Riggad och klar

Tog mig en promenad  ner till Thallatha i det fina vädret för att utöva den dagliga tillsynen.

Eftersom jag inte tog bilen så hade jag inga verktyg, mer än den linjetång jag stoppade i bakfickan innan jag gick hemifrån. Har ofta tanken att jag skall gå ner till båten. Det är ju inte nån speciellt lång promenad, men det är alltid nåt som skall med både av verktyg och av material.

Lägger in en bild på en linjetång, just den tången jag hade med mig ner till Thallatha. För mig har det ju alltid varit självklart vad en linjetång är för nåt, en kombinationstång, som går att använda till mycket. Ibland  hjälper jag  mina döttrar med diverse arbete och det har hänt att jag frågat efter en linjetång, som jag vet att de har, och jag har förstått en sak. De har ingen aning om vad en linjetång är för något.

Det är ju mycket som skall göras, men jag tog med förseglen härom dan, när jag åkte bil ner för att titta till Thallatha. Tanken idag var att slå under förseglen. Storseglet får vänta. Har börjat resa ställningen till täckningen över sittbrunnen, men fick aldrig lagt på presenningen. Nu är det ingen mening med att göra det längre, men det kan ju va gott att kunna lägga över en mindre presenning när jag skall jobba i det gamla motorrummet. Nu utrymme för oljetank, batterier, värmare och så stuvutrymme. Det kan ju bli lite halvtaskigt väder.

Hissade kryssfocken först  på  kutterstaget eller det inre förstaget som man också kan säga. Spände upp fallet med vinchen, men hade lagt fallet runt knapen och vinchen på ett sånt sätt att jag kunde lossa fallet på vinchen utan att spänningen i fallet minskade innan jag fick belagt fallet på knapen.

 "Man får inte va dum - för då kan man bli arbetsledare på elverket" brukade alltid en av mina arbetskompisar på Sotenäs Elverks avdelning i Hunnebostrand säga när jag jobbade där. Förstod då aldrig riktigt vad han menade - eller ville kanske inte ta till mig det. Det var jag som va arbetsledaren.

Sköt upp fallet och hänga det intill masten så att det är ur vägen. Det skall ju inte röras på en massa månader. Hade två skot att välja på. Ett dubbelt och lite grövre med en skothake på mitten, och två enkla linor, inte fullt så grova. Det visade sig att det dubbla var kortast  och därmed skotet till kryssfocken. Satte fast fockskotet och trädde genom det i de bägge blocken i respektive skotpunkt. Rullade in kryssfocken

Tog sedan genuan och hissade den på förstaget. Fallet får ligga kvar på vinschen  Sköt upp även det fallet och hängde änden intill det andra fallet. Fäste de bägge linorna med var sitt pålstek i skothornet och ledde skoten rätt via var sitt block i skotpunkten och rullade in även genuan. 

Gott att ha det jobbet klart. Att sticka ut på sjön utan nån form av segel, klara att använda, bjuder mig emot.

Konstaterade att vinschandtagen till skotvinscharna har tappat all sin färg. De såg lite anskrämliga ut under förra sommaren, men den svarta färgen höll i alla fall ihop någorlunda. Nu ramlade den i stort sett av bara man kom när den. Tog med handtagen hem. Lite stålborste och lite av den vita "hammarlacken" jag har tillgång till kommer att göra susen. Det skulle inte skada att smörja upp spärren som låser handtaget vid vinschen heller.

April, April

"visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"

Ja så börjar börjar en dikt av Karin Boje. 

