Tala och uttrycka mig har jag alltid kunnat, men språk har varit det ämne som jag har varit allra sämst på. Som bohuslänning så har jag aldrig riktigt lärt mig att tala svenska. Det värsta är att inte är särskilt duktig ens på min hembygds dialekt heller. Svensk grammatik är i det närmaste helt obegripligt och jag stavar som en kratta.
Nu har jag ju en sån tur att det finns rättstavningsprogram i datorerna idag (eller var dom nu ligger) . Tycker väl att jag ändå har en relativt bra språkkänsla. Det talas ju så mycket idag om att det finns så många människor som särskriver. Hade rättsvanings programet fått bestämma så hade ordet särskriver varit särskrevet. Man får nämligen klagomål om man skriver särskriver i ett ord och inte sär skriver, som rättstavningsprogrammet vill.
Har man ingen språkkänsla så kan det ju va oerhört svårt att veta hur det skall skrivas om tom rättstavningsprogrammet anger att ett ord som bör va sammansatt skall vara särskrivet. Fast det är ju en väldig skillnad, (om vi nu skall ta det klassiska citatet i detta sammanhang som exempel) på en; "Röd hårig sjuk sköterska och en rödhårig sjuksköterska"
Engelska kan jag väl till en viss del förstå hjälpligt - bara det inte är något tekniskt. Att tala får väl gå i värsta fall - bara det inte är nåt tekniskt. Fast är ju bohuslänskan till stor hjälp som det internationella språk som det är - dock inte på det tekniska området. Å så har jag ju armar och ben. Det brukar ju hjälpa i många fall - även om man inte är duktig på charader.
Jag läste faktiskt tyska första året på realen. Tyvärr hade vi en överambitiös lärare. Han ryckte upp dörren på först lektionen och hälsade på tyska, varpå han krävde att vi skulle svara på tyska. Han hade dessutom så brått att han inte hade tid att uttala hela våra namn, utan bara de tre första bokstäverna. Eftersom jag heter Tommy blev det alltid TOM. Det värsta var att det kallade han killen som satt bakom mig också. Han hette Tomas. Det var nog i det sammanhanget som mina tyskastudier tog slut.
Vi hade tre Kristinor i klassen. Alla kallades för KRI. Detta för att spara tid. Nu tror jag det bara tog längre tid, för när han sa TOM reagerade vare sig jag eller Tomas. Det var först efter några år som jag fick höra att han gjorde tecken med tummen för att vi skulle förstå vilken TOM eller KRI han menade. Det var ju synd att han inte tog sig ett par minuter första lektionen och talade om detta. Det hade sparat mycket tid och irritation.
Det finns bara en sak som jag kommer ihåg från historielektionerna. En historia som läraren berättade. Det var en kille som skulle översätta en mening till tyska; "Det är vår i luften och löven spricker ut". Det blev "Es is unser in der luft and der löven spechen aus". Därav rubriken.
Och allt detta bara för att jag ville visa en bild, eller kanske tom två. På väderleksraporten i går, sa man att det är vår imorgon - i Skåne. Och visst har det varit en väldig skillnad den senaste veckan, mot för tre veckor sen.
Trotts att jag hör dåligt, så hör jag hur fåglarna sjunger och det har tagit förfärligt på isen som jag var tvungen att bryta mig igenom för 14 dar sen.
Så här såg det ut när det var som värst för nån styv vecka sen.
Å så här ser det ut idag. Snart är det vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar