Vänergsborgsviken - Mastkämman

Tiden i Vänern var  upplevelsefullt och mer än intensiv. Möjligtvis beroende på dålig planering eller kanske för att jag gav efter från allt för många impulser. Det blev inte bättre när jag kom hem. Inlägget nedan var nästan färdigt men jag lyckades inte göra det klart. Kommer att plåga er med ett och annat inlägg från vår Vänerseglats. Fast som alltid - "Orsa kompani lovar inget bestämt"

Med tanke på den relativt höga hamnavgiften i Vännersborg gällde det ju att utnyttja alla faciliteter. Ligga

förtöjd, slänga skräp, duscha - ja vad kan man mera göra. Elen får man ju betala extra för. Dieseln och ett nytt båtsportkort över Vänern, likaså. 

Det var egentligen inget fel på det gamla sjökortet från 1981. Ganska nyinköpt - troligtvis inte så mycket använt tidigare heller. Köpt på Barncancerfondens loppmarknad på Väjern för knappt 10 år sen till det facila priset av 30 Kr. Det nya kostade 20 ggr så mycket.

Det fanns en intressant båt i hamnen. En liten engelsk kutter - Sally - byggd omkring 1907 i England. Tillhör missionsbåtsföreningen "Ship to Narva".

Efter att ha passerat de bägge broarna var det äntligen dags att rulla ut Genuan och slöra ut på Vänern.

Dalbergså har alltid känts lockande. Så det var ett alternativ till natthamn. 

Köpte boken "Vättern och Vänern" för ett par år sen och i den finns upptagen en liten naturhamn strax söder om Dalbergså - Mastkämman. Den kändes lockande. Remmaren utanför bär namnet "Sillgrund".

När fiskade man sill här senast!? Hade grundet stavats med ett "l" hade det varit en annan sak. Sil eller siklöja är ju en fisk som fångas i Vänern. 

http://www.vanermuseet.se/download/18.6dc5cbb613a0b82fb0217c2f/1355320363467/Kapitel+11.+Silkungen+%E2%80%93+En+festhistoria.pdf

Nej - det är nog som oftast, den som satte ut namnet på sjökortet som inte kände till att det finns en fisk som kallas för "Sil" och som därför noterade grunder som "Sillgrundet". Jaja - spekulera kan man ju altid.

Mastkämman ligger i viken söder om Ängenäset.

Har ankaret på aktern, och när jag ankrat och fått fäste drog jag ankarlinan föröver och fixade en hanfot med en förtöjningstamp med färdigsplitsad ögla. Ett dubbelt skotstek med ankarlinan, fast det blev tvärtom mot vad man har försökt lära ut under tiden som scoutledare. Fästa den grova ankarlinan i den betydligt klenare förtöjningstampens ögla.

Rodde iland med gummibåten. Den plats där jag steg iland var kanske inte den bästa, men det gick. Jag har lagt till med dingar på sämre ställe. Fast skulle jag ro iland med nån dinge nån mer gång skulle jag välja den naturliga kåsen som låg 50 meter längre österut från min landstigningsplats. Bilden över till höger.

En gammal bortglömd kummel har markerat inloppet till Mastkämman genom åren. Bilden till vänster är tagen från ytterst på den sydöstra udden.

För att få en bild på naturhamnen från andra hållet gick jag genom skogen. En del blåbär var mogna och jag lät mig väl smaka.

På  morgonen hade vinden vänt och det blåste en del då jag skulle gå. När jag skulle ta upp ankaret - från aktern - släppte det i botten ganska snart och jag kunde inte stuva linan som jag brukar efterhand då jag riskerade att driva in på grund. Fick ta upp hela linan i sittbrunnen och låta det leriga ankaret hänga kvar i vattnet. Ute på öppet vatten i krabb sjö och 12 m/sek fick jag hala över linan och stuva den i säcken, samt ta upp ankaret och stuva det i sin hållare.

Den gamla tanken på ankarspel kom upp igen. 

Andra dan på Vänern och jag fick känna på vad detta innanhav har att bjuda på i krabb sjö. Dagens etapp blev motorgång till Dalbergså - ca 3 dustansminuter. 

Det finns en gammal strof; "Voro resan stormig, huru skön äro då icke hamnen"

Båttransport till Vänern

Under en tid har tanken funnits att sommarens segling skulle gå på Vänern. Har ju en dotter som bor i Karlstad och som köpt en sommarstuga öster därom, med kort gångavstånd till en vik av Vänern.

Tidsmässigt skulle vi nog kunna ta hela Juli i anspråk.  Fast jag hade lovat ett mindre uppdrag som jag skulle utfört på Onsdagen innan men som inte gick att genomföra då pga regn. Så det fick bli på Måndagen den 1;e. På Tisdagen den 2;e blåste det småspik - dvs kuling - och det är inte så psykologiskt att gå från hemmahamnen under de förhållandena, med tanke på besättningen - frun.

Fick således en och en halv extra dag att fixa sånt som borde va gjort för länge sen. Sent på tisdagen gick vi ner och la oss i båten. Jag vaknar ju alltid tidigt och ryggen gör sig ofta gällande och påminner en om att det nog inte hade varit så dumt att stå upp. Kokade kaffevatten och hällde på termosarna innan jag tog in kabeln till landströmmen,  startade motorn och kastade loss.

Det var förstås en skitsak om jag hade kvar, varför jag gick den extra distansminuten och tömde toatanken.

Dels va vinden i stort sett stick i stäv och ganska svag och dels hade vi långt att gå och med tanke på slussningen var det bra om vi hade kunnat va i Vänersborg på Lördag förmiddag, då frun skulle ta bussen hem för några dagar. Ett par kompisar skulle komma och bo i våran källare några dar och en av hennes barndomsvänner skulle va i Kungshamn en vecka. Det är ju dessvärre så att bo på en semesterort. Alla vill komma dit på sommaren, när vi vill åka därifrån. Det känns i regel i slutet på våren att även denna sommar är körd. Sommaren blir i regel snabbt fulltecknad av en massa måsten, just pga sommaren.

Det var motorgång som gällde till Vänersborg. Frukosten intogs drivande på insidan Stora Kornö och för middagen hade jag spetsat in mig på en av kryssarklubbens bojar o Viken norr om Danholmen, väster om Häleviksstrand. Alla tre var lediga så vi högg en. Typisk 24-timmars meny. Rostbiff och potatissallad. 

Eftermiddagskaffet hade jag tänkt mig i en av kryssarklubben bojar i Hjärterösund, syd Skärhamn,men när vi kom dit fanns det inga där. Tyckte mig sen några bojar i viken  vid Sandholmen strax norr om när vi passerade, men det var inte läge att vända. 

Slank igenom lilla Jungfruhålet. Det är  lättar än att gå kringelikroken genom stora Jungfruhålet. Styrde söder runt Märskärs kummel och tog den trånga leden väster om Klädesholmen. Bron ut till Klädesholmen har en segelfri höjd på 10 meter och Thallatha kräver 10,3 meter pga vindexen och vindgivare. Det hade säkert gått att komma under bron. Får testa en annan gång.

Det hade börjat regna när vi passerade lilla Jungfruhålet och regnet tilltog allt mer. Gick in mot Rönnäng, Lite med tanke på att jag hade sett en gästhamsskylt på Tjörne Kalv. Mycket riktigt. Vi la till där och drack vårt eftermiddagskaffe, i väntan på att regnet skulle upphöra. När det så småningom gjorde det hade vi redan bestämt oss för att ligga över natten.

Fram i kvällningen hade det slutat regna och vi tog en promenad runt en liten del av än. Man blir förvånad att det kan finnas en sån grönska. En ö verkligen värd att besöka.

Passerade på utsidan Åstol där vi ofta lägger till om så bara för att fika - dock inte denna gången.

Gick faktiskt för ovanligheternas skull igenom själva Marstrandshamnen - brukar i regel gå öster om Instön.

Och följaktligen också genom Albrektsunds kanal.

Kommer man norrifrån är ju Nordreälv en betydligt kortare väg. Middagsrast vid Småbåtshamnen söder om Kornhalls färja. Torsdagen till ära - Ärtsoppa på burk med Vasas nya surdegsknäckebröd.

Hade fått en liten förvarning av Rune att vår gamla Bianca 27 låg i nordre älv.











