Allt för sjön

Ja så heter båtmässan i Stockholm i början av mars. Missade, som jag sagt tidigare, båtmässan i Göteborg för en månad sen. Då jag är en fri man och gör som jag vill - ja åtminstone nästan - hade jag tidigt bestämt att jag skulle ta mig ledigt och åka till Stockholm och mässan där. Jag har ju tillgång till bostad i Stockholmstrakten, vilket ju underlättar spontanbesök.

Egentligen är jag inte så intresserad av mässor överhuvud taget. Det är så mycket grejer och folk, så jag blir ofta bara trött. Har ju jobbat inom elbranschen hela livet och till övervägande delen inom eldistribution (elverk). Fram till avregleringen av svenska elmarknaden, då kostnaderna för elkunderna fördubblades och bonusarna till företagsledningen blev miljardbelopp, fick vi fotfolk alltid åka på elfackmässan. Efter avregleringen blev vi för dyra och man drog in så mycket det gick, bl.a elfackmässan. Det måste ju bli en massa miljoner över att dela ut till VD mm som bonus. Han hade ju förstås så dålig grundlön.

Å andra sidan saknade jag inte alls att jag inte fick åka på elfackmässan längre.

I början på 1970-talet, när jag byggde min första större båt, gick jag på båtmässan i Göteborg varje vår under några år. Nån gång i mitten av 1980-talet började min fru fråga varför inte jag åkte på båtmässan som "alla andra karlar" gjorde. Hon körde, i stort sett, iväg mig till Göteborg. Jag upplevde den mässan som en tråkig tilldragelse. Det fanns bara en handfull segelbåtar, av vilken möjligen en hade något litet intresse för mig. En däcksalongbåt, som var mörk och trång inombords. Den båten har ändå satt vissa spår om hur jag skulle vilja ha en segelbåt, och jag har fantiserat mycket kring ämnet sen dess.

I övrigt fanns det på den mässan bara en massa motorbåtar och en förfärlig massa utrustning. Inget av det senare fångade mitt intresse i någon som helst grad.

2008 hade min fru och jag varit på en kort tur till Tallinn och när vi kom tillbaka jobbade vår dotter och barnbarnen var i skolan eller på dagis. Vi hade en hel dag när vi rådde oss själva och inget direkt planerat, varvid min fru föreslog att vi skulle gå på båtmässan. Toffelhjälte som jag är var det bara att följa med . Efter att ha tillbringat nån timme i A-hallen styrde vi vår kost till C-hallen för att titta på tillbehör. Innan vi hunnit in i hallen hade min fru tröttnat. Hon satte sig på en servering och jag rusade runt i C-hallen en kort stund tills jag telepatiskt kände min frus växande missnöje och vi åkte hem. 

Dagen därpå tog jag mig en dag på mässan själv och kunde i lugn och ro gå runt och titta.

Vintern 2009 var jag i Göteborg under mässperioden, för min mors räkning. Jag var klar med mitt uppdrag ganska tidigt på eftermiddagen och tog mig en sväng till mässan. Jag hade ett konkret syfte med mitt besök. Försöka hitta en tillfällig lösning med problemet med akterankaret till Fjorden. 

Besökte Båtsystems monter och kunde jämföra några olika ankarhållare. En av de enklare modellerna tyckte jag skulle gå att modifiera så att den skulle passa. Fick en broschyr med mått.  När jag kollade i båten, var det nog i alla fall inte en sån dum, tillfällig lösning. När jag skulle beställa en på Nordens Skeppshandel hade den just en sån hemma, som varit ett visningsobjekt och fått några repor. Jag fick den till ett skapligt pris och efter en viss modifiering monterat den på båten.

Det var lite med tanke på fjolårets mycket korta men ända lyckade besök som jag blev lite inspirerad att besöka mässan i år. När det inte kunde bli i Göteborg fick det väl bli Stockholm. Det var ju  utrustning som jag är intresserad av och framför allt någon form av lysdiodslang till allmänbelysning i förpiken.

Gav mig i kast med C-hallen där det mesta av båttillbehören finns. Någon forma av sån lysdiodslang eller liknade som jag tänkt mig var det ingen utställare som hade med sig, trotts att jag plågade alla tänkbara.

Tittade på mycket annat som bandankarspel och datorlösningar och plottrar mm. Men det är ju inget som är aktuellt denna vinter, utan ev nästa.

Kollade med Volvo Penta vad de hade för lösning om och när min motor har sett sina bästa dar, vilket nog inte är långt borta. De hade inget riktigt bra förslag. Jag har ju inget backslag på min gamla MD 11C utan en hydralpump och en hydralmotor som sitter för om motorn.

Lösning på problemet hade däremot försäljaren hos Vetus som hade ett färdigt förslag utställt på mässan. Nån ny Volvo Pentamotor lär det nog inte bli.

I montern intill Vetus hade Ö-metall sin utställning. De tillverkar aluminiumramar med rutor av olika modeller till båtar. har funderat en hel del kring problemet med rutorna på Thallatha. Även toppvinrutor. Det senare hade kanske varit ett alternativ till Sprayhood. Med tanke på den dialekt som killen i montern talade, trodde jag att det var ett företag från Norrland - Östersund tex. Det visade sig att de har sina lokaler på Hönö, nära fiskehamnen.

