveln", den byggnad på Nya varvet där kansliet tidigare var inrymt. Byggnaden ”Vita Gaveln” uppfördes 1754 som inventariekammare och har därefter främst nyttjats som förråd, förutom under perioden 1897–1900 då där fanns en konservindustri. 

Det är inte sant att inventeriekammaren ”Vita gaveln”  skulle ha nyttjats som kvinnofängelse, vilket ett envist rykte påstår. Fr.o.m. 1895 blev Nya Varvet ett central­fängelse för män. För kvinnliga fångar fanns f.d. Kronospinnhuset, senare kallat arbets- och straffängelset för kvinnor, som 1895–1909 var centralfängelse för kvinnorna på Stampen.. Central­fängelset på Nya Varvet lades ner 1907, då Härlandaanstalten togs i bruk i maj. Källa; "Nya Varvet - en nordisk mötesplats med gamla anor" av Christer Johansson, arkivarie och historiker

Norr om "Svarta gaveln" har Sjösportskolan sina båtar. Lägst ut  låg en segelbåt, en Farr 65 "Celeste", Det är nog en häftig båt att segla med. 2005-06 följde hon Volvo ocean race som  Volvos PR båt.

Jag var naturligtvis på plats som första man. Efter hand droppade de övriga deltagarna in. Samlingen började med kaffe och smörgås i foajén. Hur många som kom på samlingen vet jag inte, men om jag gissar på 75 så tror jag inte att jag ljuger allt för mycket. De flesta var medelåders män, men även en handfull kvinnor kom på träffen.

Jonas Selsvik från Seldén Mast hade med sig en kollega. Mitt minne är  mycket bra men oerhört kort, så vad han hette kommer jag inte ihåg. Man presenterade naturligtvis företaget men tyngpunkten lades på just mast och riggtrim. 

Seldén har en utmärkt liten skrift "Råd och tipps för riggning och intrimning av din Seldenmast". Jag har haft ett antal ex genom åren och den blir allt mer genomarbetad. Idag är det en liten bok, som brukar va lätt att få tag på. tex på Hjermans på Sisjö industriområde och kanske även på andra båttilbehörsaffärer. Den finns ju även på hemsidan under länken ovan, men boken är inte dum att ha med sig ombord, åtminstone tills man riggat ett antal gånger. Boken följer med varje ny mast som levereras, men som man mycket noga påpekade - principerna gäller för alla master oavsett fabrikat.


Det finns anvisningar om en rad olika masttyper och Jonas gick noga igenom anvisningarna för "Partialrigg med svepta spridare med masten på däcket". Partialrigg är ju när förstaget sitter en bit ner på masten. Den riggen ger ju en mer trimmbar mast. Att toppvantens inspänning på en sån rigg skall va 20% av wirens brottshållfasthet visste jag inte om.


Själv har jag bara haft Mastheadriggar och där är ju rekomendationerna att toppvanten skall spännas med 15% av brotthållfastheten och förstaget med 20% och tillfälligt upp till 40% av brotthålfastheten. Jag har för ca 15 år sen varit på en liknade samling, även det i kryssarklubbens regi, och budskapet har inte ändrats nämnvärt sen dess. Den gången var vi i Seldén Mast´s lokaler som inte ligger så långt från Långedrag. 

Det är mycket viktigt för hållfasthet och livslängd  och kanske först och främst för seglingsegenskaperna att riggen är  ordentligt ansat. Många seglar omkring med alldeles för löst ansatta riggar och det sliter mycket på riggen. Dessutom - ju sämre seglingsegenskaper båten har, ju viktigare är det ju att riggen är rätt trimmad. Har man masten stående på däck, ställer ju en rätt ansatt mast krav på en riktig maststöttning så att man inte trycker ner däcket allt för mycket. Är det för dålig maststöttning under däck, får man förstärka. Det går alltid att hitta lösningar.

För mätning av riggspänningen rekommenderades, som alltid, tumstocksmetoden. Många av de närvarande, liksom jag, använder den metoden. Den finns beskriven i "Råd och tipps" på sidan 29.  

I korthet går det till så här;


2 meters tunstock gärna två stycken.
Tape.
Skjutmått.