Hon såg precis lika dan ut som när vi sålde henne för ca 22 år sen. Namnet "Kompis Kungshamn" stod kvar på akterspegeln trotts att det varit två ägare. http://thallatha.blogspot.se/2009/12/bianca-27-kompis-1970-1991_23.html


Att passera skärmanläggningen vid Ormo var inget problem. Det enda "abert" var trafiksignalen. Vi mötte en segelbåt strax innan vi kom fram och fick grönt ljus när vi var väldigt långt ifrån. Precis när vi skulle gå igenom fick vi rött och la oss vid byggan söder om. Sen  var det rött väldigt länge. Funderade på att ringa upp, men innan jag hann slog det om till grönt. Misstänker att det är tidsstyrt och växlar mellan rött och grönt utan mänsklig inblandning

Järnvägsbron strax norr där om hade vi ned våra 10,3 meter gott om marginal till, likaså motorvägsbron vid Kungälv.

Men vid Bohusbron strax innan Bohus fästning var det stopp. Man öppnade inte för nöjesbåtar under rusningstrafiken, så vi fick lugnt vänt i 2,5 timmar på att klockan skulle bli 18.00. Förtöjde i en dykdalb och Thallatha drev så småningom in i vassen.

När bron så småningom öppnade gick vi in o Kungälvs gästhamn och tog natthamn. Det fanns inte många platser. En ledig längst in, men den var grundare än 1,45. Vi la oss utanpå en båt som låg längst med bryggan och fick så småningom en båt från Brastad på utsidan.

Avgång vid 7 tiden nästa morgon.

Såg inte en båt på kanalen, vare sig fritidsbåtar eller fraktbåtar. Mätte så småningom två motorbåtar strax innan Lilla Edet. Varav den på bilden var den första.

Va fruktansvärt tråkigt det är att köra motorbåt. Speciellt i kanalen. Det blir aldrig annorlunda. Inte konstigt att många köper snabba båtar. Man kan ju få "lappsjuka" mindre. Att bara sitta där och styra och det hände absolut ingenting.

Tur att man har segelbåt. Att bara ha en båt som bara går att köra för motor hade varit själsdödande.

Slussade som enda båt i Lilla Edet, och det var inga som helst problem. Tog tag med händerna i stegen och följde med upp. Har slussat för med bl.a. Elida, men det är ju en helt annan sak med en så stor båt och så många händer som kan hjälpa till. La till i Gästhamnen alldeles norr om slussen. Inloppet kom på så snabbt att vi fick kör fram och vända. Promenad i lilla Edet och middag på Restaurangen i Folkets hus. Nåt helstekt griskött med råstekta potatis. Resans hittills bästa måltid.

Strax före slussarna i Trollhättan blev vi omkörda av M/S Diana. http://www.stromma.se/sv/Gota-Kanal/Kanalbatarna/

Köpte boken "Vänern och Vättern" för ett par år sen. Där rekommenderade de att man kan lägga sig nere i de gamla slussarna, så vi gick dit och la oss för eftermiddagskaffe och en koll på de gamla slussarna. 

Första slussen öppnades år 1800

När Göta Kanal öppnades blev de  gamla slussarna för smala för de båtar som kunde gå i Göta Kanal, varför man anlade en ny slusstrappa i Trollhättan som var bredare.

1916 byggdes den nya slusstrappan som använts  idag.

I tredje slussen nerifrån betalar man kanalavgiften och i den ingår hamnavgifter i kanalens gästhamnar. 

Fritidsbåtar får inte gå i kanalen mellan Lilla Edet och Vänersborg mellan kl. 19.00 till kl. 09.00. 

Vi lämnade Trollhättan prick kl, 09.00 och det var gott när motorbåtsåkandet var över och vi kunde lägga till i Gästhamnen i Vänersborg.

Landgångspeke

På båtfronten hände det nästan inget i höstas eller under vintern, bortsett från några arbetsrelaterade båtturer till Hållö. Efter påsk har jag däremot varit lite mer aktiv, men inte orkat skriv nåt i min blogg. Får se om jag i efterhand får till nåt om de projekt som slutförts.

Det här med att skriva i bloggen går tydligen i vågor. En blogg jag följer och var skribent jag träffat har det också varit stiltje under våren. Så mycket att jag nästan har blivit orolig att nåt allvarligt hade inträffat. Men så kom till slut ett livstecken.
http://www.linjett37.blogspot.se/2013/05/vi-lever.html

Ett projekt som "legat i röret" ända sen jag köpte Thallatha har varit nån form av landgångspeke. Jag gillar ju peke och har monterat sådana på ett par båtar.

