Vintern har varit på tok alldeles för KORT

och sommaren kommer, som vanligt alldeles för snabbt på.

Efter ett liv som hantverkare och i serviceyrke har våren alltid varit en förfärlig tid. Allt skall va klart innan sommaren. Efter semestern har det hänt några gånger att man har blivit uppsagd pga arbetsbrist.

Nu råder ju inte riktigt samma förhållanden, men känslan att våren är en förfärlig tid kvarstår.

Förra vinter gjorde jag ju en hel del jobb på Thallatha. Egentligen inte så väldigt mycket, men med tanke på jag är "kroniskt trött" så var det ju ändå en hel del. Jag fick ju inte heller båten seglingsklar förrän i augusti. Då hade jag 4 dar att segla. Under dessa fyra dar hade jag kulingvindar med som mest upp mot 20 m/sek. Fjärde dagen fick jag magsjuka.

Inför denna vintern bestämde jag mig för att inte dra igång några nya projekt  i båten, utan göra klart det jag hade börjat på. Som läget är nu så har jag nästan inte gjort något i båten på hela vintern. Det har varit så mycket annat som kommit emellan. Det börjar bli dags att lämna min lånade vinterplats och lägga mig på min egen plats längst ut i hamnen.

Jag har ju haft en täckning över sittbrunnen de tre senaste vintrarna. Det är ganska skönt när man skall ner i båten och jobba att kunna krypa in i det extra utrymme som täckningen ger. Börjar bli riktigt van att både sätta upp och riva er den, så det blev nästan som i Povel Rammels visa om Kokosnöten. "Rivningen blev lätt, den enklaste mans sett.....". Jag nu blev det ju inga såna skador på båten av rivningen som det blev i visan. Däremot hade det väl blivit lite skitigt under vintern.

Dags att slå under seglen. Jag har ett minimalt storsegel på 7,5 m2. Vi kallar det ibland på skoj mesan. Maxgenua som jag har på rulle på förstaget är på 26,5 m2 och så har jag en mindre genua på rulle på ett kutterstag (inre förstag) Hur stort det är vet jag inte exakt, eller rättare sagt  - kommer inte ihåg, men det ligger mellan 15 och 20 m2.

Seglarkompisen Ingemar kom vägen om medan jag höll på med seglen och vi talade lite om vårens 12-timmarssegling som går av stapeln sista lördagen i Maj den 28;e.

Det är inte ofta jag ser Thallatha med seglen uppe och passade på att gå runt hamnbassängen för att ta kortet. Thallatha hade varken namn eller segelnummer när jag köpte henne. Försäkringsbolaget ville ha ett tillverkningsnummer på båten, men jag hittade inget. Ringde till Kryssarklubben och fick ett SXK-nummer, som ju är ett personligt nummer som jag kan ha på alla mina båtar nu och i framtiden. Jag ville ha det kortaste de hade. Det blev 112.

Detta har fått mig att tänka på en historia från den tiden jag började segla. Den scoutkåren jag var med i fick en gammal gaffelriggad bohusjulle av en nedlagd sjöscoutkår. Båten hade legat på land i flera år och  de flesta borden hade stora torrsprickor. Jag fick ansvar för båten och lyckades, med olika metoder, få sprickorna under vattenlinjen tätar. Sprickorna i bordläggningen ovan vattenlinjen blev aldrig täta. Ju hårdare man seglade ju mer vatten sprutade det in.

Kårschefen, som hade ett förflutet som kappseglare, sa vid ett tillfälle; "Detta är en typisk sån båt som man måste va tre man för att segla. En som kryssar, en som länsar och en som ropar på hjälp".

Detta visdomens ord har jag tagit fasta på.

Kryssa har jag i viss mån lärt mig genom åren. Mina kryssbogar blir väl inte optimala. Har svårt att hålla uppe koncentrationen och har inte ett spår av tävlingsinstinkt. Dessutom styr jag ofta med autopilot. Däremot har jag kryssat mycket under de närmare 50 åren jag seglat. Nån tänkare har sagt; "Måste man kryssa, så är man på väg åt fel håll". Kan kallt konstatera att jag för det mesta är på väg åt fel håll.

Länsa har ju en dubbelbottnad betydelse i seglingsammahang, och det var väl det som var meningen. Att segla med vinden kan ju tyckas va enkelt, men det kan va både farligt och svårt. Det var nog den andra betydelsen som egentligen avsågs. Att tömma båten på vatten. 

På Thallatha har jag både manuell och elektrisk länspump. Dessutom finns det utrustning för att länsa  på det mest effektiva sättet som finns; "En rädd man med en spann". Så alternativa lösningar för att länsa Thallatha finns.

För det tredje mannen, som skall ropa på hjälp,  finns också hjälp att få - segelnummret - 112.

Min gamla kryssarklubbsvimpel har sett sina bästa dagar efter att ha suttit uppe under tre vintrar. Köpte ny när jag var på båtmässan i Stockholm i våras. Passade på att byta den efter att jag slagit under seglen.  Det blev en viss skillnad.

Skitigt på däcket hade det blivit, som sagt. I ärlighetens namn, så hade jag faktiskt inte gjort rent däcket under fjolåret heller. Jag blev ju inte klar med båten, så att det gick att använda den, förrän i mitten av augusti. Passade på att köra över däcket med rengöringsmedel och högtryckstvätten, när man kunde stå på bryggan och göra det sista på jobbet. Även det blev en avsevärd skillnad.

Efter lite småpyssel, på lördagsförmiddagen var det dags att tacka för oss för denna vinter, kasta loss och gå  till den ordinarie båtplats längst ut i hamen. Missade första tilläggningsförsöket. Det blåste östlig vind. Fickvinden i aktern. Gick alldeles intill Y-bommen och tog tag i en av byglarna på bommen med båtshaken och båtshaken delade sig i två delar.

Man känner sig ganska dum när man står med halva båtshaken i handen och båten lägger sig tvärs pga vinden. Bara att gå ut och göra om. Denna gången hakade jag fast förtöjningsänden direkt. Satte fast de övriga förtöjningsändarna i Y-bomen och i bryggan. Jag har faktiskt fem stycken, som jag brukar lägga fast med, plus en lina från de orangea bojen som syns till höger, en bit akter om Thallatha. Men linan från bojen lägger jag bara på om det är riktigt skitväder med vind från öster, dvs rakt in genom hamninloppet. Förra sommaren kan jag inte minnas att jag använde den en enda gång.

Kunde konstatera att jag fått en ny bryggranne. Killen, en gammal kompis, som hade platsen bredvid   tidigare, talade om att han skulle säga upp platsen, när vi talades vid i höstas. Det är för övrigt han som tagit bilden på den gaffelriggade bohusjullen, Bris, lite högre upp.

Från och med nu är det sommar. Hur kan jag va så säker på det? När Thallatha ligger på sin sommarplats så är det sommar, för det har jag bestämt.