En tur genom Smögenhamnen

Jobbar ju som vaktmästare i Smögens missionskyrka, på statens bekostnad. Ett, milt sagt, omväxlande jobb. 

De fem första månaderna var det bara elarbeten som kom ifråga. Är ju i gunden elektriker med allmän behörighet. Från att byta glödlampor till hel nyistallation i övervåningen i ett hus på Smögenbryggan som församlingen äger.

Se har det blivit allt mer omväxlandem som att byta låsar, sätta taklister, måla, lägga laminatgolv, reparera gjutna murar, klippa gräs och rensa i rabatter. Ja - jag kan inte räkna dem all. (PS 260)

När vi nu är inne på psalmsång, så blev jag inblandd i ett intressant projekt som bestod av att bygga om luftmatningen till kyrkoorgeln. Fläkten står i ett tidigare uppvärmt utrymme, men pga en del olika orsaker, bl.a. installation av luftvärmepumpar fick lokalen där pumpen mindre värme och luften till orgeln blev kallare vintertid. Detta innebar att orgeln blev ostämd när man spelade på den på vintrarna. Torbjörn Larsson - musikprofil i församlingen - började bygga om luftmatningen så att orgel fick luft från det utrymme där själva orgel står. Till att börja med var det en kontaktor som satt i vägen som jag skulle flytta, men blev snart inblanda i hela projektet.

Torbjörn initierade också ett projekt att bygga ny katafalk, två lådor som kistan står på under begravningsgudtjänsten, av en fin, men kasserad bokhylla i ekfaner från Smögen Hembyggdsförenings bildarkiv. För en annan som i regel deltar som vaktmästare vid begravningar underlättar ju den nya katafalken en del jämfört med den gamla tunga som byggdes av en lokal snickare nån gång på 1950-talet.

Varje onsdag förmiddag samlas ett gäng äldre daglediga herrar från Smögens föreningsliv - Snickargänget allmänt kallat - för att jobba på de olik föreningsloklerna. Smögens Ö-råd har ju "Spruthuset" - den gamla brandstationen. Smögens Hembyggdsförening har ett gammalt hus där Hemmbyggdsmuseet. Ett magasin där Bildarkivet är inhyst och som sig bör i ett gammalt fiskarsamhälle även en sjöbod. Missionsförsamlingen har ju Kyrkan, den gamla pastorsbostaden och ett hus nere vid bryggan "Pater Noster".

Sen äger ju en del föreningar på Smögen kapellet på Hållö tillsammans och det var under ombyggnaden av det gamla maskinhuset vid fyren, till kapell, som "Snickargänget" bildades. Samlingsplats varje Onsdag morgon är missionskyrkans bottenvåning, där även kaffet kl 09.30 avnjuts i "Ankarsalen". 

En arbetsuppgift som jag ibland får är att införskaffa material till "snickargänget". 

Vårens stora projekt, som är initierat av Smögen Ö-råd, är att anordna en vandringsled på Hästen, en halvö i väster. Inte helt lättåtkomligt  för många. Man måste nog va  lättrörlig och van att klättra i berg om man skall ta sig fram.   Med lite trappor och spångar kommer det att bli en hel del enklare att ta sig fram så att många fler kan njut av en fin promenad och den fina utsikten över havet.

Leif Larsson, på bilden, är anställd i församlingen för att bl.a. förmedla andlig spis, men han är även en hejare även på den lekamliga.  Här i färd med att förbereda fikat som skall avnjutas ute på arbetsplatsen på Hästen.

En del av det tyngre materialet hade tidigt transporterats ut med båt, men sedan hade man burit ut verktyg och det materialet som behövts. Men det hade blivit allt mer som skulle ut, så nån kom på att det var läge att börja transportera så mycket som möjligt med båt.

Fick i uppgift att plocka ihop det som behövdes och transportera ner till fiskhallen, där Torbjörn Larsson skulle möta upp med en lånad båt. Lånad av Jan Hansson, plast-Jan, för att skilja honom från de andra med samma namn på Smögen.