Gick pliktskyldigast en sväng genom A och B-hallarna på tisdagen . Det fanns ingen båt som intresserade mig att titta närmare på. Möjligen i den gamla folkbåten och ett par av träbåtarna i C-hallen fanns väl något spår av nostalgi. 

I Kryssarklubbens monter pågick det i stort sett miniseminarier hela tiden. Bevistade ett par av dessa både måndag och tisdag. Det som var intressantast för min del handlade om Eskader till Sankt Petersburg. Bjarne Kevin, funktionär i Kryssarklubben och eskaderledare, berättade om den stora eskadern till Sankt Petersburg år 2003.

Jag när ju en dröm om att segla till Kirkenäs i nordnorge, men via st Petersburg - Ladoga - Onega genom Belomorsko-Baltiyskiy kanalen  till Vitahavet, runt Kolahalvön till Murmansk och därifrån till Kirkenäs. Det är tillåtet för fritidsbåtar sen slutet på 1990-talet. Några har båtar från västvärlden har seglat den vägen, men det är nog inte lika mycket trängsel med fritidsbåtar där som på bohuskusten på högsommaren.

Tittade på böcker i Nautiska Magasinets monter när en liten rar tjej kom fram och frågade om hon kunde hjälpa till med nåt. Elak som jag är svarade jag "Nej". Sen fick jag se deras utställning av sjökort och gick tillbaka till henne och frågade om hon visste nåt om ryska sjökort. "Det har du frågat mig förr". Hon jobbade i affären i Göteborg där jag var inne och plågade dem med samma fråga för ett par år sen. Något resultat beträffande sjökorten för inlandsfarvattnen kom vi aldrig fram till, men det löser sig nog så småningom. Korten jag funderar på finns i digital form på NavionicsGold 44XG som förutom Västkusten, Östersjön, Bottenhavet, Bottenviken och Finska viken även innefattar de ryska sjöarna Ladoga och Onega.
 

Fick i alla fall köpt mig en ny japansåg - jag har lyckats förstöra min gamla som har några år på nacken. Även en vinkellist i teak inhandlades, som jag skall ha som avslutning på ytmattan runt däcksluckan. Hittade även den första delen av kultboken "Kysten vår". Jag har jagat den förr men inte lyckats få tag på den. 

 När jag gick hem från mässan på måndagskvällen gick jag förbi repslagarbanan där de höll på att slå ett rep. Stannade och tittade. Visst katten luktar det gott av tjära. Stannade och tittade och tog ett par kort med kameran i mobilen. Hade tagit några kort på mässan men de var misslyckade allihop och med mycket dålig skärpa. Det minst sämsta är det här, och det är ju inte något särskilt.

Mer issolerande

Arbetet i förpiken fortsätter med ett arbetspass om dan. Det är en del "pill". Efter att ha limmat ett 12 mm liggunderlag i ytterdelarna på rufftaket limmade jag ytterligare ett 8 mm under. Avsikten med det 8 mm är att det skall gå ner på ruffsidan ända ner till fönstret.

När isoleringen är färdig blir det renskärning och rundning av kanten in mot förpiken. Ytmattan tänkte jag låta gå runt och ända fram till fönsterglaset, så det blir en snygg avslutning. Alternativet skulle ju va att ha en list, men kan man slippa det och få det hela snyggt ändå tycker jag det är bättre.

För att montera i taket stryker jag lim på både taket och liggunderlagsbiten. Gör faktiskt så även när jag sättlimmar, lim på bägge ytorna, för att va säker på att limmet greppar in ordentligt. Sen monterar jag biten som den skall sitta och låser fast den med en list som hålls upp av en regel. Släpper sen ner större delen och håller ner biten med ett par ribbor. Lite extra värme fån värmefläkten får limmet att torka lite fortare.

Det blir mycket väntan ändå när man kontaktlimmar. När limmet har torkat tillräckligt för jag tillbaka biten försiktigt och ser först till att det ligger kan i kan med förra biten. Viss noggrannhet krävs ju även ner på ruffsidan mot fönstret. Ytan svänger ju mycket fram och tillbaka och jag vill ju att isoleringen och klädseln skall följa den linjen. Slarvar man kan ju kontaktlimmet hugga direkt om man har otur och inte har koll på vad man gör.

Efter några arbetspass är alla de blå bitarna på plats, och jag limmar upp resterande bitar av första lagret på skottet mot ankarboxen innan jag går hem på fredagskvällen. För att inte behöva sitta och vänta på att limmet skall torka, (jag har sättlimmat) stämplar jag med ett par regelbitar, för att isoleringen inte skall lossa och ramla ner. Det hade ju varit taskigt  att komma ner på Lördagsmogonen och finna att bitarna ligger på kojbotten.

På Lördagsmorgonen börjar jag limma det andra lagret isolering mot skrovsidorna. Det kanske är lite överdrivet med så tjock isolering som 20 mm, men som jag sagt tidigare, materialet är billigt och arbetskraften gratis. Dessutom är det inte helt enkelt att få exakt passning.