Den suddiga bilden på Santa Maria - den blå storfidran beror på att kameran håller på att ge upp. Storfidran var en alldeles lagom stor båt, men saknade en inre styrplats.

Thallatha tycker jag egentligen är i största laget, så jag vill inte ha henne längre. Som ofta på båtar är det inte speciellt bra i fören när man skall kliva ombord och i land. Det finns i regel inte nån bra och stadig plats att sätta fötterna. Det framgår inte kanske så tydligt av bilden till vänster, men det är många kanter och saker som gör det svårt. När jag köpte henne satt det dessutom ett handmanövrerat ankarspel precis akter om förstaget. Det tog jag bort det första jag gjorde. 

Jag vill, som sagt, inte göra Thallatha längre. Fick en ide att göra en plattform i fören, likt ett peke, som inte går framför stammen. Hade en stävstege, som blev över när jag monterade peke på storfidran. Monterade den med en gängad 12 mm rostfri stång i befintliga hål i stävbeslagen och satte på ett vatterstag av rostfri kätting. Stävstegen fick två funktioner. I uppfällt läge fungerade den som gennakerpeke.

Ritade ett beslag, som dels skulle hålla upp ytterändarna på den gängade stången och dels va fäste för en landgångsplattform. Blev lovad av en svetsare att han skulle bygga ett sån beslag till mig. Talade vid honom ett antal gånger och varje gång hade han precis hittat ritningen. Tredje våren bad jag att jag skulle få tillbaka ritningen. Han hade precis hitta ritningen - igen och beslaget skulle va klart om en vecka. Efter 14 dagar kom han hem till mig med beslaget. Det var i början av förra sommaren. Hade så mycket annat att gör med båten, så monteringen fick anstå.

Har fixat ett antal smågrejer den senaste tiden och fick ett ryck att jag skulle fixa till - åminstone grunden - till plattformen. Tog med mig beslaget ner. Det visade sig att måtten på bygeln som skulle omsluta förstagsbeslaget var fel. De mått jag angivit som innermått, hade svetsaren tagit som yttermått. Dessutom saknades de två järnen som skulle bära upp ytterdelarna på den gängade stången. Dvs beslaget var inte användbart. 

Fick en ide. Kapade beslaget i två delar, för att använda som fäste för ytterdelarna på den gängade stången. Sågade till en 19 mm plyfaskiva. Den gamla gängade stången hade blivit krokig under åren som gått, så jag bytte ut den till en ny och monterade tillbaka stegen och de nya fästena. 

För att få skivan på plats fick jag lossa förstaget. La skivan på plats och skruvade fast den. Att monter tillbaka förstaget ensam var inte enkelt. Hans - killen som jag lånar vinteplatsen av - var och jobbade i sin båt när jag passerade nån timme tidigare. Hans hade dock stuckit iväg, men hans granne Anders följde med mig bort och hjälpte mig få förstaget på plats.

När vi seglat med gennaker fastsatt på peket har det varit lite besvärligt, då det har varit omöjligt att fästa upp peket i uppfällt läge. Drog muttrarna som håller fast stegen/peket så att det går trögt att fälla upp. Det blev perfekt. Peket stannade i uppfällt läge. Får väl i framtiden dra muttrarna om peket inte stannar uppe.

Lite småjusteringar återstår, men det får jag fixa efterhand.

Det stor jobbet som återstår är att klä plattformen med nåtad teak. Ett trevligt men tidskrävande jobb. Möjligtvis att jag gör det i sjön med plattformen på plats, åtminstone ramen. Annars är ett sånt projekt ett trevligt vinterarbete hemma i snickarboa.

http://www.youtube.com/watch?v=Ft9-t85uDHo

Äntligen Hållö

När vi var på Hållö i början av Januari pratade vi på att ta en tur nån gång under Februari. Att det inte blev av berodde på att vattnet blev så konstigt - hårt och vitt. Islägg var det nån som kallade företeelsen. Isen låg långt på utsidan Smögen men över en natt försvann all synlig is, utan den som låg längst in i Springets småbåtshamn. Veckan före påsk  hade vi hoppats på att åka ut till Hållö igen, men isen låg kvar.

Började tina isen med min dränkbara länspump och på påskdagen bröt jag mig ut. Torsdagen efter påsk var en tänkbar dag för en tur till Hållö. Dessvärre inträffade en annan händelse som satte stopp för färden. 