Om nu någon till äventyrs skulle tro att jag är kulturell bevandrad så kan jag genast ta vederbörande ur den villfarelsen. Jag känner mig nog mer befryndad med min arbetskompis Sten Erik Hedlund. Det är den glade mannen som står i dörröppningen med grön hängslebyxor. ( Den andre, som sitter, är inte mycket att bry sig om. Han är en sån där underlig person, som liksom jag, är inbiten seglare) 

Sten Erik var med i byggnadsnämnden i Sotenäs kommun. De behandlade ett ärende där en gammal dam, som bodde ett mycket gammalt hus, ville byta ut de ruttna fönstren till moderna do. Det innebar en sån stor förändring att det krävdes byggnadslov. Statsarkitekten tyckte att detta var förfärligt att förstöra ett gammalt hus på det sättet. Sten Erik tyckte att hon skulle få sätta in moderna mycket bättre och billigare fönster än att tvingas sätta in specialgjorda mycket dyrare och sämre fönster, bara för att nån badgäst skulle gå förbi och tro att det var genuint.

Detta fick statsarkitekten att kalla Sten Erik för "Kulturens dödgrävare". Ett epitet som han var mycket stolt över.

Nu skall jag väl inte göra nån större analys av Karin Bojes dikt. Man kunde ju i så fall hamna här.

Vintern har ju varit lång. Många har haft problem med att sjösätta när man tänkt, på grund av att inte isen har gett sig, och debattens frågor har gått höga på de olika båtforumen på internet. Att våren dröjt beror nog på helt andra orsaker än "att det gör ont när knoppar brister"

Seawolf, Magnus Sterky,  som är en kunnig och trovärdig man, skrev i en  tråd på MG om "Isläget på Västkusten" så här.

"Den globala uppvärmningen har orsakat att havsisarna runt Arktis har minskat MYCKET KRAFTIGT. Det är inte osannolikt att detta i sin tur leder till att kall arktisk luft genomsnittligt stömmar mera åt skandinaviens håll än tidigare. I så fall är de senare årens kalla vintrar och dassiga somrar ett resultat av den globala uppvärmningen, inte ett bevis på tvärtom. Kom ihåg att Stockholm trots allt ligger på samma latitud som södra Grönland !

http://www.planetextinction.com/planet_extinction_gulfstream.htm

http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2004/05mar_arctic/

http://www.huffingtonpost.com/2013/02/14/us-sea-level-rise_n_2687427.html

Det har blivit varmare, därför har vi fått det kallare.

Sen finns det ju andra som har helt andra åsikter

Fick för länge sen en förfrågan om vi kunde ta min båt och gå ut till Hållö för en tillsyn av kapellet där, som vi gjorde i början av Januari. Just då var isläget ganska omfattande i Springets småbåtshamn. Säkert en 100 meter fast is. Nån veckas kulingvindar med ostlig vind fick den fasta isen att  minska till ca 50 meter, men eftersom det var östanvind blev isflaken och issörjan liggandes kavar på utsidan den fasta isen.

Jag jobbar ju som vaktmästare i Smögens missionskyrka och pastorn där, Leif Larsson, är ju ordförande i Kapellföreningen, som äger kapellet. På Tisdagen talade vi om möjligheten att ta oss till Hållö. det skulle va ett arrangemang där på Fredagen efter påsk. Man skulle i och för sig göra det lilla som skulle göras när man kom ut, men det hade ändå vart bra att få en liten koll innan. Att min båt skulle va tillgänglig för transporten kunde jag ju inte lova, men det finns ju fler båtar i sjön.

Man är ju både envis och halvstarrig, så jag tog med mig min dränkbara länspump ner till båten på Tisdagskvällen före påsk (26/3 2013). Har ju lite värme på i båten och hon fryser i stort sett aldrig fast. Är ju ofta i båten vintertid, även om det i år inte blivit något gjort, men är ju ändå där nästan dagligen bara för att kolla. Bara att man kliver ombord gör ju en rörelse i båten som öppnar upp eventuell is runt. 