Trotts att jag är petigt noga blir det alltid något ställe där det inte blir helt perfekt och dessutom drar det sig lite när det torkar. På vissa ställen har det blivit ett mellanrum på ett par mm. Genom att se till att skarvarna kommer på olika ställen får man ju bort de köldbryggorna. Klär med en hel skiva över större delen av bordäggningen närmats kojbotten och satter in bitar så att det blir klart mot skottet till ankarboxen. Monterar även andra lagret isolering på skottet mot ankarboxen. Fick ju inte tag på mer 10 mm liggunderlag, men väl några stycken 12 mm. Väljer att ta av dessa till andra lagret mot ankarboxen och spara på de 10 mm´s skivorna jag har kvar. 

Nu blir det ett uppehåll på arbetet med Thallatha igen. I morgon, Söndag, skall jag åka till Stockholm för att gå på båtmässan, "Allt för sjön". Tänkte gå en eller två vardagar i början på veckan. Det är förhoppningsvis lite mindre folk då. Missade ju båtmässan i Göteborg - jag var i Stockholm hela den tiden. Tänkte jag skulle titta på lite olika prylar till båten. Eftersom det är många utställare, kan man få lite olika vinklingar på olika "problem"

St Håskär

Ca 8 distansminuter åt NNW om Klåvskär ligger en annan "intressant" naturhamn.

Jag var för en massa år sen hos barberaren, som hade en båttidning i vilken en tjej berättade om ett besök i denna, inte helt enkla hamn, med sin träbåt. Den klippningen tog väldigt lång tid, barberaren var helt begeistrad i historien. 

På natten blev det dåligt väder och hur hon än fendrade av och förstärkte förtöjningarna kändes det så krisartat att hon till slut bar upp allt av värde från båten på det kala skäret. Både hon och båten klarade natten och hon kunde segla oskadd där ifrån, men det var en skräckblandad upplevelse. 

Besökte naturhamnen med min havsfidra strax efteråt och det låg mycket i det som skrevs. Året var 1997. Det är den lilla naturhamnen mellan skären norr om St Håskär vid Väderöfjorden jag tänker på. St Håskär ligger ungefär mitt emellan Hamburgsund och Skålholmens fyr på Väderöarna.

Hamnen ingår i de naturhamnar som kartlagts av SXK-Väst`s Hamn och farledskommite, HAK, och finns men i "Västkustens Naturhamnar Onsala till Koster" som skiss nr 583270.

Numreringen av skisserna härrör sig från positionen i nordlig längd. Hamninloppet ligger strax söder om Nord 58.32.70 och Ost 11.10.40. Att gå in och ut ur hamnen vid sjöhävning är inte lätt  och inget för den tvehågsne. Kanske inte för nån. Det är en orolig hamn, men en bra natthamn vid gott väder. Dessvärre kan det växla snabbt så långt ut i havsbandet. En besvärande ia, dvs sjön går ut och in, kan förekomma även om vädret även är fin och havet nästan är spegelblankt. Enligt SXK´s hamnskiss ligger det ett grund på 1,5 meter mitt i hamnen. Jag har ritat in dess ungefärliga läge på bilden ovan. Klicka på bilden så kommer den upp i ett större format.

Om man Googlar på St Håskär får man i huvudsak upp träffar som dykloggar och rapporter från sjöräddningen. St Håskär har naturligtvis sin historia. Det har med all sannolikhet inträffat mycket på, men framför allt runt ön under århundraden. Den har ju ett utsatt läge längst ut i havsbandet.  På toppen på ön finns det olika märken, som placerats där för att sjöfarande skall kunna känna igen ön.








Man luras att gå med i bokklubbar pga en egen snikenhet. Får ju en massa saker gratis och sen är det bara att tacka nej till alla böckerna. Det är bara det att man, åtminstone jag, glömmer att posta papperet där man tackar nej - varje gång. I nautiska förlagets bokklubb fick jag ett förfärligt stort antal böcker, som dom allra flesta var bra. Jag lyckades dock till slut säga upp medlemskapet. Droppen var när "400 motorbåtar i test" (eller vad den hette) damp ner i brevlådan. Jag fick faktiskt skicka tillbaka den. Att slänga boken bar mig emot trotts att den handlade om motorbåtar. 

En av de böcker jag uppskattade (och det var de flesta) är en kokbok av Catarina Lernhagen Mats. Jag hade fått boken hem i brevlåda något innan jag seglade till naturhamnen på Stora Håskär och  dessutom  även köpt ett väldigt hopfällbart spinspö ett kort tag före

.

Catarina hade anpassat Evert Taubes "Monsunsoppa" för båtköket och receptet fanns med som det första receptet i boken. Hade fått för mig att jag skulle inviga mitt spinnspöt och fånga en torsk och av den laga till fisksoppan. Tog därför med mig ingredienser till denna "härliga soppa". 

Den enda erfarenhet av spinnfiske låg ca 30 år tillbaka i tiden. Min 15 år äldre moster hade träffat en bondpojke från Västmanland. Han va en inbiten sportfiskare. Det gick snart ur honom. Fick följa med honom ett par gånger när han skulle ut och fiska och fick låna det av hans spö som skulle va lättast att kasta med. Under den tid det tog för mig att "gre ut" trasslet på linan som jag fick vid första kastet, hann han att fånga några berggyltor och bli nöjd med sitt fiske.