Tordagen den 25/4 blev det så äntligen dags att åka ut till Hållö och se till kapellet så att det var klart för första bröllopet för året.

Det blir som vanligt samma väg. Större delen av året är ju pontonbron som spärrar av leden förbi  badplatsen i Tången borta. Det är bara de tre sommarmånaderna som den får ligga på plats.





Omvägen runt Klåvholmen är bara knappt två kabelländer (350 meter) längre än att gå genom badplatsen, ändå känns det ganska skönt att slippa gå runt. Speciellt när man har varit ute och seglat några veckor norröver och kommer  hem den flörste September och man ser att bron är borta.

I "Tångerännan" vid "Hampholmarne" simmade ett svanpar.

På kajen vid Smögens fiskhall stod pastorn i Smögens Missionskyrka, Leif Larson och väntade.  Normalt sett borde väl en frikyrkopastor ha en bibel i näven, men Leif är en morden predikant. Han har alltid en Bibeln med sig - i Iponen. I famnen höll han i stället en bönpall som skulle ut till Kapellet på Hållö.







Turen till Hållö är inte lång. Vi hjälptes åt att bära upp bönepallen. På väg från båten passerade vi Naturrummet som är nästan kört. Ett par man var där och jobbade och vi kom överens att dricka kaffe tillsammans en stund senare.

Damsugning och allmän städning i Kapellet.





Det var Bengt Vall och Lars Bottnare från Fyrföreningen som var och jobbade med de sista detaljerna inför invigningen av naturrummet den 4 Maj.  kl.12.00. Gratis båttransport både från Smögen och Kungshamn. Fika och information om kulturhitoria, växter och fågelliv.






Leif och jag fikade tillsammans med Bengt och Lars och hade en trevlig pratstund i det nästan klara Naturrummet, med en fin utsikt över fyren.











Efter lite avslutande arbete i Kapellet var det dags att bege sig hemåt. Fem stolar som klädseln var trasig på tog vi med oss hem för omklädning.

När vi ställt in stolarna i Missionsförsamlingens hus vid Smögenbryggan bryggan - "Pater Noster", kastade jag loss, rullade ut rullgenuan och seglade hemåt i den avtagande västanvinden.

Seglade genom badplatsen. Sen var det kryss, så jag slog under gutjärnsgenuan, rullade i rullgenuan och  styrde mot Springet småbåtshamn. Konstaterade att min sommarplats var upptagen. Ägaren till grannbåten, Lars Sköld, hade ringt nån vecka innan och frågat om det gick bra om han la en båt på min tomma plats. Lars är ju i båtbranschen, och han behövde en tillfällig plats och då kan ju platsen intill hans båt va bra. Då kan han ju se till bägge båtarna samtidigt.  För mig var det helt ok. Jag har ju min lånade vinterplats och jag gick dit och la mig.













Andra turen för i år - bägge med Hållö som mål - och därtill första segelturen.

Bättre sent än aldrig

Ja så brukar man ju säga.

De senaste vintrarna har jag täckt Thallatha´s sittbrunn, så jag fått ett  uterum. Inte så dumt när man jobbar i båten. Bra ställe att ha oömt material som man inte får plats med inne i värmen och gott att snabbt kunna krypa in i när man kommer och det är ruskväder ute.

Hade för avsikt att göra även så i år, men man har blivit allt segare när det gäller att få saker gjort. Efter en jobbrelaterad tur till Hållö, som skulle blivit den sista turen för året 2012, men som av olika anledningar blev den första 2013, började jag sätta upp täckställningen, men blev inte klar ens med ställningen. Nån presenning fick jag inte heller på. 

Nå ja - nu spelar det egentligen inte så stor roll - en plastbåt klarar sig bra ändå, och teakbänkarna i sittbrunnen är gedigna. Det är ju utvändig teak som är mest ömtåligt.

Har varit nere och jobbat en del den senaste tiden och har valt fina dagar för detta. På lördagen skulle jag plasta ute i sittbrunnen. Var nere och gjorde förberedelserna på förmiddagen. När jag kom ut för att sätta mig i bilen för att åka till hamnen regnade det. Då var den arbetsdagen förstörd. Packade in en av mina trasiga pressningar i bilen och åkte ner till Thalltha. Det regnade inte mer än att jag skulle kunna lägga på pressningen över den befintliga ställningen. Jag har ju några arbetspass med plastning, slipning och målning framför mig, och skall även jobba i utrymmet under sittbrunnen med att förbättra självlänsen, fixa värmarslangarna som fått en del smällar, lite eljobb mm. Så att få täckt sittbrunnen hade ju i alla fall inte varit fel.

