Äntligen

Så kan man nog gott säga. Den båtturen som skulle blivit fjolårets sista kom äntligen till stånd, men som innevarande års första. Leif Larsson, pastorn i missionskyrkan, ville att vi skulle ta en tur till Hållö och kapellet på ön före jul, men därav blev intet.

Den förra turen jag var ute med Thallatha och som hade gått just till Hållö för att prima golvet i kapellet, slutade ju med att motorn stoppade helt oförklarligt när jag lagt till. Sen gick den inte att starta. Konstaterade återigen det jag förstått under många år. Jag och motorer går inte ihop.

Anders Olofsson, som installerade den nya motoror, kontaktades och konstaterade snabbt att jag fått baktampen till linan ut till min boj i propellern. Dessvärre hade motorn ryckt sönder motorkuddarna och när den ställde sig lite på snedden forsade det in vatten genom hylsan, så att vattnet stod över motorkuddarna. Mina två automatiska länspumpar höll vattnet stången tills Anders fick lossat motorn bytt kuddar och riktat motorn igen.

Skar loss änden och vände båten med aktern in mot bryggan i ett fåfängt försök att trassla ur linan från propellern.

Konstaterade dock snabbt att det nog krävdes en man som var mindre badkruka än jag själv.

Linan hade snurrat på ganska ordentligt och efter en stunds arbete kunde den anlitade grodmannen lägga upp en bit rep på pontonbryggan. 

När jag kommer och skall förtöja på min plats brukar jag belägg akteränden. Lägga motorn på tomgång framåt så att båten ligger på plats och lägga på de övriga ändarna. Normalt lägger jag inte på ände till bojen mer än det är dåligt väder och starka vindar från ost.

Eftersom det var höst tog jag med mig änden till bojen när jag var i fören på båten, drog upp den och belade den på knapen i aktern. Det var när jag slängde resten av den skitiga änden i sjön som den snurrande propellern sög till sig denna.

Brukar varmköra motorn en gång i veckan eller åtminstone var 14;de dag om jag inte är ute med båten och gjorde så några gånger utan något som helst problem. När det började närma sig att vi skulle gå till Hållö före jul hade jag inte haft igång motorn på styvt två veckor pga att jag varit bortrest. Skulle starta motorn och startmortorn gav från sig en suck och sen inget mer. Efter kollat att det inte berodde på batteriet ringde jag på Anders, som konstreade att det var startmotorn. Den hade ju stått under vatten och såg inte vacker ut inuti.

Nu var problemet i varje fall åtgärdat och motorn gick som en klocka, som en av mina kompisar, vars far var urmakare, brukar säga.

Skulle hämta upp de andra som skulle med till Hållö vid fiskhallen på Smögen kl 09.00. Det var fortfarande mörkt när jag kom ner till Thallatha strax före åtta.

De som skulle med kom på utsatt tid och vi gick ut till Hållö. En aning besvärligt att lägga till i den relativt straka nordliga vinden då det redan låg en båt vid bryggan.

Sen vi var på Hållö senast, i slutet på Oktober, har det kommit upp en ny byggnad. Det är Föreningen Hållö Fyr, som bygger Hållös nya Kultur- och naturum. Huset byggs strax nedanför fyren, på den gamla grunden där det tidigare har stått ett hus som använts maskinhus, förråd och fyrvaktarbostad. http://www.hallofyr.se/?p=633

Vi gjorde naturligtvis en koll på den nya bygget både utvändigt och invändigt.

Gänget som bygger det nya "Kultur- och naturrummet" hade frukostrast när vi kom och satt i hallen på Hållö kapell.

Leif Larsson, längst till höger i bild, hade med sig kaffe och bullar för en fika i Kapellet. Intill honom sitter Leif Johansson. Yrkesmässigt har han sysslat med Taxi och Ambulansverkasmhet i Sotenäs och varit mycket engagerad i det politiska livet i Sotenäs. Leif är också mycket engagerad i föreningslivet på Smögen och på Hållö.

Mitt i bild sitter min seglarkompis Erik Olsson och till vänster om honom Rune Johansson också en seglarkompis som jag hade båt ihop med under 10 år. Rune är ordförande i Smögens missionsförsamling. 

Längst till vänster sitter nestorn i gänget, Bertil Abrahamsson. Tidigare mångårigt kommunalråd i Smögens och Sotenäs kommuner, med ett stort engagemang och stöttepelare i Smögens föreningsliv. 

Samtalet under fikapausen var mycket intressant och berörde många ämnen.

Utsikten åt söder genom kyrkfönstret är mangefik.

Ett litet svep med kameran horisonten runt.

När vi var nöjda med inspektionstrippen bar det ned åt båten för vidare transport till Smögen.

Efter att ha lämnat passagerarna la jag kursen Springet igen. Solen tittade farm och det blev en härlig färd hemåt

Kunde konstatera att det fortfarande är ganska gott om "väle" till hummertinor i vattnet.

Går nästan alltid den smala ränna mellan Tjuvsundsholmen och land.

En sista blick mot Hållö innan jag går Tångenrännan, genom Tångens badplats och mot min vinterplats i Springets småbåtshamn.