Har för mig att min mormor lagade till nån fiskpudding av berggyltorna, som inte är en helt enkel fisk att tillaga!? Min mormor hade i sin ungdom jobbat som piga i familjer i Oslo, som många flickor från Bohuslän gjorde på den tiden. Det var bara att ta båten. Stockholm visste man kanske inte ens var det låg. Hon hade turen att få jobb i en familj där modern och två av döttrarna var skolkökslärarinnor. På det sättet fick hon att laga mat, något som hon var mycket duktig på. Hon kunde sätta sig ner och vila sig, och under tiden vispade hon smeten till en sockerkaka i en bunke med en vanlig stålvisp. Det tog en avsevärd tid att få den så fluffig som hon ville ha den. Vila!?

Nåväl - jag gick upp på det lilla skäret i väster, norr om st Håskär och försökte kasta ut i Väderöfjorden. För varje kastförsök försvann ett drag. Jag kunde inte få linan till att löpa ut. Efter några kast var dragen slut. Alltså ingen torsk. Var så inne på att laga fisksoppan att det lilla problemet att jag inte hade nån torsk inte kunde hindra mig. Det visade sig att jag dessutom missat att ta med några andra viktiga ingredienser, så jag fick anpassa soppan ytterligare. 

 Receptet

Fräste den hackade löken tillsammans med timjan och lite vitlökspulver. Pepprade och smulade över en fiskbuljongtärning och hällde på en halvliter vatten. Kokade upp och rörde om så att buljongtärningarna löste sig. Skivade morötter och la i soppan. Rev potatis grovt rätt ner i sopan som fick koka i 15 minuter.

Ägg och grädde, som ingår i orginalreceptet, hade jag missat, men jag hittade en burk ABBA´s fiskbullar i dillsås som fick bli både fisk och redning. Soppan fick skjuda tills fiskbullarna ansågs varma. Lade i musslor från en liten burk och strödde över hackad gräslök, dill och persilja. 

Soppan blev så god (enligt mitt tycke) att jag har lagat den många gånger sen dess. Om jag seglar ensam brukar jag försöka minska på mängden soppa. Det finns tyvärr bara stora burkar med ABBA´s fiskbullar i dillsås, så jag bruka ta hälften. Det blir ändå för mycket  för en man. Har klagat hos ledande personer inom företaget ABBA, utan resultat.

 Det verkliga orginalreceptet hittar vi ju i visan, "På kryss med Monsunen" av Evert Taube

Monsunsoppa

"...när jag låg i Stenungsunds farvatten och trimmade "Monsunen"
lyckades jag experimentera fram en fisk och musselsoppa som på allvar kunde tävla
med den man får i Saintes Maries-de-la Mer på Camargue..."

"Vrakevik öppnar sin famn mellan tvärbranta, svartröda hällar,
ödsligt romantisk, med solhettad snäcksand och tångvall och svallgrus,
Kolefjord glasklara böljor de rulla så makligt och trivsamt
in på det grunda i viken, där blåmusslor skimra emot mig
när jag ror dit i min följbåt och lämnar Monsunen för ankar.

...................................."

Åtta verser senare;

"Soppan gick åt, och grevinnan som först inte ämnade smaka,
sa, när hon fått första skeden: -Jag älskar dig! Härliga soppa!
Hennes förtjusning och barnsliga glädje gav uppslag till dikten.
Sjung den, min vän, när du själv fått din soppa ordentligt serverad,
om den är kokhet så blir den just lagom när sången förklungit."


 

På tal om för mycket. Tittar med stor behållning på TV-programmet "Landet Brunsås". Där presenteras många sanningar i matfrågan. Programmet här om kvällen tog upp frågan om hållbarhet och utgångsdatum. Det är ju lite av hysteri beträffande datummärkningen. Min egen åsikt sen länge är att om maten luktar och smakar bra (i alla fall inte dåligt) så är den ok. 

Jobbade ensam på ett litet kontor i ett antal år. Varje frukost och kanske ibland även på eftermiddagen drack jag en kopp kaffe. Jag har barnasinnet kvar och kan ju därför inte dricka kaffe utan en skvätt mjölk. Mjölken inhandlades på den närbelägna  bensinstationen. Direkt när jag efter tre minuters promenad kom till kontoret med mjölken, satte jag in den i kylskåpet. Ibland hade de inte en-liters mjölkförpackningar, då köpte jag två-liters.

När jag skulle dricka kaffe tog jag fram paketen ur kylen och hällde en skvätt i kaffet. Därefter satte jag tillbaka paketen direkt in i kylskåpet. Med den förbrukningen kunde jag ha mjölk en månad efter sista förbrukningsdagen och det var inget fel på den. När den började surna märkte man det direkt och det kunde ske från en dag till en annan.

Ibland hände det att mjölken sjönk väldigt snabbt i paketen. Vid de tillfällena surnade den väldigt snabbt. Det kök som utgjorde vårt fikarum var gemensamt för hela huset. Jag misstänker att från och till var det andra personer som fikade där. Man visste att det stod mjölk i kylen. Tog fram paketet på köksbordet och lät det stå framme under fikarasten. varpå hållbarhetstiden snabbt försämrades.