I vänta på att Torbjörn skulle ta sig från "Sunt" till fiskhallen fick jag möjlighet att fång ett par båtar på bild. "Saibon" som är ett känt namn på en fiskebåt från "Gravarne" och Görans Hanes "nya" båt som bär det legendariska namnet "Soten". http://thallatha.blogspot.se/2011/09/en-pen-tur.html

På andra sidan av hamnen såg det  inte sig likt ut. Borta var den byggnad där Bobo Syvertsens segelmakeri haft sina lokaler och det hade kommit upp en betydligt större rödmålad byggnad som syns över aktern på "Soten". Från att ha varit ett industriområde omvandlas Kleven allt mer och mer till bostäder för "badgäster".

En vy inåt hamnen. Den gamla fiskebåten Asta har legat över vintern i Smögenhamnen

En "pen" träkoster ligger vid en  bryggan. Måste bara ta ett kort till på den.

Längst in i Smögens hamn finns en en smygväg för att komma på utsidan Smögen för mindre båtar. Det kallas just för "Smyghålet".

Målet för båtfärden ligger rakt fram i bild. Kan även konstatera att "Smögrarne" ofta ligger i framkant. Vågbrytaren, bryggan som avskiljer barnbadet från havet har ett däck helt i glasfiberlaminat. Det är nog "Plast-Jan" som varit framme.

Pastorn i missionskyrkan Leif Larsson är en man som vill verka men inte synas, som framgår av bilden på undertecknad, som borrar ett hål i det bohuslänska graniten. Hålet var avsett till fäste för trappen som syns till höger i bild. Som stöd har jag seglarkompisen Erik Olsson och Leif som man bara ser benen på. Berget var ganska brant och det var omöjligt att stå där utan stöd.

Torbjörn Larsson drar i den sista skruven på den ljugarbänk runt kumlen som han byggt tillsammans Rune Johannson. Rune har naturligtvis snabbt satt sig ner på bänken för att prov och testa att den håller. Rune är ordförande i Smögens missionsförsamling och är också arbetsledare för "snickargänget" tillsammans med Leif Larsson, som tog bilden.

Större delen av gänget  som var ute och jobbade med leden den här dagen, samlades på den första spången som började bli klar för provbelastning och gruppfoto. Från vänster Torbjörn Larsson, Leif Stenman, Erik Olsson, Erling Larsson, Rune Johansson och undertecknad som försöker ta loss en skadad skruv. Leif Larsson höll i kameran och Anders Svensson hade redan hunnit återgå till sitt jobb med en av trapporna. Leif har dock mailat över en bild på Anders i full aktion med svedjebränning som utfördes den första arbetsdagen på leden - långt innan det allmänna eldningsförbudet.

Kent Haglund, som håller på med att förbättra en gång med stenbeläggning och lite stentrappor hade varit ute en sväng. Sen saknades det ett antal gubbar, som vanligtvis är med och jobbar med vandringsleden, just denna dag.

Vinschhandtagsrenovering ligth

Av någon anledning köpte jag nya vinschhandtag till skotvincharna strax efter jag köpt Thallatha. Om det fattades ett eller om jag tappade ett i sjön kommer jag inte ihåg. Svarta och fina var dom. 

Bilden är tagen sista dagen på min sista längre seglats ifjol, precis när jag passerat Valö Huvud och kommit in i lä. Det blåste en sydlig vind 16 m/sek och det hade varit en ganska skvalpig färd över Valö Huvud. Bilden tog jag på den norska båten som i god fart länsade norröver. Det är inte ofta man tar kort akteröver och att vinschhandtagen kommer med på bild är ytterst ovanligt. 

Nu några år senare var de inte lika fina. Degenereringen hade börjat redan i fjol, även om det inte syns på bilden. Den svarta färgen hade släppt över hela handtaget och lossade när jag tog fram dem från stuvfacken där de brukar ligga, i samband med att jag slog under förseglen. Det var lika illa ställt med bägge två. Tog med mig dom hem och slipade dem rena från färg och oxid. Till större delen med hjälp av en stålborste monterad på vinkelslipen.

De stora svarta handtagen gick inte att ta loss, de var nitade, men  spärren som håller kvar handtaget vid själva vinschen  lossade lätt genom att man knackade ur en stålsprint. Spärren har varit opålitlig det sista pga att det oxiderat runt axeln, så att spärren inte gick i lås ordentligt. 