När masten står som den skall i längs och sidled och vant och stag har skruvats åt för hand, ställer du en tvåmeters tumstock på det ena toppvantets ändstycke. Tumstocken tejpas fast i överkanten. Jag brukar  lägga en tape runt vantet en meter upp, vända på tejprullen  och lägga ett varv med den klisterfria sidan mot tumstocken så att den inte fastnar. Tejpar man bara fast tumstocken i överkant är det lite svårt att få den att hänga kvar. Sen spänner jag toppvanten växelvis, lika många varv på vart vant, tills avståndet mellan ändstycket och tumstocken blir 3 mm. Då är toppvantet spänt till 15% av sin brotthålfasthet, vilket gäller för Mastheadriggar. 1 mm motsvarar 5% på 19-trådig vajer, oavsett tjocklek.

När det gäller förstaget, som skall spännas 20% av sin brotthållfasthet, är det ju lite svårare om man har rulle med förstagprofil, viket de flesta har idag. Då får man mäta på akterstaget. Jag brukar låta tumstocken på toppvantet sitta kvar tills jag är helt klar och sätta en annan tumstock på akterstaget på liknande sätt. Eftersom vinkeln på förstag och akterstag är olika räcker det att spänna 15% av brotthålfastheten i akterstaget på normala båtar. Vid vissa tillfällen tex på kryss, vill man ha förstaget ännu hårdare spänt - upp till 40% av brotthållfastheten. Den högre spänningen fixar man med en akterstagssträckare.


Ett tipps från killarna på Seldéns var att skaffa sig ett digitalt sjutmått. Låta tumstocken sluta några mm ovanför ändstycket, mäta avståndet och nollställa sjutmåttet. Kollade på Biltema och det hade ett sånt skjutmått. Ett sån skall jag nog skaffa mig.


Det finns ju riggspänningsmätare. Killarna från Seldén´s rekomenderade att man först trimmar riggen med "tumstocksmetoden" och sedan mäter med riggspänningsmätaren och noterar/markerar inställningen. Då har man ju möjlighet att kontrollmäta efterhand. Med tumstocksmetoden måste man börja från slak rigg



Anledningen till att jag var intresserad att åka på denna samlingen var att jag har en annan båt idag och med en mycket udda rigg. Jag har många tankar om hur jag skall anpassa riggen så att den blir så bara som möjligt för mina önskemål och behov. Fick möjlighet att diskutera mina tankar med Jonas och han hade ingen avvikande uppfattning om det som jag kommit fram till genom mycket funderande och efter tipps från andra kunniga inom området.  

Vissa delar har jag ju börjat på som tex kutterstaget som jag ju ser som en fördel, men som också skapar andra problem.  Ett av bekymmren blir naturligtvis att hitta den rätta riggspänningen. Hur jag i detalj skall förändra riggen på Thallatha återkommer jag till längre fram.

Med en sån samling kunniga seglare kommer det upp många frågeställningar och vinklingar som man själv kanske inte tänkt på. Därför är en sån träff av oerhört stort värde.


En fråga var varför vantskruvar ibland skär. Enligt killarna på Seldéns beror det på att de är smutsiga och inte smörjda. En av killarna tog hem sina vantskruvar varje höst och gjorde ren dem i fotogen med en tandborste, varefter han smorde in dem. Det finns ju speciell vantskruvsolja. Sen finns det ju vantskruvar med hus av brons som minskar risken att det skall skära. Prisskillnaden är inte så himmelsskriande stor mot vanliga rostfria.


En produkt som man slog ett litet slag för var "Seldén Code X". Ett rullsystem för gennaker, Code Zero och stagsegel. Med Thallatha fick jag en lättvindsgenua i spinnakerduk, med vajer i förliket och pisolhakar. Jag har tagit bort pistolhakarna och hissar den flygande. Ett fantastiskt segel när det inte blåser så mycket. Funderar på att eventuellt bygga om min CU-rulle, som skurit ihop, till nåt liknande "Seldén Code X". Det är nog inget som blir klart till denna sommaren, men fick i alla fall lite tipps inför eventuella ombyggnaden.


Det kommer ju upp många frågor på en sån här träff och allt går ju inte att redovisa i detalj. Som man brukar säga - det får höras när det sägs. För mig var det i varje fall en lyckad dag, trotts att den blev lång. Åkte från Kungshamn 07.30 och var hemma igen 23.30. 


Kryssarklubbens Västkustkrets har ju många sådana arrangemang, speciellt på vinterhalvåret, både på kvällar och på dagtid. Är ganska säker på att det förekommer liknande arrangemang i olika ämnen över hela Sverige. De som bor i och i närheten av storstäderna har det ju bra förspänt på så sätt, att arrangemangen är många och i många olika ämnen. Vi som bor längre bort kan ju satsa på nån enstaka samling som man verkligen är intresserad av.