En sanning som var det centrala i veckans avsnitt av "Landet Brunsås" var att det inte var en överskriden sista förbrukningsdag som var det farliga. Det som är farligt med vår mat är - För Mycket Mat.

Klåvskär

Jag måste erkänna.

Jag är MG-missbrukare.

Dessvärre inte bara det. Periodvis även andra diskussionssajter på nätet som behandlar båtar. Men just nu är det till övervägande delen MG. Dvs Maringuiden. http://www.maringuiden.se/ Det var i Februari 2004 som jag hittade den "hemska" sajt. Dock tog det ett par år innan jag var riktigt fast. Idag måste jag bara gå in flera gånger om dan och kolla om det skrivits nått nytt och ofta kommentera. Det senare har jag gjort 2280 gånger just idag, plus styvt 100 inlägg som jag raderade i början när jag blev trött på ett par tramspellar.

Klåvskär då!

Det händer att jag kan göra lite längre inlägg om nåt speciellt. Gillar att förstärka mina inlägg med bilder. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord. För ett tag sen la jag in en bild på min hållöjulle när den låg förtöjd i Klåvskärs "hamn". Fick naturligtvis frågan var det var nånstans.

För att inte förstöra tråden, som handlade om träbåtar, skapade jag en ny tråd och berättade lite om just denna ö - nästan ytterst i havet.

Har gjort många liknade inlägg och tycker kanske det är synd att de "går förlorade". Förlorade är de ju egentligen inte, men de kan va väldigt svåra att hitta i efterhand. Jag hade starkt för mig att jag skrivit ett liknande inlägg om Klåvskär tidigare. En mapp med bilder i min dator tydde också på det samma, men jag kunde inte hitta tråden. Den kan naturligtvis va bland de trådar jag raderade. För att bevara det jag skrev i tråden, åtminstone för mig själv, lägger jag in den här på bloggen, om än med viss omarbetning.

 Sommaren 2006 orkade jag inte få min "stora" båt, Storfidran "Santa Maria" i sjön. Däremot blev det en hel turer i hemmafarvattnen med vår spririggade bohusjulle, Lilla Hjärtat. Det riktiga långturen gick till den gamla, och sen länge nedlaggda fyrplatsen "Klåvskär" mitt på Soten. 

Det var vind mellan väst och nordväst och vi valde att gå  via "Sunnepinnan". Det var ju till att börja med kryss för vår del och vi gick första biten för motor. När vi var på det trängsta stället i inloppet från öster svänger plötsligt den största av Zitabåtarna, med "Ove på Marion" till rors, in i den trånga in/utloppet i sydost, på sin väg norrifrån mot Kungshamn. Ove höll så långt styrbord det bara gick i den trånga rännan, och jag ställde mig upp för att få maximal kontroll på det trånga utrymmet som återstod mellan Zitabåten och land. Att jag skulle försöka stoppa och backa hade varit meningslöst. Det var alldeles för lite tid för det och det hade med all sannolikhet "gått åt skogen".  Se bilden på bifogad länk på "Sunnepinan". I det hålet var det. Det gick bra och vi kunde fortsätta vår färd mot Klåvskär.

Dan Erik Mattson skriver i sin bok "Rötter i saltvatten och granit";

"Ö kan det inte kallas. Inte Holme heller. Snarare en klippa i havet. Eller skär, för så heter det ju. Klövskär. En obetydlig plats av granit som sticker upp ur Sotens vid vredgat väder fruktade vågor"

På sjökortet står det Klåvskär. På vårt hemlands vilda tungomål uttalas klåva - klôva.

 

Ön består av två delar som skiljs av en klåva. Den mindre del i väster där fyren tillika bostadshuset låg och en större del närmast land. Bägge lika kala. 

Klåvskär var fyrplats mellan 1883 och 1936. Fyren flyttades då till skäret intill - Mjölskär.

I dag finns bara några få rester kvar av den forna fyren. Granitgrunden till Huset/fyren står kvar. Enl. upg flyttades huset till Hållö när Mjölskärs Fyr togs ibruk. Vi seglade runt nordväst om ön och gick in i den norra delen av klåvan som utgör den minimala hamnen. Vår hållöjulle är inte stor, men jag fick nästan lägga draggen på land akter om båten.

Den gamla fyrplatsen Klåvskär som ligger alldeles öster om Soteskär, är också fågelskyddsområde. Till skillnad från Soteskär, där totalt landstigningsförbud gäller hela året, får man gå iland på Klåvskär vissa tider på året.

Jag hade min Bianca 27 i 10 år tillsammans med en kompis Rune. Vid ett tillfälle talade han om att han hade varit på Klåvskär med Biancan. Rune är ju ingen oärlig person, snarare tvärt om, men hans noggrannhet finns det nog en del brister i. Jag frågade om han gått in i hamnen och fick ett, vad jag uppfattade, jakande svar. 

1997 gick vi dit med vår havsfidra, som sticker 1,10. Då Bincan stack 1,50 fanns överhuvud taget inte tanken att jag inte skulle komma in. Rune hade ju varit där med Biancan. 