Vis av skadan från det året jag tinade loss min bohusjulle, "Lilla Hjärtat", satte jag fast min dränkbara länspump på en bräda. Brädan hindrar ju pumpen från att vrida sig. Det gjorde den första gången jag använde den och trasslade in sladden och den lina jag fäst i pumpen för att slippa lyfta pumpen i sladden, med andra linor som låg på botten. Dessutom sög ju pumpen till sig en lina som fastnade i pumphjulet och stoppade pumpen. Hade därför lagt ett myggnät av plast runt pumpen. 


När jag satte fast pumpen på brädan, satte jag den nån halvmeter upp, så att pumpen inte skulle hamna direkt på botten utan en bit över. Det är ju bara frågan om att få cirkulation på vattnet. Vattnet på botten är nog en aning varmare än det strax under isen.

Det var ingen svårighet att få ner pumpen mellan iskanten och Thallatha´s akter. 



När jag kom ner till båten på Onsdagseftermiddagen fanns det en vak med öppet vatten, ca en meter akter om Thallatha. Startade motorn och backade mot iskanten i hopp att med våld kunna bryta ytterligare en bit. Det är möjligt att jag kom nån liten bit - 15/20 cm. Trotts ett par försök var det bom stopp. Förtöjde Thallatha mot iskanten. För att få ner pumpen tog jag en bräda och försökte slå ett hål i isen. Det var helt omöjligt. Isen var för tjock. Hur tjock vet jag inte, men den var nog minst 20 cm om inte mer.

På låringen på babords sida fanns det ett sånt avstånd mellan iskanten och skrovsidan fanns ett sånt avstånd att jag kunde få ner pumpen.

På Torsdagseftermiddagen hade det blivit en lite öppet vatten akter om Thallatha, men naturligtvis mest babord, där pumpen satt.







Placerade pumpen i aktern men en aning åt styrbord. Thallata har ju ett kosterskrov. Dvs hon är spetsig både i för och akter om än lite rundare i aktern än i fören. Förhalade ut till iskanten.

Det var så klart vatten, och när Thallatha nu kommit några metar akterut kunde jag tydligt se stenen som hon brukar stå på när vattenståndet är 40 cm under medelvatten. Möjligtvis är det urberget. Grävmaskinen som muddrade hamnen för några år sen gjorde ett försök att gräva bort den, utan att lyckas.





Ett dygn senare, Fredagseftermiddagen hade det öppnat sig betydligt mer vatten på ett dygn än det gjort tidigare. Misstänker att isen smälter på undersidan ganska långt in under isen pga att vattenrörelsen. Då blir ju isen i iskanten inte så tjock att smälta bort. 

Förhalade ut Thallatha så långt det gick för att jag skulle kunna komma iland. Behövde en vak som sträckte sig länger akterut, för att jag skulle kunna vända båten, så pumpen fick fortsätta jobba akterut.







På Påskaftonen hade jag fått upp en tillräcklig stor vak akterut så jag vred Thallatha´s akter så mycket det gick åt babord och flyttade över pumpen till babords låring.

Påsk är ju en tid när det är många bekanta  hemman i Kungshamn och den närmsta omgivningen från när och fjärran, och det blir en del besök och kaffedrickande mm. Smet i alla fall ner till båten efter eftermiddagskaffet på påskdagen. Tyckte inte det skulle va omöjligt att få runt båten.  

Lossade alla förtöjningar utom den änden som gick till den inre stolpen på styrbordssidan. Den fick bli ett akterspring. Backade på akterspringet och det gick att vrida den så fören precis klarade stolpen på babordssidan. 

När skrovet tog i iskanten försökte jag gå framåt och det gick något. I alla fall så mycket att jag kunde förhala mig så jag fick fören riktad ut åt hamnen. En PP-lina som satt på en liten kula, begränsade hur långt jag vågade gå akterut. Inte kul att få en lina i propellern i det här läget.

Gav järnet och körde fram mot iskanten, men kom bara några få meter. Backade tillbaka och kom i ett bättre läge i förhållande till kulan och PP-linan. Tog sats och gav järnet på motorn igen. Kom ungefär halvvägs till öppet vatten när det tog stopp.