Hängde upp de rengjorda handtagen i ett par krokar o taket och målade dem vita.

Hade lite vit Hammerit, det som kanske är mera känt som Hammarlack. Det är ju en färg som fäster på rostigt järn och jag har vid tillfällen använt den på lite annat. Målade tom plasttakrännorna på min sommarstuga med den färgen. Takrännorna är i alla fall snygga nu två år efteråt. Vi får se hur länge den färgen håller på mina vinschhantag, men det finns ju alltid två möjligheter. antigen får man måla om dem eller så slänga dem och köpa nya.

Spärren som håller fast vinschhandtaget i vinschen är ju en ganska enkel konstruktion. Slipade ren axeln till själva spärren med smärgelduk och smörjde in den med ett bra fett. Tog ett 10 mm borr och rensade hålet till axeln. Stoppade i axlarna i handtagen, la ner fjädern över axeln, satte på manöverhandtaget och satte i sprinten  Det gick mycket lättare än jag trott.

Klart. 

Nu kan jag segla åtminstone denna sommaren och troligtvis många fler, med vita fina vinschhandtag.

Liten kommentar dagen efter att inlägget skrevs.

Letade efter en bild på min dator. Det är inte alltid lätt att va sanningsenlig. Hittade ett flertal bilder där berörda vinschandtag smugit sig med. Bl.a. denna.

Ultraglozza

Jag brukar ju ta en sväng till båten nästan varje dag, antingen för att jobba eller bara svänga den vägen när jag är ute i nåt annat ärende. De senaste dagarna har jag faktiskt överträffat mig själv - jag har gått ner till båten. Har gjort en del småjobb som jag fixat med det som finns ombord.

Idag tog jag bilen ner för jag behövde min vinkelslip/polermaskin med tillbehör mm. 

Tvättade av sittbrunnen och började polera över med Autosol Cromglans - fy på mig. 

När jag plastade ny vattentank för några år sen satte jag rullar och penslar i en burk med aceton som jag hade i uterummet i sittbrunnen. Under hade jag lagt en skiva. Att jag skulle skvätta så mycket kunde jag inte föreställa mig i min vildaste fantasi. Har polert bort mycket med autosol efterhand, men under och runt min Ankarolinaställning har det aldrig blivit av. 

Tänkte jag skulle måla durken i sittbrunnen med halksyddsfärg. Den har varit målad tidigare, men det är länge sen den såg sina bästa dagar. Det är ju alltid bäst att börja uppifrån så att polera bort resten av epoxykladdet och sen polera och vaxa sittbrunnen tycke jag var en bra strart. Trotts att det var gott i solen när jag kom ner, blir det snart kallt. Våt blir man ju en aning när man kladdar med kallt sjövatten, speciellt i fötterna, när man bara har dåliga lågskor på fötterna.

Att sedan ligga på den något fuktiga durken i skuggan och försöka polera med maskin i en konstig arbetsställning är väl inte den mest tilltalande arbetsuppgiften. Till slut var det så kallt så det var som min äldsta dotter alltid brukade säga; "kallt in i självaste byxan" trotts att jag var ordentligt klädd med långkalsonger och allt.

Tog mitt förnuft till fånga och sparade lite av det trevliga jobbet till Tisdag eftermiddag.

Kompletterade lite på den halvfärdiga täckställningen över sittbrunnen. Fick aldrig på nån presenning i år, men jag skall lägga på en liten bit när jag skall måla. Hade man varit lite fin i kanten så hade man väl kallat det hela "bimini top"

Så i morgon blir det att polera bort resten av epoxyn och Utraglozza sittbrunnen. (Ultraglozza - i denna stund uppfunnet nysvenskt ord som avser polering och vaxning i ett moment )

Köpte en flaska Ultra Glozz på Nordens skeppshandel idag. Tänkte att jag skulle köpt på "Allt för sjön", men jag glömde bort det.  Som tur var. Kollade på Hjermans kampanjpris just nu och jag får säga; "Hjertmans - släng er i väggen" 

Det finns ingen anledning att åk runt och jaga priser när den lille lokale handlaren har ett lägre ordinarie pris än kedjornas kampanjpris och  man sen får en ordentlig rabatt på det. 