Vi försökte gå in i "hamnen". Efter att ha haft bottenkänning tre gånger lyckades vi komma in och förtöja. När vi var klara fick jag se skylten att landstigningsförbudet gällde ytterligare några dagar. Den Gulröda skylten sticker fram bakom kutterstaget till höger om brofundamentet. Laglydig som jag är släppte jag förtöjningarna och backade ut. Vi hade inte bottenkänning en enda gång när vi gick ut! 

Den dagen det var fritt att gå iland började också min sena semester det året. Vi gick dit ankrade och rodde iland med dingen och tillbringade en kanonfin dag på denna intressanta ö. 

Kan väl i efterhand konstatera att Rune nog inte hade en aning om vad han svarade på. Han hade nog lagt till på norrsidan, för att han varit på Klåvskär med Biancan, det är jag helt övertygad om. 

För att ta sig från Huset/fyren över till den andra sidan klåvan och till den större delen av ön fanns en hängbro, vars fundament finns kvar och syns på bilden. På den större delen av ön hade man bl.a tvättstugan och lite annat om jag förstått det hela rätt.

Så här såg Huset/fyren och bron ut på den tiden det begav sig. Bilden hittade jag på internet för länge sen. Vem som var fotografen kommer jag inte ihåg. stjäla bilder. Så får man inte göra, så fy på mig.  Ytterligare en gammal bild hittade jag på www9.vgregion.se/vastarvet/va/...

Det var ett hårt liv, men kanske också härligt, långt från nutidens jäkt. Det berättas att småbarnen bands fast i ett rep när de var ute och lekte för att de inte skulle ramla i sjön.  

På det runda fundamentet fanns det en kran där man hissade upp båtarna, för att de skulle stå säkra vid dåligt väder. Liknande anordningar fanns på många fyrplatser med dåliga hamnar.

Det berättas även att trots att båtarna var upphissade på land försvan ett par båtar i en storm. Jag tror det var vid samma storm som brunnen fylldes med saltvatten och man fick ro iland när stormen bedarrat och hämta färskvatten. 

Hällristningar av olika ålder finns på många ställen i Bohuslän. En av "hällristningarna" på Klåvskär har texten "A Olen 1905".  Anders Olén var fyrmästare på Klåvskär. När jag Googlade på Olen fick jag en intresant träff. Åke Helldner berättelse om livet på Klåvskär vaderobod.netg.se/images/litte... 

Efter ytterligare en härlig dag på Klåvskär gick vi ut genom det minimala hamninloppet med hjälp av aktersnurran, innan vi hissade seglen och seglade de 7 distansminutrarna hem till Springets småbåtshamn.

En isolerande företelse

Nu har jag faktiskt kunnat "stjäla till" mig några timmar för båtarbete de senaste dagarna. När plastjobbet på vattentanken var klart och jag kunde lägga locket provisoriskt på plats så att det gick att sitta på det, återgick jag till det som jag höll på med när tankens överdel rasade samman. Isolera i förpiken. Nu hade det väl i ock för sig ingen betydelse att jag fick börja på vattentanken. Det hade jag gjort i alla fall, ungefär vid samma tidpunkt, för att isoleringen av skrovsidorna skulle bli bra.

Det kändes i varje fall väldigt skönt att slippa glasfiberslipande och plastande och i stället börja skära till liggunderlagsbitar och limma fast dem på skrovet. Att få färdigt resten av första lagret av skrovisoleringen gick snabbt. Jag hade funderat på skottet mot ankarboxen. Det bestod av en vit och fin skiva med ett ytskikt av nån form av laminat som resten av skott i båten. Däremot var ju ankarboxen ett kallt utrymme, så jag bestämde mig för att isolera även det skottet på samma sätt som skrovet. Materialkostnaden är ju ganska liten och arbetstiden gratis och dessutom är det ju ett av mina största nöjen att jobba med båten. Jag hade i ett tidigt skede bestämt mig för att lägga dubbla lager av 10 mm liggunderlag och i största möjliga mån att lägga skarvarna på olika ställen för att minska köldbryggoran. Dessutom blir det ju 3 mm ytmatta över det hela. Totalt 23 mm.

I min gamla havsfidar var satt det 3 mm ytmatta på skrovsidan. Jag isolerade med 10 mm liggunderlag i förpiken. På SB-sidan som normalt var min koj fanns det en hylla. Då havsfidran var ganska rund blev hyllan väldigt bred på mitten, men smal i ändarna där den satt fast. La man för mycket tunga grejer, böcker tex, på hyllan tenderade den att vrida sig. Kom på att jag kunde limmade på en extra liggunderlagsbit på 10 mm upp till hyllans underkant som stöd. Efter det blev hyllan stabil. Utan på det hela blev det ny 3 mm ytmatta - totalt 26 mm. Gissa om det var skönt att ligga mot den mjuka och varma bordläggningen.