När jag kom ner till båten hade det inte kommit en droppe där, fast det är mindre än en kilometer mellan min bostad och småbåtshamnen. När jag nu hade pressningen med, la jag på den. Det hängde tunga svarta mol runtomkring och man kan ju aldrig vet när regnet kommer.

Fast det är nog inte många som täcker båten i slutet av april, när man inte fått gjort det på hela vintern.

 

Landströmsanslutning

Det fanns en landströmsanslutning På Thallatha när jag köpte henne. Nå ja. Det var ett enfas blått intag i ett av facken i sittbrunnssargen. En kort kabel genom skottet in till däcksalongen och ett kapslat uttag på insidan. Från det kapslade uttaget gick en sladdstump till ett fyrvägs uttag strax under och därifrån sladdar med grenuttag på några ställen i båten. 

Köpte en färdig landströmscentral för ett antal år sen, som jag aldrig fick monterat, för ett antal år sen. Tyckte att placeringen av intaget var lite jobbigt att hantera och funderade på att sätta det i ankarboxen. Då hade jag bara behövt skjuta upp kabeln och lägga ner den i boxen. Landströmscentralen skulle jag sätta på skottet mot ankarboxen i förpiken. Sen blev jag aldrig färdig med renoveringen av förpiken. Det återstår egentligen inte så mycket, men jobbet har gått allt saktare genom åren. Denna vinter har det över huvud taget inte blivit något gjort.

För nåt år sen slutade helt plötsligt landströmmen att funger. Konstaterade att det fanns spänning fram till intaget, men ingen spänning på kabeln som matar första uttaget i däckssalongen. Fixade en tillfällig koppling. Jag skulle ju snart bygga om det hel. 

Var ner i båten en dag för ett tag sen och fixade med den nya kryssarklubbsflaggan. Det var ju ganska snabbt gjort så jag fick lite tid över att fundera på vad jag skulle gripa mig ann som nästa projekt. Fick en snillerblixt. Varför inte flytta brandsläckaren och sätta landströmscentralen mellan batteriladdaren och batterfrånskiljaren. Ett bra ställe där jag kunde lätt ha koll på  de signallampor som fanns. En röd för inkommande spänning och en gul för utgående. Lätt även att komma åt jordfelsbrytaren och automatsäkringen.

Köpte 5 meter gummikabel 3x2,5 mm2 och lika mycket plastslang. Sitter landströmscentralen längre än 0,5 meter från intaget skall kabeln ha ett extra skydd. Om det duger med slangen jag köpte vet jag inte, men det är ju i alla fall något och känns lite lättare att att fästa slangarna. Kopplade var sin ände på kabeln i både intaget och uttaget och monterade dessa på plats. La kablarna som var indraga i plastslangarna på plats, borrade hål och stoppade in dem i landströmscentralen. 

För en annan som är gammal och stel och ser dålig i vissa lägen, även med läsglasögon, var det en del besvärligt att koppla ihop det hela. Bäst gick det om jag låg på magen på durken. Det är konstigt att man alltid skall sätta saker och ting där man har lite svårt att komma åt med monteringen, men efter en del stönande var jag klar. Bara att dra anslutningskabel en annan väg på utsidan båten och sätta i kontakten.

Gott att kunna stryka ytterligare en detalj från den mentala listan. Arbetet ger visserligen upphov till tanka om de förbättringar som borde ske med den efterföljande 230 V anläggningen, men jag får ta en sak i taget.

Varför landströmmen slutade fungera för nåt år sen begriper jag egentligen inte, men kabeln mellan intaget och uttaget inne i båten var en vanlig installationakabel med en entrådig ledare. Man lägger ju normalt inte entrådiga kablar i båtar pga att de kan vibrera av. Det är kanske det som hänt. Om jag kommer ihåg skall jag kolla om det är avbrott i kabeln. Å andra sida spelar orsaken inte nån roll när det fungerar med de nya gummikablarna av god kvalitet med mångtrådiga ledare.