Backade tillbaka. Kollade att temperaturen på motorn inte var onormalt hög. Det var ok. Full maskin framåt och jag fick upp bra fart innan jag kom till den obrutna iskanten. Båten hävde sig upp en aning på isen och tryckte ner den men  fortsatte framåt om än med allt minskande hastighet. Där det tog stopp förra gången var nog där isen var som tjockast. Båten fortsatte framåt med minskade hastighet, men till slut var vi igenom och kunde styra ut på öppet vatten. 

Efter ett ärevarv i Tångenhamnen gav jag full maskin och styrde in i iskanten igen på väg tillbaka till vinterplatsen. På vägen i gick det betydligt lättare att bryta lite bredare ränna.

När jag förtöjt hade västanvinden och lite propellervatten från Thallatha nästan rensat den nybrutna ränna från isflak. I morgon är det säker helt isfritt i rännan.

Tog en sväng till båten för att kolla på annandagens förmiddag.

Alla isflak som fanns i rännan igår hade försvunnit med den måtliga västanvinden. Det har visserligen bara varit ett par minusgrader i natt, men hela rännan var täck av nykast och även ytterligare en 50 meter ut i hamnen. Men det kan ju inte bli så mycket värre  på denna sidan av midsommar, än att jag kan ta mig ut.

Om inte nått annat sätter käppar i hjulen kan det kanske bli en tur till Hållö på Torsdag.

Men jag blev lura på en tur med båten den första april - jag tog den tänkta turen redan sista mars.

Första seglarna 2013

Tog en sväng ner till båten vid middagstiden på Långfredagen. När man kommer en bit ner på Springatan ser man ända till Bohus Malmön. Den röda strecken på sjökortsklippet är Springatan.

Norr om Ramnen fick jag se en segelbåt på väg mot Tångerännana. Körde  förbi Thallatha och ut på grusplanen vid hamninloppet. Strax innan segelbåten skulle försvinna för mig bakom skären vid Tångens badplats dök det upp ytterligare en segelbåt bakom Ramnen på väg från Lysekilshållet. En tvåmastare som seglade för Genua och Mesan. Dessutom passerade, vad jag tror, en ribbåt. Tog ett kort på långt håll med min halvtaskiga kamera. Ett urklipp ur originalbilden visade nedanstående.

Vintern har varit lång. Våren har dröjt. I övermorgon är det sommartid. De första seglarna har anlänt. Isen har inte släppt sitt grepp om Thallatha än. Men vi får hoppas att det sker snart. Jobbar aktivt på det.

Nu är det i alla fall vår

SMHI definierar meteorologiskt vår som när dygnsmedeltemperaturen är stigande, stadigvarande mellan 0 och +10 °C i minst sju dygn i följd, förutsatt att detta infaller efter den 15 februari. Denna definition gäller dock enbart i Sverige, då årstiderna inte ser likadana ut i andra delar av världen. Någon internationell meteorologisk definition av vår finns därför heller inte. Enligt kalenderindelningen av året börjar våren i Sverige den 1 mars, oavsett väder.

I februari kom en veckolång period av milt väder som gjorde att våren redan nått norra delar av Sverige. Enligt nån meteorolog blir det inte vinter igen även Om temperaturen ligger på minusgrader 14 dar i sträck. Tur att man inte är meteorolog.

Tog en promenad ner runt Gravarne i det fina men kalla vädret. Enligt Karl-Allan`s Ove som är skeppare på Zita-båtarna är det vår nu. http://www.zitabatarna.com Han höll på med att ta av vinterkapellet på en av båtarna tillsammans med en kolega och båtarna skall va klara för att köra badgäster till påsk.

Så nu är det vår alldeles bestämt

Ack som ett fjun så lätt - ner som en fläskkotlett.

I min ungdom var jag engagerad på de båtarna här i Gravarne/Kunsgshamn som bar namnet ELIDA.