Wellpapp är ett av mina bästa hjälpmedel när jag arbetar med båtar. Förutom att det är gratis, man får ju hur mycket sånt som helst när man köper grejer och det finns ju att få tag på sånt skräp över allt, så är det lätt att forma till med kniv och sax. Det är ju också stelt, så det är lätt att skära/klippa ut mallar. Skar till en mall för en bit av isoleringen till skottet mot ankarboxen. Den passade på bägge sidor. Det behöver ju inte va nån helt exakt millimeterpassning för isoleringens del. Trycker man mot isoleringen så formar den sig lite. Skar till två spegelvända bitar och limmade fast dem på skottet på var sida om fästjärnet för kutterstaget. En liten remsa på 4 cm i mitten fullbordade det hela. 

Blev avbruten av ett telefonsamtal från Munkedals båtklubb som jag berättade om i gårdagens inlägg. En god sak med resan till Munkedal var att jag fick inhandlat mer liggunderlag. Visserligen inget 10 mm, men väl 5 skivor 12 mm och 9 skivor 8 mm.

 Idag, onsdag, hade jag faktiskt stora delar av förmiddagen till förfogande för båtarbete. Skar till av det 12mm liggeunderlaget till yttersektionerna på rufftaket, efter en enkel mall av wellpapp. Strök lim på platsen  i rufftaket och ett lager på den tillskurna liggunderlagsbiten. Det lim jag använder kan användas både som sättlim och kontaktlim. Passade i biten mot taket och fäste upp det med några ribbor. Satte ett par andra ribbor som höll ner liggunderlagsbiten så att värmefläkten kunde blåsa varm  luft på de limbestrykan ytorna.

Medan limmet torkade tog jag mig en promenad och tittade till min andra båt. Jag hade egentligen tänkt att ta upp den, men det kom så mycket annat i vägen under hösten och rätt som det var hade den frusit inne. Det är ju inte mycket att göra nåt åt, mer än att bida tiden. Jag får väl ta med mig en mindre snöskyffel i morgon och försöka skotta ur så mycket snö som möjligt. Smälta till vatten gör det väl så småningom, så att det går att pumpa ut, men det kan nog va bra att få bort så mycket som möjligt redan nu.

Gick lite längre ut på bryggan och tog en bild på Thallatha akterifrån. Visst är det vackert en dag när solen skiner från en klarblå himmel och snön ligger vit. Kanske inte så mycket på taken längre - men ändå.Grannbåten hade fått lite slagsida. Det såg ut som om isen pressade på den mot stolparna som han har på sin styrbordssida. Ringde ägaren och talade med honom. Längre in i innersta delen av Springets småbåtshamn jobbade man med en träsnipa sol ligger fastfrusen. Problem?

Efter en stund i vårsolens glans gick jag tillbaka och tryckte upp liggunderlagsbiten mot rufftaket. Limmet hade torkat så mycket att det fungerade som kontakt lim och jag kunde ta bort det tillfälliga stödet. Bankade fast isoleringen mot rufftaket med knytnäven. Någon liten justering med mattkniven krävdes för att det hela skulle bli bra. Tidigare var det vitmålade plyfaskivor som skruvats upp i taket, men jag hade bestämt mig för att limma isoleringen direkt mot rufftaket. I mittsektionen däremot skall jag montera tillbaka plyfaskivan med lös isolering under. Där under finns ju en del bultar som man vill kunna komma åt i framtiden. På yttersektionerna limmar jag ytmattan direkt på isoleringen och plyfaskivan i mitten kommer jag att klä med ytmatta, så att allt blir snyggt och prydligt.

En liten finess som jag kom på. Ramen runt ruffluckan är tunn i för och akterkant. Jag har börjat limma 10 mm ligunderlagsbitar för att göra ramen tjockare. Tänkte limma på dubbla lager 10 mm alltså 20 mm. Det 10 mm liggunderlaget är mycket stabilare än de andra tjocklekarna. Tänkte runda till liggunderlaget i fram respektive bakkant innan jag klär med ytmatta. Sen avsluta med en smal vinkellist i teak. Det kommer att bli snyggt.

 

Snöskottning

När jag på måndagen fått "pallat" mig ner till båten och precis börjat att skära till isolering för montering på skrovsidorna, ringde dom från Båtklubben i Munkedal. Jag borde nog titta till mitt båthus. Det stod fortfarande upp till skillnad från vissa andra. Det hade ju snöat ofantligt den sista veckan och nu hade det dessutom börjat töa och snön började bli allt tyngre. När jag limmat fast de bitarna jag hunnit skära till och börjat stryka lim på, åkte jag hem och hämtade några olika modeller med skyfflar. Med långa skaft och korta., smala och breda.

När jag köpte Fjord 28 cs låg den vid Munkedals Båtklubbs upptagningsplats en bit upp i Örekilsälven vid Ellingsröd. http://www.munkedalsbatklubb.se/

Den tidigare ägare hade ett båthus till Fjorden en liten bit från kranen. Klubben godkände att jag fick överta båtskjulet som en del i affären. Skjulet var väl inte i det bästa skicket, men hade i varje fall plåttak. Marken hade sjunkit på högersidan ner mot älven. Allra värst är det längst bak där man pallat under en halvmeter efterhand.

Presenningarna runt om hade även de sett sina bästa dagar. För mig som alltid håller på att greja med båtar, är det ju perfekt att ha ett eget permanent båtskjul även om det ligger några mil hemifrån. Närmare bestämt fyra. Att det sen är lite att göra med skjulet är väl ok. Man kan ju inte få allt.