Det blir inte alltid som man tänkt, men på Tisdag eftermiddag gick jag ner till båten, polerade bort resterande epoxykladd - ja nästan i alla fall - med Autosol och Ultraglossade sittbrunnen. Perfekt blev det väl inte, men oändligt mycket bättre än det varit tidigare.

Det värsta när man är i närkamp med ett objekt på detta viset är att man hinner fundera en massa. På luckan som utgör en del av durken i sittbrunnen, som del är lite trasig i ena kanten och dessutom har ganska dålig tätning. 

På de luckor som jag tänkt göra under sittbrunnsbänkarna för att enkelt komma åt de stora stuvutrymmena som finns på sidorna av den främre delen i sittbrunnen. De utrymmena är helt oanvändbara i dag och nästan helt omöjliga att komma åt. Det skulle bli ett fint utrymme att förvara tex fendrar och liknande.

Bäst är nog att börja med tätningen av luckan och att reparera den, innan jag målar durken.

Kryssarklubbsflagga

Väder och vind och även solen tar hårt på mycket. I fjol sensommar lossnade den undre delen på senjfallet på styrbordsidan där klubbflaggorna vanligtvis sitter.  För den som till äventyrs inte vet vad ett sejnfall är så skriver Vikipedia; "Sejnfall är en flagglina på ett fartyg. Ordet sejn kommer av det lågtyska sein eller engelskans sign, vilket kan härledas till latinets signum 'tecken'."

När jag slog ifrån seglen i mitten på Januari, behövde jag en lina för att fästa rullbeslaget till fallhornet, så att det inte gick till väders. Till Sejnfallen på Thallata har man satt ett ganska stort block i centrum på varje spridare. I min enfald trodde jag att kryssarklubbsflaggan skulle gå igenom blocket om jag bara drog i linan. Jag fick igenom halva flaggan, sen gick fästet i flaggan sönder och flaggan blev hängande i blocket. Jag hade i alla fall fått tag på en klen lina till mitt akutea problem.

På båtmässan i Stockholm i början av Mars passade jag på att köpa en ny flagga i Kryssarklubbens monter. Det har nästan blivit en daglig promenad till båten de senaste dagarna och nån timmes fix där. Tog med mig kryssarklubbsflaggan för att byta den. Lånade en stege som låg intill närmsta sjöbod och reste den mot masten. Lite vingligt känns det alltid att klättra på stegar som står lite halvdåligt. Stegen var dessutom inte så lång, så jag fick sträcka mig för att få loss den gamla flaggan och trä i sejnfallet igen.

Tryggt nere på Thallathas däck hissade jag den nya kryssarklubbsflaggan. Det var egentligen inget fel på den gamla flaggan, mer än att snörena som man fäster den med var helt sönderbrända av solen. Dålig kvallitet!? Jag har ju bytt kryssarklubbsflaggor många gånger under mitt seglarliv. Alla andra gånger har själva flaggan varit helt sönderblåst och trasig, men snörena hela.

Styrbords sejnfall är ju det viktigaste. Där hissar man ju gästflaggan om man seglar till främmande länder där ju Norge och Danmark är de vanligaste för min del. Då får ju klubbflaggorna skiftas över till babords sejnfall.

Ett lagom stort jobb.

Då jag hade lite mer tid passade jag på att dra i en ledning i ett tomrör, för att förlänga ledningen till tankmätaren. Sen jag flyttade dieseltanken i fjol vår har jag inte haft nån fungerande tankmätare. Klämde på kabelskor ock anslöt tankgivaren samt skarvade ihop ledningen. Riktigt spännande att slå på strömmen för att kolla om det fungerade. Det gjorde det och instrumentet visade full tank vilket det också borde göra. Har ju inte gått så mycket med båten sen jag fyllde på sist.

Riggad och klar

Tog mig en promenad  ner till Thallatha i det fina vädret för att utöva den dagliga tillsynen.

Eftersom jag inte tog bilen så hade jag inga verktyg, mer än den linjetång jag stoppade i bakfickan innan jag gick hemifrån. Har ofta tanken att jag skall gå ner till båten. Det är ju inte nån speciellt lång promenad, men det är alltid nåt som skall med både av verktyg och av material.