Skeppare ombord var pastorn i missionskyrkanmissionsförbundet Lennart "Tarren" Abrahamsson

Det var för övrigt den mannen som ledde mig in på seglingens bana i och med att han gav mig ansvaret för en gammal "gisten" bohusjulle vid namn Bris, som missionskyrkans scoutkår fått från en nedlagd sjöscoutkår på Fisketången.

http://thallatha.blogspot.se/2009/12/scoutbaten-bris_23.html

Tarren hade väldigt många roliga uttryck. Vissa av dem har jag tagit till mig. Om Bris sa han att det vare en sån båt som behövdes tre man för att segla. En som kryssade, en som länsade och en som ropade på hjälp.

På den tiden jag kände honom var han väl inte direkt tjock, men vi kan säga välbyggd. När han badade och hoppade i sjön från ELIDA´s däck brukade han alltid ropa; "Ack som ett fjun så lätt - ned som en fläskkotlett". Med sin självironi syftade han på sin egen kroppshydda.

Nu var det inte alls om Tarren jag tänkte berätta, utan nåt helt annat.

Brukar ju lägga in ganska många bilder i  mina blogginlägg. Har skapat en mapp med alla bilderna sorterade under årtal och blogginlägget namn. För 2011 fanns det ingen mapp i nån av mina två datorer. Möjligtvis kan det ha blivit nåt strul i samband med att den datorn, jag skrev mest på  för ett par år sen, kraschade. Ibland vill man ju ha tag på vissa bilder tex när man gör inlägg på Maringuiden och ofta är det praktiskt att hämta bilderna i min mapp från bloggen. Där finns det mesta i ämnet båtar och sjöliv.

Har länge tänkt att jag skulle skapa en mapp med bilderna från 2011, Kopiera från bloggen och spara under respektive flik. Av någon outgrundlig anledning blev det just idag. Det var förstås nått annat tråkigt jag egentligen borde ha gjort och då är det ju bra att ha nåt att skylla på varför man inte gjorde det man borde.

Jag kommer ihåg de flesta blogginlägg, men när man går igenom samtliga för ett år kan det ju dyka upp saker som man glömt. Så gjorde det ju också. Jag fick ett mail 2011 från en man som hade starta en hemsida med namnet Havsfidra.com och som hade stora planer på en komplett "site" om havsfidror och storfidror.

http://thallatha.blogspot.se/2011/01/havsfidracom.html

När jag klickade på länken till sidan dök det här upp.

Domännamnet var till salu och utan nåt adekvat innehåll över huvudtaget.

Det var då Tarrens gamla uttryck kom för mig; 

"Ack som ett fjun så lätt - ner som en fläskkotlett"

Äntligen

Så kan man nog gott säga. Den båtturen som skulle blivit fjolårets sista kom äntligen till stånd, men som innevarande års första. Leif Larsson, pastorn i missionskyrkan, ville att vi skulle ta en tur till Hållö och kapellet på ön före jul, men därav blev intet.

Den förra turen jag var ute med Thallatha och som hade gått just till Hållö för att prima golvet i kapellet, slutade ju med att motorn stoppade helt oförklarligt när jag lagt till. Sen gick den inte att starta. Konstaterade återigen det jag förstått under många år. Jag och motorer går inte ihop.

Anders Olofsson, som installerade den nya motoror, kontaktades och konstaterade snabbt att jag fått baktampen till linan ut till min boj i propellern. Dessvärre hade motorn ryckt sönder motorkuddarna och när den ställde sig lite på snedden forsade det in vatten genom hylsan, så att vattnet stod över motorkuddarna. Mina två automatiska länspumpar höll vattnet stången tills Anders fick lossat motorn bytt kuddar och riktat motorn igen.

Skar loss änden och vände båten med aktern in mot bryggan i ett fåfängt försök att trassla ur linan från propellern.

Konstaterade dock snabbt att det nog krävdes en man som var mindre badkruka än jag själv.