När jag hämtat hem Fjorden tog jag upp min storfidra och ställde in i skjulet. Jag har för avsikt att fixa till lite smådetaljer som inte blivit klara av de ombyggnader jag gjort innan jag säljer henne. Dessvärre har varken ork eller tid ännu räckt till - ännu. Men till sommaren - då !!!!?

När jag får ut storfidaran tänkte jag rätta upp skjulet och fylla upp marken. Funderar på att lägga i Markfrigolit, som ju inte väger nåt, i hålet på närmare en meters djup vid bakväggen. Men sådana smådetaljer får vi lösa efter hand.

Jag tror egentligen inte det var så farligt med mitt båtskjul, men det är ju hyggligt att man från klubbens sida har omsorg om en. Det kan ju även drabba de andra båtägarna om det skulle hända nåt. Jag hade sån tur att en kille som just varit och skottat taket på sitt skjul och var på väg hem, hade en stege som jag fick låna. Tack Valter.

Reste stegen på gaveln. Spikade i två stora spik högst upp så att stegen inte kunde glida i sidled. I roten kunde den inte glida. Det var ca en meter djup snö där jag ställde den. Fick skotta mig en gång fram till stegen så det var någorlunda drägligt att ta sig fram till stegen. Tog med mig min stora snöskyffel med det längsta skaftet och en mindre med kort skaft upp och skottade bort så mycket snö som jag nådde. Flyttade stegen till vänstra långsidan och skottade bort snö som jag nådde från stegen. Det blev ett tag över nocken. Efter att ha flyttat stegen tre gånger på långsidan och fått bort ungefär 2/3 av snön på långsidan, kunde jag inte flytta stegen mer för att nästa båtskjul stod i vägen.

Dessutom var det hög tid att äta. Eftersom det bara var ett par mil till Uddevalla körde jag dit och åt. Jag hade ändå varit tvungen att åka till Ö&B och köpa mer liggunderlag till isolering av förpiken på Thallatha. I returrangen som tidigare hette Tores Färskost hade man öppnat en ny restaurang med bl.a Thai-mat.

Efter maten blev det ett besök på Ö&Bsom ligger alldeles intill resturangen Dessvärre var det slut på 10 mm liggunderlag som jag köpte sist. Det var ju jag som köpte resten liggunderlag den gången. Nu hade de fått hem nya, fast de var 6, 8 och 12 mm. Efter lite funderande köpte jag de 5 st 12 mm och 9 st 8 mm de hade. Man får inte fastna i att det inte går att få tag på det material man från början har tänkt. 

De 10 mm som jag köpt tidigare var mörkgröna. De 12 mm var grå och de 8 mm hade en klar blå färg. När jag kom hem ångrade jag lite på att jag inte köpt några 6 mm. De hade en klar röd färg. Det hade blivit snyggt när isoleringen i förpiken var klar med så många olika färger. Å andar sida kommer det ju aldrig synats när jag blev helt klar och täckt över liggunderlagen med en ljus melerad ytmatta.

När jag körde genom sista rondellen innan avfarten till båtklubben fick jag se ett stackars rådjur som kämpade i snön över en åker. För varje steg, eller skall man säga skutt det tog sjönk det ner till buken i den djupa snön. Jag kände ett visst medlidande men honom.

Jag hade under många år en arbetskompis som alltid sa; "Har man tur, så behöver man inget vett". När jag kom ner till båtklubben visade de sig att all snön på högersidan hade rasat ner från taket av sig själv. Jag tog mig på baksidan med stege och skyfflar med mycket stort besvär. Båtskjulen står tätt och det var meterdjup snö. Jag lyckade skotta ner allt utom en remsa på ca en halv meter. Jag fick loss det mesta av remsan men kunde inte få den att rasa ner, trotts att jag klättrade upp på stegen så långt det bara gick.

Efter att jag släpat fram stege och skyfflar från baksidan sjulet, med stor möda, satt jag länge på en bänk inne i båthuset och hämtade andan, innan jag satte mig i bilen och åkte hem till Kungshamn.

Arbetslust

Det finns ju ett gammalt talesätt som säger; "om du skulle få arbetslust - sätt dig ner till den går över"

Det är väl egentligen ingen bra princip, om än kanske lite roligt.

Dessvärre finns det mycket annat som kan sätta hinder i vägen för att få arbetet att skrida framåt. För min del var det en semestervecka i Stockholm, med därpå följande förkylning. När förkylningen var överstånden kom snön. Det värsta snöfallet jag någonsin upplevt. Så mycket snö har jag nog aldrig skottat på en gång. När jag äntligen tog mig ner i båten blev det ganska snart stopp pga materialbrist.

En annan skrämmande tanke som slog mig för en stund sen - vi är redan inne i Mars månad. Trotts att jag ändå jobbat ihärdigt känns det som om jag ligger efter med allt det jag tänkte göra under vintern. Jaja - det brukar ju ordna sig, det är ju egentligen en prioriteringsfråga. Båten måste i varje fall va seglingsklar i slutet av Maj. Då går 12 och 24 timmars seglingarna.