Lägger in en bild på en linjetång, just den tången jag hade med mig ner till Thallatha. För mig har det ju alltid varit självklart vad en linjetång är för nåt, en kombinationstång, som går att använda till mycket. Ibland  hjälper jag  mina döttrar med diverse arbete och det har hänt att jag frågat efter en linjetång, som jag vet att de har, och jag har förstått en sak. De har ingen aning om vad en linjetång är för något.

Det är ju mycket som skall göras, men jag tog med förseglen härom dan, när jag åkte bil ner för att titta till Thallatha. Tanken idag var att slå under förseglen. Storseglet får vänta. Har börjat resa ställningen till täckningen över sittbrunnen, men fick aldrig lagt på presenningen. Nu är det ingen mening med att göra det längre, men det kan ju va gott att kunna lägga över en mindre presenning när jag skall jobba i det gamla motorrummet. Nu utrymme för oljetank, batterier, värmare och så stuvutrymme. Det kan ju bli lite halvtaskigt väder.

Hissade kryssfocken först  på  kutterstaget eller det inre förstaget som man också kan säga. Spände upp fallet med vinchen, men hade lagt fallet runt knapen och vinchen på ett sånt sätt att jag kunde lossa fallet på vinchen utan att spänningen i fallet minskade innan jag fick belagt fallet på knapen.

 "Man får inte va dum - för då kan man bli arbetsledare på elverket" brukade alltid en av mina arbetskompisar på Sotenäs Elverks avdelning i Hunnebostrand säga när jag jobbade där. Förstod då aldrig riktigt vad han menade - eller ville kanske inte ta till mig det. Det var jag som va arbetsledaren.

Sköt upp fallet och hänga det intill masten så att det är ur vägen. Det skall ju inte röras på en massa månader. Hade två skot att välja på. Ett dubbelt och lite grövre med en skothake på mitten, och två enkla linor, inte fullt så grova. Det visade sig att det dubbla var kortast  och därmed skotet till kryssfocken. Satte fast fockskotet och trädde genom det i de bägge blocken i respektive skotpunkt. Rullade in kryssfocken

Tog sedan genuan och hissade den på förstaget. Fallet får ligga kvar på vinschen  Sköt upp även det fallet och hängde änden intill det andra fallet. Fäste de bägge linorna med var sitt pålstek i skothornet och ledde skoten rätt via var sitt block i skotpunkten och rullade in även genuan. 

Gott att ha det jobbet klart. Att sticka ut på sjön utan nån form av segel, klara att använda, bjuder mig emot.

Konstaterade att vinschandtagen till skotvinscharna har tappat all sin färg. De såg lite anskrämliga ut under förra sommaren, men den svarta färgen höll i alla fall ihop någorlunda. Nu ramlade den i stort sett av bara man kom när den. Tog med handtagen hem. Lite stålborste och lite av den vita "hammarlacken" jag har tillgång till kommer att göra susen. Det skulle inte skada att smörja upp spärren som låser handtaget vid vinschen heller.

April, April

"visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"

Ja så börjar börjar en dikt av Karin Boje. 

Om nu någon till äventyrs skulle tro att jag är kulturell bevandrad så kan jag genast ta vederbörande ur den villfarelsen. Jag känner mig nog mer befryndad med min arbetskompis Sten Erik Hedlund. Det är den glade mannen som står i dörröppningen med grön hängslebyxor. ( Den andre, som sitter, är inte mycket att bry sig om. Han är en sån där underlig person, som liksom jag, är inbiten seglare) 

Sten Erik var med i byggnadsnämnden i Sotenäs kommun. De behandlade ett ärende där en gammal dam, som bodde ett mycket gammalt hus, ville byta ut de ruttna fönstren till moderna do. Det innebar en sån stor förändring att det krävdes byggnadslov. Statsarkitekten tyckte att detta var förfärligt att förstöra ett gammalt hus på det sättet. Sten Erik tyckte att hon skulle få sätta in moderna mycket bättre och billigare fönster än att tvingas sätta in specialgjorda mycket dyrare och sämre fönster, bara för att nån badgäst skulle gå förbi och tro att det var genuint.

Detta fick statsarkitekten att kalla Sten Erik för "Kulturens dödgrävare". Ett epitet som han var mycket stolt över.