Linan hade snurrat på ganska ordentligt och efter en stunds arbete kunde den anlitade grodmannen lägga upp en bit rep på pontonbryggan. 

När jag kommer och skall förtöja på min plats brukar jag belägg akteränden. Lägga motorn på tomgång framåt så att båten ligger på plats och lägga på de övriga ändarna. Normalt lägger jag inte på ände till bojen mer än det är dåligt väder och starka vindar från ost.

Eftersom det var höst tog jag med mig änden till bojen när jag var i fören på båten, drog upp den och belade den på knapen i aktern. Det var när jag slängde resten av den skitiga änden i sjön som den snurrande propellern sög till sig denna.

Brukar varmköra motorn en gång i veckan eller åtminstone var 14;de dag om jag inte är ute med båten och gjorde så några gånger utan något som helst problem. När det började närma sig att vi skulle gå till Hållö före jul hade jag inte haft igång motorn på styvt två veckor pga att jag varit bortrest. Skulle starta motorn och startmortorn gav från sig en suck och sen inget mer. Efter kollat att det inte berodde på batteriet ringde jag på Anders, som konstreade att det var startmotorn. Den hade ju stått under vatten och såg inte vacker ut inuti.

Nu var problemet i varje fall åtgärdat och motorn gick som en klocka, som en av mina kompisar, vars far var urmakare, brukar säga.

Skulle hämta upp de andra som skulle med till Hållö vid fiskhallen på Smögen kl 09.00. Det var fortfarande mörkt när jag kom ner till Thallatha strax före åtta.

De som skulle med kom på utsatt tid och vi gick ut till Hållö. En aning besvärligt att lägga till i den relativt straka nordliga vinden då det redan låg en båt vid bryggan.

Sen vi var på Hållö senast, i slutet på Oktober, har det kommit upp en ny byggnad. Det är Föreningen Hållö Fyr, som bygger Hållös nya Kultur- och naturum. Huset byggs strax nedanför fyren, på den gamla grunden där det tidigare har stått ett hus som använts maskinhus, förråd och fyrvaktarbostad. http://www.hallofyr.se/?p=633

Vi gjorde naturligtvis en koll på den nya bygget både utvändigt och invändigt.

Gänget som bygger det nya "Kultur- och naturrummet" hade frukostrast när vi kom och satt i hallen på Hållö kapell.

Leif Larsson, längst till höger i bild, hade med sig kaffe och bullar för en fika i Kapellet. Intill honom sitter Leif Johansson. Yrkesmässigt har han sysslat med Taxi och Ambulansverkasmhet i Sotenäs och varit mycket engagerad i det politiska livet i Sotenäs. Leif är också mycket engagerad i föreningslivet på Smögen och på Hållö.

Mitt i bild sitter min seglarkompis Erik Olsson och till vänster om honom Rune Johansson också en seglarkompis som jag hade båt ihop med under 10 år. Rune är ordförande i Smögens missionsförsamling. 

Längst till vänster sitter nestorn i gänget, Bertil Abrahamsson. Tidigare mångårigt kommunalråd i Smögens och Sotenäs kommuner, med ett stort engagemang och stöttepelare i Smögens föreningsliv. 

Samtalet under fikapausen var mycket intressant och berörde många ämnen.

Utsikten åt söder genom kyrkfönstret är mangefik.

Ett litet svep med kameran horisonten runt.

När vi var nöjda med inspektionstrippen bar det ned åt båten för vidare transport till Smögen.

Efter att ha lämnat passagerarna la jag kursen Springet igen. Solen tittade farm och det blev en härlig färd hemåt

Kunde konstatera att det fortfarande är ganska gott om "väle" till hummertinor i vattnet.

Går nästan alltid den smala ränna mellan Tjuvsundsholmen och land.

En sista blick mot Hållö innan jag går Tångenrännan, genom Tångens badplats och mot min vinterplats i Springets småbåtshamn.