Nu skall jag väl inte göra nån större analys av Karin Bojes dikt. Man kunde ju i så fall hamna här.

Vintern har ju varit lång. Många har haft problem med att sjösätta när man tänkt, på grund av att inte isen har gett sig, och debattens frågor har gått höga på de olika båtforumen på internet. Att våren dröjt beror nog på helt andra orsaker än "att det gör ont när knoppar brister"

Seawolf, Magnus Sterky,  som är en kunnig och trovärdig man, skrev i en  tråd på MG om "Isläget på Västkusten" så här.

"Den globala uppvärmningen har orsakat att havsisarna runt Arktis har minskat MYCKET KRAFTIGT. Det är inte osannolikt att detta i sin tur leder till att kall arktisk luft genomsnittligt stömmar mera åt skandinaviens håll än tidigare. I så fall är de senare årens kalla vintrar och dassiga somrar ett resultat av den globala uppvärmningen, inte ett bevis på tvärtom. Kom ihåg att Stockholm trots allt ligger på samma latitud som södra Grönland !

http://www.planetextinction.com/planet_extinction_gulfstream.htm

http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2004/05mar_arctic/

http://www.huffingtonpost.com/2013/02/14/us-sea-level-rise_n_2687427.html

Det har blivit varmare, därför har vi fått det kallare.

Sen finns det ju andra som har helt andra åsikter

Fick för länge sen en förfrågan om vi kunde ta min båt och gå ut till Hållö för en tillsyn av kapellet där, som vi gjorde i början av Januari. Just då var isläget ganska omfattande i Springets småbåtshamn. Säkert en 100 meter fast is. Nån veckas kulingvindar med ostlig vind fick den fasta isen att  minska till ca 50 meter, men eftersom det var östanvind blev isflaken och issörjan liggandes kavar på utsidan den fasta isen.

Jag jobbar ju som vaktmästare i Smögens missionskyrka och pastorn där, Leif Larsson, är ju ordförande i Kapellföreningen, som äger kapellet. På Tisdagen talade vi om möjligheten att ta oss till Hållö. det skulle va ett arrangemang där på Fredagen efter påsk. Man skulle i och för sig göra det lilla som skulle göras när man kom ut, men det hade ändå vart bra att få en liten koll innan. Att min båt skulle va tillgänglig för transporten kunde jag ju inte lova, men det finns ju fler båtar i sjön.

Man är ju både envis och halvstarrig, så jag tog med mig min dränkbara länspump ner till båten på Tisdagskvällen före påsk (26/3 2013). Har ju lite värme på i båten och hon fryser i stort sett aldrig fast. Är ju ofta i båten vintertid, även om det i år inte blivit något gjort, men är ju ändå där nästan dagligen bara för att kolla. Bara att man kliver ombord gör ju en rörelse i båten som öppnar upp eventuell is runt. 

Vis av skadan från det året jag tinade loss min bohusjulle, "Lilla Hjärtat", satte jag fast min dränkbara länspump på en bräda. Brädan hindrar ju pumpen från att vrida sig. Det gjorde den första gången jag använde den och trasslade in sladden och den lina jag fäst i pumpen för att slippa lyfta pumpen i sladden, med andra linor som låg på botten. Dessutom sög ju pumpen till sig en lina som fastnade i pumphjulet och stoppade pumpen. Hade därför lagt ett myggnät av plast runt pumpen. 


När jag satte fast pumpen på brädan, satte jag den nån halvmeter upp, så att pumpen inte skulle hamna direkt på botten utan en bit över. Det är ju bara frågan om att få cirkulation på vattnet. Vattnet på botten är nog en aning varmare än det strax under isen.

Det var ingen svårighet att få ner pumpen mellan iskanten och Thallatha´s akter. 



När jag kom ner till båten på Onsdagseftermiddagen fanns det en vak med öppet vatten, ca en meter akter om Thallatha. Startade motorn och backade mot iskanten i hopp att med våld kunna bryta ytterligare en bit. Det är möjligt att jag kom nån liten bit - 15/20 cm. Trotts ett par försök var det bom stopp. Förtöjde Thallatha mot iskanten. För att få ner pumpen tog jag en bräda och försökte slå ett hål i isen. Det var helt omöjligt. Isen var för tjock. Hur tjock vet jag inte, men den var nog minst 20 cm om inte mer.

På låringen på babords sida fanns det ett sånt avstånd mellan iskanten och skrovsidan fanns ett sånt avstånd att jag kunde få ner pumpen.

På Torsdagseftermiddagen hade det blivit en lite öppet vatten akter om Thallatha, men naturligtvis mest babord, där pumpen satt.







Placerade pumpen i aktern men en aning åt styrbord. Thallata har ju ett kosterskrov. Dvs hon är spetsig både i för och akter om än lite rundare i aktern än i fören. Förhalade ut till iskanten.

Det var så klart vatten, och när Thallatha nu kommit några metar akterut kunde jag tydligt se stenen som hon brukar stå på när vattenståndet är 40 cm under medelvatten. Möjligtvis är det urberget. Grävmaskinen som muddrade hamnen för några år sen gjorde ett försök att gräva bort den, utan att lyckas.





Ett dygn senare, Fredagseftermiddagen hade det öppnat sig betydligt mer vatten på ett dygn än det gjort tidigare. Misstänker att isen smälter på undersidan ganska långt in under isen pga att vattenrörelsen. Då blir ju isen i iskanten inte så tjock att smälta bort. 

Förhalade ut Thallatha så långt det gick för att jag skulle kunna komma iland. Behövde en vak som sträckte sig länger akterut, för att jag skulle kunna vända båten, så pumpen fick fortsätta jobba akterut.







På Påskaftonen hade jag fått upp en tillräcklig stor vak akterut så jag vred Thallatha´s akter så mycket det gick åt babord och flyttade över pumpen till babords låring.

Påsk är ju en tid när det är många bekanta  hemman i Kungshamn och den närmsta omgivningen från när och fjärran, och det blir en del besök och kaffedrickande mm. Smet i alla fall ner till båten efter eftermiddagskaffet på påskdagen. Tyckte inte det skulle va omöjligt att få runt båten.  

Lossade alla förtöjningar utom den änden som gick till den inre stolpen på styrbordssidan. Den fick bli ett akterspring. Backade på akterspringet och det gick att vrida den så fören precis klarade stolpen på babordssidan. 

När skrovet tog i iskanten försökte jag gå framåt och det gick något. I alla fall så mycket att jag kunde förhala mig så jag fick fören riktad ut åt hamnen. En PP-lina som satt på en liten kula, begränsade hur långt jag vågade gå akterut. Inte kul att få en lina i propellern i det här läget.

Gav järnet och körde fram mot iskanten, men kom bara några få meter. Backade tillbaka och kom i ett bättre läge i förhållande till kulan och PP-linan. Tog sats och gav järnet på motorn igen. Kom ungefär halvvägs till öppet vatten när det tog stopp.

Backade tillbaka. Kollade att temperaturen på motorn inte var onormalt hög. Det var ok. Full maskin framåt och jag fick upp bra fart innan jag kom till den obrutna iskanten. Båten hävde sig upp en aning på isen och tryckte ner den men  fortsatte framåt om än med allt minskande hastighet. Där det tog stopp förra gången var nog där isen var som tjockast. Båten fortsatte framåt med minskade hastighet, men till slut var vi igenom och kunde styra ut på öppet vatten. 

Efter ett ärevarv i Tångenhamnen gav jag full maskin och styrde in i iskanten igen på väg tillbaka till vinterplatsen. På vägen i gick det betydligt lättare att bryta lite bredare ränna.

När jag förtöjt hade västanvinden och lite propellervatten från Thallatha nästan rensat den nybrutna ränna från isflak. I morgon är det säker helt isfritt i rännan.

Tog en sväng till båten för att kolla på annandagens förmiddag.

Alla isflak som fanns i rännan igår hade försvunnit med den måtliga västanvinden. Det har visserligen bara varit ett par minusgrader i natt, men hela rännan var täck av nykast och även ytterligare en 50 meter ut i hamnen. Men det kan ju inte bli så mycket värre  på denna sidan av midsommar, än att jag kan ta mig ut.

Om inte nått annat sätter käppar i hjulen kan det kanske bli en tur till Hållö på Torsdag.

Men jag blev lura på en tur med båten den första april - jag tog den tänkta turen redan sista mars.